Trodde att det skulle gå lättare och lättare för varje dag med min cykling till och från jobbet....men, näedå...det blir bara värre och värre. Kanske en anledning till att börja jobba 100% istället, för nu får ju rumpan och kroppen vila så länge mellan cyklingarna så det känns som att jag börjar om på nytt varje dag.

Känns ändå rätt okej med allting just nu. Pontus klarar sin inskolning med bravur och idag fick Andreas lite beröm för att han var en sådan sångfågel. Ja, inte att Andreas var det då alltså, utan Pontus, snacka om att det kunde blivit fel där! Det är kul för om Pontus hör en låt en eller ett par gånger så sätter den sig sedan, precis om det brukar fungera hos mig. Jag hoppas bara att han har plats över i hjärnan för lite annat som är bra att kunna också :)

Imorgon blir det min tur och det ska bli spännande. Samtidigt lite läskigt, för jag har ju knappt varit ensam med Moa en enda dag sedan hon kom, så hur ska det gå utan Pontus hemma med oss? Han kommer nog att vara saknad av både en och två personer här på 62:an.

Näe, plikten kallar, har mängder med pyssel som väntar på mig.