Trafikanter

Jösses, man blir ju förbannad. På min lilla biltur till Kålltorp nu på morgonen har jag fått använda mig av tutan på bilen inte mindre än tre gånger, man undrar ju vad det är för dårar som rör sig ute i trafiken?

Första var vid ett rödljus, där jag hade klart och tydligt grönt, varpå jag kom körande och tänkte köra in i korsningen, då jag ser en bil som kör mot rött ifrån min vänstersida och jag får tvärnita och TUTA för att göra honom uppmärksam på att det faktiskt inte var helt klokt drag av honom. Sedan var det på motorvägen då en dåre la sig precis bakom mig och hetsade och när jag bytte in till mitten filen så var han snabb som sjutton att sladda in precis framför mig, nästan så han snuddade min front och där efter bromsa hastigt och slänga sig in bakom en lastbil som låg i innerfilen, för att sedan köra av på en avfart. Jag blev skitskraj eftersom allting verkade ske väldigt okontrollerat och framförallt så var han extremt nära att både köra in i mig, samt göra så att jag fick tvärnita för att inte köra in i honom.
Sista gången var när jag kom till korsningen, som kommuen har glömt och borde göra en rondell av, där man får stå i många minuter innan man kommer någonstans, det kommer bilar ifrån alla håll så man får vara riktigt uppmärksam och snabb för att hinna mellan bilarna. Då ställer sig en bil mittemot mig och pratar i mobiltelefon (ja, inte bilen, utan människan i bilen såklart!) och visar inte med några tecken åt vilket håll han tänkt köra, vilket jag då tolkar som att han ska rakt fram och jag får då alltså släppa före honom. Men gubbfan kör inte, utan står där och pratar i sin telefon (heja, Danmark där det är olagligt!!!) vilket gör att jag missar lucka efter lucka och tillslut blir förbannad och rivstartar så det skriker lite i däcken och TUTAR igen samtidigt som jag försöker vifta med händerna för att få honom att fatta att det är ett fruktansvärt korkat ställe att föra sina telefonsamtal på.

Jaja, så kan det gå, nu har Lina lugnat ner sig iallafall och hoppas att resten av dagen blir euforisk och lugn. Lite bullbak kanske och Stieg Larsson såklart, så jag hinner klart sista boken innan Svempa pockar på uppmärksamheten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0