Ibland undrar man om man är riktigt klok. Igå kom jag på den briljanta idén att cykla (hela familjen) till Sävedalen och mormor och morfar. Detta lät som en bra idé klockan 14.30, men vi kom inte iväg förrän runt 17.00 då det börjat regna. Man har jag bestämt mig så har jag, så vi klädde på barnen och oss själva regnkläder och satte Moa på min cykelstol på pakethållaren och Pontus i cykelkärran och begav oss av. Moa sov nästan ingenting under gårdagen, så hon var lite smågnällig, men Pontus tyckte det var fantastiskt roligt.
Väl framme fick Andreas snällt göra lite eljobb och vi andra var inne och inspekterade det nya huset. Vi blev bjudna på trattkantarellsoppa och till efterrätt blev det saffranspannaka. Min mormor kom upp till efterrätten och tiden bara rusade iväg. Så när klockan var 20.00 kom vi på att det ju faktiskt var söndag och förskola och jobb dagen efter. Snabbt klädde vi på barnen och meckade ner dem på cyklarna, denna gången var ingen av barnen jätteroade av det hela, speciellt inte Moa som vi fått väcka eftersom hon somnat en stund i mormors säng. Hon höll dock humöret, men inte hjälmen (som hasade ner över pannan) uppe, så gott det gick hela vägen hem genom den svarta natten. Många uppförsbackar hem till oss gjorde att svetten lackade och när vi kom hem hade vi två sovande barn på cyklarna som vi varsamt bar in och de fortsatte sova gott i sina sängar.

Grannen kom ut och undrade vad vi gjorde för tokigt så sent. En liten cykelutflykt kan väl aldrig skada, men det är ju synd att svärföräldrarna bor så långt bort och att det är så backigt i Partille, menade Andreas på. 

Idag har jag ägnat köket en tanke, med både bebismatlagning, rimmad bog, äpplemoskokning och lek på golvet med Moa. Moa har ägnat sig åt att dra ner alla blommor hon ser, samt äta bladen från de samma. Undrar just hur hälsosamt det kan vara med en "svärmorstunga" ner i gapet?