Längtan

Ibland är det bra att var ifrån varandra. När familjen kom hem i onsdags efter 4 dagar på landet, så fick jag den underbaraste kramen hitills av Pontus, han bara kramade och kramade och det kändes som om han aldrig ville släppa taget, så fantastiskt. Då känner man att det inte är så dumt ändå att få längta efter varandra.

På torsdagen bar det av till öronmottagningen med Pontus eftersom det verkar som att han hör dåligt och då ville de kolla så rören fortfarande är kvar. De bygger om för fullt på sjukhuset så vägen dit kändes oändlig och krånglig, men när vi väl kom fram så var det raka vägen in. Rören satt där de skulle, men var lite igensatta så nu är det örondroppar i en vecka och sedan dit igen för hörselkontroll i oktober. Alltid ska det vara något :(

Fredageskvällen tillbringade jag med två vänner, ätandes indiskt och drickandes rödvin, mycket vin var vårt mål med kvällen och det lyckades vi nog uppfylla. Dock orkade jag ändå upp relativt tidigt för att gå ut i skogen och grilla korv tillsammans med P & T och deras tillskott. Mycket mysigt i den fina brittsommaren som var.




 Sedan tog vi bussen upp till Sävedalen där två kompisar precis köpt hus, så då fick vi grillat och bakade potatisar, vilket var länge sen vi åt konstaterade vi. Vi gick därifrån runt 23 för att hinna med bussen, men snopet som sjutton då bussen precis lämnade hållplatsen när vi kom dit. Vi tänkte att vi skyndar oss genom hela Sävedalen så kanske vi hinner ikapp den, men det var lönlöst. Vi fortsatte då promenera till Finngösa, där vi hoppade på nästa buss och kom så hem runt 24.00. På köpet fick vi en härlig kvällspromenad, som t.o.m jag kunde njuta av efter att jag slutat älta att bussen faktiskt var 3 minuter för tidig till den hållplats där vi skulle gått på från början.

Idag är Andreas iväg och min tanke var att vi andra skulle på Hoppis o Skuttis, men Moa är ganska förkyld, så frågan är hur bra det är. Får se om jag kan få barnvakt till henne en stund, annars får vi nog hitta på nåt annat mysigt under dagen.


Kommentarer
Therese

det blev en bra bild på lilltjejen, efter några lyft:-)

2009-09-20 @ 16:34:02
Andreas

Det var ju synd att mina tummar syntes, efter allt det jobbet...

2009-09-20 @ 21:47:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0