Oj,oj, vilken vecka det har varit och är ska jag väl skriva, för den är inte slut än. Påsken firades uppe i Dalsland tillsammans med svärföräldrarna. Där låg snön kvar litegrann och när vi åkte hem på måndagen så snöade det stora flingor. Helgen i stort var strålande vacker med mycket skön vårsol. På fredagen gick vi den traditionella poängpromenaden, som i år var runt 7 -8 km, vilket nog kändes i Pontus små ben. Efteråt var det våfflor och fika och såklart dragningen av de två stora lotterierna. Ett bestod av bakverk och ett av spänner med mängder av godis, mindre godispåsar och lite leksaker. Det var mycket folk och väldigt många lotter, men släkten bruar ha tur, så vi höll våra tummar. Första vinsten var 77 och gissa vem som hade det...jorå, Andreas satt med den lotten i sin hand och ville inte alls gå upp och välja själv, så jag stegade upp tillsammans med Pontus på scenen och skulle välja från alla godisgrejer. Vi var ju först ut, så det fanns väldigt mycket som var intressant. Jag pekade på en stor spann full med grejer, men Pontus var tveksam och tyckte vi skulle ta ett litet påskägg. Jag försökte förklara lite lätt att det var mycket mer godis i den spannen som jag såg, men Pontus hade bestämt sig, ett påskägg ville han ha. Jag testade en gång till, men då sa han ifrån att "Mamma, jag VILL ha ett påskägg". Okej då, jag fick ge mig och skylla mig själv som tog med honom upp. Väl nere öppnade vi påskägget som då var fullt med små färgglada godisägg, vara Pontus bara tyckte om en av färgerna. Jag själv fastnade för de bruna och var både glad och besviken över vår FÖRSTA-vinst. Glad för att jag slapp äta upp allt gott som låg i spannen, för då hade mina byxor inte gått att knäppa och besviken för att det inte var så jättegott godis i det lilla påskägget, men jag lärde mig att inte ha någon tanke med vad jag själv vill ha, om jag är så dum så jag låter någon annan vara med och välja :)

Det blev en del badat i badtunnan också, vilket var underbart och Pontus skulle nog kunna bosätta sig där om han fick. Under en promenad började Pontus att prata om Liseberg, vilket han gör ganska ofta och nu tyckte han att han ska gå dit tillsammans med mormor, morfar, M o R, farmor och farfar. Så när vi frågade om inte vi fick följa med som ju faktiskt är hans föräldrar så sa han "Näe...det är mycket roligare att gå dit tillsammans med dom som man inte bor med!"

När vi kom hem så bar det av till min farmor och farfar för att träffa min lilla släkt och äta god mat. Både Pontus och Moa var väldigt trötta efter helgens bravader så det blev bara en kort stund, men trevligt ändå.

På tisdagen åkte jag och Andreas på samtalsgrupp igen med flera andra föräldrar som har barn med CF och PCD och det är alltid lika givande. Vi insåg även denna gång att vi har det ganska bra med Pontus, hans förskola, vår familj och vänner, mot vad flera andra berättar, så det är skönt och bra att tänka på när man är mitt uppe i all medicinering. Dock fick Pontus öroninflammation nu i helgen, så nu är det droppar som gäller i en vecka framåt och hoppas att det inte blir värre.

Onsdagen var en hektisk och jobbig dag. Började med att arbeta några timmar och sedan åkte vi till Partille kyrka, där Andreas farmor begravdes. Det var känslosamt och väldigt vackert, speciellt med alla fina blomsterarrangemang, sånger och vackert tal som prästen höll. Efteråt var det mat och kaffe och även då fina tal. Det känns bra att vi valt att ge Moa namnet Eira som mellanamn....

Kändes tungt att behöva åka vidare till jobbet på kvällen för planering, men det var viktiga saker som avhandlades där också.

Igår fick vi så äntligen tid att vara hemma på kvällen, så då passade vi på att skura altanen (inför målning) och börja vårfixa här hemma i trädgården, vilket även varit dagens sysslor. Idag har varit helt fantastik, med värme och sol och en Moa som driver mig till vansinne med att bara springa ut ur trädgården och upp för en stentrappa lite längre bort och blir ursinnig när jag kommer och hämtar henne.

Åh, måste ju även passa på att ösa lite beröm över min son. Igår var det 4 års kontroll på bvc och det klarade han galant. Jag blir så förvånad när han sitter och skriver sitt namn, utan hjälp, han skriver siffror och kan känna igen alla siffor. Idag skrev han START och STOPP alldeles själv ute på gatan på sin bana som han ritat, bara genom att jag sa vilka bokstäver det skulle vara. För ljuda har inte fått kläm på...vi gick igenom flera bokstäver igår och han kan faktiskt de flesta, vilket jag inte alls trodde. Så nu när intresset finns, så spinner vi ju bara vidare på det hela tiden, för det är så roligt att han vill lära sig. Nu kan man tom börja spela kort med honom eftersom han kan siffrorna, så nu är det ingen tvekan om vad vi ska ägna semestern åt om det blir tråkigt väder :)