Is + ö = kyla

Efter en idé som våra eminenta gäster upplyste oss om i lördags, fick vi för oss att vi skulle ta en båt ut i Skärgården igår för att se när båten plöjer sig fram genom isen. Tänk, det är inte varje år som havet fryser till is, så det är faktiskt en mäktig känsla och något man ska passa på att uppleva när det väl går.



Vi bestämde oss vid frukosten och sedan rusade jag o Pontus iväg på Hoppis o Skuttis, där vi tog god tid på oss, duschade länge, snackade med en simskolekompis mamma och bara njöt. När vi väl kom hem så rusade min man ut genom dörren och frågade vart jag hade min telefon. "Avstängd i fickan", blev mitt svar! Han meddelade då i all panik att båten går snart, du har 10 minuter på dig att äta lunch och göra dig iordning. Oups, men, okej. Det gick bra, jag klarade mig på en kvart faktiskt. Till saken hörde att ett par vänner hört av sig och ville följa med, så vi kunde ju inte låta dem vänta och nästa båt gick inte förrän efter två timmar.



Vi kom iallafall fram till Saltholmen och halvsprang mot färjeläget där Ylva väntade. Det var en fräck upplevelse och Pontus tyckte det var lattjo att åka båt. Väl framme vis Styrsö-Bratten valde vi att gå mot Donsö, så vi fick gå längs med vattnet, för där var det ju härligt friska vindar (och SVINKALLT). Vi gick över bron till Donsö och Pontus gick hela vägen och fick bara sitta på axlarna den absolut sista biten på Donsö fram till ett söndagsöppet café. Där var det full rulle och tyvärr ingen mat som vi förväntat oss, utan sockerkickarna blev solklara när vi vräkte i oss semlor och kakor. Eftersom båten tillbaka inte gick förrän efter 2 timmar, så tog vi god tid på oss, för ingen kände så mycket för att ge sig ut i snålblåsten igen. När vi gick ut för att gå till färjan så hade det börjat att snöa och det kändes supermysigt att gå där i snön på en ö och känna den totala friheten. Väl framme i bilen så somnade båda barnen och sedan var det lögn i h-vete att få dem att somna igen på kvällen. Pontus lyckades somna mellan oss när klockan blev 23.00 och Moa kämpade vi med i två timmar. Det blev ingen mysig filmkväll som vi tänkt, utan istället fokuserade vi på att betala räkningar och fixa andra pappersgrejer.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0