Nu när jag äntligen börjar känna mig lite bättre så åker Pontus på nästa grej. En vanlig liten cykeltur ledde till ett besök på akuten. Han har ju cyklat själv sedan han var 4 år på sin tvåhjuling, utan problem, några skrubbisar hit och dit, men oftast inget allvarligt. Idag däremot så lyckas han på något vis hamna med hakan i asfalten, varpå han drar på sig ett ganska djupt jack i hakan. Vi försökte att tejpa ihop det här hemma liggandes på badrumsgolvet räknandes till....ja, så långt vi kunde i stort sett för att han inte skulle skrika helt hysteriskt, vilket han som så många andra barn gör när de ser blod. Då det tog lite tid och musten gick ur oss helt beslutade vi oss för att gynna det gyllene M:et idag och Pontus ville gärna åka med och handla. När de kom hem stortjöt han sa att vi skulle spara allting tills imorgon. Han kunde inte äta för det gjorde för ont i kinden på något vis, vi försökte på alla sätt, men det gick inte utan stora tårar, "varma stora tårar" som han så fint utryckte sig. När vi sedan såg att tejpen lossnade och det fortsatte att blöda så konstaterade vi att vi kanske skall låta någon mera kunnig titta på det hela, framförallt så att det kan få en chans att läka ihop fint. Pontus har redan fullt med ärr i ansiktet som vi tyvär inte tänkte på att de kanske skulle kollats upp innan det var för sent. Ett runt litet blått som han fick på kinden då han var 1,5 år gammal och snubblade med en blyertspenna som for in i kinden. Detta kommer alltid att finnas som ett minne av vår bröllopsresa till Jiingijamborii i Skåne då vi såg kungen, dock är det ganska vanprydande.

Så här sitter jag och hoppas att det går bra för mina killar nu!