Det hela känns lite underligt - tänk, jag är mer beroende av vissa saker än vad mina barn är. När Pontus var liten så hade han både snuttis och napp, mne i samband med att Moa kom så testade vi att han en kväll fick lägga sig utan napp. Han frågade efter den, men vi sa att han var en stor kille nu som inte behövde någon napp. Han somnade efter en lite längre stund än tidigare, men sov hela natten. Kvällen efter så frågade han efter nappen och vi sa att han inte behövde den, inga problem, han somnade som vanligt. Dagen efter igen så frågade han inte ens efter den utan somnade bara som ingenting. Samma sak när han slutade med blöja då han var 2 år och någon månad, det tog några dagar och sedan var han torr både på dagen och natten precis som om ingenting hade hänt. 

Så kom Moa och vi trodde att vi fått en envis rackare som vi skulle få fajtas med i alla lägen. Hon bestämde själv när hon var 1 år och 11 månader att det var dags att sluta med blöja, sagt och gjort, även hon blev torr på både dagen och natten på bara några dagar. Nappen däremot såg vi framför oss hur vi skulle få kämpa med. Hon har tyckt väldigt mycket om sina nappar, men i måndags så sa Andreas samma sak som han sagt till Pontus, att hon är en stor tjej nu som inte behöver napp när hon skall sova. Moa somnade utan napp, men vaknade på natten och var otröstlig- bara nappen som fungerade för att få henne att somna om. Vi gav upp och tänkte att nu har vi skitit i det blå skåpet. Vi kommer behöva göra en större grej av detta, med bortlämning av napparna och ta det i omgångar. Så kom kvällen efter och jag gick och la henne, läste saga och sa godnatt, utan napp. Hon somnade och nu ikväll är det tredje kvällen som hon somnar utan napp och inte ens frågar efter den. Kan vi ha sådan tur att detta också går vägen?!

Sitter i vardagsrummet och det är tyst och stilla omkring mig, njuter av lugnet och av att samtidigt höra hur Pontus ligger i sin säng på övervåningen och ljudar. Han läser själv godnattsaga för sin pappa - en bok om Erik. Läskoden är verkligen knäckt nu och det är så underbart att få vara med om dessa framsteg i ett barns liv. Jag passar på att njuta av varje stund. En stolt mamma som ikväll konstaterat att jag och min man inte längre kan bokstavera hemlisar till varandra, för nu finns det en liten rackare som läser ihop våra bokstäver och avslöjar hemlisen. Engelska fungerar än så länge, men inte med de vanligaste orden som ICECREAM och CANDY. Någon som är bra på rövarspråket? Det är nog nästa steg :)