Befinner mig nu i vecka 25 och normalt så mår man ganska bra då, illamåendet brukar lägga sig och orken kommer tillbaka. Tyvärr har det blivit helt tvärtom för min del, med både Pontus och Moa mådde jag superbra under nästan hela gravidteten, men nu tar det emot något oerhört. Hela förra veckan gick jag på sparlåga och kände mig yr, illamående och fasligt trött. På torsdagen var vi hos läkaren med Pontus, plus hade fyrpartssamtal på förskolan så då passade jag på att ta ut en föräldradag eftersom en arbetsdag hade blivit helt sönderhackad, så vi gjorde allt vi skulle under dagen och avslutade med pannkakor hos min mormor. Lite av en tradition när vi har varit på sjukhuset, om det passar, hon är en väldigt upptagen tant :) Samma dag avlivades hennes (min mammas från början) hund, så det passade nog bra med lite sällskap. Ofelia blev ca 16 år gammal och världens snällaste hund, men nu märktes det att hon inte var helt bra, så hon fick det bättre i himmelen som en ängel som Pontus så fint uttryckte sig. Vi var även lediga på fredagen, så egentligen var jag hemma och ledig i fyra dagar och tänkte att jag då skulle må lite bättre, men så var inte fallet. Supertrött på dagarna och illamåendet och yrseln fanns fortfarande kvar. Så igår, måndag var det samma visa. På jobbet fick jag sätta mig ner hela tiden för annars blev jag jätteyr och illamåendet blev värre.

Idag stod jag inte ut längre, utan bröt ihop och fick sjukskriva mig och gå hem. Jag la mig och sov i två timmar och känner mig trött nu igen när klockan inte ens är 20.00 på kvällen. Mycket skumt och inte alls likt mig. Jag började äta järntabletter i hopp om att det är järnvärdet som har sjunkit drastigt (var kanon för två veckor sedan) och hoppas verkligen att det är det som är felet och inte någonting annat. Har även fått en tid till MVC för att ta prover på torsdag. Det känns tufft eftersom jag aldrig mått såhär innan och jag verkligen sett fram emot att få ha en härlig graviditet igen, men jag måste ju lyssna på kroppen och hoppas att det bara är brist av något slag. Det känns samtidigt väldigt tråkigt att inte kunna vara på jobbet nu under de sista veckorna, men som det varit nu så gör jag ingen nytta där när jag hela tiden måste sätta mig ner och är totalt frånvarande. Håller tummarna för att det skall gå över och att jag skall kunna jobba lite till innan semestern.

Usch, vilket tråkigt och jobbigt inlägg, men någonstans skall väl känslorna ta vägen och detta forum är kanske det bästa just nu.

Min dotter är iallafall pigg och glad och idag har hon gjort midsommarkransar till mig, Andreas, Pontus, farmor och farfar. Farfars är den helt klart snyggaste och mest välarbetade och det var viktigt att det skulle vara så. Nu skall de bara mätas upp så att de passar allas huvuden, annars har vi en besviken dotter kan jag lova. Hon fortsatte pyssla när hon kom hem, så nu har vår vita heltäckningsmatta ändrat nyans till både gult, brönt och blått av färg som inte går att få bort. Känns som att renoveringen av den får vänta tills Moa inte är så fantasifull och duktig på att plocka fram saker själv. Vi övade sedan på att fråga en vuxen om hjälp om det är någonting som man inte är riktigt säker på att man fixar själv, blir spännande att se om förmaningstalet fungerade...