Oj, så fort tiden går. Idag är det precis tre veckor sedan Viggo (om han nu får heta det för Moa som just nu kallar honom för alla namn i rubriken) kom utrusande till en stormig höstdag. Jag passar på att njuta av varje dag och tyvärr får bloggen ta ett steg tillbaka i min prioriteringslista.

Viggo då? Jo, förlossningshistorier är ju så individuella, men samtidigt väldigt spännande tycker jag, så avgör själv om du vill läsa vidare eller inte. Tisdagen den 16 oktober började jag känna av att något var på gång runt 22 på kvällen, lite småvärkar och en ganska otydlig slempropp som gick. Ringde till förlossningskordinatorn som sa att det var fullt i hela Göteborg och att jag nog skulle ställa in mig på att åka någon annanstans om det skulle dra igång under natten. Ojdå, hur skulle det gå... Jaja, jag gick och la mig och fortsatte ha väldigt svaga värkar som tilltog lite mer runt 02.00 då jag började klocka dem med ca 10 minuter emellan varje. Vaknade ordentlgt klockan 02.30 av att det sa "plupp" inne i magen och ut forsade vattnet som värmde hela sängen. Med detsamma drog värkarna igång med ca 3 minuter emellan och jag ringde

förlossningskoordinatorn igen. Hon hade då kollat igenom mina tidigare journaler och insåg att jag inte skulle hinna någon annanstans än till Östra eller Mölndal, så hon lyckades fixa fram ett rum på Mölndal och tyckte att jag skulle åka dit så fort som möjligt. Jag ringde min mamma som kom och passade barnen och vi åkte direkt när hon kom klockan 03.00. Under tiden i bilen så kände jag att krystvärkarna började i höjd med att vi kom till Mölndal, så väl framme vid förlossningen hade jag oerhört svårt att ta mig framåt. Hissen upp till 11 våningen kändes som en evighet och när vi ringde på ringklockan till förlossningen möttes vi av en jättetrevlig undersköterska som presenterade sig och småpratade, men jag rusade bara på rakt in på ett rum där de hann fråga vad jag hette och sedan insåg de att de fick tillkalla en extra personal för att hinna med. Jag kom inte ens upp i sängen själv och mina byxor drogs av samtidigt som de lyfte upp mig i sängen. Klockan var 03.25 när vi kom in på rummet och 03.34 den 17 oktober kom så en stor kille utfarandes. 4660 gram och 54 cm lång. Lite efterarbete och sedan åkte vi ner till BB, men där ar det fullbelagt så vi fick varsin fåtölj i ett undersökningsrum att sitta i. Vi käkade lite frukost och sedan blev det en säng ledig på ett rum där jag passade på att slumra en stund. Barnläkarundersökningen gick bra och sedan åkte Andreas hem för att hämta Moa och Pontus. Klockan 15.30 kom sedan hela familjen och hämtade hem oss, vilket kändes underbart, trots att det var ganska trångt i bilen, vilket min käre make har försökt använda som argument till att man enbart skall ha två barn. 

 

Nu tuffar livet på som vanligt, men med ett helt annat lugn än vad jag tidigare haft....mycket skönt! Under höstlovet passade vi på att åka upp till landet i 5 dagar och bara mysa. Under denhär veckan har Moa varit hemma från förskolan eftersom hon fått svinkoppor igen, så dagarna går fort, lämna och hämta Pontus och däremellan roa Moa och hålla Viggo nöjd. Igår bakade Moa kakor medans jag gjorde surdegsbröd, man får passa på när Viggo kör långsovningar, vilket hittills bara sker varannan dag.