På tal om fort...imorgon för exakt 7 år kom Pontus utrusandes till jorden. Hans förste tid blev lite turbulent och han satte verkligen vårt föräldraskap på spel. Nu har det lugnat ner sig och vi har blivit ett med hans sjukdom, men jag kan fortfarande känna dne otäcka känslan av att inte vilja ha mitt barn som ju hade förstorat hjärta och organ som satt hullerombuller...jag kan även se den klumpiga läkarens fingrar framför mig - de var oerhört långa. Den dagen trodde jag inte att jag skulle få se dig fylla 7 år, men som tur är kan även läkare ha fel och den här gången var ett fel helt rätt! Pontus är en tapper och tålmodig kille...

Det finns inte ord för att beskriva hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig, men jag håller med dig om det du sa till mig häromdagen "Mamma, jag kommer alltid att älska dig, även när jag är död". Häromkvällen var Pontus väldigt trött, vilket gav uttryck i en mängd tokiga ord gentemot sin pappa, "Pappa du är en bajskorv, bajspappa, bajs, bajs, bajs" (jag vet, det finns betydligt värre ord, så jag är samtidigt glad över ordvalen i detta fall). Dagen efter frågade Andreas om han fortfarande var en bajskorv och då svarade Pontus: "Näe, pappa, idag är du en blomma". Vacker sagt - han skall nog satsa på poesi!

 

STORT, STORT, GRATTIS min stora kille på 7-årsdagen!