Kris!
Nu är det kris, nu har jag till och med börjat äta de mörkaste pralinerna med likörfyllning i Aladdin-asken i brist på annat sött här hemma, då bör man börja tänka...får väl skylla på Svempa, så slipper jag själv få så dåligt samvete :) En annan glädjande sak är att soda stream nu börjat med Must, jo, precis, för det får väl inte heta Julmust för det har säkert någon annan patent på, men denna must är precis lika god som "vanlig" så nu är jag i himmelriket och kan njuta av 12 liter must fram till jul, då jag säkert kommer vara urless på denna dryck!
"Jag ska måla hela världen lilla mamma", tänkte nog vår son igår då han med buller och bång gick lös på sitt nya sovrum. Inte en fläck var fri från färg och jag tackar Andreas som så omsorgsfullt maskerat hela golvet, synd bara att ett par färgiga små fötter inte bara höll sig i detta rum, utan tog sig en vidare promenad... det hela slutade iallafall med ett bad i badkaret, där vi sedan fick plocka färgrester.
"Jag ska måla hela världen lilla mamma", tänkte nog vår son igår då han med buller och bång gick lös på sitt nya sovrum. Inte en fläck var fri från färg och jag tackar Andreas som så omsorgsfullt maskerat hela golvet, synd bara att ett par färgiga små fötter inte bara höll sig i detta rum, utan tog sig en vidare promenad... det hela slutade iallafall med ett bad i badkaret, där vi sedan fick plocka färgrester.
Jobba, jobba, jobba (läses med hejaklacksröst)
Varje kväll är det nu jobb som gäller för hela familjen, så när min tuffa arbetsdag framför datorn är över och Andreas dag med kablarna tagit slut, så åker vi till vårt nya hus och svidar om....
Idag är jag och Pontus lediga för vi ska snart åka till sjukhuset och träffa hans läkare och sjukgymnast, så nu håller vi tummarna för lite positiva besked...MVC
Ny rapport ifrån Svempa: idag var vi hos barnmorskan på morgonen och jag hade ett hjärtljud på 142 och symfusmåttet (eller vad det heter) låg på 28, så vi följer kurvan som vi ska jag, och mamma. Det kändes okej, men jag blev lite smått irriterad när det var två stycken (en barnmorska och en barnmorskestudent) som skulle klämma på mig, jösses vad de bråkade med mig, bara för att veta åt vilket håll jag låg. Mamma däremot tyckte det var spännande för hon fick en verklig uppfattning om vart mina kroppsdelar befann sig, som om det skulle göra någon skillnad...haha, jag tänker inte låta henne få en lugn stund ikväll ändå :)
Efter att jag (nu är det mamma Lina som skriver) suttit framför datorn hela dagen gick jag upp för att få mig lite lunch och då minsann hade det snöat litegrann, mysigt mysigt, så det fick bli en kopp varm choklad och mackor till lunch, bara för att få den rätta stämningen. Examensarbetet fortskrider och det ser ut som att vi snart ser målflaggan skymta, skönt, skönt, men några dagar till blir det allt innan vi kan vila oss och låta arbetet sakta smälta in, innan finjusteringarna kräver sitt.
I helgen flyttade vi ut svärfar och svärmor, så söndagen tillbringade vi med att riva tapeter. Pontus hjälpte till så gott det gick och tillslut somnade han en stund på soffan så vi fick jobba ostört i någon timme. Men nu under de närmsta kvällarna blir det fokus på målning och sådant, så nu finns det ingen tid för slappning inte. Vi passade även på att gå en sväng på Liseberg i lördags kväll, vilket uppskattades av sonen. Vi såg en väldigt mysig teater som Pontus älskade och sjöng med i varje sång, men det var oerhört mycket folk, så hitta någonstans att äta var lönlöst. Det slutade med att vi åkte till en pizzeria i närområdet och åt en mysig middag där. Pontus stod själv för sin beställning, pizza med ansanas (annanas) och kött, drickan fick han gå med servitrisen själv och hämta i kylen, vilken lycka! På vägen hem såg vi en "annebas" (ambulans) som stod på blåsljus på, dagen var fulländad, så spännande :)
Efter att jag (nu är det mamma Lina som skriver) suttit framför datorn hela dagen gick jag upp för att få mig lite lunch och då minsann hade det snöat litegrann, mysigt mysigt, så det fick bli en kopp varm choklad och mackor till lunch, bara för att få den rätta stämningen. Examensarbetet fortskrider och det ser ut som att vi snart ser målflaggan skymta, skönt, skönt, men några dagar till blir det allt innan vi kan vila oss och låta arbetet sakta smälta in, innan finjusteringarna kräver sitt.
I helgen flyttade vi ut svärfar och svärmor, så söndagen tillbringade vi med att riva tapeter. Pontus hjälpte till så gott det gick och tillslut somnade han en stund på soffan så vi fick jobba ostört i någon timme. Men nu under de närmsta kvällarna blir det fokus på målning och sådant, så nu finns det ingen tid för slappning inte. Vi passade även på att gå en sväng på Liseberg i lördags kväll, vilket uppskattades av sonen. Vi såg en väldigt mysig teater som Pontus älskade och sjöng med i varje sång, men det var oerhört mycket folk, så hitta någonstans att äta var lönlöst. Det slutade med att vi åkte till en pizzeria i närområdet och åt en mysig middag där. Pontus stod själv för sin beställning, pizza med ansanas (annanas) och kött, drickan fick han gå med servitrisen själv och hämta i kylen, vilken lycka! På vägen hem såg vi en "annebas" (ambulans) som stod på blåsljus på, dagen var fulländad, så spännande :)
Snön....
....ligger vit på taken och vi har haft en supermysig dag jag och Pontus. Njöt i sängen, länge länge och lekte att vi var troll. Sedan bar det av till Coop Forum i Bäckebol där vi provsmakade allt från lax till jos och choklad,
samt handlade mycket mycket och åt lunch - mammas favorit, köttbullar och potatismos.
I bilen hem somnade Pontus gott, så nu ska jag passa på att plugga i några timmar.
Första snön i år (eller under dem här terminen stämmer väl bättre egentligen), iallafall på Flädergången...
samt handlade mycket mycket och åt lunch - mammas favorit, köttbullar och potatismos.
I bilen hem somnade Pontus gott, så nu ska jag passa på att plugga i några timmar.
Första snön i år (eller under dem här terminen stämmer väl bättre egentligen), iallafall på Flädergången...
PONTUS
Ja, idag är det den 20 november och därmed Pontus namnsdag, men inte en enda i hans vänskapskrets har kommit ihåg detta, knappt hans föräldrar, vi kom på det nu precis innan han skulle gå och lägga sig. Konstigt, första levnadsåret då uppmärksammades varje månad och alla speciella dagar av både hans mormor och moster, men nu när han blir äldre, då....?! :)
Jaja, själv blev jag av med min namnsdag, som innan var den 20 maj, till förmån för något annat konstigt namn. Jag menar, det finns ganska många Linor, men Sylvestrar har jag få i min bekantskapskrets, men han har fått årets sista dag ändå, för att bara nämna någon....
Det där med namnsdagar ger jag egentligen ingenting för, samma med mors- och farsdag, varför ska allting firas? Näe..det räcker med födelsedagar för barn och julafton...min egen födelsedag glömmer jag oftast bort och firas väldigt sällan, så ni som känner att ni missat denna viktiga dag för Pontus skull.... glöm det, men glöm för all del inte den 30 november då min make har namnsdag, han är supernoga :)
Lycklig!
Åh, idag har vi haft vår andra handledning och vi fick nästan inga negativa kommentarer utan det mesta var precis i sin ordning och det känns så gött för då får man motivation till att arbeta vidare. Vår målsättning är att vara klara med utkastet till den 5 december ungefär och sedan är det finslipning som gäller. Får väl se om vi lyckas, men med lite press så arbetar vi på fortare vilket känns skönt.
Dagen har dock varit fysiskt jobbig eftersom jag igår tillbringade tre timmar ute i skogen med min mamma och syster, promenerandes i rask takt och tack vare det fick Svempa sova en lång stund, vilket hans mamma njöt av. Sviterna efter gårdagen satte sig i benen, men idag trotsade jag det och gick med Pontus till dagmamman, åkte spårvagn därifrån, gick hela vägen från Korsvägen till Etnologen med mängder av trappor till följd. Gick sedan till Heden, tog en buss och gick ifrån hållplatsen, för att sedan vila min ben och kropp framför datorn (igen). I eftermiddag är det simskola, så då får kroppen arbeta igen....härligt härligt, men lite jobbigt också faktiskt, särskilt när magen spänner ut sig som en ballong vid minsta ansträngning.
Kollade även på tapeter och färg igårkväll och kom tillsammans efter mycket övervägande fram till den här som fondtapet i vardagsrummet, med övriga väggar i kalkvitt.
Pontus rum blir delat på mitten med kalkvitt överst och Wasabi (ja, det fick bli det trots mitt enorma hat till suchi) nederst, alltså vitt och grönt för att tala vardagsspråk. Pontus själv ville helst ha gult, men det är hans mamma allergisk mot, liksom blått och rosa för det blir för mycket genustänk, så då kompromissade vi om grönt, det är en bra färg. Vår hall ska också målas vid tillfälle, men det tillfället blir nog först runt julledigheten, så nu känns det bra att iallafall kommit såpass långt att två av rummen är färgbestämda, för det är nästan svårare än att utföra själva jobbet :)
Dagen har dock varit fysiskt jobbig eftersom jag igår tillbringade tre timmar ute i skogen med min mamma och syster, promenerandes i rask takt och tack vare det fick Svempa sova en lång stund, vilket hans mamma njöt av. Sviterna efter gårdagen satte sig i benen, men idag trotsade jag det och gick med Pontus till dagmamman, åkte spårvagn därifrån, gick hela vägen från Korsvägen till Etnologen med mängder av trappor till följd. Gick sedan till Heden, tog en buss och gick ifrån hållplatsen, för att sedan vila min ben och kropp framför datorn (igen). I eftermiddag är det simskola, så då får kroppen arbeta igen....härligt härligt, men lite jobbigt också faktiskt, särskilt när magen spänner ut sig som en ballong vid minsta ansträngning.
Kollade även på tapeter och färg igårkväll och kom tillsammans efter mycket övervägande fram till den här som fondtapet i vardagsrummet, med övriga väggar i kalkvitt.
Pontus rum blir delat på mitten med kalkvitt överst och Wasabi (ja, det fick bli det trots mitt enorma hat till suchi) nederst, alltså vitt och grönt för att tala vardagsspråk. Pontus själv ville helst ha gult, men det är hans mamma allergisk mot, liksom blått och rosa för det blir för mycket genustänk, så då kompromissade vi om grönt, det är en bra färg. Vår hall ska också målas vid tillfälle, men det tillfället blir nog först runt julledigheten, så nu känns det bra att iallafall kommit såpass långt att två av rummen är färgbestämda, för det är nästan svårare än att utföra själva jobbet :)
Klippning
Igår satte jag saxen i Pontus hår igen, känns ibland som att det verkligen växer som ogräs, han har väl fått det av sin pappa som ständigt springer ner frissan....
Så här fin blev han iallafall.
Gårdagskvällen tillbringade vi med pajbakning och att bygga så höga torn som möjligt med lego.
Ikväll ska farmor o farfar passa Pontus så jag o Andreas får lite tid att i lugn och ro kolla på nya tapeter och färg till vårt hus. Vi gjorde ett försök i måndags tillsammans med Pontus, men det är ingenting jag rekommenderar. Det var high life i affären och vi kunde inte alls koncentrera oss, så ikväll blir det ett nytt försök.
Svempa meddelar att han tycker det börjar bli trångt i mammas mage, helst vill han nog komma ut och träffa sin stökiga familj, men hans mamma föredrar om han stannar inne i magen iallafall i 9-10 veckor till. Igår gav han sin mamma en rejäl spark, som kändes som att hela tarmsystemet knöts i magen på henne, inte uppskattat. Mest aktivitet är det som vanligt när hans mamma försöker ta det lugnt i soffan och bara slappa framför TV´n, eller som nu när hon sitter framför datorn, vilket är en väldigt förekommande sekvens just nu i hennes liv. Han brukar även få hicka ganska ofta, vilket känns ungefär som att man har en klocka i magen, men det gör iallafall inte ont. På måndag ska han träffa barnmorskan igen, så då får vi se om kurvan följs och allt sånt där.
Så här fin blev han iallafall.
Gårdagskvällen tillbringade vi med pajbakning och att bygga så höga torn som möjligt med lego.
Ikväll ska farmor o farfar passa Pontus så jag o Andreas får lite tid att i lugn och ro kolla på nya tapeter och färg till vårt hus. Vi gjorde ett försök i måndags tillsammans med Pontus, men det är ingenting jag rekommenderar. Det var high life i affären och vi kunde inte alls koncentrera oss, så ikväll blir det ett nytt försök.
Svempa meddelar att han tycker det börjar bli trångt i mammas mage, helst vill han nog komma ut och träffa sin stökiga familj, men hans mamma föredrar om han stannar inne i magen iallafall i 9-10 veckor till. Igår gav han sin mamma en rejäl spark, som kändes som att hela tarmsystemet knöts i magen på henne, inte uppskattat. Mest aktivitet är det som vanligt när hans mamma försöker ta det lugnt i soffan och bara slappa framför TV´n, eller som nu när hon sitter framför datorn, vilket är en väldigt förekommande sekvens just nu i hennes liv. Han brukar även få hicka ganska ofta, vilket känns ungefär som att man har en klocka i magen, men det gör iallafall inte ont. På måndag ska han träffa barnmorskan igen, så då får vi se om kurvan följs och allt sånt där.
Helgens bravader
I helgen har vi fokuserat på korv, bullar, bowling, däck, flyttlådor och att tacka nej.
Vi började lördagen med att träffas ett scoutgäng och baka och stoppa korv inför vår basar den 6 december. Pontus trivdes som fisken i vatnnet när han blandade korvsmet och bakade bullar. Några smärre fadäser inträffade dock under dagen, då det glömdes bakpulver i 8 stycken av de mjuka pepparkakorna, knäcken ville inte stelna och några bröd jäste lite dåligt, men vad gör väl det, trevligt var det och det blev ändå en hel del gjort.
På kvällen var vi tillsammans med J & H och bowlade, vilket Svempa tyckte var sådär roligt, han var mest ivägen och även om jag aldrig brukar få särskilt bra resultat när det gäller bowling, så blev detta verkligen katastrofalt dåligt och jag kände mig mest som en stor flodhäst som halkade omkring och fick övertramp mest hela tiden. Pontus gick det bättre för och han var helnöjd med kvällens resultat.
Söndagen blev det mest packning av flyttkartonger, samt däckbyte och bilstädning. På kvällen åkte vi till vårt nya hus och blev bjudna på god söndagsmiddag av svärmor och svärfar. Jag tog på mig "nej"offensiven" innan jag plingade på dörren, men trots det så lämnades många godsaker kvar i huset. Vi får väl ta en dag om några år och verkligen rensa om det visar sig att vi inte får plats med allting som "kan vara bra att ha" som min svärfar så fint uttrycker sig. Och jag är inte bättre själv, det finns mycket som kan vara bra att ha, fråga mig inte varför jag behöver tre frysar som ständigt är fyllda....jag menar affärer vimlar det ju om, så det kan ju inte ha med det att göra, att jag en dag ska stå helt utan möjlighet till mat.
Vi har redan lyckats fylla ett helt rum med kartonger och påsar i vårt nya hus, så då tänker man spontant att det inte blir så mycket kvar till flytten, men ack, ack, där har man fel....det tar liksom aldrig slut. Hur har vi fått plats med allting på 100kvm?
Nu är det dags att återgå till examensskrivandet, samtidigt som jag håller tummarna för att tant gredelin och farbror blå (hette han så?) får en lägenhet i Göteborg *tumhållning*.
Vill samtidigt passa på att ursäkta för min osocialitet som just nu råder, men om 60 dagar så lovar jag att återkomma till verkligheten igen....
Vi började lördagen med att träffas ett scoutgäng och baka och stoppa korv inför vår basar den 6 december. Pontus trivdes som fisken i vatnnet när han blandade korvsmet och bakade bullar. Några smärre fadäser inträffade dock under dagen, då det glömdes bakpulver i 8 stycken av de mjuka pepparkakorna, knäcken ville inte stelna och några bröd jäste lite dåligt, men vad gör väl det, trevligt var det och det blev ändå en hel del gjort.
På kvällen var vi tillsammans med J & H och bowlade, vilket Svempa tyckte var sådär roligt, han var mest ivägen och även om jag aldrig brukar få särskilt bra resultat när det gäller bowling, så blev detta verkligen katastrofalt dåligt och jag kände mig mest som en stor flodhäst som halkade omkring och fick övertramp mest hela tiden. Pontus gick det bättre för och han var helnöjd med kvällens resultat.
Söndagen blev det mest packning av flyttkartonger, samt däckbyte och bilstädning. På kvällen åkte vi till vårt nya hus och blev bjudna på god söndagsmiddag av svärmor och svärfar. Jag tog på mig "nej"offensiven" innan jag plingade på dörren, men trots det så lämnades många godsaker kvar i huset. Vi får väl ta en dag om några år och verkligen rensa om det visar sig att vi inte får plats med allting som "kan vara bra att ha" som min svärfar så fint uttrycker sig. Och jag är inte bättre själv, det finns mycket som kan vara bra att ha, fråga mig inte varför jag behöver tre frysar som ständigt är fyllda....jag menar affärer vimlar det ju om, så det kan ju inte ha med det att göra, att jag en dag ska stå helt utan möjlighet till mat.
Vi har redan lyckats fylla ett helt rum med kartonger och påsar i vårt nya hus, så då tänker man spontant att det inte blir så mycket kvar till flytten, men ack, ack, där har man fel....det tar liksom aldrig slut. Hur har vi fått plats med allting på 100kvm?
Nu är det dags att återgå till examensskrivandet, samtidigt som jag håller tummarna för att tant gredelin och farbror blå (hette han så?) får en lägenhet i Göteborg *tumhållning*.
Vill samtidigt passa på att ursäkta för min osocialitet som just nu råder, men om 60 dagar så lovar jag att återkomma till verkligheten igen....
Helt underbar uppsats av en mellanstadieelev någonstans i Sverige, uppläst i RixFm i fredags...
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Usch...
Jag är så seg i huvudet så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hör bara datorns surrande hela tiden och kan knappt få ner någonting vettigt alls på skärmen. Förskoleklassens rötter?? Jaja, det finns hur mycket som helst att skriva, men hur många timmar framför en skärm är nyttigt per dag?! Säkert inte så många som jag spenderar iallafall...
Halva huset är nu fyllt med flyttkartonger och Pontus njuter av att få "rulla in" alla ömtåliga saker i tidningspapper.
Fast de allra ömtåligaste glasen, eller tja, ingenting kan väl vara mer eller mindre ömtåligt, men de glasen som vi är mest rädda om har vi faktiskt lagt i vinkartonger...bra tips om man inte vill slå in allting i papper. 12 fack i varje kartong, ett för varje glas, om man som vi har serviser som bygger på 12. Varför är det så egentligen har vi funderat över många gånger de senaste dagarna och näe...vi vet inte. Någon där ute som vet? Jo, men det är säkert så att det kommer ifrån någon gammal sed eller så, men 12 är ju faktiskt inte så mycket ändå.
Att packa kartonger har hur som helst blivit ett av Pontus kvällsnöjen och igår ville han få ner nästan alla sina leksaker i kartonger, men vi stoppade honom för vi som vuxna människor kan se vilka konsekvenser det skulle få i längden.
I helgen gick vi även lös på friggeboden och trädgården, vi trotsade det superdåliga vädret och fokuserade allt vi hade på packning, som vi brukar säga "det man har gjort idag, behöver man inte gör imorgon"!
Vi hjälpte även tant B att flytta och det var den mest härliga flytt vi varit med om, allting var nedpackat i kartonger och inga lösa små saker överallt. Det gick supersnabbt och vi kunde med gott samvete vräka i oss varsin pizza på den lokala pizzerian efteråt. På kvällen hade vi utflyttningsfest, tyvärr var det stort bortfall, men de som kom hoppas jag hade trevligt och Pontus fick passa på att leka ordentligt med sina kusiner, vilket syntes väl i hans rum efteråt :)
Halva huset är nu fyllt med flyttkartonger och Pontus njuter av att få "rulla in" alla ömtåliga saker i tidningspapper.
Fast de allra ömtåligaste glasen, eller tja, ingenting kan väl vara mer eller mindre ömtåligt, men de glasen som vi är mest rädda om har vi faktiskt lagt i vinkartonger...bra tips om man inte vill slå in allting i papper. 12 fack i varje kartong, ett för varje glas, om man som vi har serviser som bygger på 12. Varför är det så egentligen har vi funderat över många gånger de senaste dagarna och näe...vi vet inte. Någon där ute som vet? Jo, men det är säkert så att det kommer ifrån någon gammal sed eller så, men 12 är ju faktiskt inte så mycket ändå.
Att packa kartonger har hur som helst blivit ett av Pontus kvällsnöjen och igår ville han få ner nästan alla sina leksaker i kartonger, men vi stoppade honom för vi som vuxna människor kan se vilka konsekvenser det skulle få i längden.
I helgen gick vi även lös på friggeboden och trädgården, vi trotsade det superdåliga vädret och fokuserade allt vi hade på packning, som vi brukar säga "det man har gjort idag, behöver man inte gör imorgon"!
Vi hjälpte även tant B att flytta och det var den mest härliga flytt vi varit med om, allting var nedpackat i kartonger och inga lösa små saker överallt. Det gick supersnabbt och vi kunde med gott samvete vräka i oss varsin pizza på den lokala pizzerian efteråt. På kvällen hade vi utflyttningsfest, tyvärr var det stort bortfall, men de som kom hoppas jag hade trevligt och Pontus fick passa på att leka ordentligt med sina kusiner, vilket syntes väl i hans rum efteråt :)
Examensarbete
Visst låter det fint? Ännu finare blir det i mitten av januari då man kan kalla sig "kandidat" tror jag minsann....
Fast nog låter det roligare än vad det är...känner mig ändå väldigt inspirerad, men det gäller ju att få ner allting man tänker också. Just nu har jag tillbringat ca 4,5 timmar framför datorn. En liten paus när jag hämtade posten...yippi, luft i 30 sekunder och sen har jag ju faktiskt samtalat med tant Brun också, vilket tog lite av både min och hennes tid...flyttkartongerna (för hennes del) och datorn (för min del) fick snällt vänta medan vi skitsnackade en stund...härligt härligt, men farligt, farligt, ganska vanligt, men oförklarligt....ja, hur kan det vara sån njutning för kropp och själ?!
Fast nu är det nog dags att fixa lite lunch innan Svempas boende bryter ihop!
Fast nog låter det roligare än vad det är...känner mig ändå väldigt inspirerad, men det gäller ju att få ner allting man tänker också. Just nu har jag tillbringat ca 4,5 timmar framför datorn. En liten paus när jag hämtade posten...yippi, luft i 30 sekunder och sen har jag ju faktiskt samtalat med tant Brun också, vilket tog lite av både min och hennes tid...flyttkartongerna (för hennes del) och datorn (för min del) fick snällt vänta medan vi skitsnackade en stund...härligt härligt, men farligt, farligt, ganska vanligt, men oförklarligt....ja, hur kan det vara sån njutning för kropp och själ?!
Fast nu är det nog dags att fixa lite lunch innan Svempas boende bryter ihop!
Makabert
I söndags fick min käre son för sig detta makabra...
Han kommer glatt uppspringande och meddelar att: "mamma, jag har lagt kissen i ugnen".
Hua...vad får man en sån sak ifrån?
Tant Grön: det kanske är ett fall för din praktikplats???
Äntligen lite kyla
Åh, blev så glad i helgen när man kunde sitta inne och titta ut på den underbara solen som var påväg upp över de gnistrande iskristallerna i trädgården och sakta följa dess väg mot upptining.
Pontus och jag passade på att tömma sandlådan på all sand inför flytten, ett arbete som tog tid och bidrog till mycket lera som tacksamt sköljdes över Pontus byxor. Vi fortsatte sedan att packa lådor inomhus, för nu börjar det närma sig...
Åsså till sist, en liten uppdatering ifrån Svempa: Jag mår kanon i mammas mage, och igår på IFK-matchen så hjälpte jag lirarna på vägen genom att sparka så hårt jag kunde, tyvärr puttade mamma till mig hela tiden, så jag fick aldrig till någon såndär fullträff, men jag har lovat mig själv att ta efter nu när Nicklas Alexandersson tackade för sig.
Roligast är nog ändå när mamma försöker sitta still och skriva framför datorn eller lyssna på en föreläsning, för då kan jag bara inte hålla mig stilla och jag märker så väl att hon blir lite distraherad, men det struntar jag blankt i :)
Här inne är jag, ungefär 24 veckor gammal...(22 oktober 2008)
Åsså till sist, en liten uppdatering ifrån Svempa: Jag mår kanon i mammas mage, och igår på IFK-matchen så hjälpte jag lirarna på vägen genom att sparka så hårt jag kunde, tyvärr puttade mamma till mig hela tiden, så jag fick aldrig till någon såndär fullträff, men jag har lovat mig själv att ta efter nu när Nicklas Alexandersson tackade för sig.
Roligast är nog ändå när mamma försöker sitta still och skriva framför datorn eller lyssna på en föreläsning, för då kan jag bara inte hålla mig stilla och jag märker så väl att hon blir lite distraherad, men det struntar jag blankt i :)
Här inne är jag, ungefär 24 veckor gammal...(22 oktober 2008)
Ullared
Ja, jag säger bara det....hur kan man som två vuxna människor tillbringa 9 timmat i ett varuhus och dessutom komma därifrån 8.400 kronor fattigare på kontot. Det är för mig en gåta och kommer så alltid att vara. Mycket kläder och julklappar blev det iallafall, men det konstigaste av allt är att den dyraste prylen kostade 250 kronor, så då kan man ju fundera över hur mycket saker vi egentligen fick med oss....två fulla kundvagnar blev det och en full bil. Tack till mormor, gammelmormor och morfar som tillsammans bidrog till att vår son inte behövde uppleva detta inferno av prylgalna människor.
Ett axplock av det vi åstadkom.
Ett axplock av det vi åstadkom.
