Tid är en bristvara har jag precis insett. Vill så gärna sätta mig och blogga ordentligt nu när familjen äntligen blivit fyra i och med Moas nedkomst den 20 februari klockan 22.15, men det finns helt enkelt inte tid och framförallt är det svårt att ta sig tid eftersom man gärna vill passa på att gosa så mycket som möjligt nu i början. Så jag återkommer helt enkelt när jag gosat "färdigt", men tro mig, jag ska inte släppa taget om bloggen.

Åh, nu får jag riktig mysig vinterkänsla av alla snö som kommer. Hoppas bara att det håller i sig och kommer mera under natten som vill ligga kvar imorgon under dagen (låter som en meteorolog) så vi kan åka pulka. Pontus har tjatat och tjajat om detta, men tyvärr har det bara blivit lite stjärlappsåkning eftersom de glider bättre när det bara är lite puder och gräs att åka på.

Idag var det simskola och vad chokade vi blev, jag och Andreas, när vår son helt plöstligt tog riktiga simtag under vattnet och simmade fram till oss som stod en bra bit ifrån. Detta har aldrig hänt innan, utan han brukar hoppa i och ligga i vattnet och vänta på att någon ska fånga upp honom, men nu var det på RIKTIGT! Åh, så härligt att se.

Besöket hos Mvc utmynnade i att vi ringde till Östra och bokade in en tid nästa torsdag för överburenhetskontroll då de gör massa tester för att de att jag och Svempa mår bra och sedan diskuterar man huruvida en igångsättning ska ske och när. Barnmorskan sa dock att han tror att Svempa kommer att titta ut innan och jag sa att senast hon trodde så trodde hon FEL, så det där med att tro ger jag inte mycket för :) Men hon uppmuntrade mig med att jag iallafall skulle få träffa Svempa innan den 5 mars och det känns ju betryggande...

Jippi!

Fick veta igår att Pontus nu fått plats på det föräldrakooperativ som vi önskat i första hand, men som det tyvärr var kö till. Ett Ur-och skur inspirerat kooperativ som även är inriktade mot Regio Emilia, vilket låter suveränt. Självklart kräver det lite mer engagemang ifrån oss föräldrar, men det ser jag bara som positivt, så vi är väldigt glada att Pontus nu fick en plats. Tyvärr är platsen inte ledig förrän i augusti, men det verkade ändå inte som att kommunen kunde bistå med någon plats tidigare än så heller, så vi får väl passa på att njuta nu under våren av att bara vara hemma.

Jösses, man blir ju förbannad. På min lilla biltur till Kålltorp nu på morgonen har jag fått använda mig av tutan på bilen inte mindre än tre gånger, man undrar ju vad det är för dårar som rör sig ute i trafiken?

Första var vid ett rödljus, där jag hade klart och tydligt grönt, varpå jag kom körande och tänkte köra in i korsningen, då jag ser en bil som kör mot rött ifrån min vänstersida och jag får tvärnita och TUTA för att göra honom uppmärksam på att det faktiskt inte var helt klokt drag av honom. Sedan var det på motorvägen då en dåre la sig precis bakom mig och hetsade och när jag bytte in till mitten filen så var han snabb som sjutton att sladda in precis framför mig, nästan så han snuddade min front och där efter bromsa hastigt och slänga sig in bakom en lastbil som låg i innerfilen, för att sedan köra av på en avfart. Jag blev skitskraj eftersom allting verkade ske väldigt okontrollerat och framförallt så var han extremt nära att både köra in i mig, samt göra så att jag fick tvärnita för att inte köra in i honom.
Sista gången var när jag kom till korsningen, som kommuen har glömt och borde göra en rondell av, där man får stå i många minuter innan man kommer någonstans, det kommer bilar ifrån alla håll så man får vara riktigt uppmärksam och snabb för att hinna mellan bilarna. Då ställer sig en bil mittemot mig och pratar i mobiltelefon (ja, inte bilen, utan människan i bilen såklart!) och visar inte med några tecken åt vilket håll han tänkt köra, vilket jag då tolkar som att han ska rakt fram och jag får då alltså släppa före honom. Men gubbfan kör inte, utan står där och pratar i sin telefon (heja, Danmark där det är olagligt!!!) vilket gör att jag missar lucka efter lucka och tillslut blir förbannad och rivstartar så det skriker lite i däcken och TUTAR igen samtidigt som jag försöker vifta med händerna för att få honom att fatta att det är ett fruktansvärt korkat ställe att föra sina telefonsamtal på.

Jaja, så kan det gå, nu har Lina lugnat ner sig iallafall och hoppas att resten av dagen blir euforisk och lugn. Lite bullbak kanske och Stieg Larsson såklart, så jag hinner klart sista boken innan Svempa pockar på uppmärksamheten.

Nu ger jag snart upp. Testade igår att äta mängder med färsk ananas för det har jag hört ska sätta fart på en förlossning, men näedå, Svempa är inte alls redo att möta världen.
 

Nu har jag snart testat allting, så det är väl kanske läge att bara lägga sig ner och tänka på någonting annat, så kommer han säkert när jag är minst beredd, precis som Pontus gjorde. Tänk ändå att det kan te sig så olika på första och andra barnet, helt otroligt (och jag som vill ha 3 barn....hua!).

Nu börjar mitt Matterhorn-pussel på 1000 bitar att ta fart iallafall, jag är som fastklistrad på kvällarna och bara pusslar och nu är det inte långt kvar. Tråkigt bara att motivet inte är tillräckligt kul för att rama in, så det kommer sluta med att man ska ta isär hela pusslet när det väl är klart. Snacka om moment 22!
Andreas fick däremot (när han fyllde 31 år förra söndagen) ett roligt pussel av sin bror och svägerska som de gjort av ett foto taget på vår bröllopsdag, det ska bli superkul att börja med det och se vad det blir för fint motiv och det kan nog vara värt att rama in efteråt.

Näe...det är nog ingenting att oroa sig för, brukar inte alls vara skrockfull, så varför ska jag vara det nu?!

Annars så händer inte mycket just nu, känns bara som en evig längtan och framförallt är det jobbigt att inte kunna åka iväg och bara ha det gott någonstans eftersom man inte alls vet när Svempa vill komma fram. Jag får väl igen nu eftersom det gick så smidigt med Pontus och att jag många gånger sagt att jag kände mig lite snuvad på den förlossningen, så nu får jag nog äta upp det och kommer väl få en mardröms förlossning istället.

I veckan tog Pontus mormor en promenad tillsammans med Chiva upp till oss och vi hade picknick i trädgården. Härligt att inviga den mycket lilla trädgårdstäppan i februarisolen med macka, varm choklad och bullar.





Såg även vårens första blomma som kommit uppsmygande, en liten vårprimula, som säkert inte har så stora chanser med tanke på att det idag var 7 minusgrader på morgonen, men det var iallafall ett tappert försök.

Nu börjar det bli tråkigt att vänta!

är han här....näe..skoja bara, men han borde se ut ungefär såhär iallafall!

Nu tycker även Pontus att det är dags för Svempa att komma fram.





Ser även fram emot våren eftersom det under de senaste veckorna trillat in två stycken inbjudningar till vänners bröllop, så det blir mycket nyktert festande :( Men det ska bli jättemysigt ändå!

Det är helt otroligt...igår tänkte vi att vi kör en liten luring med vår son och struntar i att ge honom nappen när han ska sova, han har aldrig haft den hos sin dagmamma när han sov på dagarna, men hemma har han alltid velat ha napp och sina snuttar "zebran" och "elefanten". Dock tycker vi att nu när han snart är storebror och tre år så borde man kanske kunna avveckla nappen iallafall. Sagt och gjort, utan några krussiduller så gick Andreas och la Pontus som frågade efter sin napp, men Andreas sa att den behöver han inte nu och Pontus accepterade detta och eftersom han aldrig gjorde något ljud ifrån sig så misstänkte vi att han somnade som han brukar, själv med sin zebra och elefant. Idag så la jag Pontus och vi sjöng sånger ur Viggo´s bok och sedan sa vi godnatt och hela proceduren med hur mycket vi älskar varandra och zebran och elefanten och fram och tillbaka (någonting som Andreas och pontus börjat med, så jag får helt enkelt ta vid) och sedan lämnade jag rummet och sitter nu här framför datorn och är fascinerad, han frågade inte ens efter sin napp. Samma var det när han slutade med blöja i somras, det gick på några dagar och han var blöjfri både under dagarna och nätterna....hmmm....man börjar undra vad det är för filur som gömmer sig i magen nu och vilka megahinder vi kommer få stöta på där med tanke på att Pontus hitills varit så lätthanterlig.

På tal om mage så var jag på Mvc idag och min barnmorska meddelade att Svempa nu är väldigt fixerad och alla tecken tyder på att han vill komma ut ganska snart om hon fick gissa, men hon var noga med att poängtera att det bara var en gissning, för hon vill inte vilseleda mig. Igår hade jag så förbaskat mycket energi och det är också ett tecken på att det kan vara pågång, så idag har allting känts väldigt konstigt i magen, mycket bubbel, förvärkar och ett ständigt rännande på toa, så vem vet...Imorgon eller om någon dag kanske vi får veta vem Svempa egentligen är....men nu ska man väl inte ta ut segern i förskott, det kan ju som sagt dröja några veckor till, men att det blir ett februaribarn det är ju iallafall helt klart.

I söndags begav vi oss på utflykt till Sisjön och grillade korv och promenerade på isen, mycket mysigt och någonting som vi absolut kommer göra igen.