Utflykt
Förra fredagen gjorde vi en supermysig utflykt till Lerum och lekplatsen Aludden. Där fanns allt man kan tänka sig i lekväg och Pontus stormtrivdes. Att det var varmt och soligt gjorde ju inte det hela sämre, så vi passade på att fika och leka läääänge.
Böckeriaffären
Ännu ett nytt påhittat ord från Pontus. BÖCKERIAFFÄREN - Jorå, det är dit man går när man lånar böcker (biblioteket).
Förlossning
Åh, så äntligen fick jag lite tid att skriva av mig efter allt som hänt. Livet vänds lite uppochner när man helt plötsligt inte bara har två personer runt omkring sig, utan tre som kräver uppmärksamhet (den tredje kräver väl iochförsig inte så mycket, för han är ganska kapabel att klara sig själv, men de två som är under tre år är lite värre).
Tänkte passa på att skriva av mig om min förlossning för de som är intresserade av sånt, annars är det bara att hoppa över detta stycke och läsa vidare om vad som händer i livet framöver.
Fredagen den 20 februari och 9 dagar över tiden. Jag började ge upp och eftersom jag på torsdagen den 19 februari varit hos mvc och då fått en tid bokad till den 26 februari på Östra för att diskutera en eventuell igångsättning, så var jag helt uppgiven och satsade på att inte tänka någonting på graviditetet och ta varje dag som den kom och sikta in mig på den 26:e. Så jag och Pontus åkte till mammas jobb och åkte pulka hela dagen och passade på att bara njuta av varandra. När så Andreas kom hem runt 16.00 så ville Pontus fortsätta åka pulka, så runt 17.00 gick vi ner i hallen och jag började klä på Pontus ytterkläderna. Klockan 17.15 när jag böjde mig ner och skulle knäppa Pontus jacka, så kände jag hur det kom någonting blött i trosorna och jag sa då till Andreas att: "nu gick det!" Ojdå, hur gör vi nu då, sa han helt kolugnt.
Vi betsämde oss för att de två skulle gå ut i backen och jag ringde till förlossningen där de meddelade att eftersom det var såpass lite vätska som kommit ut så kanske det inte var vattnet som gått utan bara slemproppen, så de bad mig vänta i två timmar och se om det kom mera. Jag ringde då min mamma och meddelade detta och även min svärmor, som lovade att de kunde ta Pontus under kvällen om det visade sig att vi behövde åka in. Jag kände hur det kom lite mer vatten och gick upp och la mig i sängen en stund för att vila. Klockan 18.00 ringde min mormor (som väldigt sällan ringer om det inte är någonting viktigt hon vill), hon ville bara berätta om sitt dyra tandläkarbesök som hon varit på under dagen och när hon frågade hur jag mådde så sa jag att vattnet troligtvis hade gått och att vi skulle bege oss till sjukhuset inom kort. Jag tror på ödet, att hon ringde för att hon kände det på sig. Detsamma hände nämligen när Pontus skulle födas, då min mamma ringde precis när vi var påväg in till förlossningen för att fråga om jag kunde jobba hos henne om två veckor, så det finns nog någon högre kraft....
Jaja, där låg jag och vilade när familjen kom hem igen efter pulkaåkningen och jag meddelade då att jag tyckte vi skulle försöka lämna iväg Pontus och åka iväg och kolla vad det var som kom. Andreas och Pontus åkte till farmor och farfar och sedan skulle Andreas köpa med sig en pizza hem till oss två eftersom det började kurra i våra magar. Runt 18.30 kände jag den första lilla värken och sedan kom värkar med kanske 15 minuters mellanrum och det kändes inte alls så farligt. 19.00 satte vi oss och åt pizza och sedan packade vi litegrann och jag hängde tvätt och slog in paket som Pontus skulle få när han blivit storebror.
20.15 skrevs vi in på förslossningen och de satte på mig en CTG-kurva för att se hur bebisen mådde, kurvan var fin och värkarna kom lite tätare, men fortfarande inte så ofta och starka.
Jag blev ombedd att gå in på toaletten och skrubba mig eftersom de ville göra en undersökning om det var vattnet som gått eller inte, så in på toaletten och där fick jag två kraftiga värkar och sedan ut igen och då klockan 21.15 hade ett nytt team kommit som avlöste den förra barnmorskan. Jag fick sätta på mig en sjukhusrock och då kom det kraftigare och kraftigare värkar och jag stod vid en fönsterbräda och hängde medan Andreas masserade min rygg. Jag frågade när jag kunde få göra den där förbaskade undersökningen och då konstaterade de att de struntar i den eftersom mina värkar var så kraftiga, så jag fick lägga mig ner på sängen och de började göra iordning för förlossning...VA? tänkte jag, redan, jag har ju knappt hunnit hit!! Klockan 21.30 gjorde barnmorskan en första undersökning och konstaterade att jag var öppen 4-5 cm, efter det fick jag en värk och sedan gjorde barnmorskestudenten en undersökning och sa då att jag nog var öppen lite mer än så, kanske 6 cm. Efter endast två eller tre värkar så hörde jag hur de sa att de måste få in en undersköterska för nu kommer bebisen snart. Jag fattade ingenting och bad om en kall handduk till pannan, för jag svettades något kopiöst och jag ville även ha lite lustgas.
Sedan satte krystvärkarna igång och det vara bara att köra på. 22.15 kom hon sedan ut och Andreas sa lite gråtfärdig: Det blev en flicka". Omtöcknad som jag var bad jag någon att försäkra detta, eftersom jag trodde att han skojade. Barnmorskestudenten lyfte upp henne och meddelade att det var sant.
Moderkakan kom ut av sig själv och sedan fick jag sy fyra stygn, vilket var bland det obehagligaste under hela resan. Vi blev lämnade en stund och hon började amma och sedan fick vi fika och de mätte och vägde henne. 53 cm lång och 4415 gram tung, så hon var en praktig liten bebis. Jag ringde min mamma, som grät och Andreas ringde sin mamma som tog det lite lugnare och meddelade att allting gått bra med Pontus under kvällen och att han sov så gott helt ovetande om att han snart skulle få konkurrens :)
Runt klockan 01.00 kom vi till BB och jag och Moa gick och la oss i samma rum som en annan mamma och hennes son. Andreas åkte hem, tog en öl och gick och la sig, lyckligt ovetande om att jag och Moa hade svårt att sova. Hon vaknade var 5:e minut och skrek lite, åt lite och sedan sov hon igen i några minuter, så det kändes som ren tortyr, men det var det värt... På morgonen gick vi upp och åt frukost och sedan tittade barnläkaren på henne och konstaterade att allting såg bra ut. Runt 11.30 kom Andreas och Pontus och då hade Pontus fått välja en egen snuttis till Moa, i form av en ko, som han är noga med att hon har hela tiden. Själv fick han en duplo-ambulans som han körde omkring med i korridorerna. Vid 13.00 åkte vi hem hela familjen och på eftermiddagen gick vi ut och åkte pulka igen (man får passa på när snön äntligen låg kvar i ett par dagar). Sedan dess har allting gått i ett och det är svårt att hinna med sig själv. Rutiner är ingen idé att tala om, för de existerar inte, men det ska nog bli ordning på det också.
Idag väntar vi på moster Malin, medan Pontus är hos dagmamman och Andreas fixar med bänkskivor och andra små uppdrag som ska hinnas med. Ett par besökare har vi dock hunnit med och stort tack för alla fina presenter som både Moa och Pontus har fått!
Idag kommer BVC på hembesök, så det ska bli spännande att se hur mycket den lilla krabaten har gått upp i vikt, känns som en hel del, men man vet ju aldrig.
Tänkte passa på att skriva av mig om min förlossning för de som är intresserade av sånt, annars är det bara att hoppa över detta stycke och läsa vidare om vad som händer i livet framöver.
Fredagen den 20 februari och 9 dagar över tiden. Jag började ge upp och eftersom jag på torsdagen den 19 februari varit hos mvc och då fått en tid bokad till den 26 februari på Östra för att diskutera en eventuell igångsättning, så var jag helt uppgiven och satsade på att inte tänka någonting på graviditetet och ta varje dag som den kom och sikta in mig på den 26:e. Så jag och Pontus åkte till mammas jobb och åkte pulka hela dagen och passade på att bara njuta av varandra. När så Andreas kom hem runt 16.00 så ville Pontus fortsätta åka pulka, så runt 17.00 gick vi ner i hallen och jag började klä på Pontus ytterkläderna. Klockan 17.15 när jag böjde mig ner och skulle knäppa Pontus jacka, så kände jag hur det kom någonting blött i trosorna och jag sa då till Andreas att: "nu gick det!" Ojdå, hur gör vi nu då, sa han helt kolugnt.
Vi betsämde oss för att de två skulle gå ut i backen och jag ringde till förlossningen där de meddelade att eftersom det var såpass lite vätska som kommit ut så kanske det inte var vattnet som gått utan bara slemproppen, så de bad mig vänta i två timmar och se om det kom mera. Jag ringde då min mamma och meddelade detta och även min svärmor, som lovade att de kunde ta Pontus under kvällen om det visade sig att vi behövde åka in. Jag kände hur det kom lite mer vatten och gick upp och la mig i sängen en stund för att vila. Klockan 18.00 ringde min mormor (som väldigt sällan ringer om det inte är någonting viktigt hon vill), hon ville bara berätta om sitt dyra tandläkarbesök som hon varit på under dagen och när hon frågade hur jag mådde så sa jag att vattnet troligtvis hade gått och att vi skulle bege oss till sjukhuset inom kort. Jag tror på ödet, att hon ringde för att hon kände det på sig. Detsamma hände nämligen när Pontus skulle födas, då min mamma ringde precis när vi var påväg in till förlossningen för att fråga om jag kunde jobba hos henne om två veckor, så det finns nog någon högre kraft....
Jaja, där låg jag och vilade när familjen kom hem igen efter pulkaåkningen och jag meddelade då att jag tyckte vi skulle försöka lämna iväg Pontus och åka iväg och kolla vad det var som kom. Andreas och Pontus åkte till farmor och farfar och sedan skulle Andreas köpa med sig en pizza hem till oss två eftersom det började kurra i våra magar. Runt 18.30 kände jag den första lilla värken och sedan kom värkar med kanske 15 minuters mellanrum och det kändes inte alls så farligt. 19.00 satte vi oss och åt pizza och sedan packade vi litegrann och jag hängde tvätt och slog in paket som Pontus skulle få när han blivit storebror.
20.15 skrevs vi in på förslossningen och de satte på mig en CTG-kurva för att se hur bebisen mådde, kurvan var fin och värkarna kom lite tätare, men fortfarande inte så ofta och starka.
Jag blev ombedd att gå in på toaletten och skrubba mig eftersom de ville göra en undersökning om det var vattnet som gått eller inte, så in på toaletten och där fick jag två kraftiga värkar och sedan ut igen och då klockan 21.15 hade ett nytt team kommit som avlöste den förra barnmorskan. Jag fick sätta på mig en sjukhusrock och då kom det kraftigare och kraftigare värkar och jag stod vid en fönsterbräda och hängde medan Andreas masserade min rygg. Jag frågade när jag kunde få göra den där förbaskade undersökningen och då konstaterade de att de struntar i den eftersom mina värkar var så kraftiga, så jag fick lägga mig ner på sängen och de började göra iordning för förlossning...VA? tänkte jag, redan, jag har ju knappt hunnit hit!! Klockan 21.30 gjorde barnmorskan en första undersökning och konstaterade att jag var öppen 4-5 cm, efter det fick jag en värk och sedan gjorde barnmorskestudenten en undersökning och sa då att jag nog var öppen lite mer än så, kanske 6 cm. Efter endast två eller tre värkar så hörde jag hur de sa att de måste få in en undersköterska för nu kommer bebisen snart. Jag fattade ingenting och bad om en kall handduk till pannan, för jag svettades något kopiöst och jag ville även ha lite lustgas.
Sedan satte krystvärkarna igång och det vara bara att köra på. 22.15 kom hon sedan ut och Andreas sa lite gråtfärdig: Det blev en flicka". Omtöcknad som jag var bad jag någon att försäkra detta, eftersom jag trodde att han skojade. Barnmorskestudenten lyfte upp henne och meddelade att det var sant.
Moderkakan kom ut av sig själv och sedan fick jag sy fyra stygn, vilket var bland det obehagligaste under hela resan. Vi blev lämnade en stund och hon började amma och sedan fick vi fika och de mätte och vägde henne. 53 cm lång och 4415 gram tung, så hon var en praktig liten bebis. Jag ringde min mamma, som grät och Andreas ringde sin mamma som tog det lite lugnare och meddelade att allting gått bra med Pontus under kvällen och att han sov så gott helt ovetande om att han snart skulle få konkurrens :)
Runt klockan 01.00 kom vi till BB och jag och Moa gick och la oss i samma rum som en annan mamma och hennes son. Andreas åkte hem, tog en öl och gick och la sig, lyckligt ovetande om att jag och Moa hade svårt att sova. Hon vaknade var 5:e minut och skrek lite, åt lite och sedan sov hon igen i några minuter, så det kändes som ren tortyr, men det var det värt... På morgonen gick vi upp och åt frukost och sedan tittade barnläkaren på henne och konstaterade att allting såg bra ut. Runt 11.30 kom Andreas och Pontus och då hade Pontus fått välja en egen snuttis till Moa, i form av en ko, som han är noga med att hon har hela tiden. Själv fick han en duplo-ambulans som han körde omkring med i korridorerna. Vid 13.00 åkte vi hem hela familjen och på eftermiddagen gick vi ut och åkte pulka igen (man får passa på när snön äntligen låg kvar i ett par dagar). Sedan dess har allting gått i ett och det är svårt att hinna med sig själv. Rutiner är ingen idé att tala om, för de existerar inte, men det ska nog bli ordning på det också.
Idag väntar vi på moster Malin, medan Pontus är hos dagmamman och Andreas fixar med bänkskivor och andra små uppdrag som ska hinnas med. Ett par besökare har vi dock hunnit med och stort tack för alla fina presenter som både Moa och Pontus har fått!
Idag kommer BVC på hembesök, så det ska bli spännande att se hur mycket den lilla krabaten har gått upp i vikt, känns som en hel del, men man vet ju aldrig.
