Hjälp, jag tror att jag har lärt min son någonting som jag lär få ångra när han är 15 (tur att det är 12 år kvar och med samma minne som sin mor så är det borta för länge sedan). Vi har idag tillsammans satt glögg som blir ca 18% och mycket god, för en vuxen iallafall :)
Pontus strålade av lycka när han fick duscha spannen, som inte fick plats i diskhon, utan fick sjunka ner i vårt badkar tillsammans med Pontus, en flaska yes och en diskborste. Det var bara början för sedan var det "strössinen" (russinen) som hägrade och han var snabb att slänga i ett gäng, när jag utbrast att vi måste ju mäta dem först. Pontus började springa mot trappan och jag frågade vart han var på väg. "Mamma, jag ska bara hämta tumstocken" Då kunde hans kära mamma inte hålla sig (och det kan hon inte nu heller kan jag lova, det var så gulligt), jag bröt ihop över diskbänken och skrattade hysteriskt, tills han kom tillbaka och hans pappa förklarade att man inte behöver någon tumstock för att mäta russinen utan det räcker med en hushållsvåg. Då såg Pontus mig ligga över diskbänken och nästa fråga blev ganska självklar, dock utan ett bra svar för jag skrattade fortfarande.

Jaja, russinen mättes, potatisen skalade och skivades, alla kryddor ströddes omsorgsfullt ner och ALLT socker blandades i. Svagdrickan skvätte högt och lågt och vips så hade Pontus gjort glögg, nästan alldeles själv och utan tumstock. Undrar om det har med pojkar och flickor att göra det där med olika verktyg?? Eller kanske snarare en väldigt otydlig mamma :)

Jag säger bara: När ska detta program byta namn??? Hur tänkte skaparen i dagens samhälle. Det finns heterosexuella, bisexuella, transsexuella, homosexuella...you name it. Men bönder, de får bara ha fruar och dessutom 4 stycken att välja mellan....

Nja..."Bonde söker partner", det låter väl inte så skojigt, men det känns som att det stämmer mer överens med innehållet i programmet iallafall. Jag måste medge att jag är en aktiv tittare - mot min vilja, fast det är ju ändå jag själv som bestämmer och på något vis så hamnar jag där i den blåa sköna soffan ändå....hua! Jag gör parodier på bönderna i reklampauserna och tycker själv att jag är väldigt rolig, jag zappar samtidigt över till 5:an för att kolla in den arga snickaren (som inte är så himla arg egentligen) och funderar på om det inte är det jag se ska ändå, inte för att det är bättre egentligen, men man kan ju alltid få lite heminredningsinspiration iallafall. Vad får jag på 4:an?? Inga direkta kärlekstips och deffinitivt inga tips på hur man tar hand om grisar och kor, men fingret går ändå automatiskt till 4:an. Lika självklart som Pontus gillar siffran 7 på fjärrkontrollen, där finns nämligen Barnkanalen, vilken jag också ifrågasätter nu när jag ändå är igång. Hur kan man sända så fruktansvärt mycket barnprogram hela dagarna och samtidigt uppmana barn att inte sitta så mycket vid TV och dator genom tex. Idefics. Tacka vet jag när det var Bolibompa klockan 18.00 och that´s it! Det försöker vi köra på stenhårt, men det är svårt när grabben själv hittar både on/off knappen på TV´n och 7:an på fjärrisen :)

Nejdå, den vill inte alls ge med sig, på Pontus alltså. Igår bar det av till läkaren och han fick då nya droppar till öronen, men han har ont och det kliar, samt kommer blod ur öronen. Inget kul alls, men vi får väl bekänna färg nu eftersom han hittills varit väldigt förskonad på "vanliga" sjukdomar. I november har vi redan minst 4 besök på sjukhuset inplanerade. Detta plus allt annat så som bröllop, förberelser inför julbasar, hajker, gör att jag nu börjat göra en familjekalender där varje medlem i familjen har varsin spalt med det som händer just den personen. Annars hade vi nog aldrig haft koll på vart och när vi skulle vara på alla ställen. En vän funderade över denna i helgen och konstaterade att om min min önskan går i uppfyllelse om tre barn , så måste vi ändra så min hemmagjorda almanacka blir ett liggande A4 istället för stående som den är i nuläget - annars får vi inte plats med den eventuella femte familjemedlemmen. Ännu ett argument som Andreas snabbt nappade på och skrev ner i sin "svarta bok" :)

Hör just nu på radion att IFK ligger under med 2-0, ingenting som uppskattas...vi är ju såååå nära guldet, det ska väl inte behöva fela nu!!!!

Tips om ett supergott recept som jag kommit på själv efter lite hjälp från Liseberg faktiskt:

Saffransdoftande räkpasta
Fräs hackad lök i en kastrull.
Blanda i lite squash och paprika i ganska stora bitar.
Häll på saffran och hummerfond, samt grädde.
Låt koka en liten stund, peppra litegrann och ev. salta, strö på lite färsk timjan.
Lägg i räkor och kanske kräftstjärtar (fungerar utmärkt med tråkiga brukvarianten)

Servera till pasta och stö lite mumsig parmesan över.

Det blir supergott och är dessutom väldigt gott att värma på dagen efter i en matlåda (dofterna sprider sig så folk runtomkring tror att det är jul) och det går hur snabbt som helst att göra efter en slitig dag på jobbet!!

Åh, detta fina gamla uttryck får visas genom bilder:

Oj, oj, oj, vad tiden går fort! Häromdagen fyllde mitt senaste tillskott 8 månader och jag har knappt kommit ifrån förlossningsbordet än.... Visst, det är helt suveränt att arbeta litegrann och vara hemma med barnen lite, men jag trodde aldrig att jag skulle "missa" så mycket av utvecklingen. Nu förstår jag hur en del pappor känner som kanske inte är föräldralediga förrän barnen är runt året. Det händer ju hur mycket som helst i början av ens liv, tur att man inte forsätter att utvecklas i den takten under resten av livet:)



Dagen har tillbringats på öppna förskolan med sång och musik och Moa njöt verkligen av att få vara ensam med mig. Hon strålade och verkade tycka att musik var himla skoj. Därefter blev det sovning för hennes del och den hyperaktiva mamman började att måla om i dotterns rum. Snart bär det iväg och hämta brorsan på förskolan, som han äntligen blivit ivägsläppt till efter över en veckas problem med öroninflammation. Undrar om det smittar via grannar :)???
Igår fick Pontus det omtalade vaccinet eftersom han ju befinner sig i en riskgrupp. Det gjorde väl inte så ont med själva sprutan men sedan hade han väldans värk i benet och mådde inte helt okej. Taskigt att inte mamma och pappa stannade hemma, utan stack på föräldramöte på förskolan. Mycket givande och intressant, så jag är glad att vi gick båda två. Tur att farmor o farfar, som passade barnen, är högt älskade!

Syskonkärlek på hög nivå!!!

Jorå, Moa är nog tjejen som gett det orala stadiet ett ansikte. Allting hon hittar ska in i munnen och gärna ätas upp, där är det inget utforskande i enbart munhålan som gäller, utan hela matsmältningssystemet ska vara involverat minsann.

I fredags när vi var på IKEA så fick hon krypa runt på golvet och utforska butiken från ett grodperspektiv och när jag satte henne i vagnen så började hon hosta och kräkas ner hela vagnen. Ut kom samtidigt ett stort, gult björklöv som på något vis hamnat i hennes mun och vidare ner i magen, som inte tyckte det var helt okej, varpå kroppen då försvarade sig med denna härliga kräkning.

Igår var vi hemma på middag hos mina svärföräldrar (helt enormt gott....) och Moa satt på golvet. Helt plötsligt dyker henned farbror ner på golvet och plockar ut en knappnål ur munnen på Moa som hon då satt och smaskade på. Svärmor blev helt bestört över att hon hade tappat den på golvet och jag vågade inte ens tänka på hur kroppen hade agerat för att få ut den....
Nu upptäcker jag att hon sitter och knaprar på en tip-ex, med tillhörnade kartong. Det går verkligen inte att ha NÅGONTING framme just nu.

Jo, det är sant. Den faller så fint utanför vårt fönster, dock inte som puderfin snö, utan ganska stora flingor som fort faller ner och sedan fösvinner mot marken. Jag som knappt hunnit fatta att det är höst och nu kanske man snart kan kalla det vinter :)

Pontus: "Ojä, det snörjar. Det var jätte kul att åka pulka i det!". 

Funderar på om det kommer bli en kall härlig, snöig vinter i år, med tanke på att rönnen haft mycket bär, hoppas, hoppas! Och vi som ska fly landet till varmare breddgrader, snacka om att vilja ha allt samtidigt!

Nu äntligen har den minsta i familjen börjat förstå vad det innebär att ta sig fram för egen maskin. Hon har en egen speiciell teknik där hon hoppar fram på rumpan, samtidigt som hon kryper med ena benet på något underligt sätt. Det ser härligt ut och grindarna har fått snabba på sin uppkomst eftersom hon inte alls är där man lämnade henne längre. Det är kul att ständigt se denna utveckling till att bli en egen självständig individ, samtidigt som jag inte vill att bebistiden ska ta slut riktigt än. Kollar redan på andras magar och avundas litegrann, någonting som min make inte uppskattar till 100%.

Pontus har öroninflammation på båda öronen verkar det som och har haft väldigt hög feber under nätterna. På dagen har han varit nästan helt feberfri och orkat leka, äta och busa. Igår lekte vi Pettson och Findus i hans rum. Sängen blev en husvagn och Moa fick vara höna. Väldigt kul att kunna gå in i en lek så som vi gjorde och det var nog tack vare att hela huset blev städat grundligt i helgen, så jag behövde inte tänka så mycket på alla andra sysslor som skulle göras. Det är väl så det ska vara när man är föräldraledig!!??

Nu har Pontus haft feber från och till sedan i lördags. Inatt var han varm som en kamin, vilket var sådär uppskattat från min sida. Dock har inte värmen i huset satts på än då det gick ändå att härda ut hela natten.
Lite tungt idag på jobbet bara med tanke på kaminvärmen och en Moa som inte ville sova riktigt hela natten, utan gärna hålla sin mamma vaken med att dra henne i håret tills hon hotade med att lägga sig på soffan. Funderar mycket på om en 7 månaders förstår det hotet :)

Jippi, idag  09-10-10 har jag haft denna blogg i 2 år! Tiden går fort när man har roligt och det har jag verkligen haft. Just nu känns det extra kul för nu har jag ju inte så mycket annat att skriva på, som jag hade när jag studerade. Därför blir detta mitt skrivarforum....måste ju ha den dagliga dosen av skrift varje dag :)

Dagen blir spännande med lite presentköp på morgonen, picknick med Pontus förskola, samt inflyttningsfest. Andreas drog det kortaste stråt och befinner sig nu på förskolan och städar, själv sitter jag med halsont och två barn varav en inte har sovit så mycket inatt. Han klagade på ont i huvudet och halsen, så vi får väl se hur han mår nu när han vaknar. Moa håller på att bryta sig in i en symaskins väska från 1800-talet, vilket inte verkar lyckas helt som tur är.

Tack till alla som följer min blogg, hoppas att ni fått njuta litegrann av mitt, inte så väldigt händelserika liv!!!

Fick ett underbart tackkort idag från våra vänner J o F som gifte sig i maj. Jag frågade Pontus "vilka är detta?" Han svarade "F....och J (med u istället för y på slutet). Dom gifte sig där mamma. Postbrevbäraren har nog sett det och tejpat fast det kortet där." Mycket klok ung man jag har :)

I morse, efter att jag lämnat Pontus, så begav jag och Moa oss med bilen upp till Delsjöarna och tog en liten rask promenad. Under tiden när jag gick där och filosoferade så tog jag lite fina höstfoton, men nu när jag ska lägga in dem på datorn här till min blogg, så upptäcker jag att min make har flyttat på datorn (ja, det visste jag förståss innan, för dte var på mitt initiativ) och inte kopplat in överföringskabeln till kamerna. Så några bilder blir det inte nu, men de kommer när jag hjälpt min man att få tummen ur. 



Sitter och njuter av en underbar kalops som tillagades häromdagen och jag vill citera en av min systers gamla pojkvänner: "det är underskattat!!" Hur enkelt som helst att göra och det blir ju dessutom så väldans GOTT! Moa och jag har haft en underbar dag och jag upptäckte att hon faktiskt fått en tand till. Hon har nu två framtänder i underkäken och nu denna, lite mysko tand som kom upp på vänster sida i överköken, men inte en an de två framtänderna, utan brevid. Ska det vara så? Jaja, hon följer inga mönster överhuvud taget den damen, så varför skulle tänderna sitta där de "ska"? Just nu är det rumphasning som gäller och gärna lägga sig på mage, försöka krypa, sedan vända rutn och sätta sig upp på något konstigt sätt och dra sig upp mot stående, ugnsluckan är populär draghjälp (undra hur länge en håller?). Nätterna är tjorviga som bara den...då ska det vaknas och skrikas och vi har nu valt att inte ge henne någon välling utan bara vysscha henne, men det slutar oftast med att hon hamnar i våra säng och får den härliga närheten. Pontus var (och är) exemplarisk, så nu får vi bekänna färg.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en psykolog som forskar kring hur det är att dela på föräldrapenningen, ska bli spännande. Det är ju hur härligt som helst, samtidigt som det är lite meckigt och krångligt ibland. Så vi får väl se vad jag egentligen tycker imorgon. En tur till min mormor ska också hinnas med, så jag får sytt ett draperi till tvättstugan. 

Jisses, vad det blåser ute idag...känns nästan som man lyfter från marken. Orkar inte ens tänka på hur mysigt det blir att cykla hem i stormen ikväll, bara uppförsbackar dessutom :(

Jaja, nu väntar några dagars ledighet iallafall, så det kanske är värt att köra slut på sig på hemvägen ändå. Brukar alltid kännas bättre efteråt...

I helgen har vi lyckats få hur många inbjudningar som helst till olika vänner. Svårt val, men det lutar nog åt att vi ser det hela från den praktiska sidan och tar en tripp till Sävedalen på inflyttningsfest. Innan dess är det arbetsdag på Pontus förskola, med familjemys vis Kåsjön efteråt.

Näe...jobbet kallar (och blåsten)!!!

Jorå, man kan nästan tro det, men vår (läs mammas o pappas) vovve Chiva äter allt, och då menar jag allt. Ett tag slängde mamma in morötter till henne istället för mumisga märgben och hon tuggade som bara den. Idag när vi skulle börja vår 2-timmars promenad var vi tvungna att vänta in hunden som stod och tuggade på ett ÄPPLE!



En härlig promenad blev det med en sovande Moa i vagnen och en lycklig Pontus på förskolan.

Dagens sanning: "Mamma, Moa är liten och jag är storebror, så jag tar hand om Moa, men inte när jag är på förskolan, för då är hon för liten."



Akta er, för vi kan biiiiiitas!!!