Åh, upptäckte att jag snart haft denna blogg i 2 år, jisses vad fort tiden går och vad roligt det var att läsa alla gamla inlägg.

Lite chockartat igår, då termometern visade minus 2 grader när man vaknade. Jag hade nog glömt bort hur kallt det kan vara då, för öronen höll på att ramla av pga. frostskador när jag susade ner för backarna till jobbet. Idag var jag mer begåvad då jag tog på mig ett pannband under hjälmen. Min man tyckte att jag såg lite 80-tals inspirerad ut, men nu var det ju tyvärr ingen modevisning som var syftet med detta plagg, utan att få ha mina öron kvar. Fast å andra sidan, så hade det kanske inte gjort så mycket att förlora dem i ett par dagar, för ljud har jag fullt med runtomkring mig just nu, så det skulle inte skada om de fick vila en stund.

Tillbaka till vädret, så är det ändå väldigt skönt nu när solen är framme, samtidigt som frosten biter lite i kinden. Behöver dock kolla över barnens kläder lite, för nu känns det som att kylan kanske har tänk stanna ett tag.

Igår var det fullt med kvällmöten, så min älskade man väntade hemma med middagen när jag kom hemcyklande från jobbet. Kyckling med ris och currysås, vilket även fick bli dagens lunch. Jag kände mig bortskämd....

Imorgon ska jag lyckas med konststycket att få iväg nästan hela min familj till sjukhuset, redan klockan 8.00 på morgonen. Det kan bli problematiskt eftersom vi oftas brukar sova runt den tiden nrä vi är lediga, men men, dte är bara att ställa dne berömda klockan och fokusera! Vi ska till sjukgymansten med Pontus och det brukar vara väldigt kul, så han ska nog inte vara så svår att få med sig.
Ska även försöka träffa min afrikanska vän en stund imon...jag sms:ar dig snart!

Igår hade vi en heldag på Liseberg, tillsammans med Pontus kusiner och farmor och farfar. Vi hade superroligt, åkte det mesta, gick på teater och spelade på hjul. Min svägerska hade enorm tur och vann på nästan allt hon spelade, lite avundsjuk var jag allt, men vi fick iallafall med oss en chipspåse hem. Kvällen avslutades med att Pontus fick en gratis åktur i radiobilarna tillsammans med en clown och en livslevande grön kanin. De hade hur roligt som helst när de krockade med varandra och tjoade. Fick en fin film på det, men tyvärr går den inte att ladda upp här. Pontus var överväldigad för han hade aldrig åkt bilarna själv innan, men det gick ju jättebra med kaninen som stöd, troligtvis någonting han aldrig kommer få uppleva igen :)
Annars var det flumeride som hägrade: "Mamma, jag vill åka den med vattenfallet...den var gurkul."

Stort tack till farmor o farfar som stod för den ekonomiska delen denna dag, mycket uppskattat av både stora o små!

I fredags blev Pontus lite kränkt på förskolan. Det var en tjej som gav honom en rak höger pga. att Pontus bett henne flytta på sig, vilket han inte var riktigt beredd på och han blev väldigt ledsen och ville inte vara med på sångsamlingen som annars är hans favorit utan satte sig resolut med ryggen emot och tjurade.

När jag hämatade honom (han ville som vanligt inte följa med mig hem) så gick vi till en lekplats, där Moa och Pontus gungade som bara den och hade jätteroligt. Då började han berätta om detta "hemska" som hänt honom under dagen: "Mamma, en flicka slog mig, så jag blev gurledsen (tror att gur är samma som gôra eller gud, eller en blandning). Sedan ville jag inte vara med på sångsamlingen utan bara tittade ner såhär. Men då var jag inte ledsen längre för det kom inga ledsendroppar, utan då var jag bara arg. Och sedan blev jag glad igen när vi gick upp."

Jaja, jag är mest glad att han inte gav igen, utan enbart blev sur och ledsen, för det drabbar ju egentligen ingen annan, samtidigt som flickan nog förstod att det inte var särskilt bra gjort. Hon var troligtvis beredd på att hon skulle få igen med samma medel.

Igår var det Sävedalens marknad, så vi passade på att göra av med lite pengar. Sedan drog vi iväg hela familjen och kollade när pappan spelade innebandy, det var kul trots förlusten med 6-2.

Åh, vad de värmer de orden....

Idag har varit hektisk, med förskola för Pontus del och jag o Moa har roat oss med våra "grannar". Hämtade Pontus, skyndade oss hem och direkt iväg till simskolan, bara han och jag. Han är bara så duktig på att vara i vattnet, dyker ner till botten och hämtar saker, simmar och hoppar och stannar gärna länge under vattnet. helt underbart att se. Vi passade på att mysbada efteråt en stund också, bara för att det är så roligt. Sedan åkte vi till scoutgården och var med på ett scoutmötet där vi eldade och lagade kycklingwok på murrikka, mycket gott och Pontus älskar att vara utomhus och laga mat, så det var mest för hans del. Moa nöjde sig som vanligt med lite grus och gräs :)

När jag nattade Pontus så sa jag till honom att det var väldigt roligt att bada tillsammans med honom idag, varpå han kontrade: "Det var väldigt roligt att vara på scoutgården med dig idag, mamma. Mamma, du är så gullig. Du kan väl sova med mig en liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten stund." Det sista brukar han säga varje kväll och det brukar bli ungefär lika många "liten" varje gång. Självklart stannar man kvar i sängen en "liten" stund när man hör detta!!!

Extra kul är dte att han uppskattade att vara på scoutgården, för annars brukar han mest få följa med på "tråkiga" vuxenmöten, men nu var det ju barn och massa kul att göra och titta på, så nu kanske scoutgården fått en liten annan innebörd även för honom. Han brukar iochförsig aldrig klaga annars heller, men nu hade han verkligen kul.

Ibland undrar man om man är riktigt klok. Igå kom jag på den briljanta idén att cykla (hela familjen) till Sävedalen och mormor och morfar. Detta lät som en bra idé klockan 14.30, men vi kom inte iväg förrän runt 17.00 då det börjat regna. Man har jag bestämt mig så har jag, så vi klädde på barnen och oss själva regnkläder och satte Moa på min cykelstol på pakethållaren och Pontus i cykelkärran och begav oss av. Moa sov nästan ingenting under gårdagen, så hon var lite smågnällig, men Pontus tyckte det var fantastiskt roligt.
Väl framme fick Andreas snällt göra lite eljobb och vi andra var inne och inspekterade det nya huset. Vi blev bjudna på trattkantarellsoppa och till efterrätt blev det saffranspannaka. Min mormor kom upp till efterrätten och tiden bara rusade iväg. Så när klockan var 20.00 kom vi på att det ju faktiskt var söndag och förskola och jobb dagen efter. Snabbt klädde vi på barnen och meckade ner dem på cyklarna, denna gången var ingen av barnen jätteroade av det hela, speciellt inte Moa som vi fått väcka eftersom hon somnat en stund i mormors säng. Hon höll dock humöret, men inte hjälmen (som hasade ner över pannan) uppe, så gott det gick hela vägen hem genom den svarta natten. Många uppförsbackar hem till oss gjorde att svetten lackade och när vi kom hem hade vi två sovande barn på cyklarna som vi varsamt bar in och de fortsatte sova gott i sina sängar.

Grannen kom ut och undrade vad vi gjorde för tokigt så sent. En liten cykelutflykt kan väl aldrig skada, men det är ju synd att svärföräldrarna bor så långt bort och att det är så backigt i Partille, menade Andreas på. 

Idag har jag ägnat köket en tanke, med både bebismatlagning, rimmad bog, äpplemoskokning och lek på golvet med Moa. Moa har ägnat sig åt att dra ner alla blommor hon ser, samt äta bladen från de samma. Undrar just hur hälsosamt det kan vara med en "svärmorstunga" ner i gapet? 

Ibland är det bra att var ifrån varandra. När familjen kom hem i onsdags efter 4 dagar på landet, så fick jag den underbaraste kramen hitills av Pontus, han bara kramade och kramade och det kändes som om han aldrig ville släppa taget, så fantastiskt. Då känner man att det inte är så dumt ändå att få längta efter varandra.

På torsdagen bar det av till öronmottagningen med Pontus eftersom det verkar som att han hör dåligt och då ville de kolla så rören fortfarande är kvar. De bygger om för fullt på sjukhuset så vägen dit kändes oändlig och krånglig, men när vi väl kom fram så var det raka vägen in. Rören satt där de skulle, men var lite igensatta så nu är det örondroppar i en vecka och sedan dit igen för hörselkontroll i oktober. Alltid ska det vara något :(

Fredageskvällen tillbringade jag med två vänner, ätandes indiskt och drickandes rödvin, mycket vin var vårt mål med kvällen och det lyckades vi nog uppfylla. Dock orkade jag ändå upp relativt tidigt för att gå ut i skogen och grilla korv tillsammans med P & T och deras tillskott. Mycket mysigt i den fina brittsommaren som var.




 Sedan tog vi bussen upp till Sävedalen där två kompisar precis köpt hus, så då fick vi grillat och bakade potatisar, vilket var länge sen vi åt konstaterade vi. Vi gick därifrån runt 23 för att hinna med bussen, men snopet som sjutton då bussen precis lämnade hållplatsen när vi kom dit. Vi tänkte att vi skyndar oss genom hela Sävedalen så kanske vi hinner ikapp den, men det var lönlöst. Vi fortsatte då promenera till Finngösa, där vi hoppade på nästa buss och kom så hem runt 24.00. På köpet fick vi en härlig kvällspromenad, som t.o.m jag kunde njuta av efter att jag slutat älta att bussen faktiskt var 3 minuter för tidig till den hållplats där vi skulle gått på från början.

Idag är Andreas iväg och min tanke var att vi andra skulle på Hoppis o Skuttis, men Moa är ganska förkyld, så frågan är hur bra det är. Får se om jag kan få barnvakt till henne en stund, annars får vi nog hitta på nåt annat mysigt under dagen.

Ibland undrar jag om jag inte är skapt till att arbeta, för jag har flippat ur helt. Jag kommer inte ihåg att jag bestämt träff med mina närmsta vänner, eller att jag ska vara på jobbet tidigare än vanligt, allting är uppochner. När jag kom till gården idag så fann jag två brev som jag postat för några veckor sedan, men som nu returnerats tillbaka till oss pga att det enbart stod för-och efternamn på kuverten. Jag hade glömt att skriva dit adressen...jösses...jag förstår inte att posten hade svårt att lista ut vart Marcus Andersson bodde...är det ett vanligt namn??? Okej, detta får mig att förstå varför jag valt namnet MARMIN, då kommer säkert även förvirrade brevskrivares kuvert ner i min låda!

Veckan (ojdå, har bara gått två dagar) har varit hektisk, med mycket som skulle gjorts, men som tyvärr inte har blivit av. Idag gick jag dock loss nere på Allum och shoppade nåt ofantligt. Jag hade rabattkuponger på PoP, Lindex och Kappahl, så varför inte....det slutade med en klänning, två på byxor, ett par strumpbyxor, två boddys, en munkjacka och två par strumpor till Moa (ett värde av 650,50 kr), en tröja till Pontus (värde 195 kr) och en BH + trosor till mig (värde 328 kr). Här kan man se vem i vår familj som är mest värd...den yngsta såklart, den äldsta mannen fick inte något (hoppsan). Men jag måste ju tillägga att alla mina kuponger måste lönat sig, för såhär mycket rabatter fick jag: 341,23 kronor, är det inte fantastiskt? Ibland känns det nästan som att man tjänar på att handla när man har en rabattkupong :)

Jaha, då sitter man här ensam på sin kammare....eller snarare i sin källare. Man och barn har gett sig ev ett kortare tag för att lyckas fylla frysen med svamp och annat gott, medan jag själv ska se till tjäna några kornor för att kunna försörja familjen (efter alla dessa år av pluggande och föräldraledighet). Jag har även en fullspäckad agenda med allt vad möten och målning innebär. Frågan är dock om någon punkt kommer att kunna bockas av?

Helgen har varit härlig, med två timmars promenad igår, till och från en inflyttningsfest i Öjersjö. En mycket trevlig tillställning med mycket god mat och dryck, samt kul att träffa vänner som man inte ser så ofta, tyvärr!
M o P stort tack för detta! Promenaden hem genom natten var trivsam, båda barnen sov i varsin vagn och jag och Andreas gick och flanerade och småpratade om allt som man aldrig hinner annars. Helt klart en rekomendation till småbarnsföräldrar som känner att de aldrig får tid att prata med varandra ostört. Gå på fest, håll igång barnen tills det är dags att gå hem, få dem att somna i vagnen och sedan är det bara att gå så långt ni vill och prata samtidigt- suveränt!

Glädjen är stor - ett nytt tillskott i vår scoutfamilj har kommit, några veckor för tidigt, men ändå så efterlängtad. Stort GRATTIS till Elsa som kom tidigt i lördags. Skönt att Moa får en kompis som hon kan snacka killar med när hon blir stor och slipper ta det direkt med det motsatta könet (sådär som vi tjejer brukar göra, aldrig tala klarspråk riktigt).

Näe...väggarna springer inte ifrån mig tyvärr, så det kanske är lika bra att sätta igång med målandet innan jag hinner ändra mig!

Satt och pratade med Pontus om morgondagen och sa att: Imorgon ska vi träffa T.
Han svarade: Jaha, på Hisingen?

Hur kan han ha sådan koll på vart hon bor? Har inte direkt rännt ner hennes lägenhet...tyvärr!

Så nu rullar dagarna på igen, så får man backning på att man inte skrivit här på några dagar, J, du vet inte vad du begär :) Fullt ös från morgon till kväll. I helgen var det fokus på att röja ur Moas rum så vi kan börja renovera där och igår bar det av till färghandeln (som det så fint heter) för att beställa tapeter och färg. Liseberg fick sig ett besök av oss i helgen också, alltid lika kul. Pontus blev överlycklig när han vann en chipspåse. I övrigt hade vi ingen tur alls :(


Jag och Pontus var även på Hoppis och Skuttis för första gången, vilket var väldigt kul och jobbigt för oss båda två (det säger väl allt om i vilken kodition min kropp befinner sig just nu, eftersom kursen är inriktad på 2-6 åringar, i och för sig är barn väldigt intervallstarka och kan springa fort och sedan stanna och hålla på så miljoner gånger). Det märktes att Pontus lungor också tyckte att detta var bra, för de blev av med en del som de inte ville ha.

På tal om det så var det läkarbesök igår, då Andreas var med, och det slutade med en ny antibiotika som ska tas varannan dag (känn på den, hur ska man komma ihåg???) och som bara håller i 10 dagar, så apoteket - kan man få en egen fåtölj att sova i hos er? Jorå, där lär man ju ränna mer än vad vi brukar. De har iallafall hottat upp sina påsar på apoteket, så nu är de rosa och fina och ser ut som små presentpåsar. Så igår när jag kom hem från jobbet så frågade jag Andreas vad han köpt för fint till mig, som låg i presentpåsen? Han skrattade gott när jag tar upp en kartong med natriumklorid och en förpackning med antibiotika för gonnorre och klamydia, jorå den nya medicinen ska tydligen vara bra mot det. I övrigt så ska vi inhalera tre gånger per dag, så nu får vi vara fokuserade ett tag för att bli av med all skit som är i lungorna, det hade varit så skönt om han blev hostfri en stund.

Moa hade sin första sjukdom i förra veckan, då var det tredagarsfeber som hon drog till med, ganska smärtfritt faktiskt, trots sina 40 grader. Hon är för övrigt en riktig liten linslus:



Jodå, Moa är nog den tjejen jag vet som har flest olika mössor och hattar, hon har över 13 stycken osm hon passar i just nu. Kanske en flashback ifrån min ungdom då jag samlade på hattar av alla de slag och gärna hade dem på mig också...

Föresten, varför har vi fått två barn som gärna kväver sig själva när de ska sova??

Det är inte klokt. I morse när jag vaknade var han borta, jorå, han hade åkt till jobbet, vilket jag var väl medveten om. Klockan 15.40 kom han hem, tillsammans med min syster (tänk inga sådan tankar nu, för det var jag som sett till att det skulle vara på det viset), för att klockan 15.50 ta med sig Pontus och min syster till simskolan (nej, hon behöver inte lära sig att simma, hon var med som publik, eftersom hon egentligen skulle passat Moa, men Moa var ju sjuk så jag fick komma sent till min planering). De kom hem, utan min syster, (hon skulle på möte också...vad är det med torsdagar och möten egentligen) klockan 17.30 och då stod fisksoppan på spisen och puttrade åt dem. Jag satte mig i bilen 17.32 och åkte till mitt jobb och kvällplaneringen som väntade där. Jag kom hem 19.45 och Andreas åkte 19.50, efter en snabb överlämning av Pontus som precis skulle nattas. Han åkte då för att jobba över på sitt jobb där de har en restaurang som måste bli klar. Nu sitter jag här klockan 21.08 och har knappt sett honom på hela dagen....och då tänker jag på alla dessa människor som har det så var och varannan dag. Jag är ju bara för bortskämd, som tycker att dethär är knäppt!




Här vet jag iallafall vart jag har honom...i klorna på fröken krok :)

Åh, så får man veta att ens mamma har bokat en resa till Thailand kring nyår i två veckor för oss allihop. Hoppsan, här går det undan. Känns helt underbart att få komma bort till solen och bara njuta. Lite tråkigt dock att R inte kan följa med pga. studier, men sånt är livet. Vi får klara oss utan honom och ta hand om "söstra mi" lite extra istället.



Karon beach blir det och hotellet har tre pooler i tre trädgårdar, så där kommer nog floristen att trivas :) Vi andra också för den delen hoppas jag. Så är det mest googlande kring detta, för att kolla in vad vi ska hitta på och så....åh...lääääängtar.

Men innan dess så stundar bröllop med R och T, där vi är värdpar, så det finns allt lite att fixa och trixa med inför det också.

Moa har dragit på sig någon form av förkylning, så hon har haft 40 graders feber i några dagar. Ingen influensa iallafall enligt läkaren som kollade på henne idag, eftersom vi ska vara vaksamma inför Pontus, så inte någon i familjen drabbas och sedan smittar honom innan han fått vaccin. Stor skillnad på barn och barn. När Pontus får feber så sover han sig igenom hela dagarna, men Moa, hon är pigg som sjutton och sover bara någon gång extra per dag. Det är svårt att inse att hon är sjuk, när hon inte verkar särskilt tagen.