Jisses, vilken helg! I fredags åkte Andreas på hajk och jag o barnen fick besök av T o J. Fredagsmys på Pontus vis med tacos var självklart. På morgonen fixade jag iordning en mysbricka, med ljus och frukost till Pontus som fyllde 4 år, stora killen! Han blev jätte överraskad och jag såg hur han lyste när jag sjöng för honom. Några paket blev det också och det var stort att få fylla år. Sedan avlöste jag o Andreas varandra och jag åkte iväg på möhippa med världens bästa blivande brud som bjöd på sig själv hela dagen. Poledance var en nyhet för oss alla och det känns i kroppen efteråt kan jag lova. Idag är det värre än någonsin.... En mycket sen kväll blev det och när jag kom hem så hade hemmet varit fullt av män och barn, så det borde sett mycket värre ut än vad det gjorde. Min man är enorm på att städa och dona, så de enda spåren var några tomma ölburkar på diskbänken (tack till alla som drog sitt strå). Inte nog med att jag var helt slut och längtade efter att få sova, klockan skulle ställas om också, så jag fick en timme mindre att njuta i sängen. Hade enorma hostattacker så jag kunde ändå inte sova, jag och Moa avlöste varandra med hostan, så frågan är hur mycket övriga familjen fick sova heller.
Morgonen efter var det full förberedelse för Pontus kalas som började klockan 13.00. Hela dagen gick jättefort och vi hade det trevligt med grillade hamburgare och tårta som vi trodde skulle bli helt misslyckad, men som faktiskt blev riktigt god. På kvällen tänkte vi oss en tidig kväll eftersom helgen varit hektisk, men vår yngsta dotter höll inte alls med oss, utan vägrade somna. Vi höll på i 2 timmar och natta henne och tillslut så somnade vi av utmattning allihop. Natten har varit hostig från alla håll, men det känns som att det är på gång att gå över, för på dagarna är det mycket bättre.
Stort tack för alla presenter som Pontus fick igår, han blev väldigt glad och var nöjd med sitt kalas.



Kan ju tilläggas att helgen har gått i mexikanskt tema, fredagskvällen åt vi tacos, på lördagen åt Andreas och barnen (och alla andra som var där ca 10 personer) tacos, på söndagen åt vi tacosresterna till middag, så Pontus var nöjd med sin födelsedagshelg, för tacos stod först vi önkelistan över maträtter.

Nu är det snart påsk och det ska bli underbart att vara LEDIG....säger hon som bara jobbar 50% :)

Det svänger fort i känslorna. Idag är pappan Pontus bästa kompis (igår var han tråkig), så man ska inte tro allt han säger... min gissning är att grabben håller på att utforksa vilka ord som slår hårdast. Om han säger att vi är elaka så brukar vi bli ganska ledsna, igår var det tråkig som gällde och det slog inte riktigt lika hårt, idag är det bästa kompis och det går verkligen hem, så vi väntar med spänning på morgondagens favoritord! Så svärmor, du behöver inte vara orolig, för din son är den bästa pappan (och maken) man kan tänka sig:)

När jag kom hempromenerande från jobbet idag så möttes jag av ett gäng spralliga killar (och en tjej) som hade fixat och donat och tagit fram grillen. Idag var det alltså GRILLPREMIÄR här hemma. Grillade kycklingspett, klyftpotatis, mangochutneysås, sallad och kålfräs stod på menyn och till detta serverades ett glas rött vin. Vilken härlig tisdag! Ibland (eller ganska ofta faktiskt) blir man väldigt glatt överraskad när det gäller matkunskaperna och framförallt fantasin. Det var verkligen superb och jag ser gärna en repris...

Idag blev det en tur till alla teken som finns, biblioteket och apoteket. Varför heter det egentligen tek? Någon som vet? Apoteket är ju inget ovanligt för där är vi varje måndag och hämtar ut medicin till Pontus, men biblioteket är tyvärr lite mindre besökt. Moa tyckte det var roligast att dra ut alla vuxenböcker och Pontus ville gärna sitta ner och läsa tillsammans med mig, svårt att kompromissa där :)



Det fungerade en stund och sedan blev jag för svettig av att springa runt och fånga in Moa, så vi åkte hemåt och tillbringade resten av dagen med att leka utomhus. Vi sprang i skogen och gjorde banor på gatan. Allt för att få igång så mycket sjukgymnastik som möjligt och det verkar faktiskt hjälpa. Standarsfrasen i familjen är: HOSTA!

När Andreas kom hem så blev det kål-och köttfärssoppa och sedan gick hela familjen ut och lekte igen. Då hade det regnat så moa fick inviga sitt nya regnställ, mycket tjusigt. Sedan kunde vi gå in utan att skämmas och äta rabarberpaj med vaniljvisp...mmm...då längtar man till sommaren!


Dagens konversation kring frukostbordet:
P - Jag vill inte ha nån pappa.
L - Vad vill du ha då?
P - Bara mamma.
L - Varför då då?
P - För du är så söt, så söt och pappa är bara tråkig. Så tråkig för mig.

Just nu är vi mycket elaka och tråkiga vad vi än säger och gör (enligt den yngsta mannen i familjen iallafall), så detta är nog ett led i utvecklingen.

Vårbilder:

Var lite sur på min man i morse och stack iväg utan att egentligen säga hejdå, vilket jag ältade och ältade hela vägen nerför första delen av Skulltorpsbacken (jag promenerade). Man ska inte gå utan att vara sams, man ska inte gå utan att vara sams, varför fortsätter jag då att gå? Just då såg jag en kille som kom cyklande uppför backen, min första tanke var...jisses, UPPFÖR denna backe, det är inte dåligt. Sedan kollade jag runt omkring mig och insåg att det var ju barmark och nästan perfekta förhållanden för en cykeltur. Jorå, jag vände på klacken (fast jag har inga skor med klackar) och ringde min man, bad honom kolla om det fanns luft i däcken och skyndade mig hem till maken som stod utanför garaget i bara T-shirt och pumpade mina cykeldäck. Då slog det dåliga samvetet till och han fick många pussar och ursäkter och jag medgav till och med att jag vänt hemåt för hans skull. Först hade jag cykeln som en täckmantel, men vad sjutton, det är lika bra att blotta sig och faktiskt bjussa på att jag skämdes.

Det var en härlig cykeltur till jobbet och jag är glad att slippa de långa promenaderna ett tag och istället susa nerför backarna. Troligtvis kommer jag inte låta så positiv när jag kommer hem ikväll då backarna helt plötsligt går uppför, men nu känns det underbart.

Tack till världens underbaraste man som alltid ställer upp, även om hans fru är lite grinig....älskar dig!

Helgen har varit som en bergochdalbana. Det var strålande fint väder, så vi passade på att vara ute och försöka röja undan den mesta snön, för nu får det vara nog med snö ansåg vi och många andra höll med oss :) På fredagskvällen fick vi middagsgäster, två gräsänklingar som kom förbi och käkade, väldigt trevligt. På lördagen var vi själva bortbjudna till svärfar som fyllde år i söndags. Mycket god mat och full rulle på barnen gjorde att vi trötta traskade hemåt och sedan somnade gott i soffan.
I söndags fick vi det tråkiga beskedet att Andreas farmor tyvärr gått bort under morgonen. Det kom väldigt oväntat och plöstligt och känns väldigt sorgligt. Pontus hade väldigt svårt att förstå varför hans mamma och pappa helt plöstligt blev ledsna och tillbakadragna och det var komplicerat att förklara en sådan sak för en 4:a åring när man inte själv kan förstå.
På kvällen skulle vi sedan vidare till min syster och också hon fyllde år, samma dag som svärfar. Jag och Pontus åkte dit själva och blev bjudna på god köttfärssoppa, glass och rockyroad. På vägen dit åkte vi frbi vårt gamla hus och Pontus meddelade att han tyckte det var mycket roligare där, för lekplatsen var så kul. Jag förklarade lite fint att om vi bott kvar där så hade vi nog inte haft tid att leka med honom lika mycket som vi har nu, för det var så mycket grejer som behövde fixas och lagas, och det kändes så skönt att sedan kunna åka hem till vårt nya hus, som inte alls har samma renoveringsbehov :)

Igår var det sjukhusbesök för Pontus och det såg bra ut, dock måste vi bli mycket bättre på sjukgymnastiken, så nu ska vi verkligen fokusera på det. Kanske blir lättare nu när våren kommer och man kan springa och leka ute på ett annat sätt. På kvällen var jag och Andreas på en samtalsgrupp (även den på sjukhuset) för föräldrar som har barn med PDC och CF. Det var verkligen trevligt och det kändes skönt att få prata med folk som är i samma situation, utan att man gräver ner sig helt i en  sjukdom, vilket jag var rädd för skulle hända under ett sådant möte.

Nu är det vår på riktigt iallafall:

Idag har vi fördrivit tiden med att shoppa loss, både på Allum och en sväng på IKEA. Man har tur när man ska äta lunch och det visar sig att det vi helst ville äta har sänkts till 16 kronor just precis nu, det blev en billig lunch med andra ord, 53 kronor för oss alla tre. Vi började dagen på kappahl där vi hade VIP-rea, 30% på hela köpet, vilket gör mig lite köpgalen, sedan vidare och tanka upp busskortet, justera glasögonen, en snabbis in till Pontus tandläkare, där vi räknade tänder och penslade bananlack. Sedan, till Pontus förtjusning for vi ut till IKEA och småshoppade litegrann. Nu sover båda barnen i bilen och det kanske är lika bra, för i eftermiddag är det dags för simskola och ska de orka med den, så är det bäst att vara utvilade.

Har dörren lite på glänt för att höra om de vaknar och det är ett härligt fågelkvitter som sipprar in genom dörren, det känns att det är vår i luften. Vill så gärna börja planera om i krukorna på utsidan, men får nog vänta ett tag tills snön är garanterat borta och inte tänker återvända.

Förra veckan var vi i Hundfjället i Sälen och åkte skidor tillsammans med kusinerna, farmor och farfar. Det var en underbar vecka med mycket sol, men även en hel del blåst, vilket gjorde våra kinder härligt röda efter några åk i backarna. Första dagen var både jag och Andreas nära att ge upp efter ett åk med Pontus, men sedan utvecklades han enormt över natten och han lärde sig helt själv att svänga och bromsa utan problem.



Vi kunde sedan njuta av att få fräsa på lite, eftersom Pontus åkte såpass bra själv nedför backen före oss. Tyvärr var farmor sjuk hela veckan, och även farfar hade lite problem med sina axlar, så de var superbra att ha som barnvakter. Pontus njöt i fulla drag när han fick ha mamma och pappa för sig själv och åka hela dagarna och Moa njöt av att gå på långpromenader tillsammans med farfar. En annan favvosysselsättning var att springa i korridorerna, så fort dörren öppnades så var hon snabb som en vessla och kutade ut och sprang. Det är ändå fascinerande hur snabbt barn lär sig att åka skidor. Även om det går ett år emellan gångerna, så sitter känslan kvar och de utvecklas efter bara några få åk, fantastiskt!



Veckan avslutades med ett besök av Lisebergskaninerna, vilket gjorde att man nästan kände sig som hemma. Det var ju stockholmsveckan (deras sportlov) denna vecka, så när vi kom ut i backen och fick se en giganstisk kaninluftballong, så hör vi hur ett barn bakom oss utbrister på bred stockholmska: "Titta, titta, där är ju Gröna Lund!" Vilken verklighetsuppfattning :)




Direkt när vi kom hem på kvällen efter flera timmar i bilen, så begav jag mig av på jobbfest hemma hos en f.d kollega. Mycket god mat och väldigt trevligt sällskap, vilket resulterade i en sen kväll. Var inte hemma förrän 03.00 och då var jag superpigg och satte mig att läsa veckoransonen med post. Klockan 04.00 kom jag på att mina barn inte längre sover till 9 på morgonen, utan hellre till 06.30 eller så, så ville jag ha nåra timmars sömn så skulle jag nog passa på.

Veckan som gått har det varit jobb och kvällsmöten, så jag känner mig helt slut. Det hela blir ju inte bättre av en konflikt som urartat på jobbet, men nu ska det bli skönt med lite föräldraledighet tillsammans med mina underbara barn. Idag jobbade jag sent och Andreas var på Pontus förskola och jobbade så det var en härlig syn att se när hela familjen + mormor+ gammelmormor kom knallandes hem från Pontus förskola, där de som inte varit där och arbetet, bara varit och hälsat på medan de passade Moa. Vilka underbara föräldrar vi har som alltid ställer upp...
I helgen blir det kalas X2, syster och svärfar och eftersom mars är den mest kalasrika månaden i vår släkt, så är detta bara början.

Imorgon blir det tandläkarbesök för Pontus, ska bli spännande. Han brukar klara det galant, men kan nog bli svårare att få Moa att vara still och inte riva i alla lådor :)