5 år sedan

Idag är det 5 år sedan jag och Andreas åkte in till Östra sjukhuset klockan 10.30 och 12.35 såg Pontus världens ljus för första gången. Jag ska inte säga att jag minns det som igår, för det gör jag inte, men att det redan gått 5 år, är svårt att fatta. Nu väntar flera kompisar barn och även om man hört det otaliga gånger, så njut! Ta vara på småbarns åren, de går inte i repris - det gör väl iochförsig inga år, men som vuxen händer det inte så mycket som det gör under ett barns första år. Idag har vi firat med sång, glass och presenter i sängen. Vi åt baklänges som Pontus så länge velat göra. Efterrätten först och maten sedan. På kvällen avslutade vi med att sjunga igen och äta marängswisch och jordgubbar som säkert var genmanipulerade från Spanien, gigantiska!





Igår kom vi hem efter en underbar resa i Idrefjäll. Blandat väder, med två dagars riktigt härlig sol och lite regn, snö och mycket blåst på slutet. Vi har dock kunnat åka skidor varje dag, så det är synd att klaga, men tyvärr satte blåsten lite stopp för vissa liftar. Pontus stod på som ett jehu i backarna och Moa levde på sin envishet, så även hon har åkt skidor varje dag. Genom bolibompadraken och nerför backen, upp på rullbandet och genom draken igen, om och och om igen. Det blir nog en riktig skidåkare av henne någon gång också. Mina skidor var kanon, underbara att åka på och det kändes härligt att kunna göra ett lappkast utan att bryta benen:)
Vi bodde i en supemysig stuga tillsammans med min mamma, svärmor, svärfar, svåger, svägerska och deras barn. Stugan låg precis vid en backe, så det var bara att knäppa på sig skidorna och ge sig ut. På kvällarna badade vi bastu, spelade spel och var på afterski någon kväll. Jag och svägerskan tog med oss barnen och gick på Longkalsong -en barnshow med sjörövartema, mycket kul. Moa har njutit i fulla drag och man märker att hennes ordförråd är överfullt, hon pratar mest hela tiden och älskar när alla lyssnar på hennes monologer.




Igår när vi kom hem var det dags för earth hour, så klockan 20.30 släckte vi ner hela huset och smög omkring med fotogenlykta, mysigt, men samtidigt blir man väldigt medveten om vad lamporna gör. Jag är annars noga med att släcka när jag går ut ur ett rum, men nu blev det så tydligt att man inte ser någonting när man inte ens har fönsterlamporna tända. Nyttigt och bra, borde infalla fler gånger per år och framförallt borde ALLA tänka på detta!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0