En vän använde sig av detta uttryck på facebook och tyvärr får även jag anamma det nu. Det gick precis två veckor sedan förra utbrottet av sjukdom för Moa, så i torsdags var det dags igen. Jag tyckte att hon var lite hängig redan på onsdagskvällen så jag valde att stanna hemma med henne och ha en lugn kväll medan Andreas gav sig iväg på Bäverscoutmöte. En bra idé såhär i efterhand för när hon vaknade dagen efter så hade hon 38,5 i feber och under dagen så steg det för att tillslut nå sin kulmen på 40,7 grader. Då är man het! Hostan kom som ett brev på posten och under fredagen var Andreas hemma eftersom jag var på kurs, så när jag kom hem var det en risig dotter som väntade. På lördagen åkte jag på någon skit, lite feber och ett trött allmäntillstånd vilket höll i sig hela helgen. Jag och Moa sov oss igenom hela dagarna - skönt, men tråkigt på det fina vårvädret som lockade utomhus. På söndagen orkade jag gå ut och sätta mig på trottoaren i 20 minuter innan jag gick in till sängen igen.

Igår var vi hemma och nu ser det ut som att det får bli så hela veckan. Min feber har lagt sig, men Moa hade fortfarande lite inatt och hostattackerna som kommer ca 3 gånger per natt håller i sig i 1-2 timmar, vilket gör att vi är hur trötta som helst på dagen. Sjuksköterskan jag pratade med idag sa att det finns 4000 virusinfektioner och man kan bara drabbas av dem en gång var, vilket innebär en nedräkning ifrån 4000 just nu. Den ena är inte den andra lik, men barn som är mycket sjuka när de är små blir sannolikt mindre sjuka i äldre ålder, för då har de avverkat så många virus. En klen tröst just nu :( Han menade även på att det just i år är ca 2-3 gånger så många virusinfektioner som rör sig runtomkring oss som ett normalt år, vilket gör att man åker på det om och om igen. Dessutom är det lite ovanliga sorter eftersom det är så många vuxna som också blir sjuka, spännande.

Håller alla tummar för att detta är på övergående och att hostan skall ge med sig så vi kan få sova ordentligt, Moa framförallt som ju lider enormt.

Det är ca 15 minus ute just nu och min kropp har länge längtat efter en ny vinterjacka. Den har tidigare burit en Tierrajacka som jag stormtrivts i under 10 år, men eftersom jag gjorde en kraftansträngning nu i höstas med att gå ner i vikt, så sitter nu min gamla trotjänare som ett gilwelltält på kroppen. Min tanke har därför varit en ny Didrikssonjacka för de är ju så snygga och praktiska, men eftersom jag tycker det är supertråkigt att gå i affärer så har detta inte blivit av, förrän idag! Jippi, äntligen fick jag köpt, den perfekta jackan. När jag så skall betala, med 600 kronor i rabatt så säger säljaren att jag garanterat kommer att bli nöjd. Det är bara att se sig omkring på stan så ser man denhär jackan överallt! Känns ju sådär, för 15 år sedan gjorde jag allt jag kunde för att hitta det mest originella och udda som fanns att ha på mig, nu köper jag en svart jacka som halva Sverige har på sig. Livet förändras och det är svårt att säga i vilken period jag trivs bäst vad gäller klädval! I livet i övrigt är det utan tvekan just nu, tonåren var ingen lek och jag ser inte fram emot att sitta på andra sidan, som vuxen, och vänta på mina egna tonåringar på kvällarna.

Helt otroligt att mina vänner skall behöva påminna mig om hur många år min sistfödda fyller. Det stämmer 3 år är det ju hon blir den 20 februari, jag har varit inställd på två år :) Men det kanske var ett önsketänkande - tiden rinner för fort iväg!

Idag är storkillen iväg med mormor och morfar på bio, så vi tar lilltjejen och beger oss ut på kakelkoll, bäst att gömma oss för kylan och hålla oss inomhus i affärer. 

fick jag veta när jag hämtade dotterns på förskolan. Min enda fråga var: VEM DÅ? Tänk om hon har klippt av håret på någon annan....hemska tanke. Dock var det sin egen lugg som nu är ett minne blott. En pyttestund ensam med saxen och tanken "vad var det nu mamma sa i morse? Jo, just det, vi måste klippa dig" var den utlösande faktorn. Sagt och gjort, varför vänta på mamman som aldrig gör som hon säger utan bara snackar? Jag tar tag i det själv istället.

Kvällens planer blev därav lite ändrade, eller, vi hade egentligen inga planer, men nu slängdes det förutom pulkaåkning och ceasarsalladgörning in ett bad och klippning av båda barnen. Pontus för att han var långhårig sedan Thailandsklippningen och Moa för att försöka rätta till det lilla av luggen som finns kvar. Resultatet? Okej!
Är det inte typiskt att sådant händer inför någonting, man skall ta kort på förskolan, eller man skall fylla år? Det sistnämnda stämmer på Moa, som snart blir 2 år, kanske skall köra med hattkalas :)

Planerna på Badrumsrenoveringen är nu igång också, snack med snickare gjordes idag och i helgen var vi ute och provade bubbelkar och kollade kakel. Dyrt, men kul.