Befinner mig nu i vecka 25 och normalt så mår man ganska bra då, illamåendet brukar lägga sig och orken kommer tillbaka. Tyvärr har det blivit helt tvärtom för min del, med både Pontus och Moa mådde jag superbra under nästan hela gravidteten, men nu tar det emot något oerhört. Hela förra veckan gick jag på sparlåga och kände mig yr, illamående och fasligt trött. På torsdagen var vi hos läkaren med Pontus, plus hade fyrpartssamtal på förskolan så då passade jag på att ta ut en föräldradag eftersom en arbetsdag hade blivit helt sönderhackad, så vi gjorde allt vi skulle under dagen och avslutade med pannkakor hos min mormor. Lite av en tradition när vi har varit på sjukhuset, om det passar, hon är en väldigt upptagen tant :) Samma dag avlivades hennes (min mammas från början) hund, så det passade nog bra med lite sällskap. Ofelia blev ca 16 år gammal och världens snällaste hund, men nu märktes det att hon inte var helt bra, så hon fick det bättre i himmelen som en ängel som Pontus så fint uttryckte sig. Vi var även lediga på fredagen, så egentligen var jag hemma och ledig i fyra dagar och tänkte att jag då skulle må lite bättre, men så var inte fallet. Supertrött på dagarna och illamåendet och yrseln fanns fortfarande kvar. Så igår, måndag var det samma visa. På jobbet fick jag sätta mig ner hela tiden för annars blev jag jätteyr och illamåendet blev värre.

Idag stod jag inte ut längre, utan bröt ihop och fick sjukskriva mig och gå hem. Jag la mig och sov i två timmar och känner mig trött nu igen när klockan inte ens är 20.00 på kvällen. Mycket skumt och inte alls likt mig. Jag började äta järntabletter i hopp om att det är järnvärdet som har sjunkit drastigt (var kanon för två veckor sedan) och hoppas verkligen att det är det som är felet och inte någonting annat. Har även fått en tid till MVC för att ta prover på torsdag. Det känns tufft eftersom jag aldrig mått såhär innan och jag verkligen sett fram emot att få ha en härlig graviditet igen, men jag måste ju lyssna på kroppen och hoppas att det bara är brist av något slag. Det känns samtidigt väldigt tråkigt att inte kunna vara på jobbet nu under de sista veckorna, men som det varit nu så gör jag ingen nytta där när jag hela tiden måste sätta mig ner och är totalt frånvarande. Håller tummarna för att det skall gå över och att jag skall kunna jobba lite till innan semestern.

Usch, vilket tråkigt och jobbigt inlägg, men någonstans skall väl känslorna ta vägen och detta forum är kanske det bästa just nu.

Min dotter är iallafall pigg och glad och idag har hon gjort midsommarkransar till mig, Andreas, Pontus, farmor och farfar. Farfars är den helt klart snyggaste och mest välarbetade och det var viktigt att det skulle vara så. Nu skall de bara mätas upp så att de passar allas huvuden, annars har vi en besviken dotter kan jag lova. Hon fortsatte pyssla när hon kom hem, så nu har vår vita heltäckningsmatta ändrat nyans till både gult, brönt och blått av färg som inte går att få bort. Känns som att renoveringen av den får vänta tills Moa inte är så fantasifull och duktig på att plocka fram saker själv. Vi övade sedan på att fråga en vuxen om hjälp om det är någonting som man inte är riktigt säker på att man fixar själv, blir spännande att se om förmaningstalet fungerade...

Denna fantastiska tradition som de har på barnens förskola. Så, i år, var det äntligen dags för oss och Pontus att få vara med, någonting man bävar inför eftersom det innebär slutet på en fantastisk förskoletid, men samtidigt ser man fram emot att få vara med under en middag, helt tillägnad barnen. Det bjöds på paraplydrinkar och mingel, därefter middag med tal till varje barn, ett fotografi och en rimmad dikt som speglade barnens personligheter på ett underbart sätt. Jag tror att alla föräldrar som var där lätt kunde förstå vilket barn det diktades om utan att först få veta vem det var riktat till, klockrena träffar. Sedan fick papporna tävla i vem som snabbast kunde äta ett godissnöre, Andreas kom på en hedersvärd delad andraplats. Efteråt var det barnens tur att testa. Det bjöds på jordgubbar, glass, maränger, strössel och chokladsås och sedan var det lekdags igen, med Familjen Olsson, en kul springlek där vuxna och barn triggade igång varandra. Avslutningsvis fick alla barn en varsin smultronplanta att vårda och självklart kramar av alla pedagoger. Det var rörande och lite skönt att veta att vi har åtminstone två gånger kvar, även om detta var ett avslut för Pontus.

Vet att jag någon gång under förra året förbannade rådjuret som stod så lugnt i min trädgård och mumsade på alla rosenknoppar och nu, nu har det hänt igen! I morse när vi precis skulle stressa iväg till förskolan, så stod det där igen, lugnt och sansat i trädgården och mumsade, jag var inte lika lugn och sansad och högg tag i blodmjölet och gick resolut ut på altanen. Flyttar det sig? Näedå, det bara kikade på mig och fortsatte att äta. Jag la då till med min brunstiga röst och röt åt det att sticka iväg samtidigt som jag fäktade med blodmjölspaketet mot djuret. Och då, lufsade det iväg lite fint. Fy!

Inte nog med rådjur. Häromdagen när jag skulle lämna barnen på förskolan så stod det en älg mitt inne bland gungorna på deras gård. En fjolorskalv såg det ut som, men hujedamej vad stora de är ändå. Lite nervig var jag, när jag skulle gå tillbaka till bilen, men fick sedan höra att den hoppat över staketet och gett sig iväg precis när personalen ringt till brandkåren för att se vad de skulle göra åt det hela. Så barnen kunde lugnt gå ut och gunga ifred en stund efteråt :)





Idag är det precis en månad kvar tills jag fyller 30 år, jag skall njuuuuta av detta att fortfarande få vara ung ett tag!

Idag var vi inne på Heden och kollade på Kennet Cup, en fotbolls cup, startad och arrangerad av Kennet Andersson där alla intäkter går till cancerfonden. Då jag lever tillsammans med en kändiselektriker så fick även jag chansen att skaka hand med arrangören, mycket trevlig. Det vimlade av kändisar och det är tur att Andreas var med eftersom jag tydligen inte kom ihåg namnet på en enda en, bara massa kända ansikten som vandrade runt. Cupen vanns av Kennet Team som i finalen mötte Handbollslaget med Magnus Wislander som lagkapten. Kennet Team bestod av i stort sett alla spelare som var med i VM-truppen -94, så det var fräckt att se dem spela live.

Barnen fick hoppa i hoppborg och studsa på studsmattor fastsatta i gummiband så de flög högt upp i luften. Så sammantaget var hela familjen nöjd och framförallt kändes det bra att vara med och stödja cancerfonden.




Efteråt gick vi och lämnade in min Tierrrajacka på reklamation, då den läckt in vatten i fickorna senast det regnade, håller tummarna för att jag får tillbaka den igen.

Idag hade vi examination i kursen Digital kompetens som jag gått under året, en fredag i månaden. Har lärt mig fantastiskt mycket och tror verkligen att jag kommer ha användning av allting i både jobbet och hemma. Examinationen var inte så tuff, utan gick ut på att man skulle visa någonting man lärt sig under kursens gång och sedan avslutade vi med en fin lunch på slottet i Partille. Stor skillnad mot luncherna på jobbet :)

På eftermiddagen åkte jag och barnen in och tog en sväng på Världskulturmuseet, lite spännande utställningar och något nytt för barnen att upptäcka. Kvällen avslutades med tacos på barnens begäran, medan maken min är ute och svirar med någon grossist.

Var även hos barnmorskan i morse och tog lite blodprover och snackade om hur jag mår. Mina värden var oförskämt bra, så jag fattar inte varför jag är så himla trött. Hennes idé var att jag aldrig pausar utan håller igång hela tiden, kan finnas något i det, men det hade varit så mycket lättare att kunna skylla på blodvärdet. I övrigt så är det en liten parvel som håller igång mycket på kvällarna när jag väl kommer ner i varv, lite mysigt att känna de små rörelserna igen.... Tyvärr kommer kramperna tillbaka under nätterna, vilket jag glömde ta upp idag, men det är hemskt när man vaknar av att man ligger och gråter för man har så ont i benet. Senast så kom krampen vid skenbenet på sidan av benet och inte i vaden där jag brukar ha kramp. Hur Andreas än masserade så gick det inte bort förrän jag haltat mig runt i huset en stund. Idag blev det ena tån som krampade när vi var på museet....jaja, några krämpor hör väl till!