Viggo

Snart så....
Äntligen, 10 dagar över tiden - den 17 oktober.
Idag - 6 veckor gammal!

Rosor och feber

 Igår fick jag för kanske andra gången i mitt liv, rosor, helt oväntat ifrån min käre make. 5 stycken röda rosor stod så fint i köket och glittrade när jag kom hem efter en ovanligt hektisk dag med både handling och sjukgymnastbesök med Pontus. Älskar dig!!!
 
Natten blev mindre härlig då Moa fick hög feber och hostade som bara den. Vi fick turas om att ligga bredvid kaminen och hjälpa henne under natten, så nu är jag lagom utvilad. 

Mellantjock

Moa tar av sig sina kläder så fort hon kommit hem för att de kliar. Hon putar ut med magen och säger lite tyst "vilken tjockis". Sedan utbrister hon högre " jag är mellantjock", lycklig den som kan känna sig sådär mittemellan.

Mysprat vid läggning

Idag läste jag för Moa och efteråt hade vi ett härligt myssnack:
M: Mamma, vad ska vi göra imon?
L: Vi ska lämna Pontus på skolan och sedan vet jag inte. Men, på tisdag, då skall du äntligen få gå till förskolan igen.
M: Åh, då ska jag visa mina naglar som M målade. Hon köpte det där hon köpte mina converse...vad heter det?
L: USA.
M: Mmmm, Uvesa, hon hade fem stycken, två fick hon på flygplanet och ett ett köpte hon i Uvesa. Där köpte S, F, H och S (en familj som också skulle åka till USA) också converse. Vad är det för färg på mina?
L: De är leopardfärgade.
M: Och Pontus är svarta och dina är blå. Pappa fick inga. Nästa gång vi är på Tjörn kanske han får också.... Jag vill cykla till förskolan på tisdag.
L: Det går bra, bara det inte är för halt eller så, vi får se hur vädret är.
M: På tisdag får jag pussas *ler*
L: Jaaa, det får du.
M: Jag har saknat alla mina kompisar.
M: Jag har saknat mina fröknar också, alla mina kompisar och mina fröknar.
M: Mamma, jag tror kanske att mina kompisar och fröknar har saknat mig också.
L: Jaaa, det tror jag säkert, godnatt älskling.
Jag ger Moa en puss på näsan och hon smyger sig framåt mot mig och ler stort och ger mig sedan en stor puss på munnen, ler ännu större och vänder sig in mot väggen och somnar.

Till historien hör att Moa nu haft svinkoppor vid munnen i nästan två veckor (och därmed hemma ifrån förskolan också) och då har det varit strikt förbjudet att pussa på Viggo, trots att det är bland det mysigaste hon vet. Vi har också varit ganska sparsamma med pussandet på munnen, vilket man ju tydligt förstår nu efter det leendet jag fick när hon smög sig på en härlig puss mitt på munnen.

Härlig avslutning på en kanonsöndag, med skridskoåkning i två timmar.

Lars, Ulf, Bertil, Bert är nu tre veckor

Oj, så fort tiden går. Idag är det precis tre veckor sedan Viggo (om han nu får heta det för Moa som just nu kallar honom för alla namn i rubriken) kom utrusande till en stormig höstdag. Jag passar på att njuta av varje dag och tyvärr får bloggen ta ett steg tillbaka i min prioriteringslista.

Viggo då? Jo, förlossningshistorier är ju så individuella, men samtidigt väldigt spännande tycker jag, så avgör själv om du vill läsa vidare eller inte. Tisdagen den 16 oktober började jag känna av att något var på gång runt 22 på kvällen, lite småvärkar och en ganska otydlig slempropp som gick. Ringde till förlossningskordinatorn som sa att det var fullt i hela Göteborg och att jag nog skulle ställa in mig på att åka någon annanstans om det skulle dra igång under natten. Ojdå, hur skulle det gå... Jaja, jag gick och la mig och fortsatte ha väldigt svaga värkar som tilltog lite mer runt 02.00 då jag började klocka dem med ca 10 minuter emellan varje. Vaknade ordentlgt klockan 02.30 av att det sa "plupp" inne i magen och ut forsade vattnet som värmde hela sängen. Med detsamma drog värkarna igång med ca 3 minuter emellan och jag ringde
förlossningskoordinatorn igen. Hon hade då kollat igenom mina tidigare journaler och insåg att jag inte skulle hinna någon annanstans än till Östra eller Mölndal, så hon lyckades fixa fram ett rum på Mölndal och tyckte att jag skulle åka dit så fort som möjligt. Jag ringde min mamma som kom och passade barnen och vi åkte direkt när hon kom klockan 03.00. Under tiden i bilen så kände jag att krystvärkarna började i höjd med att vi kom till Mölndal, så väl framme vid förlossningen hade jag oerhört svårt att ta mig framåt. Hissen upp till 11 våningen kändes som en evighet och när vi ringde på ringklockan till förlossningen möttes vi av en jättetrevlig undersköterska som presenterade sig och småpratade, men jag rusade bara på rakt in på ett rum där de hann fråga vad jag hette och sedan insåg de att de fick tillkalla en extra personal för att hinna med. Jag kom inte ens upp i sängen själv och mina byxor drogs av samtidigt som de lyfte upp mig i sängen. Klockan var 03.25 när vi kom in på rummet och 03.34 den 17 oktober kom så en stor kille utfarandes. 4660 gram och 54 cm lång. Lite efterarbete och sedan åkte vi ner till BB, men där ar det fullbelagt så vi fick varsin fåtölj i ett undersökningsrum att sitta i. Vi käkade lite frukost och sedan blev det en säng ledig på ett rum där jag passade på att slumra en stund. Barnläkarundersökningen gick bra och sedan åkte Andreas hem för att hämta Moa och Pontus. Klockan 15.30 kom sedan hela familjen och hämtade hem oss, vilket kändes underbart, trots att det var ganska trångt i bilen, vilket min käre make har försökt använda som argument till att man enbart skall ha två barn. 
 
Nu tuffar livet på som vanligt, men med ett helt annat lugn än vad jag tidigare haft....mycket skönt! Under höstlovet passade vi på att åka upp till landet i 5 dagar och bara mysa. Under denhär veckan har Moa varit hemma från förskolan eftersom hon fått svinkoppor igen, så dagarna går fort, lämna och hämta Pontus och däremellan roa Moa och hålla Viggo nöjd. Igår bakade Moa kakor medans jag gjorde surdegsbröd, man får passa på när Viggo kör långsovningar, vilket hittills bara sker varannan dag. 
 

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0