Nu går vi in i vecka 41 med lite bitterhet. Förstår inte hur ungen kan tycka det är särskilt skönt att ligga med huvudet så långt ner så länge. Som tur är har förvärkarna lugnat ner sig lite så jag har inte vrålont längre iallafall.

Helgen har förflutit i lugnets tecken, fredagsmyset ändrade upplägg från TV-soffan till köket och spelkväll tillsammans hela familjen. Lördagen grejade vi mest hemma, kollade över alla gamla sko-påsar som vi har på vinden, badade bubbelbadkar och tog en promenad till farmor och farfar för att fira farmor som fyllde år. Trevlig kväll och god mat.
Söndagen ägnade vi åt att göra äppelmos, leka och fika med familjen F. På eftermiddagen gav vi oss ut på skogspromenad som ledde ner till Jula, tänkte att detta strapatsfyllda äventyr skulle få bebisen att längta ut, men det verkar tyvärr inte fungera. På kvällen kom morfar och vi åkte till Furulund för att testköra hans radiostyrda helikopter, detta skedde med blandat resultat, men barnen ( och morfar) tyckte att det var spännande iallafall.

känns som 3 år..... i min värld skulle vår bebis titta ut innan den beräknade datumet, 7 oktober, men i hans/hennes värld så var det visst inte så. Nu är det tre dagar över tiden och egentligen inte alls så konstigt med tanke på att det på nio månader måste slå fel ibland, det är ju väldigt sällan ett barn tittar ut på precis det datum som man har som måttstock efter ultraljudet. När jag läser tillbaka här på min blogg så ser jag dock att jag tyckte det var minst lika jobbigt när väntade Moa och det har jag ju förträngt helt just nu. Varje gång är ej den andra lik! Moa var också fixerad tidigt och barnmorskan sa flera gånger att hon trodde att bebisen skulle komma snart, vilket är precis som nu. Fixerad och långt ner, mycket förvärkar som tyder på att den vill ut, men, men det är väl bara att hållas, finns inte så mycket mer att göra. Senast åt jag ananas, vilket inte gav någon effekt och att göra någonting mer fysiskt krävande skulle jag inte palla just nu pga. smärtan, så jag väääntar helt enkelt och låter ungen bestämma det här själv. Dock får den lugna sig lite med tillväxten kan jag känna eftersom jag ligger väldigt nära den översta kurvan och hoppas att den inte skall bli alltför stor.

I lördags var vi på Borås stadsbad och badade för glatta livet, superhärligt att passa på nu innan vi blir fem, så man verkligen kan unna de andra barnen varsin förälder och all den tid de vill ha. Stort tack till J som lånat ut sin gravidbaddräkt, hade jag haft min vanliga hade den troligtvis sprängts i sömmarna, men denhär var kanon.

Moa var även på sitt första barnkalas i söndags och det var en uppspelt liten dam som gjorde sig fin med halsband, armband, örhängen och hårspänne, fin klänning och finskor. Hon hade mängder att berätta när hon väl kom hem och hon var helnöjd. Nu börjar hennes planerande av sitt eget kalas, som ligger ett halvår bort i tiden :)

Idag var det skrapa-bilrute-dags, minusgrader redan....det kom lite väl snabbt, jag lever fortfarande i att det kan komma sommarvärme när som helst, men det kanske är dags att tänka om. Dock der det ut att bli en väldigt härlig höstdag idag, vilket vi inte varit förskonade med på ett par veckor, så kanske att man skulle gå en promenad och njuta lite av solen.

Nu börjar Moa tvivla på att det verkligen skall komma ut en bebis, samt på att det verkligen är oktober. Nu har det varit oktober i flera dagar och inte har hon sett skymten av någon rival. Imorgon då Bettan fyller år, då har vi ju lovat att den skall komma, men dessvärre verkar det vara ett löfte vi inte kan hålla. Jag har aldrig haft så mycket känningar med de andra två eller haft så ont mot slutet med förvärkar och sånt, samt att barnmorskan i tisdags sa att hon bara kunde känna kring bebisens tinningar, resten av huvudet var för långt ner i passagen, så det tyder ju också på att det borde sätta igång snart, men trots detta så verkar den lill* bara vilja liga kvar och gotta sig. Hoppas bara inte att den växer till sig alltför mycket.

Annars går livet sin gilla gång, förmiddagarna går åt till att sova och när barnen är hämtade så brukar Pontus vilja spela schack och Moa göra pärlplattor, så de har också lyckats komma in i min lunk på ett mysigt sätt. Idag ser för övrigt ut att bli en ganska fin höstdag, till skillnad från alla regniga dagar som varit hittills, vi hoppas på det iallafall.

Jag själv längtar som sagt efter att kunna se mina fötter och framförallt bli av med alla förvärkar jag har - det är riktigt tungt nu!

Som tur är är badrummet färdigt, förutom en spegel som vi vänta på och jag brukar unna mig ett långt bubbelbad när det gör som mest ont, tanken på att sedan inte få bada på flera veckor känns inte alls kul.

Lite bilder på vårt snygga badrum: