Idag var en konstig dag. Efter att jag lämnat barnen så åkte jag och handlade. I affären gick jag typ efter min lista, men såg helt plötsligt en burk med ansjovis som var nedsatt i pris och blev då oerhört sugen på Janssons frestelse, så burken åkte ner i kundvagnen och jag funderade inte mer på det, för till middag hade jag tänkt göra ceasarsallad.
När jag så hämtade Pontus och vi traskade iväg för att hämta Moa så säger han: "Mamma, kan vi inte äta sån där Jansson....vad heter det nu igen, ikväll?"
"Öh, du menar Janssons frestelse, sån man äter på jul?"
" Ja, kan vi inte göra det? Ska den stekas eller kokas eller in i ugnen?"

Det känns nästan lite kusligt och till saken hör att jag faktiskt har tänkt många gånger att jag skulle göra det när det inte är jul, men aldrig kommit till skott, så på allmän begäran blev det idag Janssons frestelse (för första gången i mitt 30-åriga liv) till middag.

Sedan stack Pontus och Andreas iväg och testade på innebandy för 6-åringar, så jag och Moa hade någon timme för oss själva då vi passade på att gå ut på gatan och cykla. Igår tog vi av stödhjulen på hennes cykel och idag cyklade hon själv utan dessa, så den envetna bruden vann över sin storebror med ett halvår. Tur för mig, som inte kan springa efter henne alls just nu, då jag har oerhört ont i ryggen och riktigt mycket förvärkar, så frågan är om trean kommer att följa i sina syskons fotspår, eller helt enkelt balla ur totalt?
Se filmen när Moa cyklar själv och avslutar det hela med "Jag är fantastisk". Moa cyklar utan stödhjul 13 september 2012

Som ni säkert vet har vi ju hamnat på världens bästa förskola med våra barn, fantastiska pedagoger som verkligen ser till barnens bästa och som tar tillvara på deras intressen på ett grymt sätt.

Idag var ett rörande ögonblick när jag och Moa kommer till förskolan och möts av att det på hennes plats står en "Byggare Bob" tandkräm. I somras tillbringade vi ganska mycket till på Gekås i Ullared, vilket har satt sina spår i vår dotter. Hon har full koll på vad man kan handla där och vet precis allting som vi faktiskt handlade också, däribland just denna tandkräm. Så när L (pedagog på förskolan) berättade att hon skulle åka till Ullared blev Moa grymt engagerad och berättade allting som hon tyckte att L skulle handla. Speciellt viktigt var det ju med tandkrämen, för den tycker Moa mycket om, Bamsetandkrämen är i hennes tycke lite uttjatad vid det här laget, så "Byggare Bob" är den nya given. Tänk att denna härliga människa passar på att köpa en tandkräm till min dotter när hon befinner sig på Gekås, det är beundransvärt och Moa blev så överraskad när hon såg den och förstod med en gång vem som ställt den i hennes fack. Idag lär det inte vara en tyst Moa som är på förskolan, utan nu är hon nog mer igångtrissad än någonsin vad gäller Ullareds alla produkter. Hon är given i nästa reklamkampanj!

Hoppsan, tog en tur till biblioteket igår och där hängde visst min son...ibland blir man förvånad!

Idag blev jag också lite förvånad då de ringer ifrån skolan och meddelar att Pontus blivit stungen av jordgetingar. När jag kom dit för att hämta så visar det sig att hela klassen utom tre stycken har råkat ut för samma öde, fast olika många stick. Getingarna hade dessutom följt med gruppen ifrån skogen och in i själva skolan, så även de stackarna som var inomhus fick sig några stick. Som tur är var det första gången för Pontus, så han drabbades bara av rodnad vid ögat och på ryggen, där sticken var. Skräcken är ju att det skall hända igen för det är tydligen då som en allergisk reaktion kan uppträda.
Moa och jag hade fullt upp med att baka hallongrottor när telefonen ringde, så lite tröst att det iallafall blev nybakade kakor när man missade bamba.

Ojdå, vill helst inte bli påmind om hur länge sedan jag var inne här och skrev, men nu äntligen har jag några minuter över. Pontus har börjat i förskoleklass 8-12 varje dag, Moa går på förskolan några timmar tisd-torsd och jag själv sover mest de timmar jag har att ta hand om mig själv. Bebisen är nu fixerad och fyller ut hela magen, troligtvis ungefär samma viktklass som Moa, hon vägde 4,4 kg, så det är vad jag är mentalt inställd på. Nu kan den komma ut om 2-6 veckor, så jag tar varje dag som den kommer och försöker att inte tänka på så mycket på framtiden. Det löser sig, som det mesta brukar göra. Jag har mycket sammandragningar och ibland känns det som att varje steg är ett steg för mycket, men tar man det bara lugnt så brukar det släppa och det är ju synd att inte utnyttja den lilla motionen jag får av promenaderna till och från skolan.

Vi har dock hunnit med att köpa en "ny" bil, tre år yngre än den vi hade tidigare och nu har vi bytt upp oss till en Champagnefärgad istället för en Ostronfärgad, fint ska det va! Modellen är densamma och egentligen så syns det ingen direkt skillnad, men det är alltid skönt att ha en lite nyare bil.

Badrummet är inne på slutspurten och nu väntar vi bara på att rörläggarna skall få tummen ur och fixa det sista. Kakelsättarna var snabbare än vi räknat med och elektrikern är väl lite halvseg (skomakarns pojk), men det som hittills är klart är ursnyggt! Vi är så nöjda! Tänk om man kunde få hinna med ett premiärdopp innan bebisen kikar ut, för sedan är det väl badförbud i flera veckor under läkprocessen.

Imorse kändes det som att hösten kom med stormsteg, 5 grader varmt, men Pontus traskade iväg med sandaler ändå, brås väl på sin mor. Nu när solen kom fram så blev det väldigt skönt och Moa önskade grillat till middag, så kanske att vi kan hålla sommarkänslan vid liv i några dagar till. Som vanligt går ju just sommaren lite fortare än övriga årstider, konstigt det där...