Kalas

Helgen har kantats av kalasande. I lördags var vi och firade Andreas bror som fyllde 40 i veckan som gick. Trevlig kväll med väldigt god mat. Barnen somnade i bilen hem och sov sedan gott lite längre än vanligt på söndagsmorgonen, vilket var skönt. 

Igår passade vi på att köra första grillningen på altanen till lunch och på kvällen hade vi kalas för Pontus dom fyller hela 8 år nu på torsdag. Han var överlycklig som fick nästan allting som stod på önskelistan, så nu är vi på rampen och inviger den nya skateboarden. Vi bjöd på smörgåstårta och marängtårta- allt på Pontus begäran. Smörgåstårtorna hjälpte hela familjen till med och Pontus stod själv för garneringen.






Idag var vi hos öronläkaren för att kolla Pontus, inte hans ordinarie utan en annan som skrev ut mera droppar eftersom ena röret är igengrott och behöver lösas upp för att röret ska fungera. Vi var där för en och en halv vecka sedan också för att det rann ur ena örat. Nu ville de att vi skulle tillbaka om två veckor igen, men de hittade ingen tid. Varpå de ger oss en preliminär jourtid på Saglgrenska. Jag sa att det inte funkar, jag kan inte släpa med mig tre barn till Sahlgrenska för att eventuellt få komma in och träffa en läkare dom kikar i Pontus öra i två minuter, eller kanske tar oss hela vägen dit utan att ens få tid. Sköterskorna kunde inte förstå detta. Vi är på sjukhuset minst varannan månad och träffar olika doktorer och nu begär de att vi dessutom ska till ett nytt sjukhus... Enda problemet med örat är att han hör dåligt och det har han gjort i långa perioder tidigare, värre är det ju med lungproblematiken, så i min värld behöver vi inte ha en tid inom två veckor utan kan lätt vänta om det går att lösa smidigare. Sköterskorna lät upprörda över mitt resonemang, men den läkare vi har i vanliga fall brukar alltid lite på vårt omdöme och på att vi vet vad som är bäst. Just nu är det inte bäst att en stressad mamma ska åka till Sahlgrenska med tre barn och KANSKE få en tid, fan, jag blev ledsen och bröt ihop när jag ringde Andreas för medhåll. 

Bra, bättre.....bäst?!

Att springa milen en gång är bra, jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att JAG skulle springa en mil, men det gick ju. Jag har en vän, marathonlöparen L, som målbild när jag ger mig ut och springer. Hon sa till mig för några år sedan att alla kan springa och att man tillslut tom tycker att det är roligt att springa. Jag envisades promt med att det där aldrig skulle stämma in på mig, jag är inte gjord för att springa och kan inte ens springa 200m till bussen utan att kollapsa. Nu står jag här, svettig efter att ha sprungit en mil igen. Tack L, tack vare dina ord gav jag inte upp när det kändes hopplöst utan kämpar på tills jag klarar mitt mål!  En gång milen är bra, två gånger milen är bättre! Underbara förhållanden kring Skatås idag, började tillsammans med Söstra mi, vilket var superkul, att springa tillsammans. Vi håller dessutom ganska lika tempo och har ju detta som en grej att klara tillsammans. Dock fick hon avbryta efter 2,5 km pga kramper i magen, tyvärr. Känns så surt för hennes del. Att jag fortsatte själv gav mig ännu mer styrka och idag slog jag personbästa! Nu ser jag fram emot Spring Cross 2014 den 3 maj med känslan av att det faktiskt kommer att gå! 

Fredagsmys

Idag fick mina föräldrar hämta hem sin lilla valp, Soya. Pontus fick äran att följa med mormor och Malin som är hemma en sväng ifrån Stockholm på valphämtning under eftermiddagen, vilket gjorde hans dag. Viggo fick chansen att bekanta sig med henne också hemma på gatan. Helst ville han ta kommandot och hålla i kopplet! 


Det går ju inte att komma ifrån att hon är gudomligt söt!!!!

Fredagskvällen blev mysig då jag fick stå i lugn och ro och fixa middag, färsk pasta med musselsås och även en laxsås med gremolata till, det blev fantastiskt gott allting och mysigt att stå själv i köket smuttandes på ett glas vitt vin medan barnen och Andreas badade bubbelbad. Oftast är barnen med i köket på olika nivå och det brukar bara livat, vilket egentligen är väldigt härligt, men någongång då och då kan det vara skönt att få fokusera på bara mig själv, smakerna, dofterna och känslan.



Samling

Idag steker Moa köttbullarna, i en samlingsring....alla barnköttbullar är med och får en plats. "E var lite utanför, han är alltid sist, men nu fick han komma in i ringen han också!"

Potta

Jag upphör aldrig att förvånas över hur fort barn lär sig. De senaste dagarna har Viggo, 1 år och 5 månader, kommit dragande med sin potta varje gång han behöver bajsa. Först har det kommit lite i blöjan, men sedan levererar han även i sin limegröna potta! Det är härligt att se hur han själv tar initiativet till potträning, precis som sin syster som tvingade oss att plocka fram pottan tidigt. Tja, "varje dag sker små under".....men försök att inte ta dem för givet! 

Morotsbröd

Långpannebröd är så fantastiskt bra, idag blev det ett morotsbröd från coop.se, så enkelt, saftigt och gott. Kräver minimal tid och ansträngning vilket passade mig idag då den mesta tiden ägnats åt Scouting i form av tryck av tröjor, Badkarsrally, styrelsearbete mm. Ikväll blir det fokus på de yngsta scouterna istället...alltid är det nåt! 

1 mil

Jag gjorde det!!!

Olycklig

Säg den lycka som varar? Var såååå nöjd med våra nymålade trappor som stod färdiga när vi kom hem efter semestern. Nu har en vecka gått och färgen har släppt lite. När jag försiktigt pillade lite så var det som att dra av en plastfilm, färgen bara följde med. Pontus sa: mamma, du får nog ringa målarna, för här i trappan ser det inte så bra ut, det ser ut som att dom har lagt plast över allting, som man kan dra bort. 

Då ät min kloke son snart åtta år och inser att något är fel! Under färgen är det klarlackad furu, som skulle slipats, men den är INTE slipad och det finns inte tillstymmelse till slipdamm någonstans i huset, vilket innebär att de inte följt det som stod i offerten, nämligen att det skulle skrapas och slipas. 
Nu blir det till att ringa målarna och ta fighten. Orkar bara inte vara hemma när det skall åtgärdas, att leva med tre barn och två ickefungerande trappor känns inte som en optimal situation! Det kommer sluta med fingeravtryck på trappan och färg i övriga huset😒 

Så lite deppig har jag nog rätt att vara....


Premiär


Mellanmålisolenpremiär!

Skidsemester

Precis hemkommen efter en härlig vecka i Lindvallen. Väldigt mycket dimma, ganska varmt och regn under hela fredagen, men vädret spelar egentligen inte så stor roll för åka skidor fick vi gjort ändå. Hela familjen utom jag var dessutom sjuka, men det löste sig med lite alvedon. Nätterna var värst då barnen hostade så att de kräktes slem, så sömnen blev det lite sådär med. 




Det är roligt att se hur fort barnen lär sig. Moa som startade sin skidkarriär när hon var två år, åker superbra nu. Röda backar är inga problem, bara hon får ta det i sin takt. Målet nu är att hon ska klara att åka ankarliften själv nästa år... Då blir det nog mest häng i barnbackarna om Viggo ska få testa på.


Fredagen regnade som sagt bort, så skidåkningen var inte helt okej, därför drog vi på Afterski och sedan gick vi ut och gjorde upp en eld så vi fick lite fredagsmys med grillade marshmallows, några öl och ölkorvar. Det blev lyckat! 




Efter att vi lämnat stugan på lördagen så bestämde vi oss för att stanna hela dagen och passa på att suga musten ur oss i backarna, då sken solen och det härliga åk. På kvällen fick vi därför följa melodifestivalen i bilen istället, vilket blev uppskattat av barnen. När vi kom hem sent på kvällen möttes vi även av en housemakeover, då vi låtit måla om våra trappor medan vi var borta. Såååå snyggt!

Känns lite vemodigt att komma hem till våren, nu är snön borta och vårsolen värmer. Det är bara att drömma sig tillbaka till lite snö eller drömma framåt om härliga sommardagar, man kan ju också njuta av nuet och att sitta på altanen i stekande sol med en sovande lillkille bredvid sig och en kopp varmt te i handen..... Jag föredrar nog ändå det sistnämnda- just nu iallafall! 


Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0