Skidor

I helgen tog vi en impulstur med husvagnen till Isaberg i Småland för att campa och åka skidor. Det var barmark överallt utom i backarna, där det var gott om snö. Härligt soligt, och fler backar än vad jag förväntar mig. Det blev en grym helg. 

Tog en liten löparrunda på lördagsmorgonen, som tyvärr resulterade i två blåslagna knän, då jag föll handlöst över en rot. På hemvägen var vi några centimeter ifrån att krocka med en älg som sprang rakt över vägen precis framför oss, det gick bra efter en tvärnit, men lite senare fick vi ett hårt stenskott mitt i ögonhöjd i framrutan, men trots några smärre missöden så var det så underbart att komma hemifrån och ta en liten mellanåkning innan vi drar iväg igen. 

Viggo var grym, tog de röda backarna med glans, sjungandes på "Roadtrip" hela vägen ner. 


Godistårta

Bästa Moa gör en godistårta samtidigt som hon pratar med morbror Robin, underbart samtal mellan två underbara... 


8 år

Sedan Moa äntrade världen med buller och bång, ingen dag är den andra lik och humöret är som en bergochdalbana... Älskar henne lika mycket som hon ibland kan driva mig till vansinne pga att vi är så lika. Med mycket envishet och vilja kan man komma långt...blandar man det med glädje, emoati och kärlek så kommer man garanterat längre!! 


Tyvärr blev både släkt- och barnkalaset inställda igår eftersom båda var sjuka, men det kom två fina blom-och nallebud ifrån min syster till sjuklingarna, som lite plåster på såren, så fin gest! 

Dagen har Moa och Viggo tillbringat hos farmor i sviter av influensan medan jag och Pontus varit på årskontroll på sjukhuset. 

Dagens roliga: Moa och Pontus blåser upp ballonger och Pontus knyter fast presentsnöre och ska krulla dessa när han säger" Moa kan du ens..." Ja, ni fattar!!! Härliga skratt spred sig och nu fortsätter vi med godistårtan som önskats idag. 

Tälta

Viggo sitter febrig i soffan och drar med fingrarna på en kudde. "Jag blir sugen på att tälta...när man drar så här med fingrarna så låter det som när man drar med dragkedjan på tältet". Vem blir inte sugen på att tälta då??

Upp och ner

Idag ligger både Moa och Viggo med hög feber, en i soffan och en i vårt sovrum. Det blir mycket springande, vatten där, saft här, glass till den ena och sen till den andra, medicin hit och dit... Moa kräks alltid när hon har feber så nu får hon inte behålla någonting. Det känns som att vi har prickat in vabruari ordentligt i år. Moa hade precis samma variant under förra veckan och däremellan har Andreas haft hög feber och legat till sängs. Det krävs ju ingen Einstein för att lista ut vem som kommer här näst... det är sådär att bara vänta....och som vanligt så kommer sjukdomar alltid olägligt. På måndag fyller Moa 8 år, så det är tänk att vi ska köra kalas i helgen. Plus att Pontus ska på årskontroll på sjukhuset på måndag och då behöver han ju vara "frisk". 

Jaja, vi får ta en dag i taget och hålla tummarna för att detta går över snabbt. 




Helg

I fredags var det dags för en utestäng igen. Denna gång afterwork med scoutledarna. Mina föräldrar och deras hundar fick agera barnvakt, så barnen var helnöjda när jag och Andreas ännu en fredag sprang till bussen och åkte in till stan. En härlig kväll med goa kompisar. På lördagen passade vi på att åka till Änggårdsbergen och promenera, fika och geocacha under en strålande vinterdag. Så skönt att även Viggo orkar gå med på våra strapatser, äntligen! 


I söndags tog vi en premiärtur till Ruddalen i Frölunda och åkte skridskor, enligt Pontus den nästa skridskobanan ever, helt klart värt ett återbesök. Vi andra höll med, så imorgon bär det av igen efter skolan.

Moa har fått bakdille, så i veckan har det blivit både kladdkaka och kärleksmums...grymt!


Snö

Äntligen kom det lite efterlängtad snö. Backen utanför fylldes snabbt av förväntansfulla barn och trots att snön knappt täckte gräset så gick det undan. Helt plötsligt känns kvällarna längre och en härlig trötthet känns i kroppen efter lång utevistelse. Soppan stod och puttrade medan vi var ute i backen, så nu är vi gött mätta. 


Igår blev det en 6 km runda på kvällen eftersom jag var på rätt dåligt humör och extremt irriterad. Det är fantastiskt att jag hittat ett sätt att dämpa mitt hetsiga humör och få utlopp för det under en löparrunda, synd bara att det skulle dröja 32 år för mig att inse det! 

Nu blir det kaka till Andreas jobb...
Kan inte riktigt släppa det där med åldern 😜



Närmare 40 än 37,5

Japp, så är det att fylla 39...och lyckligtvis är det inte mig, utan min man det gäller. Jag har lite åldersnoja, tyvärr för hans skull. Helt plötsligt är jag gift med någon som är typ 40 år, jag fattar inte hur det kunde gå så fort, jag känner ju mig forfarande ganska barnslig. Som sagt, tur att det inte gäller mig. 


Idag fick födelsedagsbarnet äran att vabba med dottern som igår var i ett katastrofalt skick, 40 graders feber och bara sov hela dagen. Idag var hon av en helt annan kaliber, feberfri och pigg. Det går undan!

När jag kom hem från jobbet, som var lite turbulent och mastigt idag, så åkte Andreas och jobbade, varpå jag satte mig på toagolvet och spelade lite Candy Crush (jävulens påfund som jag hållt mig borta ifrån lika länge som bloggen) för att smälta dagen. Efter ett tag kommer Viggo in och ser fundersamt på mig och deklarerar att han minsann inte heter Viggo längre utan har bytt namn till Malte. Jag såg då att han var i väldigt långhårig, så jag satte saxen i huvudet på honom och vips hade Malte en ny frisyr, vilket han tyckte var grymt, nytt namn och ny frisyr. 


Sedan bad jag barnen att göra ett grattis-kort till sin pappa och Viggo kommer upp ifrån källaren med en spargris. "Titta, jag har hittat en present till pappa, han behöver ju pengar så den här kan han väl få?" Klok kille...vem behöver inte pengar?! 

VAB

Åh, så förbannat tråkigt! Igår var en toppendag, kul på jobbet (vilket det oftast är), flera av barnens kompisar hemma på eftermiddagen, härlig kvällspromenad, träningsvärk i lårens baksida och gött häng framför brasan på kvällen. 


Idag, raka motsatsen, Fialottan vaknade med yrsel och feber, så det var bara att ställa in sig på en dag inomhus. Yrkesskadad som jag är tänkte jag att även Viggo skulle vara hemma, vilket jag nu i efterhand funderar både en och två gånger på... han är ju piggare än vanligt och är inte alls sugen på att hålla en febrig tjej sällskap i soffan framför en film. Det är ju bara att låta hans humör smitta av sig och joina honom på golvet, läsandes en Kalasbok iförd en nalledräkt! Man kan ju knappast komma undan att bli smittad av hans energi. Sedan kan jag ju alltid rensa ur en garderob eller två...om energin håller i sig?!

Kvällspromenad

med bästa J, så härligt att få snacka av sig i kylan, det gör vi om snart igen men med min mun mera stängd...


Det händer mycket i Partille just nu, igår vad det ett misstänkt mord några kvarter bort ifrån oss och nu när vi var ute och gick var det världens polispådrag en bit ifrån Prästtjärn...skumt! 

Nu blir det en stor kopp te framför brasan, bara för att jag kan, vill och det är (nästan) gratis! 

Sushi och dumdristighet

Idag gick ännu en av Moas tjatönskningar igenom, sushi... ett tag gjorde vi det varje fredag, men nu har fredagarnas innehåll ofta varit nåt annat. Så idag, äntligen körde vi sushi, det är nog beroendeframkallande och så fruktansvärt gott! Viggo testade också, vilket han gör varje gång och nu äntligen efter otaliga gånger brast han ut i ett jubel -jag kan äta "Sussi", jag tycker det är gott, nu behöver ni inte göra annan mat till mig. Det sista han gjorde innan läggdags var dessutom en liten Sushi-dans jublandes över detta faktum.
 
 
På tal om fredagskvällar så är det dags att inse att man inte är ung längre...jag har nu gjort samma tabbe några gånger det senaste, trott att jag kan vara uppe hela nätterna och svira och sedan få ligga och tycka synd om mig dagen efter. Så är inte fallet, tre barn som vaknar oavsett hur deras korkade mamma mår och som dessutom förväntar sig att hon ska vara pigg och fräsch hela dagen. Nu i fredags var vi på Stefan Anderssons krogshow Made in China med Andreas jobb. Det var grymt, han är en fantastisk artist och hela showen får en att förflyttas många år tillbaka i tiden helt ofrivilligt. Det var samma när vi såg honom på Marstrand för något år sedan, kan känna känslan fortfarande....magiskt! Hans gitarrist och violinist var också underbara, nästan så jag känner för att plocka upp fiolen ur dess dammiga fodral och känna på det igen. Gitarristen var en sån som man alltid vill ha nära sig, han skrattade oavbrutet och trots att det ibland var sorgligt så hade han ett härligt leende över hela ansiktet, tänk att få se så glad ut jämt. 
 
Kvällen fortsatte med lite och öl och drinkar på ett par andra ställen och hade jag inte råkat hälla i mig en tequila, så kanske min lördag hade tagit en annan vändning, men nu satte ungdomen i mig in och det gick inte helt åt rätt håll. Väl hemma kunde jag inte ens pricka tandkrämen på tandborsten och halva lördagen tillbringade jag i sängen, tur att jag har en underbar granne som gärna underhåller mina barn så ofta hon får. Denna dagen var ett utmärkt tillfälle och jag är evigt tacksam. Andreas drog nitlotten och fick stå i kiosken för Pontus innebandys räkning...är tacksam även för att han tog detta pass. 
 
 
 

Kanske....

att jag ändå ska ta och skriva lite igen? Fick en feeling när jag var ute och sprang idag, vilket gick bättre än förväntan efter att jag tagit det lugnt ett par veckor då det varit förkylt och fokus på annat. Kom iallafall och tänka på min gamla blogg och kände en lust över att skriva.
Avslutade vid årsskiftet mitt ideella arbete som sekreterare i Porthälla Scoutkår, efter 16 på posten och har nu tagit över som ordförande istället. Detta innebär en del jobb, men inte så mycket skrivande som jag ju är van vid, vilket gör att det känns i fingrarna. Jag sitter fortfarande kvar som sekreterare i styrelsen för Viggos förskola, vilket är skoj, men idag vid lunchen blev vi lite sentimentala då vi insåg att vi är inne på sista året där efter sommaren...lång tid kan tänkas, men jag tror att jag behöver den tiden för att förbereda mig inför detta avsked. 
 
Knas att tro att man kan göra någon form av sammanfattning över de två år som jag inte skrivit här, så det försöker jag mig inte ens på. Förvänta er heller inga underverk, familjen och livet är fortfarande värda mest av min tid, som vanligt är det fortfarande mest för min egen skull som bokstäverna får äntra denna sida, men tänker också på min syster som fortfarande inte förstått vart Sveriges framsida finns och därmed inte har så stor chans att hänga med i vår vardag, så Malin...jag träffar en av dina bästa kompisar oftare än jag pratar med dig...
 
Moa har pratat om Playdoh hela veckan, så nu äntligen, efter att själv köpt citronsyra och försökt låna till sig diverse andra ingredienser av grannen, så kunde hon äntligen göra den förbannade degen. Vilken fullträff, i tre omgångar under dagen har det bakats prinsesstårta...underbart hur många timmar de kan sitta med det! Ibland stämmer det: den som väntar på nåt gott....det blev genast mycket roligare efter att ha längtat lite. 
 
 
 
 

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0