Helg

Vi har haft en härlig helg och passat på att vara turister i vår egen stad. 

I lördags var vi inne på Vetenskapsfestivalen, såg en grym fysik- och lasershow som engagerade hela familjen. Därefter såg vi en Marsbil och käkade lunch på John Scotts. Sedan bar det av till Frihamnen för rullskridskoåkning och mängder med experiment. Skitkul!

Idag tog vi en tur till Slottsskogen tillsammans med en annan familj. På Plikta var det tydligen Pliktadagen med teater och andra upptåg. Moa testade på kickboxning och målade graffiti. Vi grillade hamburgare och tog en sväng och tittade på djuren. 

När jag skulle lägga Viggo idag så låg han och läste en bok själv innan jag kom och jag hörde hur han läste och läste och helt plötsligt så säger han: Oh lala.

När vi sedan ska läsa så säger han: mamma, jag har redan läst hela boken, jag kan läsa. 

Jag börjar läsa och när vi kommer till en sida där det står "Bölans Chark" på en lastbil, så säger han: oh, lala. Oj, vart står det, undrar jag. 

Där på bilen...nä, jag bara skoja! Jag kan nog inte läsa! Oh, lala, oh, lala, oh, lala...

Sedan bröt vi ut i världen skratt som höll på i flera minuter. Förlösande och underbart! 
Att han dessutom ville sova i Moas säng och hon blev jätteglad över att brorsan låg i hennes säng, gjorde ju det hela fulländat! 

Påsk

Härlig påskhelg på Haverdals camping!


Grannar

Det kan nästan verka lite manisk att bo vägg i vägg året runt och när man väl är ledig och bortrest då har man hela fyra meter mellan tältdukarna...

Gunga

Viggo har alltid tyckt om att gunga och tyvärr har hans föräldrar inte alltid tyckt så mycket om att putta fart. Så idag, äntligen kom det förlösande "jag kan ta fart själv!!'". Det höll i sig i ungefär en minut och sedan kom han på att det var ganska jobbigt för magen att ta fart själv. Vem tänker på hur jobbigt det är för mina armar att putta??? 





Dagens lärdom

Spring aldrig direkt efter du ätit sill...känns som att jag fortfarande satt och svalde ner sillbitarna medan jag sprang...hua! 

Jippi-äntligen blodgivare

Som jag försökt, 2005 var första gången tror jag, men så blev jag gravid. Sedan testade jag igen, men hann aldrig med då jagblev gravid igen. Sista gången 2014 så fick jag inte lämna pga för få röda blodkroppar, jag hade börjar springa, vilket jag aldrig tidigare gjort och då kan man tydligen trampa sönder sina blodkroppar och då får man inte lämna blod, så jag skulle komma tillbaka om ett par år. 


Detta har gnagt i mitt inre och idag var jag på möte på kommunhuset och när jag cyklade därifrån så stod blodbussen där, helt perfekt. Jag hade tid, inga barn som skulle hämtas, så jag sprang in och nu var allting perfekt... så om fem veckor är det ok att lämna blod! Så skönt!

Löpning

Viggo hämtades lyrisk idag, då han varit och sprungit Trollskogsloppet tillsammans med en annan förskola. Han hade sprungit snabbt och var grymt stolt över sitt diplom. Jag försökte rulla ihop det för att skydda det mot regnet, men icke, det skulle ligga platt. Som tur var hade jag med en plastficka, så det kom hem välbehållet. 

Väl hemma stannade Viggo kvar själv ute i regnet och sprang fram och tillbaka på gatan. "Mamma, jag tjänaj...". 

Snart har vi fått hela familjen begeistrade i löpning. Heja, heja! Löpning is the shit!!!

Sälen

Vecka 11 hade vi en underbar vecka i fjällen. Vi passade även på att ta en dag i Trysil, vilket gav mersmak, så dit lär vi åka igen. Så härligt att alla barnen åker i alla nu. Minns såväl för några år sedan när jag funderade på ett fjärde barn, men när jag och Andreas stod på toppen av en backe och tittade ut över vidderna, bestämde vi oss. Nu vill vi inte ha en förälder ståendes i dalen med en barnvagn längre, nu vill vi åka alla tillsammans! Och nu är vi där... Viggo åkte tom någon svart backe och jag klarade av Väggen, som varit ett smygande mål i mitt liv. Riktigt rolig skidåkning för hela familjen och på kvällarna körde vi bastubad, god mat och en hel del hos dryck slank också ner under veckan. 




Dagens roliga

Igår skulle Andreas och en brandman kolla igenom skorstenarna på scoutgården tidigt på morgonen. De skulle även upp på vinden, som man kommer åt utifrån via en portabel stege. Andreas stod och höll emot stegen mot den hala trallen, medan brandmannen klättrade upp. Väl uppe började brandmannen prata om något som Andreas kände sig tvungen att kika på, varpå han försiktigt klättrade upp för stegen, orolig för att den skulle glida undan. 

Han lyckades komma upp och väl uppe råkade han slinta så stegen for ner på marken. Oups! Nu sitter alltså en elektriker och en brandman uppe på en vind i sin ensamhet utan möjlighet att komma ner. 

Vem ringer man i detta läge? Sin fru? Jorå, om det inte vore så att hon tagit cykeln till jobbet... flera alternativ diskuterades och tillslut ringde Andreas sin pappa som lyckligtvis inte var så väldigt långt borta. " Hej, pappa. Läget? Är du nära Partille? Jag behöver hjälp med en stege... sitter fast på en vind med en brandman..." 

En situation som inte låter helt illa i mina öron, brandmän har ju en tendens att se helt okej ut. 

Laddning

Viggo har gjort en lång, lång, laddningskabel till sin Sony Ericsson. Den är grym, man kan t.o.m ladda ifrån toaletten med den. Det är praktiskt om man går omkring och pratar samtidigt. Eller, det var praktiskt, fram tills han virade tråden runt sig själv och fick använda telefonen för att ringa på hjälp. 


Nu kör vi ett pulkarace medan övriga familjen är iväg på diverse olika aktiviteter. 
Ärtsoppan och pulledpork sköter sig själva på spisen inför fjällen. 

Snö-igen

Äntligen kom det ordentligt med snö. Moa är förbryllad över att det kom snö i mars, men inte i februari, månaderna borde liksom byta plats enligt henne. Hela eftermiddagen har vi varit i pulkabacken och direkt efter middagen rusade barnen ut igen. Det är så härligt att de passar på...

Picknick

Moa kör inomhuspicknick...

Skidor

I helgen tog vi en impulstur med husvagnen till Isaberg i Småland för att campa och åka skidor. Det var barmark överallt utom i backarna, där det var gott om snö. Härligt soligt, och fler backar än vad jag förväntar mig. Det blev en grym helg. 

Tog en liten löparrunda på lördagsmorgonen, som tyvärr resulterade i två blåslagna knän, då jag föll handlöst över en rot. På hemvägen var vi några centimeter ifrån att krocka med en älg som sprang rakt över vägen precis framför oss, det gick bra efter en tvärnit, men lite senare fick vi ett hårt stenskott mitt i ögonhöjd i framrutan, men trots några smärre missöden så var det så underbart att komma hemifrån och ta en liten mellanåkning innan vi drar iväg igen. 

Viggo var grym, tog de röda backarna med glans, sjungandes på "Roadtrip" hela vägen ner. 


Godistårta

Bästa Moa gör en godistårta samtidigt som hon pratar med morbror Robin, underbart samtal mellan två underbara... 


8 år

Sedan Moa äntrade världen med buller och bång, ingen dag är den andra lik och humöret är som en bergochdalbana... Älskar henne lika mycket som hon ibland kan driva mig till vansinne pga att vi är så lika. Med mycket envishet och vilja kan man komma långt...blandar man det med glädje, emoati och kärlek så kommer man garanterat längre!! 


Tyvärr blev både släkt- och barnkalaset inställda igår eftersom båda var sjuka, men det kom två fina blom-och nallebud ifrån min syster till sjuklingarna, som lite plåster på såren, så fin gest! 

Dagen har Moa och Viggo tillbringat hos farmor i sviter av influensan medan jag och Pontus varit på årskontroll på sjukhuset. 

Dagens roliga: Moa och Pontus blåser upp ballonger och Pontus knyter fast presentsnöre och ska krulla dessa när han säger" Moa kan du ens..." Ja, ni fattar!!! Härliga skratt spred sig och nu fortsätter vi med godistårtan som önskats idag. 

Tälta

Viggo sitter febrig i soffan och drar med fingrarna på en kudde. "Jag blir sugen på att tälta...när man drar så här med fingrarna så låter det som när man drar med dragkedjan på tältet". Vem blir inte sugen på att tälta då??

Upp och ner

Idag ligger både Moa och Viggo med hög feber, en i soffan och en i vårt sovrum. Det blir mycket springande, vatten där, saft här, glass till den ena och sen till den andra, medicin hit och dit... Moa kräks alltid när hon har feber så nu får hon inte behålla någonting. Det känns som att vi har prickat in vabruari ordentligt i år. Moa hade precis samma variant under förra veckan och däremellan har Andreas haft hög feber och legat till sängs. Det krävs ju ingen Einstein för att lista ut vem som kommer här näst... det är sådär att bara vänta....och som vanligt så kommer sjukdomar alltid olägligt. På måndag fyller Moa 8 år, så det är tänk att vi ska köra kalas i helgen. Plus att Pontus ska på årskontroll på sjukhuset på måndag och då behöver han ju vara "frisk". 

Jaja, vi får ta en dag i taget och hålla tummarna för att detta går över snabbt. 




Helg

I fredags var det dags för en utestäng igen. Denna gång afterwork med scoutledarna. Mina föräldrar och deras hundar fick agera barnvakt, så barnen var helnöjda när jag och Andreas ännu en fredag sprang till bussen och åkte in till stan. En härlig kväll med goa kompisar. På lördagen passade vi på att åka till Änggårdsbergen och promenera, fika och geocacha under en strålande vinterdag. Så skönt att även Viggo orkar gå med på våra strapatser, äntligen! 


I söndags tog vi en premiärtur till Ruddalen i Frölunda och åkte skridskor, enligt Pontus den nästa skridskobanan ever, helt klart värt ett återbesök. Vi andra höll med, så imorgon bär det av igen efter skolan.

Moa har fått bakdille, så i veckan har det blivit både kladdkaka och kärleksmums...grymt!


Snö

Äntligen kom det lite efterlängtad snö. Backen utanför fylldes snabbt av förväntansfulla barn och trots att snön knappt täckte gräset så gick det undan. Helt plötsligt känns kvällarna längre och en härlig trötthet känns i kroppen efter lång utevistelse. Soppan stod och puttrade medan vi var ute i backen, så nu är vi gött mätta. 


Igår blev det en 6 km runda på kvällen eftersom jag var på rätt dåligt humör och extremt irriterad. Det är fantastiskt att jag hittat ett sätt att dämpa mitt hetsiga humör och få utlopp för det under en löparrunda, synd bara att det skulle dröja 32 år för mig att inse det! 

Nu blir det kaka till Andreas jobb...
Kan inte riktigt släppa det där med åldern 😜



Närmare 40 än 37,5

Japp, så är det att fylla 39...och lyckligtvis är det inte mig, utan min man det gäller. Jag har lite åldersnoja, tyvärr för hans skull. Helt plötsligt är jag gift med någon som är typ 40 år, jag fattar inte hur det kunde gå så fort, jag känner ju mig forfarande ganska barnslig. Som sagt, tur att det inte gäller mig. 


Idag fick födelsedagsbarnet äran att vabba med dottern som igår var i ett katastrofalt skick, 40 graders feber och bara sov hela dagen. Idag var hon av en helt annan kaliber, feberfri och pigg. Det går undan!

När jag kom hem från jobbet, som var lite turbulent och mastigt idag, så åkte Andreas och jobbade, varpå jag satte mig på toagolvet och spelade lite Candy Crush (jävulens påfund som jag hållt mig borta ifrån lika länge som bloggen) för att smälta dagen. Efter ett tag kommer Viggo in och ser fundersamt på mig och deklarerar att han minsann inte heter Viggo längre utan har bytt namn till Malte. Jag såg då att han var i väldigt långhårig, så jag satte saxen i huvudet på honom och vips hade Malte en ny frisyr, vilket han tyckte var grymt, nytt namn och ny frisyr. 


Sedan bad jag barnen att göra ett grattis-kort till sin pappa och Viggo kommer upp ifrån källaren med en spargris. "Titta, jag har hittat en present till pappa, han behöver ju pengar så den här kan han väl få?" Klok kille...vem behöver inte pengar?! 

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0