Idag är det sommarfest på Pontus förskola och jag har lovat att baka en tårta. Tänkte mig en klassiker med sockerkaka och maräng. Satte igång och tänkte att jag testar ett annat recept fast ungefär samma som det jag brukar. Det nya har Ernst Kirschsteiger har använt och det verkade väldigt bra, Moa var med och det gick som smort. När jag tog ut tårtan ur ugnen så såg den fin ut, men sedan så bara den smulade sönder sig. Moa njöt av att äta upp alla smulorna och jag gav mig på en till, samma recept - dumma jag! Också den smulade sönder och gick inte att använda. Nähä, men då tar jag väl fram det gamla beprövade receptet och testar det istället. Allting gick bra tills jag skulle smeta ut det och tyckte att det var lite trögt, men körde på ändå. Väl inne i ugnen upptäcker jag att jag missat att hälla i det smälta fettet som stod kvar på diskbänken och hånskrattade åt mig. Då bröt jag ihop en stund, 3 misslyckade tårtor och nästan inga ägg kvar....

Moa gick och la sig och jag tog mig själv i kragen, gjorde efter konstens alla regler och voila, tårtan blev perfekt!!! På med grädde och jordgubbar och sommarkänslan infinner sig direkt! Så 4 tårtor senare och ett kök som såg ut som en jordbävningshärjad krigszon är jag ursvettig och inser att jag snart ska iväg. Fattar inte att det alltid blir så när jag bakar tårtor? Bröd, kakor, ja, nästan allting annat brukar gå helt smärtfritt, men de senaste tre tårtbaken har gjort mig förbryllad. Vad gäller Ernst recept så har det rivits i tusen bitar och landat i papperkorgen i väntan på att få brinna upp i Sävenäs!!!!



Kan konstatera att tårtan var uppskattad, störts på bordet var den och tog faktiskt slut näst först. Väldigt rolig idé att några tar med sig olika tårtor...det var spännande att se hur folk valde med stor omtanke och barnen valde framförallt de tårtorna med godisdekorationer såklart! Superfint framträdande av de små i regnet och sedan bar det av till Kullavik på yngsta kusinens studentuppvaktning, fyra genomblöta Marminare stormade in.