Ja, jisses, idag har det skrattats åt en unge vars mun går i ett hela dagarna.

När Pontus fick för sig att han skulle slå in paket till sin kära moder så hörde Andreas hur Pontus river sönder papper och går och kollar vad det är för nåt på gång. Följande konversation utbryter,
Andreas:
- Men Pontus, det är ju spelreglerna till Ballongspelet som du river sönder!
Pontus:
- Men, vi förstår ju hur man gör ju!
Såklart, vad ska man med regler till om man redan vet hur spelet fungerar?

Vid frukosten i morse, så hörde jag inte vad Pontus sa för han hade fullt med skinksmörgås i munnen. Då försöker han få det till att det är mig det är fel på:
-Mamma, dina öron är gamla, för du hör inte vad jag säger.

Igår var vi vid polisstationen och skulle fixa pass till Moa. Vi hade lagt ifrån oss våra jackor på en bänk och när vi var färdiga så sa Andreas till Pontus han kunde gå och hämta sin jacka. Varpå Pontus säger högt och tydligt:
- Näe, pappa, jag vågar inte. De är så svarta och bruna.
Andreas tittade bort mot bänken och blev sedan högröd i ansiktet, då det sitter två människor med väldigt mörk hy, precis vid våra kläder. Efter lite researchande så slappnade han av igen, för de pratade engelska (beghöver iochförsig inte betyda att de inte förstod svenska, men jag tog inte upp den aspekten med min man).

Vi bad Pontus gå och tvätta sig efter middagen, men det gick inte för sig. Han kontrade med :
- Jag är bara en liten söt Pontuspojke, så det går inte.

När han skulle sova så tittade han plötsligt upp och sa:
- Mamma, när jag blir lika stor som ni (mamma o pappa) eller som V (kusin) så kan jag klara allting. Då kan jag spela bowling, med de stora tunga bollarna.

Jorå, mycket tankar och funderingar ryms i denna lilla kropp och det gör ju inte att hans mammas liv blir så mycket enklare, som måste se till att komma på svar på funderingarna. Det finns en del som man inte ens tänkt på själv...

Middagen blev underbar idag, spaghettin blev ordenligt runtskickad, då vi började leka Lady o Lufsen allihop. Moa förstod väl sådär, men Pontus gick lös på spaghetin och det blev många blöta pussar. En riktigt mysig familjemiddag efter mycket badande på simskolan.

Måste även berätta om ett härlig mail som damp ner i vår inbox häromdagen. En vän som på ett mycket fint sätt beskrev hur mycket hon tycker om oss, mig och Andreas, var och en för sig, samt som par och föräldrar. Det gick raka vägen till hjärtat och har gett mig ett annat perspektiv på livet. Om nu folk ser oss som ett härligt par, så måste vi ju försöka göra allt för att nå upp till detta. Varför gnabba för småsaker, det leder ändå ingen vart? Jag blev även förvånad över hur förvånad jag blev av mailet, det tyder på att man sällan verkligen ger uppskattning till sina vänner och säger hur mycket man tycker om dem, utan bara tar för givet att de redan vet det. Näe...fram för fler beundrarbrev!!

Polklkjjmkmm = Mamma, är söt. Skrivet av Pontus i ett worddokument, men blir ju alldeles rörd :)

I helgen var det bröllop och mycket riktigt höll sig regndropparna där de skulle för det var uppehåll under hela lördagen och istället kom det ordentligt med regn på söndagen, så vi passade på att tapetsera om i Moas rum, så nu är det helt klart och randigt, stort tack till farmor o farfar som är de bästa tapetserarna vi vet!

Annars händer inte så mycket just nu, jag passar på att bara njuta framför TV´n på kvällarna för det har varit en hektisk tid det sista. Försökte få mina båda barn att sitta still tillsammans för lite fotografering igår kväll, men det blev med blandade resultat och en frustrerad mamma.



Idag har vi tappat upp glöggen på flaskor, någonting som Pontus väntat ivrigt på i tre veckor nu. När det hela var över så var han som tur var inte lika ivrig att vilja smaka. Dock verkar det som att det kommit med för mycket bottensats, för den är oerhört grumlig, men vi får väl testa att låta det sjunka och sedan tappa om den.
Pontus väntar med spänning på jul i år, han tycker att alla andra har jul redan eftersom de pyntat med ljusslingor och sådant (våra grannar har i och för sig sina slingor uppe HELA året) och undrar förbryllat när vi i vår familj ska få jul? Det är knepigt det där, men för min del väntar jag gärna med julgrejerna till iallafall 1:a advent. IKEA har ju knappt slutat sälja sina sommarmöbler, när julstjärnorna åker fram, det är lite väl tidigt tycker jag. I år är det även lite spännande med adventskalendrar, så vi ska försöka hinna med att kolla den på TV´n, trots att jag tyckte att det var bättre förr (utan att ha sett den), teskedsgumman, Trolltider...åh, det var mysigt!

Åh, igår - första bajningen efter häftklammerincienten, så jippi - där var de, två stycken ihopsatta häftklamrar. Snacka snabb matsmältning och det hela gick väldigt smärtfritt. Vad har mamman lärt sig av detta? Jo, mycket, mycket om vad som inte bör finnas på golvet eller ca 1 meter ovanför golvet heller, för nu stråt den kära lilla utomjordingen upp helt själv utan stöd, så nu får man passa upp med vad och var man lägger grejer.

Skönt iallafall att slippa ha koll på bajsningen i 10-14 dagar som de sa på akuten. De sa ju även att kunde få komma tillbaka och röntga igen om vi inte såg att någon klammer kom ut, så det känns väldigt bra att vi såg dem igår. Andreas tyckte vi skulle spara dem, men det kändes lite väl osmakligt tycker jag, det räcker med bilen av Moas mage.

Nu fokuserar vi på bröllop i helgen istället: Alla regndroppar som vill ner på jorden ombedes stanna där de är och komma på söndag istället!!!!

Ojojoj, vilken dag!

Har suttit på kurs hela dagen i kommunhuset så nu är jag snart färdigutbildad språkpilot, vilket känns kul. Kom hem och fixade lite mat innan jag tog med mig Moa och träffade T för att kopiera upp lite festprogram inför helgens festligheter. Pontus hade bestämt sig för att göra äpplepaj, så han och Andreas satte igång med det och vi tog på oss reflexer och knallade iväg.

Vi började trycka programmen och Moa kröp omkring på golvet. Jag scannade av så det inte fanns massa saker att stoppa i munnen, men hon är snabb som en vessla och plötsligt hade hon hittat ett gäng häftklamrar (öppna-oanvända) som låg på golvet. Jag förstod att hon hade något i munenn när hon bröjade hosta och fräsa och skrika och jag plockade då ut 2 stycken som satt ihop ur munnen och höll henne med huvudet neråt samtidigt som jag bankade på ryggen och insåg att hon hade fått någontign i halsen som hon gjorde allt för att få ut. Hon fortsatt hosta och greja och tillslut så ringde jag 112. De meddelade att de skulle skicka en ambulans för jag själv hade ingen bil och även om hon lite senare lugnade ner sig så ville de titta på henne. När ambulansen kom så var hon hur lign som helst och jag ringde en gång till för att meddela detta, så de inte skulle komma i onödan, men de tyckte ändå att det var bäst att de kom. Man vill ju helst inte belasta samhället, men det kan ju vara allvarligt även om hon verkade ganska oberörd. Vi fick sätta oss i ambulansen och svara på frågor och hon tyckte det var helt okej, brorsan däremot blev nog lite avundsjuk för han skulle gärna vilja testa att åka ambulans någon gång. Allt gick fins och vi kom till akuten där vi fick hjälp snabbt och in på röntgen. Det visade sig att hon mycket riktigt hade fått i sig en häftklammer, och den hade som tur var kommit hela vägen ner till magsäcken vilket var bra för då kommer den troligtvis ut den naturliga vägen. Den var ju ganska vass, så många tankar hann snurra genom huvudet, men nu har mina händer slutat skaka iallafall. Dock fixar jag inte att se på HOUSE för där har människor de mest konstiga saker i kroppen.

Moa sover gott och i 14 dagar framöver så blir det bajskoll här hemma, det är öppet hus för den som är intresserad. Har en god vän, som för övrigt var med idag, som har för vana att tömma separettoaletter med en matsked, så P? Är du intresserad av att syna våra blöjor också kanske???

Jaja, och i helgen hade hon hög feber, så vem vet vad som ska hända med vår lilla utomjording, hon verkar vara från en helt annan planet just nu. Vill helst inte sova någonting, varken på dag-eller kvällstid och äter helst inte så mycket heller. Är mest nöjd när hon får stoppa saker i munnen eller leka på Pontus rum. Så det får nog bli mer av det andra alternativet i fortsättningen.

Vi tog influensavaccin i fredags, både jag och Andreas och det var ingen hit. För i lördags så mådde vi ganska dåligt båda två. Samtidigt som Moa då hade hög feber, så det var sådär roligt att gå ut och ha gemensam arbetsdag runt våra ägor, men skam den som ger sig. Det blev rent och snyggt och nu mår vi nog bra allihop igen.

Bådee måndagen och tisdagen har annars tillbringats på sjukhus, men då bokade besök för Pontus. Han var strålande duktig och Storbjörn har varit med och inspekterat allting.

Bolibompa sätter mycket griller i huvudet på små barn. Idag var det en kille som blev allergisk mot en tjej, men i själva verket var han kär i henne. Det enda Pontus uppfattade var att han var allergisk mot henne, varpå han fårgar mig: "Mamma, då är pappa allergrisk mot dig också?!" Näe...det stämmer inte, man kan inte vara allergisk mot människor. "Men, han kanske är det ibland bara?"

Jo, det kan nog stämma, när jag är på mitt värsta humör så önskar nog Andreas att han kunde ta till det, men tyvärr....det är ju bara kärlek.

Idag har Storbjörn haft en härlig dag tillsammans med de tre yngsta i familjen Marmin. Vi började med en tur till Backaplan eftersom mamman i familjen är lite rädd för svinet som härjar och tänkte att där är det så mycket utomhus som möjligt, men samtidigt affärer som ju var huvudsaken till utflykten. Vi började på systemet för att lämna tillbaka lite vin från helgens möhippa. Kassörskan frågade om Lina ville ha pengarna insatta på kontot eller kontant och Lina svarade på kontot och öppnade plånboken för att lämna fram sitt kort. Fanns det något kort där då, näe...inget kontokort och inget körkort för dessa hade hennes man fått med sig från i måndags. Lite snopen, så fick hon pengarna kontant och började då fundera på hur handlingen skulle gå utan kort. Men hon kom snart på att man kan ju göra som förr i tiden - använda sig av kontanterna (tur att det var mycket vin som lämnades tillbaka). KappAhl blev nästa stopp och där fick vi tag i lite tröjor till barnen och sedan fick Lindex sig ett besök, som inte genereade någonting. Därefter blev det burgar kungen och alla blev mätta och nöjda för en färd hemåt med Svingelskogen på högsta volym.

Hemma blev det hand-och fotavtrycksmålningar högt och lågt, vilket Moa uppskattade sådär kanske. Lite svårt att hålla still handen efter att den nästan med våld öppnats och borttagits från munnen. Detta resulterade i att hela familjen (ja, den del som var hemma idag iallafall) hoppade i badkaret och plaskade så det stod härliga till. Jag fick frågan, men avböjde vänligt detta erbjudande till förmån för de andra barnen som jag ska besöka.

Moa somnade en stund efter badet och Pontus och Lina tog medicin, spelade dator och mös tillsammans med mellanmål bestående av morotsstavar på Pontus initiativ - som alltid! Sedan gjorde de köttfärssås tillsammans med enbart ett missöde, då Pontus själv öppnade en champinjonburk och sedan skulle hälla av spadet, men det slutade med att allting i burken åkte ut i vasken (som inte var rengjord alls), men det finns resurser i detta hem vad gäller mat, så fram med en till burk och det hela var åtgärdat.

Bolibompa och mera medicin och sedan skulle Lina lägga Moa, medan Pontus for fram precis utanför hennes dörr och lät som bara den, Lina blev lite irriterad och bad honom sluta, det fungerade sådär och tillslut så bad hon honom att gå ner. Då var Moa klarvaken igen och precis när hon nästan somnat så ringer telefonen och Pontus rusar upp för att meddela detta (tack, men signalerna lät väldigt tydligt in i sovrummet, så informationen var överflödig) och på nervägen så ramlar Pontus i trappan och skriker som bara den. Lina lämnar Moa (som också börjar skrika), tar hand om Pontus och frågar om han är trött. Jo, det var därför han var störde lite och så och han ville gärna lägga sig. Lina in med Pontus och läste saga, Moa lät litegrann och sedan in till Moa och vysscha henna tills hon somnade. In till Pontus igen och lägga sig en lite stund så han kom till ro, med Moa började låta några gånger, men tillslut somnade Pontus och Moa av sig själv, så Lina gick ner och skriver av sig i mitt namn!!!

Pappan, är på möte om någon undrar (som vanligt på torsdagarna) och funderar någon över Linas val av antal barn så står hon fast. Jobbiga nattningar är en del av spänningen!!!

Nu har Storbjörn fått följa med Pontus hem ifrån förskolan och han ska få vara med på precis allting som händer i Pontus liv nu i en vecka framåt. Egentligen brukar det bara vara över helgen, men Pontus är ju där så sällan så det blir en veckas uppehåll denhär gången. Detta betyder att mitt bloggande istället blir "en nalles dagbok". Kanske ska slå samman det och föra in det även här, så får ni följa vårt oerhört intressanta liv genom en björns ögon :)

I helgen var det möhippa för T som gifter sig den 21 november. Vi är värdpar på bröllopet och börjar väl nu känna av att det är lite som ska fixas och trixas med, men vi har allting under kontroll. Möhippan var iallafall kul och det var skönt att få supa till litegrann utan att behöva tänka på någon annan än sig själv. Dock var det raka vägen till hoppis och skuttis på söndagmorgonen och hoppa runt med Moa hängandes på magen och Pontus runt fötterna, så någon baksmälla hanns det inte ens med, hur jag än försökte känna efter....

I måndags mös vi till det och åkte till skohuset i Lerum för att leka på brandbilen och köpa skor, sedan åkte vi till Aluddens kafé och fikade (någonting som vi väldigt sällan unnar oss, tyvärr) och sedan lekte vi på den otroligt roliga lekplatsen i mörkret. Det var väldigt kallt, men vi stod ut ganska länge tills det var dags att åka hem och laga middag. Eftermiddagen kändes inte så lång och tråkig och det var bra att passa på när jag slutade 15, för vi hann ju med massor. Värre var gårdagen då jag var kvar på jobbet till 19 för planering och när jag kom hem så sov Moa och Pontus var på väg till bingen, så då hann jag knappt se min små troll på hela dagen. Men nu är det mammadagar tills på tisdag, så då ska jag njuta. Behöver även leta klänning inför bröllopet, så vi får väl se vad som hinns med.

Åh, för första gången på länge har jag fått chansen att vakna helt av mig själv, nja, egentligen inte för det var väckarklockan som ringde, men helt utan att barnen väckte mig. Moa ligger kvar i sin säng och Pontus och Andreas har visst hamnat i Pontus säng, så jag hade en hel dubbelsäng för mig själv och har nu en hel morgon för mig själv. Det är de små sakerna som gör det :)
Passar på att göra en inhandlingslista åt min make, eftersom jag lovat att med mig fika till ett möte ikväll, kollar runt på FB och blogga då såklart.

Idag är det jobbardag för min del och ibland känns det så kluvet. Varför valde vi att jobba 50% var? Det är ju faktiskt väldigt mysigt att vara hemma själv, men det är det bästa för allas del ändå tror jag, trots att det ibland känns tungt att cykla iväg till jobbet. Särskilt nu när det är mörkt ute innan man kommit hem.

 

Lite svamp fanns det allt kvar i skogarna...

I helgen var vi i Dalsland och njöt i farmor o farfars stuga. Helt plötsligt, mittemellan morotstuggorna, säger sonen, efter ordentligt övervägande: "Pappa, du får väl inte äta morot, för du är allergisk?" Näe...det har du helt rätt i Pontus. "Du får bara äta sånt som har varit i ugnen ju". Jo, det stämmer. "Pappa, jag tycker synd om dig...!"
Vilken empati....

Senare på kvällen när vi låg ute i den mörka kvällen i en varm badtunna och tittade på stjärnorna, så pratade vi kring vad de olika stjärnorna hette. Jag är inte så väldigt intresserad av astrologi och sånt, men jorå, Karlavagnen den kan jag både namnet på och även placering, så jag lärde min son ALLT jag kan och han upprepade sedan för alla som kom ihoppande i tunnan, att där uppe är vagnen och björnen (okej då, jag kunde att lilla, eller om det är stora, Björn också finns där någonstans). Pontus hittade även en stjärna som lös väldigt starkt och den namngav han till "Farmorofarfarstjärnan". Vidare gav vi oss in på stjärntecken och vi gick igenom vad alla var födda i för tecken och vi såg samtidigt på hur månen förflyttade sig över himlen. Efter en stund utbrister Pontus: "Mamma, jag vill inte va ett djur och ingen ur!!!" Han är nämligen född i Vädurens tecken. Klart att man funderar när det handlar om så allvarliga saker.

Frågan kring månens vandring blev aldrig löst....hur lång tid tar det för månen (eller om det är jorden) att förflytta sig ett helt varv runt varandra? Borde vara en månad, men det gick så fort mellan talltopparna så vi blev lite paffa. Någon som vet mer om dessa funderingar, vänliga kontakta vederbörande?!
Vet att min morbror har stenkoll på sånt här, han kan t.o.m räkna ut exakt hur många dagar man är, i huvudet...

Tyvärr inga bilder från vårt härliga kvällsbad under den öppna himlen, men min beskrivning kanske säger mer än en bild den här gången....