Pontus när vi äter skinksmörgås:
- Mamma, det har fastnat grisrumpa i min tand.
- Men, Pontus det heter ju inte grisrumpa, julskinka heter det.
- Fast den kommer väl från grisens rumpa?
- Ja, du har ju helt rätt, du är väl för rolig!

Senare skulle han slänga det som blev över i komposten och frågade då igen:
- Mamma, ska jag slänga grisrumpan i komposten?

Tveksamt i den här familjen... Igår målade Moa hela vår Tv-skärm med en blyertspenna, resultatet blev förutom en kladdig Tv, även en arg mamma. Tur att jag fick en frikväll igår tillsammans med de bästa kompisarna, så skönt att bara vara, så jag kom inte hem förrän halv två på natten. Fridfullt som bara den att susa själv genom vintermörkret på gatorna.


Efter vår incident då vi inte kom uppför backen med bilen, så berättade Pontus följande igår: - Mamma, jag har tänkt idag på förskolan.
- Jaha, vad har du tänkt på då?
- På hur du ska göra för att komma upp med bilen för backen.
- Okej, hur skall jag göra då?
- Trycka på gasen så mycket, så mycket, gasen i botten.
- Och sedan då?
- Sen ska du bromsa!

Jorå, för klockan 12 på julafton så doppas det rejält. Himla mysig tradition som man kan längta hel hela året,mums! Men dagarna nu innan tänkte jag jobba och ta det lite lugnt, en klippning imorgon, lite vänskap på onsdag och sedan uppesittarkväll på torsdag. Idag började jag att jobba, men sedan fick vi tid till Pontus på öronkliniken eftersom han fått öroninflammation, så snabbt upp och hämta honom på förskolan, skynda in på sjukhuset och sedan en snabbis in på Maxi för att slippa handla tillsammans med alla andra någon dag före jul. När vi var färdighandlade så fick vi sitta i bieln och vänta på en idiot som vägrade att flytta på sin bil, trots att den stod i vägen i båda riktningarna och skapade köer åt alla håll. Allt för att få en speciell parkeringsplats i ett parkeringsgarage med oändligt många platser kvar någon våning upp. Jobbigt att behöva åka hiss en våning extra, bättre att orsaka kaos i garaget... Väl på väg ut ur garaget så möttes vi av nästa hinder, en polisman som ville göra ett nykterhetstest precis där jag skulle köra ut, vilket orsakade köer där också. Två blåsningar senare så var vi äntligen påväg mot apoteket, där var jag inte heller ensam utan fick snällt vänta och vänta och vänta. Sedan upp och hämta Moa som absolut inte skulle följa med hem, vilket hon fick medhåll av våra kära bildäck med, då de vägrade ta oss upp för backen hemma. Bilen spann loss och slirade runt, så jag fick backa nerför backen och ta en annan väg hem. Resten av kvällen har gått min väg helt, med smaskig lasagne och mys framför Gyllene Knorren.

Åh, fick mig ett gott skratt när jag och Andreas satt och diskuterade lite datorgrejer och han sa att man kan ju ändra fyllnadsfärgen. Jag hörde Finlandsfärjen helt tydligt.... testa själv att säga "fyllnadsfärgen" lite snabbt och grötigt....kul, kul!

Min dotter såg ut som en riktig liten Michelingubbe igår på Luciatåget. Det är tradition att firandet sker utomhus, så barnen har fullt med kläder under sina Luciakläder för att hålla sig varma. Moa hade en tjock dunjacka under sin tomtetröja, som då stramade åt ordentligt kring magen, samt även en extra mössa under tomteluvan vilket gjorde att man bara såg lite an ansiktet och sedan en stor röd stoppad korv längst fram på scenen. Hon stod på samma plats under hela framträdandet och vaggade lite fram och tillbaka när det var en svängig sång. Funderar på om stillsamheten kom sig av att hon inte KUNDE röra på sig, eller av att hon var tagen av stundens allvar:) Normalt så är "stilla" ett ord som inte ingår i hennes vokabulär. Pontus lär sig sånger väldigt fort, så han sjöng för full hals och var väldigt stolt.

Idag var det dags för röntgen av hans lungor och hjärta, hoppas verkligen att det inte skett någon förändring *håller tummarna*.

Var på julbord igår kväll, mycket trevligt, men när jag kom hem så kräktes jag som en liten blå. Hela natten vaknade jag med två timmars mellanrum och kräktes tills det inte fanns någonting kvar...urk! Idag har jag varit enormt seg och svårt att bygga upp magen igen, men det tar sig. Nu vankas två rostade mackor iallafall!
Känns som att jag inte jobbat mycket alls det senaste, är det inte barnen som är sjuka så är det jag, bara mannen som klarar sig utan någon som helst åkomma.

Ingen av mina barn åt DEG! Jag är helt fascinerad, det som annars för barns del brukar vara det bästa med att baka pepparkakor. Vi satte julmusiken på högsta volym och sedan bakades det som aldrig förr.



Två hjärtan gjorde av Pontus med kommentaren: "Vilken stor kärlek va?!"

14,7 minus-härligt!





Mindre roligt att vara hemma och vaba med Moa som har feber och är superförkyld. Får göra det bästa av situationen så idag blir det pepparkaksbak på degen som jag och Moa gjorde igår.