Snö
Alla verkar tycka någonting om snön, vare sig de är trötta på den eller vill ha mer, så är det nog ett av de mest aktuella samtalsämnena just nu och det är ju inte konstigt. Bussen fick en passagerare mindre i morse, för 07.15 snörade jag på mig kängorna och promenerade ner till jobbet. En vana som jag blivit ganska trogen och jag njuter av varje steg....det är underbart att ha det helt tyst och lugnt omkring sig och bara tänka på ingenting, medan snön knastrar under fötterna. Idag på jobbet så har vi fått skotta altanen för att komma ut med vagnarna och barnen har pulsat omkring på gården i djup snö. Jag har njutit av varje minut utomhus, solen som skiner och snön som glittrar.
Goa Moa 1 år
Såhär skrev jag dagen innan Moa kom till världen för 1 år sedan:
Åh, nu får jag riktig mysig vinterkänsla av alla snö som kommer. Hoppas bara att det håller i sig och kommer mera under natten som vill ligga kvar imorgon under dagen (låter som en meteorolog) så vi kan åka pulka. Pontus har tjatat och tjajat om detta, men tyvärr har det bara blivit lite stjärlappsåkning eftersom de glider bättre när det bara är lite puder och gräs att åka på.
Idag var det simskola och vad chockade vi blev, jag och Andreas, när vår son helt plöstligt tog riktiga simtag under vattnet och simmade fram till oss som stod en bra bit ifrån. Detta har aldrig hänt innan, utan han brukar hoppa i och ligga i vattnet och vänta på att någon ska fånga upp honom, men nu var det på RIKTIGT! Åh, så härligt att se.
Besöket hos Mvc utmynnade i att vi ringde till Östra och bokade in en tid nästa torsdag för överburenhetskontroll då de gör massa tester för att de att jag och Svempa mår bra och sedan diskuterar man huruvida en igångsättning ska ske och när. Barnmorskan sa dock att han tror att Svempa kommer att titta ut innan och jag sa att senast hon trodde så trodde hon FEL, så det där med att tro ger jag inte mycket för :) Men hon uppmuntrade mig med att jag iallafall skulle få träffa Svempa innan den 5 mars och det känns ju betryggande...
Moas dag blev den 20 februari 2009 klockan 22.14 och detta firades såklart igår med fisksoppa och tårta för hela tjocka släkten. Hon fick supermycket presenter, nästan allting som hon önskat sig, utom en sparbössa, så tant J har tyvärr ingenstans att stoppa alla pengar som hon så friskostigt delar med sig av till våra barn. Kvällen blev lång eftersom våra mest långväga gäster fick sova över på grund av alla snön som kom igårkväll och natt.
Förra året var vi ute i pulkabacken med Moa när hon var endast 15 timmar gammal, så i år kunde vi ju inte vara sämre. Idag fick vi dock pista upp backen själva eftersom det kommit så mycket snö, så vi körde upp alla backarna och åkte hejdlöst. En superhärlig dag...
Fortsättning följer...
"Min lilla gosiga mamma, som är asabäst....mmm....du är asabäst!"
Hmm....apropå vadå? Ingen aning, helt plötsligt när vi precis hade inhalerat (eller inte vi, utan Pontus såklart, men vi talar ofta om VI när vi...nu kom det igen, när HAN ska ta sin medicin eller inhalera, vet egentligen inte varför, men det låter kanske trevligare). Just nu bjussar han på positiva kommentarer i allra högsta grad, så det är bäst att passa på att insupa vartenda ord.
Kvällsmöte för mig igår kväll, bara hem och säga hej till familjen och sedan iväg, samma sak ikväll fast då var det maken tur att åka iväg, så tyvärr har vi knappt hunnit pratas vid de senaste dagarna, men det får vi ta igen i helgen.
Hade mitt första lönesamtal idag, lite nervöst var det allt, men det gick superbra och precis som jag ville, så jag är helnöjd. Dock genererar det tyvärr inte så mycket pengar i år, men det känns ändå skönt att få sätta ord på det man gör och få veta vad chefen tycker. Tog sedan en promenad hem från jobbet i snön som yrde, samtidigt som jag försökte ringa en vän som jag saknar.
Kärlek
Mysfredag i soffan, Pontus bästa dag på hela veckan, nu var det räkor som stod på menyn och precis innan så tog 3/4 delar av familjen ett härligt fredagsbad i badkaret, någonting som min svärfar saknar något oerhört och typiskt att han kommer på besök precis när vi kliver ur badet (detta för andra gången sedan vi flyttade hit till deras badkarshus). Vi började för övrigt att fundera på om vi inte skulle ge bort ett fredagsbad till honom, inklusive allt. Bubblor, levande ljus, whisky, veckans tidningsskörd och så förstås våra två barn, för det är ju nästan så som våra bad ser ut, om man tar bort tidningarna och whiskyn och ersätter det med salta pinnar och leksaker. Jaja, lång väg för att komma till sak: KÄRLEK!
Pontus lägger huvudet i mitt knä och säger: Mamma, du är min kärlek!
Hmmm....vad vill han nu? "Åh, vad mysigt, men du, vad är kärlek då?"
"Det vet jag inte!, säger Pontus.
"Det är när man tycker om någon", säger jag.
"Aha, då är du min kärlek, tycker du om mig?"
"Jadå!"
"Då är jag din kärlek. Tycker du om pappa då?"
"Jorå"
"Då är du kärlek till honom och om Moa tycker om mig, så är jag kärlek till henne!"
Smart kille det där....
I lördags var det dags för barnkalas, med allt som hör till. Så Pontus var så trött när vi kom hem att han somnade i soffan och vi fick lägga honom utan middag, för han bara fortsatte att sova när vi väckte honom. Han var desto hungrigare idag till frukost, men det gjorde ont i moders hjärtat att gå och lägga honom utan mat....kändes som en dålig parodi av "Vildingarnas land".
Idag var det Moas tur att vakna snortidigt, så jag passade på att baka bröd och pizzabullar på morgonen, när klockan var 9.00 så var jag klar och det kändes som halva dagen gått. Sedan bar det av till Hoppas o Skuttis och på eftermiddagen tog vi en promenad ner till K-rauta. Tappra Pontus gick nästan hela vägen, för det var bara vissa delar som var pulkavänliga tyvärr.
Veckans framsteg
Andreas införskaffade sig ett wii häromdagen och Pontus är fantasikt duktig, så vi spelade lite idag efter pulkaåkningen (det var skamligt fint väder, men tyvärr mäktar Moa bara med en stund ute). Han stod och slog som bäst när Moa får tag i en fjärrkontroll och börjar fäktas omkring sig hon också, så nu är det undanläggning av alla attribut som kan komma tänkas användas som en kontroll, för hon lär sig så supersnabbt.
Pontus när jag nattade honom: "Mamma, godnatt, jag älskar dig...men du, nu är du ju sådär varm som du ska vara. Är jag det också?"
Näe...lite wii kanske...jag hatar att jag blir så bereonde av sånt där, men alla andra uppdrag får dessvärre vänta till nyheten har lagt sig!
Funderingar
Pontus sätt att veta vad dte är för dag, går till så att han sjunger alla dagarna och vips så vet man ju vilken dag som kommer efter en annan. Superbra. Enda kruxet just nu är att vi vuxna gärna tar i lite och säger att någonting händer om två veckor, men oups, det kanske är någonting annat som händer om två och en halv vecka, men då är vi slarviga och säger att det är om två veckor det också och då blir det kaos. Samma saker kan väl inte hända samtidigt om TVÅ veckor?! Måste bättra mig!
Han är ändå lite av ett geni, inte ens fyra år och kan redan höger och vänster (vad det verkar som), det kan ju inte ens jag utan bil eller klocka....
32 år
Nu stundar snart 1:års kalaset också...spännande. Moas största nöje just nu är att gå omkring här hemma med sin minikånken på ryggen. Lättroad tjej!
I lördags blev det snöbygge och pulkaåkning. Vallarna (som jag tror kommer ligga kvar till midsommar) är hur härliga som helst att bygga snökojor i, bara ta fram spaden och hugga, så blir det supermysigt.
4500 steg
Is + ö = kyla
Vi bestämde oss vid frukosten och sedan rusade jag o Pontus iväg på Hoppis o Skuttis, där vi tog god tid på oss, duschade länge, snackade med en simskolekompis mamma och bara njöt. När vi väl kom hem så rusade min man ut genom dörren och frågade vart jag hade min telefon. "Avstängd i fickan", blev mitt svar! Han meddelade då i all panik att båten går snart, du har 10 minuter på dig att äta lunch och göra dig iordning. Oups, men, okej. Det gick bra, jag klarade mig på en kvart faktiskt. Till saken hörde att ett par vänner hört av sig och ville följa med, så vi kunde ju inte låta dem vänta och nästa båt gick inte förrän efter två timmar.
Vi kom iallafall fram till Saltholmen och halvsprang mot färjeläget där Ylva väntade. Det var en fräck upplevelse och Pontus tyckte det var lattjo att åka båt. Väl framme vis Styrsö-Bratten valde vi att gå mot Donsö, så vi fick gå längs med vattnet, för där var det ju härligt friska vindar (och SVINKALLT). Vi gick över bron till Donsö och Pontus gick hela vägen och fick bara sitta på axlarna den absolut sista biten på Donsö fram till ett söndagsöppet café. Där var det full rulle och tyvärr ingen mat som vi förväntat oss, utan sockerkickarna blev solklara när vi vräkte i oss semlor och kakor. Eftersom båten tillbaka inte gick förrän efter 2 timmar, så tog vi god tid på oss, för ingen kände så mycket för att ge sig ut i snålblåsten igen. När vi gick ut för att gå till färjan så hade det börjat att snöa och det kändes supermysigt att gå där i snön på en ö och känna den totala friheten. Väl framme i bilen så somnade båda barnen och sedan var det lögn i h-vete att få dem att somna igen på kvällen. Pontus lyckades somna mellan oss när klockan blev 23.00 och Moa kämpade vi med i två timmar. Det blev ingen mysig filmkväll som vi tänkt, utan istället fokuserade vi på att betala räkningar och fixa andra pappersgrejer.
