Åh, äntligen har vi fått tummen ur och köpt oss en bärbar dator. Stor och otymplig, men det var vad vi ville ha för barnen skull och vår egen syn också för den delen. De små nya sakerna är väldigt fräcka, men vi ville gärna ha en med stor skärm så man verkligen ser vad man gör. Grafikkortet på vår andra dator verkar ha gett med sig och medför att man inte ser särskilt mycket på skärmen. Detta har gjort mig tokig då jag just nu håller på med ett datorprojekt på jobbet som måste vara färdigt typ nu och det är svår utan en fungerande skärm.

I fredags åkte jag och barnen till Sjöfartsmuseet och kollade in fiskar, båtar och andra barn som uppförde sig som idioter mot sina föräldrar. Kändes skönt att ha en egen son som påpekade att de andra bar sig lite underligt åt då de skrek och gick an. Tyvärr fick de sin vilja igenom, vilket troligtvis gör att det inte är sista gången de beter sig så... Moa var mest fascinerad av att klättra på pallarna vid akvarierna, medan Pontus ville veta vad det stod på precis alla skyltar. Lika som bär?, Ja, möjligtvis till utseendet, men annars så är det blåbär kontra lingon.




I lördags kom snön och vi gav oss ut på Bastuvandring med scoutledarna. En trevlig promenad med mysig fika, dryck och sällskap. Efter ca 7 km vandring var det bastudags i en inte allt för varm bastu, vilket passade våra barn bra då de kunde aklimatisera sig från 20 grader och upp till ca 40, innan duschen hägrade och det blev en swimmingpool i omklädningsrummet. 



På söndagen var det dags för ännu mera scouting, fast nu med de allra yngsta Bäverscouterna, 6-7 åringar. Vi träffades i skogen och gjorde kycklingwok på Muurikka och lekte tillsammans i snön. Nu luktar hela huset eld, men det gör bara längtan ännu större till att komma ut i skogen igen. 

Idag har jag och Pontus varit hos hans sjukgymnast för att inhalera och träna tillsammans med henne. Han är suveränt duktig, eller "bautabra" som han själv säger. Vi passade på att leka lite på Lekterapin också, vilket är me blandade känslor för mig varje gång. Det är ett fantastiskt ställe, men ibland gör det så ont i hjärtat att se dessa barn som alla är där av samma anledning - att de är sjuka! Dock lever de upp där inne och på något vis så glömmer man av tid och rum och koncentrerar sig helt på leken. Bästa skylten är den ovanför dockvrån där det står: "Stör ej, lek pågår". Leken är viktig ur måga aspekter. Pontus sjukgymnast frågade honom vad han gör på sin förskola och han svarade:
- Leker.
- Jasså, gör ni ingenting mer?
- Näe, lek och mat!