Otäcka trappa

Igårkväll gjorde Viggo det jag har befarat mest av allt, han tog sin bil och åkte nedför trappan, 13 steg ner. Resultatet blev en hel del blodstänk i trappan och en kille som skrek väldigt mycket. En stor spricka i läppen och bula i huvudet och lite mindre blåmärken över kroppen. Jag rusade ut med honom och eftersom Andreas var borta med vår bil, så körde våra oerhört snälla grannar oss in till akuten. De tog även hand om Moa som blev lite förskräckt över allting. På akuten var det mer folk än vanligt och väntan blev lång, men tillslut fick vi träffa en läkare som ansåg att Viggo var tvungen att sövas för att kunna sy ihop läppen på ett okej sätt. Alltså skulle vi vänta på att han skulle ha fastat i sex timmar, vilket skulle vara klockan 24.00. Vi blev inskrivna på en avdelning och åkte upp för sövning den tiden som var sagt, det hela gick fort och fyra stygn senare kunde vi få lägga oss till ro på riktigt.
När Viggo vaknade på morgonen så var lite bekrymrad över vart han befann sig och över slangarna som satt i handen och på foten, så jag försökte avleda försöken att ta bort slangarna, med att servera lite frukost istället, vilket fungerade utmärkt på en väldigt hungrig kille. Sedan kom läkaren och sa att vi fick åka hem, så då tog vi en tur till Lekterapin i väntan på att Andreas skulle komma och hämta oss. Nu sover Viggo gott och jag passade på att slumra en stund också, fick bara fyra timmars sömn inatt så det var skönt att sova lite mitt på dagen.

Jag är så glad över att det inte blev någonting allvarligare med Viggo, vilket jag trodde vi första anblicken, men nu verkar det som att detta gått bra och att det förhoppningsvis bara blir ett litet ärr. Ska ringa tandläkaren också så vi får koll på tänderna och hoppas att det inte blir skador på de permanenta tänderna sedan.

Så underbart att komma hem ifrån sjukhuset och tänka tillbaka på alla fantastiska människor som jobbar där, de har ett underbart bemötande mot både föräldrar och barn.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0