Jävla, helvetes skit

Nu har en förbannad magsjuka kopplat greppet om familjen och det verkar inte finnas något slut på skiten. Började förra måndags natten med att både Moa och Pontus kräktes samtidigt. På morgonen kräktes Pontus en gång till och Moa kräktes under hela dagen och kvällen, fick inte behålla någonting. Jag satte klockan på 5 minuters intervaller och sprang mellan våningarna och gav vätskeersättning till barnen under 1 timme, sedan uppehåll i 30 minuter och sedan 1 timme till, uppehåll 30 min och sedan kräktes jag på eftermiddagen och Andreas fick komma hem från jobbet. Dagen efter var jag seg och mådde dåligt, men barnen var hyfsat ok. På kvällen spydde dock Moa igen. Sedan dröjde det 60 timmar från Pontus sista kräkning tills han kräktes en natt igen. Andreas blev lös i magen och mådde dåligt, feber hade vi tre första litegrann också i början, men det gick över snabbt. Så gick det 48 timmar och då kräktes Pontus igen på natten, plus fick oerhörda magsmärtor, vilket gjorde att jag satt med honom från 24-04 och pratade med sjukvårdsupplysningen, som vad mig göra ett risavkok som han skulle få var 5:e minut i två timmar. Har du hört det förut? Precis, det var så jag tillbringade några timmar i början av veckan också. 5 minuter går väldigt fort när klockan är mitt i natten och man bara vill sova, men väldigt länge när det blir en längre period. Sköterskan ringde upp klockan 03.00 och kollade läget, som få var bättre och vi fick några timmars sömn mellan 04 och 08. Oturligt nog skulle vi gå på Disney on Ice dagen efter, men jag, Pontus och Viggo fick tyvärr stanna hemma.

 Idag har varit lugnt och barnen längtar efter att komma tillbaka till förskola och skola imorgon, efter ett väldigt mycket längre jullov än vad dom var tänkt. Tror ni inte Viggo vaknar till nu: aha, magsjuka, det verkar spännande.... Jag testar jag med! Sagt och gjort, på en timme har han kräkts två gånger nu på natten. Att hjälpa en ettåring kräkas är inte lätt och tvättmaskinen går varm av alla sängkläder. De andra barnen lyckades träffa toalettstolen i stort sett varje gång, vilket jag är tacksam för, men Viggo vet jag inte hur jag ska hantera. Så någon förskola blir det inte imorgon tyvärr och jag ska ringa skolan och kolla vad som gäller för Pontus del. Vill helst inte skicka dit honom, men frågan är vad skolplikten säger? 

Min löparträning har fått stå tillbaka lite nu tyvärr, men mitt i allt har vi iallafall renoverat färdigt vår hall, så livet står inte still! Nu borde jag passa på att sova, men jag har väl vant mig vid lite sömn nu och är jättepigg! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0