Har haft en underbar släkthelg i Danmark och Lalandia med hur mycket bad som helst... Leklandet var också uppskattat och vi tog ett par turer nere på stranden med draken också eftersom det var underbart soligt väder hela helgen. Pontus simmar nu ca 7 meter själv under vattnet och Moa är inte sen att hänga på ner under vattnet. Första dagen tillbringade jag själv med barnen eftersom Andreas åkte till Tyskland och handlade. Detta var kanske inte så genomtänkt med tanke på att båsen i omklädningsrummen inte var anpassade till en mamma och två barn, utan bara för en person. Jag var genomsvettig efter omklädningen och Moa sov gott ända tills vi kom in i badhuset då hon helt plötsligt inte skulle sova mera, vilket innebar att jag fick bada med båda barnen. Det gick bra tillslut eftersom Pontus var snäll och hjälpsam, men jag rekommenderar starkt att vara minst två vuxna under sådana strapatser.




Helgen gick i grönt, vilket var skönt när vi kom hem, för det var i stort sett bara en tvätt som behövde gå igenom maskinen, nämligen den gröna. Någonting att tänka på när man är ute och reser, det är himla praktiskt.

Bilder kommer inom kort, så snart jag får en sekund över där hemma. Allting går i ett just nu, jobb, barn, kvällsmöten, hem....tja, just nu är jag och Andreas glada om vi hinner säga "hej" till varandra i dörren!

Tandläkaren väntar i eftermiddag, då blir det borrning, ingenting som jag ser fram emot, men dock ett måste, ett dyrt måste dessutom :(

Idag kände jag en euforisk lycka när jag tillsammans med Moa i vagnen och Pontus på cykeln gav mig av mot förskolan. Väl framme rusade Pontus in och gav sin fröken en bamsekram och när jag några minuter senare sa att jag skulle gå hem så svarade han "men jag vill stanna här då". Åh, det kändes underbart att inskolningen hittills gått så lätt. Det mesta med Pontus har gått smärtfritt s nu börjar mina tankar gå mot tonåren och vilken revolt han kommer att göra då, men förhoppningsvis så fortsätter han att vara underbar :)

Vägen hem, med Moa sovandes i vagnen, njöt jag av varje steg jag tog. Solen sken och det var friskt och härligt i luften. Jag gick förbi hos några goda vänner, där fönstrena var fördragna och jag tänkte på vad som komma skall om några veckor, då de sätter ett nytt liv till världen. Då hoppas jag att fönstrena står öppna när jag kommer förbi och att vi kan ta många härliga barnvagnspromenader med våra små och njuta av mornar som denna. Tårna blev blöta av fukten i gräset och jag placerade Moa på altanen brevid tomatplantan som nu fått 20 härligt gröna tomater som bara väntar på att få mogna, så vi kan gå ut och plocka alldeles färska obesprutade tomater.



På tal om obesprutat så har vi länge arbetat för att inte köpa någonting som innehåller massa E-ämnen och jag måste säga att det finns i de flesta varor, speciellt i lågprisvaror. Så nu börjar matkassarna att stiga i pris, men vi tror stenhårt på att det får kosta lite mer mot att vi vet vad vi får i oss. Alla kemikalier som finns i maten, hur kan de vara billigare att framställa än originalproukten??? Vi gör vår egen sylt, saft, bröd, barnmat och köper nästan aldrig hel-eller halvfarikat längre. Det känns väldigt bra och jag tror till stor del att det är därför jag har kunnat hålla min vikt nere nu efter de kilona jag tappade i samband med min graviditet, härligt!

Trodde att det skulle gå lättare och lättare för varje dag med min cykling till och från jobbet....men, näedå...det blir bara värre och värre. Kanske en anledning till att börja jobba 100% istället, för nu får ju rumpan och kroppen vila så länge mellan cyklingarna så det känns som att jag börjar om på nytt varje dag.

Känns ändå rätt okej med allting just nu. Pontus klarar sin inskolning med bravur och idag fick Andreas lite beröm för att han var en sådan sångfågel. Ja, inte att Andreas var det då alltså, utan Pontus, snacka om att det kunde blivit fel där! Det är kul för om Pontus hör en låt en eller ett par gånger så sätter den sig sedan, precis om det brukar fungera hos mig. Jag hoppas bara att han har plats över i hjärnan för lite annat som är bra att kunna också :)

Imorgon blir det min tur och det ska bli spännande. Samtidigt lite läskigt, för jag har ju knappt varit ensam med Moa en enda dag sedan hon kom, så hur ska det gå utan Pontus hemma med oss? Han kommer nog att vara saknad av både en och två personer här på 62:an.

Näe, plikten kallar, har mängder med pyssel som väntar på mig.