Min pappa arbetar normalt med däck och alla dess tillbehör (allt inom däck, utom däck), men jag är inne på att han kanske borde byta bana. Även om han är bäst på det han gör, så känns det som att han kanske ändå är snäppet bättre på att fantisera ihop pepparkakshus. Det hela började när Pontus var liten och pappa kom på att han skulle göra en pepparkakskonstruktion till Pontus, eller egentligen tillsammans med Pontus, men det ändras fort när vi insåg att Pontus inte skulle ha samma tålamod som pappa. Alltså har det blivit en tradition att varje julafton får Pontus en ny skapelse som han inte har en aning om vad det är. Första året var det en hundkoja.

Sedan blev det ett tåg.




Året därefter var det en ångbåt.


Förra året en helikopter.



I år skrev Pontus en lång önskelista på datorn, med bland annat snögolv, isgolv, sprite, en godismaskin, och mycket annat, så igår var pepparkakskonstruktionen en GODISMASKIN. Man lägger i några godisar och sedan gäller det att vinkla maskinen rätt så att godisen kommer ut. Degen som blev över blev en liten rymdraket och för att inte Moa skulle bli besviken så fick hon ett "enkelt hus", med massor av godis och med texten "Moas hus".
Pontus har haft en önskan om att få Eiffeltornet, men vi tänker att det kanske är bra att ha besökt Paris innan, så man har en relation till tornet.

Jag försöker mig nu på att lägga in en länk till ett filmklipp här och planen är att senare få till en photostory med bilder ifrån Thailand. Hoppas att detta funkar!

Sjukdomarna dominerar här hemma och vi håller tummarna för att barnen skall orka med julafton imorgon.

GOD JUL TILL ER ALLA!

Här är länken till filmsnutten, märk väl hur Moa går igång när motorcykel skall ta henne till Allum, ett köpcenter som för henne är vardag, medan en annan fick åka in till Nordstan i min ungomsdagar :)

http://www.youtube.com/watch?v=YJ0Fmp33Cy4

Nu kan min man snart stoltsera med titeln "Kändiselektriker". Har har ett bra tag varit och gjort en hel del jobb hos en känd fotbollsspelare här i Göteborg och han eftersom han varit där så ofta så är det inget konstigt med det. Andreas behandlar alla kunder på samma vis oavsett vart på kändislistan man ligger, det är väl mest jag som tycker det är spännande, som i mitt jobb aldrig har sett en kändis. Igår var Björn Hellberg på Allum i och för sig, men då hade jag ju slutat jobba så det räknas inte och dessutom förde vi ingen konversation för den delen heller.

Igår ringde Andreas upp en annan känd fotbollsspelare som hade hört av sig och ville ha lite grejer utförda. När han ringde så svarade mannen på andra sidan "Sven Olof Nilsson". Andreas blev lite fundersam och sa försiktigt vem han var och då utbrister T.R "Haha, jag gillar att skoja till det lite när jag svarar". Jag tror dessvärre att det är så att han inte vill säga sitt riktiga namn med tanke på hur många som säkert ringer och stör. När T.R senare ringde upp Andreas så var ju inte han värre utan körde med standardkommentaren som vår vän P ofta har använt: "Brunnsparkens damtoalett". Varpå T.R brast ut i skratt och frågade om han bajsade. Idag var Andreas iallafall där och fikade och jobbade och när han skulle gå så fick han dessutom ett personligt tack i form av ett kort med texten "Tack för hjälpen Andreas" och en signatur. Så nu tycker jag att han kan titulera sig som kändiselektriker om det nu finns någon sån titel :)

Vi har äntligen börjat arbeta nu igen, som ni kanske förstår....efter fem veckors ledighet känns det skönt. Dock är det lite konstigt att det bara är två föräldrar som undrade vart jag har varit så länge. De andra verkar inte ens ha märkt att man inte varit där. Konstigt med tanke på att man ses nästan varje dag annars. Moa och Pontus däremot blev glatt emottagna när de kom tillbaka till sin förskola - de var efterlängtade och det var ömsesidigt. Tyvärr är det snart ledigt igen med tanke på juluppehållet, så när man väl kommit in i rutierna igen så bryts de. 

Ikväll skall jag iväg hem till en kollega, det ska bli så skönt att träffas allihop utan att prata massa jobb, bara vara vuxna tjejer som dricker vin och ha trevligt ihop. Spännande också att se hennes helt nybyggda hus... 

För er som väntar på Thailandsresuméen så blir det nog en lite längre väntan än jag tänkt, men tiden rinner ivä fortare än jag planerat, så håll ut....någon gång så skall det nog hinnas med.

Äntligen, efter över en veckas tid med sjukdom, kunde idag hela familjen tillsammans ta sig utanför dörren. Vi behövde luft efter två dagar helt inomhus. Det blev en skogspromenad vid Härlanda tjärn, där vi gick till trollen, som är gjorda av grästuvor och mossa. En mysig fika, för alla utom Andreas som fortfarande inte kan äta och ett par geocacher passade vi på att ta också. Detta var dock precis vad familjen klarade av, för när vi kom hem fick Andreas lägga sig en stund medan jag och barnen lagade fläsklägg med rotmos.

Barnens svinkoppor är fortfarande kvar så vi får se hur den här veckans upplägg av vabningar blir. Dels beoende på hur Andreas sjukdom utvecklar sig. Han åkte på samma som barnen, med herpes som sedan infekterades av svinkoppor. Hög feber och väldigt ont i munnen har även det varit samma eftersom det var första gången som han fick herpes också. Jag lider med honom, det gör förbannat ont och att äta kräm i en vecka är ganska smaklöst tillslut.

Den 27 november var en stor dag för Pontus. När vi satt vid frukosten i Thailand och jag kom tillbaka efter att ha hämtat lite mat, så såg han finurlig ut och log ett brett leende, där var den - gluggen vi väntat på. Första tanden hade ramlat ut när han bet i en frukostflinga. Den stora frågan var nu om tandféen fanns i Thailand?

Vi skrev en lapp till fén som vi la under glaset med vatten där det stod "snälla tandféen, jag vill gärna spara min tand som minne, men vill ändå ha pengar om jag får". Tänk, det var en snäll tandfe som lämnade hela 9 stycken pengar + en tand i glaset på morgonen. Pontus köpte en slangbella och en klubba för sina pengar och senare även ett halsband med en krokodiltand (passande nog)

Hemma igen efter tre härliga veckor i Thailand...nästa resa funderar vi redan på :)

Det varit kanon, men jag har inte ork att skriva just nu, så det kommer garanterat ett sammandrag av vår novembermånad som varit så skön att "bli av med" vid ett senare tillfälle.

Nu har vi två sjuka barn, Moa fick feber idag och Pontus har haft hög feber sedan i måndags. Troligtvis pga alla herpesblåsor som han har på tungan, kombinerat med svinkoppor på läppen. Mosad potatis och vatten är det enda som möjligtvis går ner, så nu kämpar vi emot näringsbristen. Känns sådär när jag nästan längtade tillbaka till jobbet, så måste jag börja med att vara hemma med sjukt barn, för svinkoppor kan tyvärr ta lång tid att bli av med.