Har nu stått och slipat vårt stålräcke, som var gammalt och rostigt, så nu har jag slipdamm på hela altanen samt över hela min kropp. Men bra blir det!

Hoppas jag kan äta lunch ute utan att tugga järn :)

Har nu vart ute och vikat i två dagar och är helt slut i hela kroppen...inte nyttigt att bara sitta i skolbänken hela dagarna...man tappar vreklighetsförankringen.

Nu ska jag iallafall finslipa lite på mitt arbete om ADHD efter lite respons från min goda vän arbetsterapeuten.

Dagar flyger fram och det är härlig sommarvärme....undrar just om detta är den sommaren vi får....i sånna fall är det bäst att passa på att njuta!

SMHI lovar varmt och sol resten av veckan...jippi!!!

Så var det måndag igen efter en superhärlig helg. I fredags var Pontus kompis här med familj och vi njöt av grillat och gott vin. I lördags så åkte vi till Andreas bror med familj på landet, där vi fixade med husvagnen, vaxade bilar och åkte häst och vagn. Vi grillada grillspett på kvällen och sedan somnade vi gott till Eurovisionsfestivalen. Pontus var överlycklig som fick sova i husvagnen och sedan blev det en lekstuga för honom och hans yngsta kusin. På söndagen åkte vi hem tillsammans med husvagnen som nu skulle tråcklas ner på vår lilla väl hemma och sedan tillslut landa på vår parkering. Detta gick ganska så smärtfritt, men det var trångt - 20 cm tillgodo på varje sida om vagnen och med svängrum så var det pressision som gällde. Men nu står vagnen där så stiligt....längtar inte tills vi ska baxa ut den igen, men men skam den som ger sig!

Vi har även passat på att låna en vertikalskärare av Andreas bror så nu ska vi kanske slippa den mesta mossan i gräsmattan.

Ett dopp i Härlanda Tjärn blev det också igår...iallafall för Pontus, för hans föräldrar blev det mest att doppa fötterna, för det var inte jätteskönt i vattnet.

Nu ska jag ut och klippa häcken :) och eventuellt vattna i trädgården för enligt SMHI ska det inte regna någonting denhär veckan heller :(

Vadå genustänk?

åhhh, blir galen när det bara ska trotsas hela tiden. Har precis haft världens konflikt med den unge mannen om att plocka undan alla pusselbitar och spelkort som han resolut slängt omkring sig på golvet. Slutade med att jag fick ta hans hand och plocka upp allting med hans hand som en klo och han bara skrattade och tyckte att det var urkul att ha en föbannad mamma. Jaja, nu är det sovdags i den nya sängen som bekostats av gammelmormor och som han tycker är jätte "muuusi" (mysig), ja, sängen alltså...inte gammelmormor, eller ja, han tycker nog att hon är mysig också fast...ja...ja...  vi ska iallafall till henne imorgon och sy lite små draperier till köket där det saknas luckor, så nu är köket helt färdigt, okej då...en sista målning på taklisterna, men sen!!! Så imorgon blir det en heldag för oss två och förhoppningsvis har mitt humör lagt sig och han har glömt av hur man gör när man är trotsig...


Här bygger Pontus och Andreas ihop sängen...

Tänkte göra en liten helgresumé: fredagskvällen tillbringade vi på Liseberg, inte så mycket för Pontus skull utan för att vi själva kände för att hitta på nåt skoj. Nya Evert Taube stället var mysigt och väldigt påkostat, tänk att få ett ställe helt uppkallat efter sig själv, med bara info om sitt eget liv. Jag blev lite deppad över att mitt eget liv inte alls kändes så spännande och spektakulärt.

I lördags var det Göteborgsvarv och en av Andreas jobbarkompisar sprang, så vi packa en picknick-väska och åkte in till Slottskogen. Där var det grymt mycket folk och en härlig vårstämmning. Efter att Pontus fått klappa lite hängbuksvin och getter, somnade han lycklig i vagnen en stund och vi passade på att kolla in målgången.

Söndagen var hemmadag med bullbak och utrensning av vår "gaskammare", kändes härligt att få slängt flera sopsäckar med grejer som inte används sedan vi flyttade hit för 4 år sedan.

Har jag föresten nämt att Pontus har tagit sitt första simmärke- baddaren...åh...vilken stolt kille han var då, med två stolta föräldrar :)

Under veckan som gått har jag faktiskt tagit mig i kragen och vikarierat litegrann, även jag måste ju införskaffa lite pengar till hushållet, så idag måste jag försöka fokusera på mitt fördjupningsarbete så det kan bli klart någon gång.

Hjälp, vad har jag gett mig in på? Det känns som att hela huvudet är fyllt med tankar, men de vill inte printas ner på papper... Hur ska jag kunna få ihop ett bra arbete när min hjärna vägrar att samarbeta? Jag har mängder med litteratur som jag bara inte kan få ihop till någonting bra. Vad är det jag vill fördjupa mig inom, hur ska jag kunna besvara mina frågor? Det är ju solklart, det är super svårt att utröna om en flicka har ADHD symptom, för det yttrar sig så olika mellan individ och individ. Lättare var det när Pontus fick sin diagnos, det bara var så, ett enkelt borstprov och sedan var han stämplad. Till saken hör ju att jag är litegrann emot diagnoser, så därför känns det tokigt att skriva om symptomen som uppvisas vid ADHD. Eller, jag vet inte...känns lite som Yrrol...snart blir allting svart (eller varför inte baka in sig själv i en jättebulle...)!!

Hjälp, sitter och skriver och skriver för fullt. Har tre veckor på mig att få ihop ett fördjupningsarbete på 15 sidor om "Flickor med ADHD", så det är det som fyller min hjärna just nu!

Idag var vi hos läkaren med Pontus på rutinkontroll och det verkade som att gojset i lungan fortfarande är kvar, så nu ska vi tillbaka vecka 28 för röntgen och se om den nya medicineringen verkar ha hjälpt. Annars blir det sövning och utsugning av lungan som är nästa steg, men jag håller tummarna för att vi ska slippa det! Annars mår han som en prins, förutom att han gick rakt in i en parkerad bil idag och skrubbade näsa, samt fick äta lite grus, men har man inte ögonen med sig så är det lätt hänt, jag menar, bilar på parkeringar tillhör ju inte vanligheten :)

T: läste ditt mail till min make och jag jublade, 10 kg, BRAVO!!!

Åh, efter flera dagar på läger och strålande sol fick jag som ett brev på posten, två gigantiska herpesblåsor på läppen. Detta medför att jag har svårt att äta, dricka och prata och känner mig allmänt hängig och deppad. Tills Pontus dagmamma i morse tipsade om ett plåster som man kan sätta på. Lite tveksam begav jag mig till apoteket och köpte dessa något dyra plåster och gjorde en chansning. Men WOW! Vilken känsla, de bedövar och känns inte alls och framförallt är de diskreta och gör att jag känner mig lite vackrare iallafall. Tack för tipset!
Blev så till mig så jag var tvungen att maila till Compeed om min upptäckt och tacka för att de hjälpt mig genom den här sörjan.
Pontus fick testa på att vara Pumba för en kväll!
Jag själv var Zazo!