Min mormor fyllde år härom veckan och jag hade stenkoll på detta. Dock tycker jag att födelsedagar är lite överreklamerade och firar oftast inte mig själv så mycket, men ett telefonsamtal kan man ju alltid kosta på sig. Jag tänkte ringa, men det föll bort, dagen efter tänkte jag också ringa, men klockan blev för mycket. Tja, så höll det på i en vecka och när jag tillslut hittade tiden och tillfället var rätt så gick det som smort, jag bad om ursäkt och berättade hur pinsamt det var och hon svarade att hon ju nästan aldrig är hemma ändå, så det gör ingenting.
Så vad lärde jag mig av detta? Jo, ring första gången, då blir det rätt. Utom idag då, när jag och min familj glada i hågen ringde en av mina bästa vänner som fyller 29 år IDAG, trodde vi ja. Vi ringde och sjöng och Moa höll takten genom att trumma på bordet, Pontus skötte hurra ropen och det lät faktiskt ganska bra. Jag frågade om dagen varit bra och hon svarade att den varit bra, men att även gårdagen varit det, för det var då jag fyllde år.... PINSAMT! Jag har varit helt säker i flera månader på att dte var idag, den sista dagen i månaden och har inte ens känt att jag har behövt kolla det en extra gång, vilket jag gör ganska ofta annars för att vara helt säker, men nu var jag ju helt säker... Jaja, nu är det gjort än en gång och jag skäms, det värsta av allt är att jag inte ens har någonting att skylla på. Trots att gårdagen var fullspäckad, jobb från 7.00 sedan snabbt hämta barnen, göra mellanmål iväg på 3 timmars HLR-utbildning, hem klockan 20.00. Ingen i familjen sover....stämpla kuvert, sätta på frimärken, gå en promenad för att posta breven och sedan läggning runt 22.00. Det gick i ett jag lovar, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå inte hade tänkt ringa någon denna dag!

J, glöm inte att jag tycker om dig och hoppas att det är ömsesidigt trots att jag är så klantig!

Idag har vi flängt runt en massa jag och mina barn. Fixat och donat inför de lekar som vi skall ha på T´s 30-års fest. Eftersom vi bara skulle åka bil och hänga i affärer så slängde jag på mig ett gammalt linne och barnen fick själva välja vad de skulle ha på sig. När vår tur närmade sig sitt slut så åkte vi förbi biblioteket för att låna en kapitelbok till Pontus. Strax efter att vi kommit in på biblioteket så kom en kvinna fram till oss och frågade om i kunde tänkta oss att fotograferas som en familj när vi läser böcker. Tja, jag kollade snabbt över oss och insåg att vi inte alls var särskilt stylade och snygga (vilket vi i och för sig sällan är), utan såg väldigt vardagliga ut, men hon sa att vi var fint solbrända och att vi skulle fungera perfekt, bara det var mina egna barn. Sagt och gjort, en fotograf kom och fotade oss när vi satt i soffan och läste om Prinsessor som hade kalas. En supertrevlig tjej som fick barnen att både titta in i kameran och inte, genom att berätta om det lilla gröna trollet som bodde i kameran. Nu tror Moa att det bor ett troll i vår kamera också :) Dessa foton skall sedan hängas på stora våder i biblioteket för att skildra alla olika former av besökare. Så snart är man ännu mera kändis. Jag har ju varit med i Partille tidningen någon gång och Pontus är ju med i CF-bladet ibland, och nu kan vi kanske snart stoltsera med att hänga i biblioteket också...

I söndags hade vi en superhärlig dag tillsammans med farmor, farfar och kusinerna med familj på Liseberg. Vi åkte som dårar och Pontus har ingående berättat för alla om hur blöta alla blev i Kållerado, som gästades av oss ungefär 7 gånger. Moa fick ett armband som intygade att hon var 90 cm, PRECIS! Hon var överlycklig över att kunna åka mycket mer än gången innan. Förra helgen var barnen med mormor och morfar på Nordens Ark, vilket det pratats en hel del om och nu leker Moa att hon åker "husmang till Noden Ak". Den här sommaren har verkligen kantats av upplevelser!

På kvällarna har vi passat på att leka brevbärare precis som förra året då alla utskick från Porthälla Scoutkår skall ut till 6-11åringar i kommunen. Vissa områden fattar jag inte hur brevbärarna klarar av, jämna och ojämna nummer i en salig blandning, men Pontus är fantastisk på att hitta alla nummer.

Idag hämtade jag barnen med cykel, men usch vilket regnoväder som överraskade oss halvägs hem. Slängde upp Pontus på min sadel (Moa satt redan i stolen) och småsprang hem medan stora regndroppar blötte ner oss ordentligt. Tur att Andreas redan hunnit hem och kunde hjälpa oss av med allt blött, samt hade förberett mellanmål. 

Sedan åkte vi in till Kulturkalaset och såg en jättemysig utomhusteater med Mölndals teatergrupp "Svingelskogen". Verkligen sevärd om man tycker om barnteater :) Härligt också att kunna sjunga med i några av sångerna då en av Svingelskogsskivorna gått varm i vår bil i några år.

Igår kom Andreas bror och barnens kusiner på oväntat besök, så gjorde även våra "grannar" så när jag kom hem efter vår stängningsdag på Nääs fabriker var hela gatan full med folk som ville träffa oss. Det var mysigt och barnen lekte väldigt bra uppe i skogen. Folk är dåliga på att dyka upp oväntat, vilket vi uppskattar för då kan man släppa alla måsten för en stund och bara leva i nuet, något vi kämpar med och ändå känner att vi kommit ganska långt i, men det är svårt.

Sitter och funderar på roliga grenar till en femkamp på en 30-årsfest där det är många som inte känner varandra som skall ha kul tillsammans. Tips tas tacksamt emot!
 

Nu har vi äntligen testat på det....oerhört kul och barnvänligt. Dock blev lunchen vädligt försenad eftersom vi inte ville ge upp en cach som var svår att hitta. Perfekt sätt att fördriva en söndag när man är lite trött och bakis efter ett hejdundrande bröllop med god mat, mängder att dricka och mycket dans. Stort tack till I och B som ni befinner sig på varmare breddgrader. Min träning går förövrigt kanon, många steg, en del joggande hemma i vardagsrummet, lite cyklande och styrketräning varje dag. Jag känner mig fortfarande väldigt pigg och kan faktiskt längta lite efter att få röra på mig...någonting jag aldrig trodde jag skulle göra.

Med risk för att sätta igång en av alla diskussioner som jag haft inom etta äme tidigare så kan jag bara inte strunta i att citera min son. Detta inlägg kommer jag att dedikera till min kära svärfar, som är en av få jag känner som verkligen arbetat med att lära sig de olika begreppen inom barnomsorgens kluriga värld :) År 1998 bytte man från att kalla det som barnen befann sig på dagarna på från Daghem till Förskola. Ordet "dagis" har varit en förkortning på Daghem och numera används det ändå flitigt trots att det ju heter Förskola sedan 13 år tillbaka. När man sedan slutat i förskolan, så går man vidare till Förskoleklass. Många begrepp och lite rörigt, men i vår famij har vi valt att inte använda ordet "dagis" eftersom det inte finns någonting som heter så. Våra barn säger därför förskola och detta har vi även lyckats få folk i vår omgivning att förstå. Pontus har vid ett flertal tillfällen sett oerhört frågande ut när någon frågar om han haft det kul på dagis eller vad han har gjort på dagis. Vid några tillfällen har han sagt att "jag går inte på dagis, det heter förskola" och det är ingenting vi tragglat med honom utan för honom är det självklart. Häromdagen så kom iallafall den underbaraste kommentaren av dem alla: " När någon säger dagis, så blir jag så rysligt arg, det heter ju faktiskt förskola". Vem vill mucka med en sådan grabb?

Andreas kusin har lagt in lite härliga bilder på Moa på sin blogg: http://annasmyckeform.blogg.se/2011/july/fotoskolan-del-5.html Själv har jag varit extremt dålig på att uppdatera min, den mesta extratiden just nu går åt till att träna. Muskel- och yogaövningar på morgonen och en promenad på kvällen och jag måste faktiskt erkänna att jag känner mig mycket piggare hela dagen.