Min mormor fyllde år härom veckan och jag hade stenkoll på detta. Dock tycker jag att födelsedagar är lite överreklamerade och firar oftast inte mig själv så mycket, men ett telefonsamtal kan man ju alltid kosta på sig. Jag tänkte ringa, men det föll bort, dagen efter tänkte jag också ringa, men klockan blev för mycket. Tja, så höll det på i en vecka och när jag tillslut hittade tiden och tillfället var rätt så gick det som smort, jag bad om ursäkt och berättade hur pinsamt det var och hon svarade att hon ju nästan aldrig är hemma ändå, så det gör ingenting.
Så vad lärde jag mig av detta? Jo, ring första gången, då blir det rätt. Utom idag då, när jag och min familj glada i hågen ringde en av mina bästa vänner som fyller 29 år IDAG, trodde vi ja. Vi ringde och sjöng och Moa höll takten genom att trumma på bordet, Pontus skötte hurra ropen och det lät faktiskt ganska bra. Jag frågade om dagen varit bra och hon svarade att den varit bra, men att även gårdagen varit det, för det var då jag fyllde år.... PINSAMT! Jag har varit helt säker i flera månader på att dte var idag, den sista dagen i månaden och har inte ens känt att jag har behövt kolla det en extra gång, vilket jag gör ganska ofta annars för att vara helt säker, men nu var jag ju helt säker... Jaja, nu är det gjort än en gång och jag skäms, det värsta av allt är att jag inte ens har någonting att skylla på. Trots att gårdagen var fullspäckad, jobb från 7.00 sedan snabbt hämta barnen, göra mellanmål iväg på 3 timmars HLR-utbildning, hem klockan 20.00. Ingen i familjen sover....stämpla kuvert, sätta på frimärken, gå en promenad för att posta breven och sedan läggning runt 22.00. Det gick i ett jag lovar, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå inte hade tänkt ringa någon denna dag!

J, glöm inte att jag tycker om dig och hoppas att det är ömsesidigt trots att jag är så klantig!