Japp, så är det att fylla 39...och lyckligtvis är det inte mig, utan min man det gäller. Jag har lite åldersnoja, tyvärr för hans skull. Helt plötsligt är jag gift med någon som är typ 40 år, jag fattar inte hur det kunde gå så fort, jag känner ju mig forfarande ganska barnslig. Som sagt, tur att det inte gäller mig. 

Idag fick födelsedagsbarnet äran att vabba med dottern som igår var i ett katastrofalt skick, 40 graders feber och bara sov hela dagen. Idag var hon av en helt annan kaliber, feberfri och pigg. Det går undan!

När jag kom hem från jobbet, som var lite turbulent och mastigt idag, så åkte Andreas och jobbade, varpå jag satte mig på toagolvet och spelade lite Candy Crush (jävulens påfund som jag hållt mig borta ifrån lika länge som bloggen) för att smälta dagen. Efter ett tag kommer Viggo in och ser fundersamt på mig och deklarerar att han minsann inte heter Viggo längre utan har bytt namn till Malte. Jag såg då att han var i väldigt långhårig, så jag satte saxen i huvudet på honom och vips hade Malte en ny frisyr, vilket han tyckte var grymt, nytt namn och ny frisyr. 

Sedan bad jag barnen att göra ett grattis-kort till sin pappa och Viggo kommer upp ifrån källaren med en spargris. "Titta, jag har hittat en present till pappa, han behöver ju pengar så den här kan han väl få?" Klok kille...vem behöver inte pengar?!