VAB

Åh, så förbannat tråkigt! Igår var en toppendag, kul på jobbet (vilket det oftast är), flera av barnens kompisar hemma på eftermiddagen, härlig kvällspromenad, träningsvärk i lårens baksida och gött häng framför brasan på kvällen. 


Idag, raka motsatsen, Fialottan vaknade med yrsel och feber, så det var bara att ställa in sig på en dag inomhus. Yrkesskadad som jag är tänkte jag att även Viggo skulle vara hemma, vilket jag nu i efterhand funderar både en och två gånger på... han är ju piggare än vanligt och är inte alls sugen på att hålla en febrig tjej sällskap i soffan framför en film. Det är ju bara att låta hans humör smitta av sig och joina honom på golvet, läsandes en Kalasbok iförd en nalledräkt! Man kan ju knappast komma undan att bli smittad av hans energi. Sedan kan jag ju alltid rensa ur en garderob eller två...om energin håller i sig?!

Kvällspromenad

med bästa J, så härligt att få snacka av sig i kylan, det gör vi om snart igen men med min mun mera stängd...


Det händer mycket i Partille just nu, igår vad det ett misstänkt mord några kvarter bort ifrån oss och nu när vi var ute och gick var det världens polispådrag en bit ifrån Prästtjärn...skumt! 

Nu blir det en stor kopp te framför brasan, bara för att jag kan, vill och det är (nästan) gratis! 

Sushi och dumdristighet

Idag gick ännu en av Moas tjatönskningar igenom, sushi... ett tag gjorde vi det varje fredag, men nu har fredagarnas innehåll ofta varit nåt annat. Så idag, äntligen körde vi sushi, det är nog beroendeframkallande och så fruktansvärt gott! Viggo testade också, vilket han gör varje gång och nu äntligen efter otaliga gånger brast han ut i ett jubel -jag kan äta "Sussi", jag tycker det är gott, nu behöver ni inte göra annan mat till mig. Det sista han gjorde innan läggdags var dessutom en liten Sushi-dans jublandes över detta faktum.
 
 
På tal om fredagskvällar så är det dags att inse att man inte är ung längre...jag har nu gjort samma tabbe några gånger det senaste, trott att jag kan vara uppe hela nätterna och svira och sedan få ligga och tycka synd om mig dagen efter. Så är inte fallet, tre barn som vaknar oavsett hur deras korkade mamma mår och som dessutom förväntar sig att hon ska vara pigg och fräsch hela dagen. Nu i fredags var vi på Stefan Anderssons krogshow Made in China med Andreas jobb. Det var grymt, han är en fantastisk artist och hela showen får en att förflyttas många år tillbaka i tiden helt ofrivilligt. Det var samma när vi såg honom på Marstrand för något år sedan, kan känna känslan fortfarande....magiskt! Hans gitarrist och violinist var också underbara, nästan så jag känner för att plocka upp fiolen ur dess dammiga fodral och känna på det igen. Gitarristen var en sån som man alltid vill ha nära sig, han skrattade oavbrutet och trots att det ibland var sorgligt så hade han ett härligt leende över hela ansiktet, tänk att få se så glad ut jämt. 
 
Kvällen fortsatte med lite och öl och drinkar på ett par andra ställen och hade jag inte råkat hälla i mig en tequila, så kanske min lördag hade tagit en annan vändning, men nu satte ungdomen i mig in och det gick inte helt åt rätt håll. Väl hemma kunde jag inte ens pricka tandkrämen på tandborsten och halva lördagen tillbringade jag i sängen, tur att jag har en underbar granne som gärna underhåller mina barn så ofta hon får. Denna dagen var ett utmärkt tillfälle och jag är evigt tacksam. Andreas drog nitlotten och fick stå i kiosken för Pontus innebandys räkning...är tacksam även för att han tog detta pass. 
 
 
 

Kanske....

att jag ändå ska ta och skriva lite igen? Fick en feeling när jag var ute och sprang idag, vilket gick bättre än förväntan efter att jag tagit det lugnt ett par veckor då det varit förkylt och fokus på annat. Kom iallafall och tänka på min gamla blogg och kände en lust över att skriva.
Avslutade vid årsskiftet mitt ideella arbete som sekreterare i Porthälla Scoutkår, efter 16 på posten och har nu tagit över som ordförande istället. Detta innebär en del jobb, men inte så mycket skrivande som jag ju är van vid, vilket gör att det känns i fingrarna. Jag sitter fortfarande kvar som sekreterare i styrelsen för Viggos förskola, vilket är skoj, men idag vid lunchen blev vi lite sentimentala då vi insåg att vi är inne på sista året där efter sommaren...lång tid kan tänkas, men jag tror att jag behöver den tiden för att förbereda mig inför detta avsked. 
 
Knas att tro att man kan göra någon form av sammanfattning över de två år som jag inte skrivit här, så det försöker jag mig inte ens på. Förvänta er heller inga underverk, familjen och livet är fortfarande värda mest av min tid, som vanligt är det fortfarande mest för min egen skull som bokstäverna får äntra denna sida, men tänker också på min syster som fortfarande inte förstått vart Sveriges framsida finns och därmed inte har så stor chans att hänga med i vår vardag, så Malin...jag träffar en av dina bästa kompisar oftare än jag pratar med dig...
 
Moa har pratat om Playdoh hela veckan, så nu äntligen, efter att själv köpt citronsyra och försökt låna till sig diverse andra ingredienser av grannen, så kunde hon äntligen göra den förbannade degen. Vilken fullträff, i tre omgångar under dagen har det bakats prinsesstårta...underbart hur många timmar de kan sitta med det! Ibland stämmer det: den som väntar på nåt gott....det blev genast mycket roligare efter att ha längtat lite. 
 
 
 
 

Paus

Ligger hemma med världens tråkigaste magsjuka mitt i sommaren och tänkte då passa på att göra lite förklaranden till min frånvaro på bloggen. 

Senast jag skrev var det full fokus på att ladda inför mitt första lopp, Spring Cross 2014, som gick på Djurgården i Stockholm. Loppet gick bra och jag kom i mål 25 sekunder senare än vad jag hade som mål. Efteråt nådde jag ett antiklimax och nu under sommaren har det varit svårt att få till några längre rundor. Nästa mål är dock Göteborgsvarvet 2015, så snart är det dags att ladda om. 

Semestern har varit kanon, först några dagar på Legoland och Lalandia där vi firade midsommar. Sedan bilade vi ner mot Kroatien och kom hem efter fyra veckor då vi drog direkt till Tjörn och Dalsland. Förra veckan var det värmebölja här hemma, så vi har passat på att bada väldigt mycket. Nu ligger jag här i sängen och orkar ingenting, så surt!

Anledningen till att jag inte skriver så ofta längre beror på att jag har fullt upp med allt annat och framförallt vill jag vara en närvarande mamma och inte stå med telefonen i näven jämt. Så för att sålla lite i livet blir det bloggen som får komma i andra hand tyvärr. 

Otäcka trappa

Igårkväll gjorde Viggo det jag har befarat mest av allt, han tog sin bil och åkte nedför trappan, 13 steg ner. Resultatet blev en hel del blodstänk i trappan och en kille som skrek väldigt mycket. En stor spricka i läppen och bula i huvudet och lite mindre blåmärken över kroppen. Jag rusade ut med honom och eftersom Andreas var borta med vår bil, så körde våra oerhört snälla grannar oss in till akuten. De tog även hand om Moa som blev lite förskräckt över allting. På akuten var det mer folk än vanligt och väntan blev lång, men tillslut fick vi träffa en läkare som ansåg att Viggo var tvungen att sövas för att kunna sy ihop läppen på ett okej sätt. Alltså skulle vi vänta på att han skulle ha fastat i sex timmar, vilket skulle vara klockan 24.00. Vi blev inskrivna på en avdelning och åkte upp för sövning den tiden som var sagt, det hela gick fort och fyra stygn senare kunde vi få lägga oss till ro på riktigt.
När Viggo vaknade på morgonen så var lite bekrymrad över vart han befann sig och över slangarna som satt i handen och på foten, så jag försökte avleda försöken att ta bort slangarna, med att servera lite frukost istället, vilket fungerade utmärkt på en väldigt hungrig kille. Sedan kom läkaren och sa att vi fick åka hem, så då tog vi en tur till Lekterapin i väntan på att Andreas skulle komma och hämta oss. Nu sover Viggo gott och jag passade på att slumra en stund också, fick bara fyra timmars sömn inatt så det var skönt att sova lite mitt på dagen.

Jag är så glad över att det inte blev någonting allvarligare med Viggo, vilket jag trodde vi första anblicken, men nu verkar det som att detta gått bra och att det förhoppningsvis bara blir ett litet ärr. Ska ringa tandläkaren också så vi får koll på tänderna och hoppas att det inte blir skador på de permanenta tänderna sedan.

Så underbart att komma hem ifrån sjukhuset och tänka tillbaka på alla fantastiska människor som jobbar där, de har ett underbart bemötande mot både föräldrar och barn.

Jordgubbar

Vi längtar efter de små röda gubbarna!


Kalas

Helgen har kantats av kalasande. I lördags var vi och firade Andreas bror som fyllde 40 i veckan som gick. Trevlig kväll med väldigt god mat. Barnen somnade i bilen hem och sov sedan gott lite längre än vanligt på söndagsmorgonen, vilket var skönt. 

Igår passade vi på att köra första grillningen på altanen till lunch och på kvällen hade vi kalas för Pontus dom fyller hela 8 år nu på torsdag. Han var överlycklig som fick nästan allting som stod på önskelistan, så nu är vi på rampen och inviger den nya skateboarden. Vi bjöd på smörgåstårta och marängtårta- allt på Pontus begäran. Smörgåstårtorna hjälpte hela familjen till med och Pontus stod själv för garneringen.






Idag var vi hos öronläkaren för att kolla Pontus, inte hans ordinarie utan en annan som skrev ut mera droppar eftersom ena röret är igengrott och behöver lösas upp för att röret ska fungera. Vi var där för en och en halv vecka sedan också för att det rann ur ena örat. Nu ville de att vi skulle tillbaka om två veckor igen, men de hittade ingen tid. Varpå de ger oss en preliminär jourtid på Saglgrenska. Jag sa att det inte funkar, jag kan inte släpa med mig tre barn till Sahlgrenska för att eventuellt få komma in och träffa en läkare dom kikar i Pontus öra i två minuter, eller kanske tar oss hela vägen dit utan att ens få tid. Sköterskorna kunde inte förstå detta. Vi är på sjukhuset minst varannan månad och träffar olika doktorer och nu begär de att vi dessutom ska till ett nytt sjukhus... Enda problemet med örat är att han hör dåligt och det har han gjort i långa perioder tidigare, värre är det ju med lungproblematiken, så i min värld behöver vi inte ha en tid inom två veckor utan kan lätt vänta om det går att lösa smidigare. Sköterskorna lät upprörda över mitt resonemang, men den läkare vi har i vanliga fall brukar alltid lite på vårt omdöme och på att vi vet vad som är bäst. Just nu är det inte bäst att en stressad mamma ska åka till Sahlgrenska med tre barn och KANSKE få en tid, fan, jag blev ledsen och bröt ihop när jag ringde Andreas för medhåll. 

Bra, bättre.....bäst?!

Att springa milen en gång är bra, jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att JAG skulle springa en mil, men det gick ju. Jag har en vän, marathonlöparen L, som målbild när jag ger mig ut och springer. Hon sa till mig för några år sedan att alla kan springa och att man tillslut tom tycker att det är roligt att springa. Jag envisades promt med att det där aldrig skulle stämma in på mig, jag är inte gjord för att springa och kan inte ens springa 200m till bussen utan att kollapsa. Nu står jag här, svettig efter att ha sprungit en mil igen. Tack L, tack vare dina ord gav jag inte upp när det kändes hopplöst utan kämpar på tills jag klarar mitt mål!  En gång milen är bra, två gånger milen är bättre! Underbara förhållanden kring Skatås idag, började tillsammans med Söstra mi, vilket var superkul, att springa tillsammans. Vi håller dessutom ganska lika tempo och har ju detta som en grej att klara tillsammans. Dock fick hon avbryta efter 2,5 km pga kramper i magen, tyvärr. Känns så surt för hennes del. Att jag fortsatte själv gav mig ännu mer styrka och idag slog jag personbästa! Nu ser jag fram emot Spring Cross 2014 den 3 maj med känslan av att det faktiskt kommer att gå! 

Fredagsmys

Idag fick mina föräldrar hämta hem sin lilla valp, Soya. Pontus fick äran att följa med mormor och Malin som är hemma en sväng ifrån Stockholm på valphämtning under eftermiddagen, vilket gjorde hans dag. Viggo fick chansen att bekanta sig med henne också hemma på gatan. Helst ville han ta kommandot och hålla i kopplet! 


Det går ju inte att komma ifrån att hon är gudomligt söt!!!!

Fredagskvällen blev mysig då jag fick stå i lugn och ro och fixa middag, färsk pasta med musselsås och även en laxsås med gremolata till, det blev fantastiskt gott allting och mysigt att stå själv i köket smuttandes på ett glas vitt vin medan barnen och Andreas badade bubbelbad. Oftast är barnen med i köket på olika nivå och det brukar bara livat, vilket egentligen är väldigt härligt, men någongång då och då kan det vara skönt att få fokusera på bara mig själv, smakerna, dofterna och känslan.



Samling

Idag steker Moa köttbullarna, i en samlingsring....alla barnköttbullar är med och får en plats. "E var lite utanför, han är alltid sist, men nu fick han komma in i ringen han också!"

Potta

Jag upphör aldrig att förvånas över hur fort barn lär sig. De senaste dagarna har Viggo, 1 år och 5 månader, kommit dragande med sin potta varje gång han behöver bajsa. Först har det kommit lite i blöjan, men sedan levererar han även i sin limegröna potta! Det är härligt att se hur han själv tar initiativet till potträning, precis som sin syster som tvingade oss att plocka fram pottan tidigt. Tja, "varje dag sker små under".....men försök att inte ta dem för givet! 

Morotsbröd

Långpannebröd är så fantastiskt bra, idag blev det ett morotsbröd från coop.se, så enkelt, saftigt och gott. Kräver minimal tid och ansträngning vilket passade mig idag då den mesta tiden ägnats åt Scouting i form av tryck av tröjor, Badkarsrally, styrelsearbete mm. Ikväll blir det fokus på de yngsta scouterna istället...alltid är det nåt! 

1 mil

Jag gjorde det!!!

Olycklig

Säg den lycka som varar? Var såååå nöjd med våra nymålade trappor som stod färdiga när vi kom hem efter semestern. Nu har en vecka gått och färgen har släppt lite. När jag försiktigt pillade lite så var det som att dra av en plastfilm, färgen bara följde med. Pontus sa: mamma, du får nog ringa målarna, för här i trappan ser det inte så bra ut, det ser ut som att dom har lagt plast över allting, som man kan dra bort. 

Då ät min kloke son snart åtta år och inser att något är fel! Under färgen är det klarlackad furu, som skulle slipats, men den är INTE slipad och det finns inte tillstymmelse till slipdamm någonstans i huset, vilket innebär att de inte följt det som stod i offerten, nämligen att det skulle skrapas och slipas. 
Nu blir det till att ringa målarna och ta fighten. Orkar bara inte vara hemma när det skall åtgärdas, att leva med tre barn och två ickefungerande trappor känns inte som en optimal situation! Det kommer sluta med fingeravtryck på trappan och färg i övriga huset😒 

Så lite deppig har jag nog rätt att vara....


Premiär


Mellanmålisolenpremiär!

Skidsemester

Precis hemkommen efter en härlig vecka i Lindvallen. Väldigt mycket dimma, ganska varmt och regn under hela fredagen, men vädret spelar egentligen inte så stor roll för åka skidor fick vi gjort ändå. Hela familjen utom jag var dessutom sjuka, men det löste sig med lite alvedon. Nätterna var värst då barnen hostade så att de kräktes slem, så sömnen blev det lite sådär med. 




Det är roligt att se hur fort barnen lär sig. Moa som startade sin skidkarriär när hon var två år, åker superbra nu. Röda backar är inga problem, bara hon får ta det i sin takt. Målet nu är att hon ska klara att åka ankarliften själv nästa år... Då blir det nog mest häng i barnbackarna om Viggo ska få testa på.


Fredagen regnade som sagt bort, så skidåkningen var inte helt okej, därför drog vi på Afterski och sedan gick vi ut och gjorde upp en eld så vi fick lite fredagsmys med grillade marshmallows, några öl och ölkorvar. Det blev lyckat! 




Efter att vi lämnat stugan på lördagen så bestämde vi oss för att stanna hela dagen och passa på att suga musten ur oss i backarna, då sken solen och det härliga åk. På kvällen fick vi därför följa melodifestivalen i bilen istället, vilket blev uppskattat av barnen. När vi kom hem sent på kvällen möttes vi även av en housemakeover, då vi låtit måla om våra trappor medan vi var borta. Såååå snyggt!

Känns lite vemodigt att komma hem till våren, nu är snön borta och vårsolen värmer. Det är bara att drömma sig tillbaka till lite snö eller drömma framåt om härliga sommardagar, man kan ju också njuta av nuet och att sitta på altanen i stekande sol med en sovande lillkille bredvid sig och en kopp varmt te i handen..... Jag föredrar nog ändå det sistnämnda- just nu iallafall! 


Firande

I helgen har vi firar den nya femåringen! Startade på fredagen med disco på Scoutgården, 16 barn som lekte, dansade och hade skattjakt i två timmar. Allting funkade bra, trots att ljudvolym var uppskruvad på Max och det ibland var lite stökigt. Som tur var fick Pontus ha fredagsmys hemma hos en kompis och våra bästa grannar erbjöd sig att passa Viggo. Det gjorde att vi kunde fokusera helt på Moa och kalaset och killarna hade det jättebra på varsitt håll också. När vi kom hem gick tre trötta barn och la sig och vi vuxna fortsatte att tjöta och dricka hos grannarna, stort tack!
 
På lördagen åkte vi till Björndammens och badade på eftermiddagen, så skönt och enkelt. En aktivitet som passar hela familjen!
 
På söndagen var det dags för vuxenkalas, så då blev det lyxig texmexpaj, nachochips, guacamole, sallad och salsa, vilket blev väldigt gott. Lyckades även med prinsesstårta, som ju självklart passar min egen lilla prinsessa.
 
För övrigt så kom det ju en ny liten prinsessa till världen i torsdags, samma dag som Moa fyller år, så nu blir det allmän flaggdag. Moa blev jätteglad för alla presenter, en helt ny lila cykel, som hon flyger fram med, hello Kitty väckarklocka, bajsboken (det passar ju perfekt, jag som säger så mycket bajs!), överkast, nya matsaker, Palladium skor, bamseväska, massor med färger och pyssel. 
 


Igår kom så äntligen J och F´s efterlängtade dotter till världen också, stort grattis!

Lycklig femåring

Idag fyllde bästa dottern 5 år, vilket hon är väldigt glad över, för just fem innehåller ju inget R, som fyra gör... Moa vaknade och undrade när vi skulle väcka henne, men vi sa till henne att gå och lägga sig och låtsas sova, vilket fungerade utmärkt. Goda mackor och glass i sängen blev frukosten idag och flera paket att öppna. Glass på förskolan och utflykt till Sävedalen för att inhandla guldfärg, sedan Allum för att köpa discolampa, allt för att tillgodose barnens behov på förskolan om ett discorum, som det jobbas febrilt på! Önskemat Hamburgare till middag, med rulltårtsbakelser som efterrätt. Jorå, tjejen är helnöjd med sin femårsdag. Imorgon blir det discokalas! Bilderna från i morse tog tyvärr med annan kamera, så de får vänta!

Sthlm

Har precis haft ett mysigt samtal med min syster i Stockholm, där solen sken, fåglarna kvittrade och dagen var perfekt för en löparrunda! Här sitter jag i Partille,  med ösregn och två duvor som kurrar på en lyktstolpe, de sitter där oavsett vädret och är trogna sitt Partille, men någon löparrunda här på Västkusten är bara att glömma! Det är på gott och ont som M har flyttat, på något vis så pratas vi vid oftare nu än när hon bodde här nere och vi har ju även fått ett gemensamt intresse med löpträningen, vilket inte har så mycket med flytten att göra, men som ändå binder ihop oss lite  mer! Tänk vad en julklapp kan göra....undrar just om hon hade en baktanke? 

M och hennes pojkvän har ett så fint ordspråk som de använder sig av och som jag helt fult tar och snor nu eftersom det även stämmer lite in på saknaden av min syster, men samtidigt glädjen att få längta och sedan träffa någon som man saknar, det är ju svårt att veta om man aldrig varit ifrån varandra att man verkligen saknar varandra. "Det är bara i motvind som drakar lyfter", jag älskar det och hade du aldrig flyttat så hade jag aldrig saknat dig, så på något vis gjorde din "motvind"att vår relation kunde "lyfta"! Älskar dig! 

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0