Sushi och dumdristighet

Idag gick ännu en av Moas tjatönskningar igenom, sushi... ett tag gjorde vi det varje fredag, men nu har fredagarnas innehåll ofta varit nåt annat. Så idag, äntligen körde vi sushi, det är nog beroendeframkallande och så fruktansvärt gott! Viggo testade också, vilket han gör varje gång och nu äntligen efter otaliga gånger brast han ut i ett jubel -jag kan äta "Sussi", jag tycker det är gott, nu behöver ni inte göra annan mat till mig. Det sista han gjorde innan läggdags var dessutom en liten Sushi-dans jublandes över detta faktum.
 
 
På tal om fredagskvällar så är det dags att inse att man inte är ung längre...jag har nu gjort samma tabbe några gånger det senaste, trott att jag kan vara uppe hela nätterna och svira och sedan få ligga och tycka synd om mig dagen efter. Så är inte fallet, tre barn som vaknar oavsett hur deras korkade mamma mår och som dessutom förväntar sig att hon ska vara pigg och fräsch hela dagen. Nu i fredags var vi på Stefan Anderssons krogshow Made in China med Andreas jobb. Det var grymt, han är en fantastisk artist och hela showen får en att förflyttas många år tillbaka i tiden helt ofrivilligt. Det var samma när vi såg honom på Marstrand för något år sedan, kan känna känslan fortfarande....magiskt! Hans gitarrist och violinist var också underbara, nästan så jag känner för att plocka upp fiolen ur dess dammiga fodral och känna på det igen. Gitarristen var en sån som man alltid vill ha nära sig, han skrattade oavbrutet och trots att det ibland var sorgligt så hade han ett härligt leende över hela ansiktet, tänk att få se så glad ut jämt. 
 
Kvällen fortsatte med lite och öl och drinkar på ett par andra ställen och hade jag inte råkat hälla i mig en tequila, så kanske min lördag hade tagit en annan vändning, men nu satte ungdomen i mig in och det gick inte helt åt rätt håll. Väl hemma kunde jag inte ens pricka tandkrämen på tandborsten och halva lördagen tillbringade jag i sängen, tur att jag har en underbar granne som gärna underhåller mina barn så ofta hon får. Denna dagen var ett utmärkt tillfälle och jag är evigt tacksam. Andreas drog nitlotten och fick stå i kiosken för Pontus innebandys räkning...är tacksam även för att han tog detta pass. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0