att jag ändå ska ta och skriva lite igen? Fick en feeling när jag var ute och sprang idag, vilket gick bättre än förväntan efter att jag tagit det lugnt ett par veckor då det varit förkylt och fokus på annat. Kom iallafall och tänka på min gamla blogg och kände en lust över att skriva.

Avslutade vid årsskiftet mitt ideella arbete som sekreterare i Porthälla Scoutkår, efter 16 på posten och har nu tagit över som ordförande istället. Detta innebär en del jobb, men inte så mycket skrivande som jag ju är van vid, vilket gör att det känns i fingrarna. Jag sitter fortfarande kvar som sekreterare i styrelsen för Viggos förskola, vilket är skoj, men idag vid lunchen blev vi lite sentimentala då vi insåg att vi är inne på sista året där efter sommaren...lång tid kan tänkas, men jag tror att jag behöver den tiden för att förbereda mig inför detta avsked. 

 

Knas att tro att man kan göra någon form av sammanfattning över de två år som jag inte skrivit här, så det försöker jag mig inte ens på. Förvänta er heller inga underverk, familjen och livet är fortfarande värda mest av min tid, som vanligt är det fortfarande mest för min egen skull som bokstäverna får äntra denna sida, men tänker också på min syster som fortfarande inte förstått vart Sveriges framsida finns och därmed inte har så stor chans att hänga med i vår vardag, så Malin...jag träffar en av dina bästa kompisar oftare än jag pratar med dig...

 

Moa har pratat om Playdoh hela veckan, så nu äntligen, efter att själv köpt citronsyra och försökt låna till sig diverse andra ingredienser av grannen, så kunde hon äntligen göra den förbannade degen. Vilken fullträff, i tre omgångar under dagen har det bakats prinsesstårta...underbart hur många timmar de kan sitta med det! Ibland stämmer det: den som väntar på nåt gott....det blev genast mycket roligare efter att ha längtat lite.