Ännu ett nytt påhittat ord från Pontus. BÖCKERIAFFÄREN - Jorå, det är dit man går när man lånar böcker (biblioteket).

Åh, så äntligen fick jag lite tid att skriva av mig efter allt som hänt. Livet vänds lite uppochner när man helt plötsligt inte bara har två personer runt omkring sig, utan tre som kräver uppmärksamhet (den tredje kräver väl iochförsig inte så mycket, för han är ganska kapabel att klara sig själv, men de två som är under tre år är lite värre).

Tänkte passa på att skriva av mig om min förlossning för de som är intresserade av sånt, annars är det bara att hoppa över detta stycke och läsa vidare om vad som händer i livet framöver.

Fredagen den 20 februari och 9 dagar över tiden. Jag började ge upp och eftersom jag på torsdagen den 19 februari varit hos mvc och då fått en tid bokad till den 26 februari på Östra för att diskutera en eventuell igångsättning, så var jag helt uppgiven och satsade på att inte tänka någonting på graviditetet och ta varje dag som den kom och sikta in mig på den 26:e. Så jag och Pontus åkte till mammas jobb och åkte pulka hela dagen och passade på att bara njuta av varandra. När så Andreas kom hem runt 16.00 så ville Pontus fortsätta åka pulka, så runt 17.00 gick vi ner i hallen och jag började klä på Pontus ytterkläderna. Klockan 17.15 när jag böjde mig ner och skulle knäppa Pontus jacka, så kände jag hur det kom någonting blött i trosorna och jag sa då till Andreas att: "nu gick det!" Ojdå, hur gör vi nu då, sa han helt kolugnt.

Vi betsämde oss för att de två skulle gå ut i backen och jag ringde till förlossningen där de meddelade att eftersom det var såpass lite vätska som kommit ut så kanske det inte var vattnet som gått utan bara slemproppen, så de bad mig vänta i två timmar och se om det kom mera. Jag ringde då min mamma och meddelade detta och även min svärmor, som lovade att de kunde ta Pontus under kvällen om det visade sig att vi behövde åka in. Jag kände hur det kom lite mer vatten och gick upp och la mig i sängen en stund för att vila. Klockan 18.00 ringde min mormor (som väldigt sällan ringer om det inte är någonting viktigt hon vill), hon ville bara berätta om sitt dyra tandläkarbesök som hon varit på under dagen och när hon frågade hur jag mådde så sa jag att vattnet troligtvis hade gått och att vi skulle bege oss till sjukhuset inom kort. Jag tror på ödet, att hon ringde för att hon kände det på sig. Detsamma hände nämligen när Pontus skulle födas, då min mamma ringde precis när vi var påväg in till förlossningen för att fråga om jag kunde jobba hos henne om två veckor, så det finns nog någon högre kraft....

Jaja, där låg jag och vilade när familjen kom hem igen efter pulkaåkningen och jag meddelade då att jag tyckte vi skulle försöka lämna iväg Pontus och åka iväg och kolla vad det var som kom. Andreas och Pontus åkte till farmor och farfar och sedan skulle Andreas köpa med sig en pizza hem till oss två eftersom det började kurra i våra magar. Runt 18.30 kände jag den första lilla värken och sedan kom värkar med kanske 15 minuters mellanrum och det kändes inte alls så farligt. 19.00 satte vi oss och åt pizza och sedan packade vi litegrann och jag hängde tvätt och slog in paket som Pontus skulle få när han blivit storebror.

20.15 skrevs vi in på förslossningen och de satte på mig en CTG-kurva för att se hur bebisen mådde, kurvan var fin och värkarna kom lite tätare, men fortfarande inte så ofta och starka.



Jag blev ombedd att gå in på toaletten och skrubba mig eftersom de ville göra en undersökning om det var vattnet som gått eller inte, så in på toaletten och där fick jag två kraftiga värkar och sedan ut igen och då klockan 21.15 hade ett nytt team kommit som avlöste den förra barnmorskan. Jag fick sätta på mig en sjukhusrock och då kom det kraftigare och kraftigare värkar och jag stod vid en fönsterbräda och hängde medan Andreas masserade min rygg. Jag frågade när jag kunde få göra den där förbaskade undersökningen och då konstaterade de att de struntar i den eftersom mina värkar var så kraftiga, så jag fick lägga mig ner på sängen och de började göra iordning för förlossning...VA? tänkte jag, redan, jag har ju knappt hunnit hit!! Klockan 21.30 gjorde barnmorskan en första undersökning och konstaterade att jag var öppen 4-5 cm, efter det fick jag en värk och sedan gjorde barnmorskestudenten en undersökning och sa då att jag nog var öppen lite mer än så, kanske 6 cm. Efter endast två eller tre värkar så hörde jag hur de sa att de måste få in en undersköterska för nu kommer bebisen snart. Jag fattade ingenting och bad om en kall handduk till pannan, för jag svettades något kopiöst och jag ville även ha lite lustgas.

 

Sedan satte krystvärkarna igång och det vara bara att köra på. 22.15 kom hon sedan ut och Andreas sa lite gråtfärdig: Det blev en flicka". Omtöcknad som jag var bad jag någon att försäkra detta, eftersom jag trodde att han skojade. Barnmorskestudenten lyfte upp henne och meddelade att det var sant.


Moderkakan kom ut av sig själv och sedan fick jag sy fyra stygn, vilket var bland det obehagligaste under hela resan. Vi blev lämnade en stund och hon började amma och sedan fick vi fika och de mätte och vägde henne. 53 cm lång och 4415 gram tung, så hon var en praktig liten bebis. Jag ringde min mamma, som grät och Andreas ringde sin mamma som tog det lite lugnare och meddelade att allting gått bra med Pontus under kvällen och att han sov så gott helt ovetande om att han snart skulle få konkurrens :)

Runt klockan 01.00 kom vi till BB och jag och Moa gick och la oss i samma rum som en annan mamma och hennes son. Andreas åkte hem, tog en öl och gick och la sig, lyckligt ovetande om att jag och Moa hade svårt att sova. Hon vaknade var 5:e minut och skrek lite, åt lite och sedan sov hon igen i några minuter, så det kändes som ren tortyr, men det var det värt... På morgonen gick vi upp och åt frukost och sedan tittade barnläkaren på henne och konstaterade att allting såg bra ut. Runt 11.30 kom Andreas och Pontus och då hade Pontus fått välja en egen snuttis till Moa, i form av en ko, som han är noga med att hon har hela tiden. Själv fick han en duplo-ambulans som han körde omkring med i korridorerna. Vid 13.00 åkte vi hem hela familjen och på eftermiddagen gick vi ut och åkte pulka igen (man får passa på när snön äntligen låg kvar i ett par dagar). Sedan dess har allting gått i ett och det är svårt att hinna med sig själv. Rutiner är ingen idé att tala om, för de existerar inte, men det ska nog bli ordning på det också.



Idag väntar vi på moster Malin, medan Pontus är hos dagmamman och Andreas fixar med bänkskivor och andra små uppdrag som ska hinnas med. Ett par besökare har vi dock hunnit med och stort tack för alla fina presenter som både Moa och Pontus har fått!

Idag kommer BVC på hembesök, så det ska bli spännande att se hur mycket den lilla krabaten har gått upp i vikt, känns som en hel del, men man vet ju aldrig.

Tid är en bristvara har jag precis insett. Vill så gärna sätta mig och blogga ordentligt nu när familjen äntligen blivit fyra i och med Moas nedkomst den 20 februari klockan 22.15, men det finns helt enkelt inte tid och framförallt är det svårt att ta sig tid eftersom man gärna vill passa på att gosa så mycket som möjligt nu i början. Så jag återkommer helt enkelt när jag gosat "färdigt", men tro mig, jag ska inte släppa taget om bloggen.

Åh, nu får jag riktig mysig vinterkänsla av alla snö som kommer. Hoppas bara att det håller i sig och kommer mera under natten som vill ligga kvar imorgon under dagen (låter som en meteorolog) så vi kan åka pulka. Pontus har tjatat och tjajat om detta, men tyvärr har det bara blivit lite stjärlappsåkning eftersom de glider bättre när det bara är lite puder och gräs att åka på.

Idag var det simskola och vad chokade vi blev, jag och Andreas, när vår son helt plöstligt tog riktiga simtag under vattnet och simmade fram till oss som stod en bra bit ifrån. Detta har aldrig hänt innan, utan han brukar hoppa i och ligga i vattnet och vänta på att någon ska fånga upp honom, men nu var det på RIKTIGT! Åh, så härligt att se.

Besöket hos Mvc utmynnade i att vi ringde till Östra och bokade in en tid nästa torsdag för överburenhetskontroll då de gör massa tester för att de att jag och Svempa mår bra och sedan diskuterar man huruvida en igångsättning ska ske och när. Barnmorskan sa dock att han tror att Svempa kommer att titta ut innan och jag sa att senast hon trodde så trodde hon FEL, så det där med att tro ger jag inte mycket för :) Men hon uppmuntrade mig med att jag iallafall skulle få träffa Svempa innan den 5 mars och det känns ju betryggande...

Jippi!

Fick veta igår att Pontus nu fått plats på det föräldrakooperativ som vi önskat i första hand, men som det tyvärr var kö till. Ett Ur-och skur inspirerat kooperativ som även är inriktade mot Regio Emilia, vilket låter suveränt. Självklart kräver det lite mer engagemang ifrån oss föräldrar, men det ser jag bara som positivt, så vi är väldigt glada att Pontus nu fick en plats. Tyvärr är platsen inte ledig förrän i augusti, men det verkade ändå inte som att kommunen kunde bistå med någon plats tidigare än så heller, så vi får väl passa på att njuta nu under våren av att bara vara hemma.

Jösses, man blir ju förbannad. På min lilla biltur till Kålltorp nu på morgonen har jag fått använda mig av tutan på bilen inte mindre än tre gånger, man undrar ju vad det är för dårar som rör sig ute i trafiken?

Första var vid ett rödljus, där jag hade klart och tydligt grönt, varpå jag kom körande och tänkte köra in i korsningen, då jag ser en bil som kör mot rött ifrån min vänstersida och jag får tvärnita och TUTA för att göra honom uppmärksam på att det faktiskt inte var helt klokt drag av honom. Sedan var det på motorvägen då en dåre la sig precis bakom mig och hetsade och när jag bytte in till mitten filen så var han snabb som sjutton att sladda in precis framför mig, nästan så han snuddade min front och där efter bromsa hastigt och slänga sig in bakom en lastbil som låg i innerfilen, för att sedan köra av på en avfart. Jag blev skitskraj eftersom allting verkade ske väldigt okontrollerat och framförallt så var han extremt nära att både köra in i mig, samt göra så att jag fick tvärnita för att inte köra in i honom.
Sista gången var när jag kom till korsningen, som kommuen har glömt och borde göra en rondell av, där man får stå i många minuter innan man kommer någonstans, det kommer bilar ifrån alla håll så man får vara riktigt uppmärksam och snabb för att hinna mellan bilarna. Då ställer sig en bil mittemot mig och pratar i mobiltelefon (ja, inte bilen, utan människan i bilen såklart!) och visar inte med några tecken åt vilket håll han tänkt köra, vilket jag då tolkar som att han ska rakt fram och jag får då alltså släppa före honom. Men gubbfan kör inte, utan står där och pratar i sin telefon (heja, Danmark där det är olagligt!!!) vilket gör att jag missar lucka efter lucka och tillslut blir förbannad och rivstartar så det skriker lite i däcken och TUTAR igen samtidigt som jag försöker vifta med händerna för att få honom att fatta att det är ett fruktansvärt korkat ställe att föra sina telefonsamtal på.

Jaja, så kan det gå, nu har Lina lugnat ner sig iallafall och hoppas att resten av dagen blir euforisk och lugn. Lite bullbak kanske och Stieg Larsson såklart, så jag hinner klart sista boken innan Svempa pockar på uppmärksamheten.

Nu ger jag snart upp. Testade igår att äta mängder med färsk ananas för det har jag hört ska sätta fart på en förlossning, men näedå, Svempa är inte alls redo att möta världen.
 

Nu har jag snart testat allting, så det är väl kanske läge att bara lägga sig ner och tänka på någonting annat, så kommer han säkert när jag är minst beredd, precis som Pontus gjorde. Tänk ändå att det kan te sig så olika på första och andra barnet, helt otroligt (och jag som vill ha 3 barn....hua!).

Nu börjar mitt Matterhorn-pussel på 1000 bitar att ta fart iallafall, jag är som fastklistrad på kvällarna och bara pusslar och nu är det inte långt kvar. Tråkigt bara att motivet inte är tillräckligt kul för att rama in, så det kommer sluta med att man ska ta isär hela pusslet när det väl är klart. Snacka om moment 22!
Andreas fick däremot (när han fyllde 31 år förra söndagen) ett roligt pussel av sin bror och svägerska som de gjort av ett foto taget på vår bröllopsdag, det ska bli superkul att börja med det och se vad det blir för fint motiv och det kan nog vara värt att rama in efteråt.

Näe...det är nog ingenting att oroa sig för, brukar inte alls vara skrockfull, så varför ska jag vara det nu?!

Annars så händer inte mycket just nu, känns bara som en evig längtan och framförallt är det jobbigt att inte kunna åka iväg och bara ha det gott någonstans eftersom man inte alls vet när Svempa vill komma fram. Jag får väl igen nu eftersom det gick så smidigt med Pontus och att jag många gånger sagt att jag kände mig lite snuvad på den förlossningen, så nu får jag nog äta upp det och kommer väl få en mardröms förlossning istället.

I veckan tog Pontus mormor en promenad tillsammans med Chiva upp till oss och vi hade picknick i trädgården. Härligt att inviga den mycket lilla trädgårdstäppan i februarisolen med macka, varm choklad och bullar.





Såg även vårens första blomma som kommit uppsmygande, en liten vårprimula, som säkert inte har så stora chanser med tanke på att det idag var 7 minusgrader på morgonen, men det var iallafall ett tappert försök.

Nu börjar det bli tråkigt att vänta!

är han här....näe..skoja bara, men han borde se ut ungefär såhär iallafall!

Nu tycker även Pontus att det är dags för Svempa att komma fram.





Ser även fram emot våren eftersom det under de senaste veckorna trillat in två stycken inbjudningar till vänners bröllop, så det blir mycket nyktert festande :( Men det ska bli jättemysigt ändå!

Det är helt otroligt...igår tänkte vi att vi kör en liten luring med vår son och struntar i att ge honom nappen när han ska sova, han har aldrig haft den hos sin dagmamma när han sov på dagarna, men hemma har han alltid velat ha napp och sina snuttar "zebran" och "elefanten". Dock tycker vi att nu när han snart är storebror och tre år så borde man kanske kunna avveckla nappen iallafall. Sagt och gjort, utan några krussiduller så gick Andreas och la Pontus som frågade efter sin napp, men Andreas sa att den behöver han inte nu och Pontus accepterade detta och eftersom han aldrig gjorde något ljud ifrån sig så misstänkte vi att han somnade som han brukar, själv med sin zebra och elefant. Idag så la jag Pontus och vi sjöng sånger ur Viggo´s bok och sedan sa vi godnatt och hela proceduren med hur mycket vi älskar varandra och zebran och elefanten och fram och tillbaka (någonting som Andreas och pontus börjat med, så jag får helt enkelt ta vid) och sedan lämnade jag rummet och sitter nu här framför datorn och är fascinerad, han frågade inte ens efter sin napp. Samma var det när han slutade med blöja i somras, det gick på några dagar och han var blöjfri både under dagarna och nätterna....hmmm....man börjar undra vad det är för filur som gömmer sig i magen nu och vilka megahinder vi kommer få stöta på där med tanke på att Pontus hitills varit så lätthanterlig.

På tal om mage så var jag på Mvc idag och min barnmorska meddelade att Svempa nu är väldigt fixerad och alla tecken tyder på att han vill komma ut ganska snart om hon fick gissa, men hon var noga med att poängtera att det bara var en gissning, för hon vill inte vilseleda mig. Igår hade jag så förbaskat mycket energi och det är också ett tecken på att det kan vara pågång, så idag har allting känts väldigt konstigt i magen, mycket bubbel, förvärkar och ett ständigt rännande på toa, så vem vet...Imorgon eller om någon dag kanske vi får veta vem Svempa egentligen är....men nu ska man väl inte ta ut segern i förskott, det kan ju som sagt dröja några veckor till, men att det blir ett februaribarn det är ju iallafall helt klart.

I söndags begav vi oss på utflykt till Sisjön och grillade korv och promenerade på isen, mycket mysigt och någonting som vi absolut kommer göra igen.

Nu är det bara "Svempa kom ut, för vi längatr efter dig, kom innan helgen är slut snälla Svempa. Mamma har ont och om kvällen är hon trött, kom lilla Svempa, för nu är det nog."

Näe...riktigt så farligt är det inte, men ont i ryggen och fruktansvärt trött är mitt allmäntillstånd just nu.

Åh, idag hade jag och Pontus en supermysig morgon, han ville helt enkelt mysa med mamma. Varpå han la sig på min mage och sa "mmmmmm" och att han älskade bebisen och mamma, då smälter en moders hjärta (om det inte gjort det innan).

Jag ska passa på att vila för idag är det kort dag hos dagmamman, så eftermiddagen blir det full rulle hemma på Sättingsvägen. Jag avundas inte den mamma som häromdagen fick åttlingar, hua, hur orkar man?

Ajajaj, nu är varje dag en pina, inget kul alls, men Svempa verkar helt nöjd. Bara för att jag har varit helt bombsäker under alla dessa månader att han ska titta ut för tidigt, så börjar jag nu att tveka. Jag kommer säkert få gå med dessa förvärkar i fyra veckor till bara för att jag varit så säker...

Idag har vi varit på personligt möte på försäkringskassan (som det ju blåser snålt kring) för att motivera varför vi vill ha förlängt vårdbidrag för Pontus och det kändes ganska okej, så nu är det bara att hålla tummarna. Andreas fick extra mycket motivation av detta så han o Pontus har kört hårda träningspass nu på kvällen för att verkligen få upp allt slem, vilket gjorde den minsta gossen oerhört trött så nu sover han nog som en stock hela natten.

De behagade även mig med att baka en kladdkaka, vilket Pontus klarade galant nästan helt utan hjälp och den blev suverän, så ibland känns livet underbart :)

Har precis varit och hälsat på en kompis på Hjärtintensiven, 32 år gammal och helt plötsligt efter sin graviditet så skenade pulsen iväg och hon har fått hjärtflimmer. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, eller vad jag ska skriva, men A, jag tänker på dig och håller tummarna för att det går bra imorgon.

Nu tänker jag på att ta det lugnt själv, för stress är ju en utlösande faktor och vi lider båda två av ett enormt kontrollbehov, så resten av dagen innan jag ska hämta Pontus ska jag tillbringa i sängen och läsa. Jag har så enorma förvärkar just nu, så varje steg i trappan är svårt, därför kan nog sängen vara ett bra alternativ.

Igår passade vi på att hela familjen gå på Stadsmuseét och där fanns det många trappor: ) Sedan åt vi på restaurang, så det var en supermysig söndag som dock avslutades med Sveriges förlust i handboll, vilket Pontus var nöjd med för han har bestämt sig för att heja på allt annat än Sverige i de här spelen.  "Heja dom vita" är hans egen hejaramsa och Sverige spelar sällan i vitt :)

Snacka om att han brås på sin mamma, måste alltid ha någonting att läsa när man är på toaletten.

Häromdagen så tog han upp en av livets stora frågor när jag satt och kissade:
P - Mamma, har du snopp?
L- Nja, nej, mamma har snippa.
P - Jaha, ä snippa för nåt?
L - Öh....det är som en snopp kan man säga...

Undrar just om han blev så mycket klokare på detta pedagogiska svar, men ibland blir man bara så ställd.

Ojojoj, flytten gick suveränt bra, men sedan har Telia krånglat o krånglat och när en något desperat höggravid kvinna ringde och grät i telefonluren, efter 3 veckor utan internet, då j-vlar hände det grejer. Ängeln med svarta vingar (som han själv uttryckte sig) hjälpte mig via Gothnet och hoppsan, där sattes mitt internet igång på bara någon minut. Underligt hur man ska behöva bete sig för att få sin vilja igenom. Dock gick vi 800 kronor rikare ut ifrån denna kamp, eftersom det blev vår kompensation och det är ju ganska okej iallafall, trots att jag hävdade att vi behövde en SPA-helg efter all tid vi ägnat i telefon istället för tillsammans hela familjen under ledigheten :)

Nu är vi iallafall på rulle igen och Svempa växer som han ska. Jag har hela tiden trott att han pluppar ut närsomhelst, men nu verkar han må ganska gott, så jag får nog äta upp att jag meddelat alla att han kommer att komma för tidigt han också.

Vårt hus är nu sålt också och inte heller där lyckades vi komma undan utan massa tjafs, köparen hittade lite småfel som han hävdade att vi skulle fixa och vi hävdade att de gick under underöskningslikten, vilket även mäklaren försökte få honom att förstå. Dock skällde han ut mäklaren varje gång hon ringde och hotade henne med advokat, så det slutade med att vi slapp en av sakerna och en källardörr åkte Andreas dit och fixade till för att slippa allt tjat. Då blev han utskälld av köparens pappa som kallade Andreas för "skojare" och Andreas min lugna make, sa bara att "detta får du ta med din son och inte med mig, tack för mig nu lämnar jag" (och kommer ALDRIG mer tillbaka!!!).

Så, nyutexaminerad förskollärare har jag också hunnit bli, den 15 januari var det examination och det gick som på räls, så jag åkte vidare till arbetsförmedlingen för att inte få något glapp mellan studier och kommande försälraledighet, så där är jag nu. Arbetslös, trots att jag precis utbildat mig inom ett bristyrke. Dock ska jag jobba lite i nästa vecka, så helt på latsidan ligger jag faktiskt inte.

Vi trivs suveränt i huset och med allting, så jag är just nu bara NÖJD!

Så, nu är flytten äntligen avklarad och framför oss står nu ett tomt hus som ska städas och göras små finjusteringar i eftersom vi fuskat lite med lister och sånt småtjafs. Nästan alla kartonger är dock uppackade i nya huset och det börjar kännas bekvämt att gå omkring utan att snubbla överallt. Igår fick jag upp lite ljusslingor på utsidan så nu känns det hemtrevligt. Dock är det mycket kvar och troligtvis kommer det att ta ett tag för jag blir ju inte precis smidigare och piggare.

Vårt internet dröjer ett tag, så bloggen kommer tyvärr inte att kunna uppdateras så ofta som jag skulle vilja, men håll till godo, snart är jag på banan igen. Examensarbetet är inlämnat, så nu är jag snart helt färdig med skolan också....underbart!

Var hos barnmorskan i förrgår och mitt blodvärde har sjunkit så jag jag blev bokstavligen beordrad att äta järntabletter, min teori är att dte beror på min dåliga kosthållning nu under dessa stressiga veckor som varit så jag hoppas att det snart blir bättre eftersom jag tar det betydeligt lugnare nu, annars mår vi bra, Svempa och jag. Trött, javisst, men det verkar inte han vara iallafall så som han far runt. Vad gäller kurvan så ligger vi nu strax under medellinjen, vilket är mysko eftersom jag med Pontus låg över översta linjen, så dte är mycket som är olikt Pontus....

Näe...kartongerna lockar (eller inte egentligen) och jag har tankar på att baka lite idag, så jag får nog pallra mig iväg hemåt.

God Jul och Gott nytt år till ALLA!