Idag är det 5 år sedan jag och Andreas åkte in till Östra sjukhuset klockan 10.30 och 12.35 såg Pontus världens ljus för första gången. Jag ska inte säga att jag minns det som igår, för det gör jag inte, men att det redan gått 5 år, är svårt att fatta. Nu väntar flera kompisar barn och även om man hört det otaliga gånger, så njut! Ta vara på småbarns åren, de går inte i repris - det gör väl iochförsig inga år, men som vuxen händer det inte så mycket som det gör under ett barns första år. Idag har vi firat med sång, glass och presenter i sängen. Vi åt baklänges som Pontus så länge velat göra. Efterrätten först och maten sedan. På kvällen avslutade vi med att sjunga igen och äta marängswisch och jordgubbar som säkert var genmanipulerade från Spanien, gigantiska!





Igår kom vi hem efter en underbar resa i Idrefjäll. Blandat väder, med två dagars riktigt härlig sol och lite regn, snö och mycket blåst på slutet. Vi har dock kunnat åka skidor varje dag, så det är synd att klaga, men tyvärr satte blåsten lite stopp för vissa liftar. Pontus stod på som ett jehu i backarna och Moa levde på sin envishet, så även hon har åkt skidor varje dag. Genom bolibompadraken och nerför backen, upp på rullbandet och genom draken igen, om och och om igen. Det blir nog en riktig skidåkare av henne någon gång också. Mina skidor var kanon, underbara att åka på och det kändes härligt att kunna göra ett lappkast utan att bryta benen:)
Vi bodde i en supemysig stuga tillsammans med min mamma, svärmor, svärfar, svåger, svägerska och deras barn. Stugan låg precis vid en backe, så det var bara att knäppa på sig skidorna och ge sig ut. På kvällarna badade vi bastu, spelade spel och var på afterski någon kväll. Jag och svägerskan tog med oss barnen och gick på Longkalsong -en barnshow med sjörövartema, mycket kul. Moa har njutit i fulla drag och man märker att hennes ordförråd är överfullt, hon pratar mest hela tiden och älskar när alla lyssnar på hennes monologer.




Igår när vi kom hem var det dags för earth hour, så klockan 20.30 släckte vi ner hela huset och smög omkring med fotogenlykta, mysigt, men samtidigt blir man väldigt medveten om vad lamporna gör. Jag är annars noga med att släcka när jag går ut ur ett rum, men nu blev det så tydligt att man inte ser någonting när man inte ens har fönsterlamporna tända. Nyttigt och bra, borde infalla fler gånger per år och framförallt borde ALLA tänka på detta!

Hjälp, vi fick oss ett ryck när vi var på Allum i söndags och skulle inhandla presenter. Slalomskidorna var på utförsäljning, 50%, vem kan motstå detta?! Inte vi, som är så impulsiva man kan bli. Vi kom mycket riktigt därifrån med varsitt nytt par skidor för en summa på 6000 kronor.... Mina är dessutom för avancerade åkare, så jag skulle ha lite att utvecklas i, vilket skall bli oerhört spännande. Supernervös inför premiären, men även min man intygade att jag faktiskt är bättre på att åka än vad jag tror så nu blir det väl upp till bevis. Fick även kånka runt på tre stora kuddar till soffan, men det var betydligt enklare och billigare än att köpa en ny soffa, så det var mödan värt helt klart. Kanon dessutom att vi köpte dem på Hemtex med ett presentkort från i julas. Nu är det vårfint i vardagsrummet!

Snart är det 5-års dags, jisses vad fort tiden går, största frågan för familjen är: Barnkalasets vara eller inte vara? Vi får grunna vidare på detta under veckan och se vart det slutar.

Skulle gå och lägga Moa och eftersom hon kissat på sig inatt, plus någon natt före det, så pratade jag och Andreas om att hon kanske skulle ha blöja på sig så slipper vi att sängen blir genomvåt. När vi kom upp så hade Moa hört vad vi pratat om och gick direkt fram till skåpet med de sista blöjorna i, tog på sig en Up´n go blöja och gick några steg, som en riktig hjulbening, kände efter på blöjan och tog några hjulbenta steg till, kände efter och kollade på mig. Jag frågade om det kändes konstigt och om hon ville ha sina trosor istället och mycket riktigt, det ville hon. Hon har nu inte haft blöja sedan slutet av julhelgen och det verkar ju inte som att det är läge att ta på nån heller, nu har hon ju testat på eget bevåg.

Väl framme i sängen så har det hittills bara varit "knacka på" -boken som fungerat som godnattsaga, hon får alltid välja själv och det slår aldrig fel. Till föräldrarnas stora glädje fick hon två nya böcker när hon fyllde 2 år, "ut och gå" och "varför då?", alla skrivna av Anna-Clara Tidholm för små barn. De låter nästan exakt likadana och är oerhört enformiga, men Moa älskar dem. Tack älskade mamma för att vi nu har tre böcker som vi lärt oss utan och innan, jag vet ju vem hon har att brås på. Vad sägs om "Petter och hans fyra getter" och "Pojken och hans ulliga får". Du har ju "Örjan, den flygrädda örnen" att falla tillbaka på, så Moa brås nog på både dig och mig.

Idag var det besök hos Pontus sjukgymnastik på morgonen, maken till motorisk duktig son får man leta efter. Han körde järnet med sjukgymnasten, som snällt fick krypa under stolar, slå kullerbyttor och springa uppför en rutschkana. Även Moa var med och hon passade på att gymnastisera hon också. "Moa hoppa matta", "Potsu hoppa matta", "Farfar bada", "Farfar Maji åj" (Farfar och Malin fyller år), standard fraser hos henne just nu. Sååå roligt när orden börjat att flöda.

Saknar en riktigt bra och rolig lekplats i Partille, förutsättningarna finns verkligen vid Slätten, men det verkar int som att det pririteras riktigt tyvärr. Därför styrde vi kosan till Lerum och Aludden igår i det fina vårvädret. Där finns något för alla åldrar och vi hade superkul.





På kvällen var det 40-års fest, så M och R kom för att passa barnen. De lyxade till det med massa godis, tacos (som vi förberett), filmer och mys. Allting hade gått jättebra, fram till att R åkte och hämtade oss, så passade Moa på att skrämma livet ur M genom att ramla ur sin säng. Detta har inte hänt någon gång på de två veckor som hon sovit i en stor säng utan spjälor, så någon gång skall väl vara den första. R blev inbjuden på festen, så vi blev ganska sena hem, men det var en härlig tillställning med mycket folk, god mat och dryck och framförallt en 40-åring som verkligen har barnasinnet kvar.

Idag ser vi fram emot ännu en härlig dag i solen, cyklarna ska smörjas och garaget rensas.

Idag har jag bakat mitt första surdegsbröd någonsin, men troligtvis inte det sista. Fick en liten påse med surdegskultur från min svärmor som jag nu fixat iordning och det kommer räcka till flera bröd, så nu är det bara fantasin som sätter gränser. Ett mål med det här året har varit, och är, att jag ska lära mig att göra riktigt goda, saftiga grova/mörka bröd. Idag blev det ett Schweiziskt lantbröd, som fick klart godkänt.
Ett läkarbesök med Pontus hanns även med, och även denna gång var det fullt upp för läkarna, så nu träffade vi ännu en ny. Det gick bra som vanligt, men med två barn som båda pockar på uppmärksamheten så var det svårt att hålla fokus.

Har tyvärr fått vara hemma stora delar av veckan pga. att Moa har haft magsjuka, nu var det ett tag sedan hon kräktes, så det känns skönt. Mest glad är jag över att det inte verkar ha smittat någon annan i familjen.