Det är konstigt det där, igår var min lilla tös bara 3 år och idag är hon 4! Det finns liksom inget mellanting i den åldern, inga halva år eller dagar hit och dit, det är krasst - 3 eller 4 år och ändå är skillnaden enorm. Idag blev hon STOR, på riktigt! Moas dag startade tidigt med skönsång (man brukar ju vara uppsjungen och så klockan 6.30 en vardagsmorgon), många paket och glass som fick ätas i sängen. Moas största önskning var ett par skidhandskar, och gissa vad det var i det sista paketet? Jomenvisst, ett par lila Hestra handskar, som hennes mor införskaffat på Tradera, men likväl var det en av dagens stora höjdpunkter. Dessa fick följa med till förskolan och visas upp. Pontus gav Moa en badanka, som han med stort besvär lyckades gömma under tröjan då vi var på Göksäter i helgen.
Moster M skickade en videohälsning ifrån Hawaii och när Moa fick se den så gömde hon sig lite försiktigt bakom sina handskar och det tårades i ögonen på henne, hon blev väldigt rörd över hälsningen, vilket ju även gjorde hennes mamma rörd. Lite fånigt, men sånna är vi :)
Även mormor ringde och sjöng på morgonen och när jag frågade Moa vad mormor ville så var det självklara svaret: "Sjunga".

Vi välkomnar februari såhär...med Moas hjälp kan det inte bli annat än bra!

Det är konstigt, att ens egna barn nästan alltid är så söta....

Idag har jag gjort något jag aldrig brukar, nämligen tagit helt fel på tiden. Jag började min dag med att efter alla lämningar möta upp T på ett cafe på Allum för en frukostdate. Därefter var min tanke att jag skulle hinna med lite små ärenden eftersom klockan i min värld inte var så mycket. T skulle till tandläkaren klockan 11.30 och jag fick det till halv elva i mitt huvud, vilket gjorde att jag hade en timme extra på mig. Lustigt nog behövde jag en ny klocka, så jag passade på att se ut en, dock behövde den förminskas vilket drog ut på tiden pga något krångel, så då passade jag på att gå till banken under tiden. Klockan var då 11.30 ( på riktigt ) och jag lämnade T i tandläkarens våld och begav mig mot banken. När jag kom därifrån, lugnt strosandes så kollar jag upp på en stor klocka och ser att den är 12. Fan, skit, jäva piss - 12 slutar ju Pontus och jag skall då vara på skolgården. I min värld var klockan 11 och jag hade gott om tid. Ringde en mamma till Pontus kompis, som vi ändå skulle hem till och hon var vänlig nog att ta sig an Pontus så jag kunde stressa ivög och hämta Moa. Lite senare befann vi oss allesammans hemma hos dem och lekte hela eftermiddagen. Snabbt hem, överlämna barnen till farmor och farfar och sedan åkte jag och Andreas och kollade på Jörgen Mörnbecks föreställning. Så fantastiskt bra och skrattframkallande. En enmansshow, men ändå med så många personer! Perfekt avslutning på detta 23 timmarsdygn....

Ja, jag är ju faktiskt det! Har lite svårt att fatta hur det gick till, allting gick så snabbt och vardagen knackade på innan man hann fatta det. Nu är den alltså här - vardagen! Det syns väl som mest här kan jag tänka mig, otroligt spontana inlägg och väldigt sällan tyvärr. Kanske har jag inte behovet längre av att skriva av mig, eller så är tiden för knapp, det finns andra viktigare saker att lägga fokus på...

Dock vill jag inte lägga bloggen helt på hyllan, vill så gärna hinna uppdatera så söstra mi ska ha en chans att följa min och framför allt Viggos utveckling, då hon numera befinner sig bortom de sju haven och alldeles för långt ifrån oss :(

I helgen var vi på Kåsjön och åkte skridskor, det blåste mycket och väldigt kallt, men var ändå sådär friluftsmysigt som man längtar efter. Viggo fungerar utmärkt vid sådana tillfällen, han sover som bäst utomhus i sin vagn och märkte inte ens att vi andra skakade av köld efter några timmar på isen.

Han har dock dragit på en sig en läskig hosta och en heshet som låter lite underlig på en skrikande bebis, men i övrigt så mår han nog toppen.

Idag avslutade vi helgen med bubbelbad a'la hela familjen, så nu vet vi att vi får plats alla 5 i badkaret.

Igår stack jag, Moa och Viggo iväg och handlade på Ica direkt efter att vi lämnat Pontus på skolan, vi strosade runt i affären ganska länge och hade det trevligt. När vi var klara så insåg jag att jag behövde åka till IKEA en sväng också, så vi svängde snabbt hem och lastade ur kylvarorna och sedan bar det av mot Bäckebol klockan 10.00. Vi skulle bara ha lite småsaker så vi gick runt på nedersta planet och plockade det vi skulle ha. Viggo var på ett uruselt humör så honom fick jag bära på och försöka få lugn, vilket inte gick så bra. Bebisskrik gör att man tappar lite fokus ibland, så när jag stod bland ramarna la jag ifrån mig en liten Clas Ohlson-påse som jag hade lagt en postavi i, med värdefulla grejer som skall hämtas ut. Självklart glömdes påsen kvar, men vi strosade vidare utan att uppmärksamma detta. Gick till kassorna där det var kö!!! Klockan 10.40 en måndag? Betalade med Viggo skrikandes över axeln och gick för att byta blöja på honom. Inne på toaletten kommer jag på att jag inte kan hitta min påse, paniken slår mig, hur ska jag kunna hämta ut paketen utan avin? Frågar en i informationen om jag kan få springa in igen och leta efter påsen och hon börjar då att skriva ner allting jag handlat på en lapp så att jag slipper betala för det en gång till. Jag som skall hämta Pontus klockan 12.00 känner en väldig stress och frågar om jag inte kan lämna vagnen hos henne istället, vilket gick bra. Så in springer vi igen, jag med Viggo hängandes över axeln och Moa springandes efter. Väl framme vid ramarna så frågar jag en ur personalen efter min påse och den har hon såklart slängt i soporna, men som tur är så hittar vi den där. Springer vidare, ut genom kassorna, hämtar vagnen och upp till restaurangen. Efter att vi plockat ihop våra glas och tallrikar på brickor, så inser vi att restaurangen med varm mat inte öppnar förrän klockan 11.00, nu var klockan 11.55 och då serverades bara frukost. Så vi får ställa oss i en annan kö, Viggo skrikandes och en mamma som är genomsvettig efter löpningen tidigare. Vi får iallafall våra köttbullar och slår oss ner vid ett bord. Viggo får mat och jag hinner ta tre tuggor av mina potatisar när Moa meddelar att: Jag är kissnödig mamma. Kunde inte kommit lägligare....vad ska jag göra? Lämna maten och vagnen och allting, äta upp snabbt och lösa det efter maten? Nej, Moa skruvar på sig på ett sätt som gör att det inte går att vänta. Så, jag lämnar allting och går med Viggo ammandes bort till toaletterna, ber Moa att skynda sig och sedan kan vi gå tillbaka och äta färdigt. Tiden går och om vi skall hinna gå upp till skolan efter att vi lämnat bilen hemma så måste vi skynda oss. Jag tänker att det går att ta hissen ner och komma rätt ut till foajén och parkeringen, men så tänkte inte IKEA, har man vagn så skall man straffas och måste således springa ett varv till inne i affären. Kan man däremot gå i trappor så kan man komma direkt ut, hur tänkte de där? Stackars alla pensionärer, rullstornsburna eller övriga som inte fixar trapporna.... Tre varv i affären och nu äntligen ut till bilen. Viggo somnade under sista varvet så då kunde jag stressa ner lite iallafall.

Vi kom hem 11.55, tog på Moa lite mer ytterkläder, ställde henne på en ståbräda och sedan sprang jag upp till skolan. Var där 7 minuter över 12. Tanken var då att vi, några stycken, skulle ta en promenad hem till en kille i klassen och leka, men nu visade det sig att de också varit sena så de hade tagit bilen till skolan, vilket gjorde att jag inte alls hade behövt stressa upp till skolan, utan hade kunnat åka direkt med bilen jag också. Nu fick vi ta promenaden själva och lugnt och sansat strosa hem till dem, där vi blev kvar hela eftermiddagen, mycket trevligt avslut på en hektisk dag.

 

Kvällen avslutades med fiskgratäng och mys framför TV´n.

 

Idag tänkte jag hinna med Myrins tygaffär, men hoppas då på en bättre tajming.

 

Snart så....

 Igår fick jag för kanske andra gången i mitt liv, rosor, helt oväntat ifrån min käre make. 5 stycken röda rosor stod så fint i köket och glittrade när jag kom hem efter en ovanligt hektisk dag med både handling och sjukgymnastbesök med Pontus. Älskar dig!!!

 

Natten blev mindre härlig då Moa fick hög feber och hostade som bara den. Vi fick turas om att ligga bredvid kaminen och hjälpa henne under natten, så nu är jag lagom utvilad. 

Oj, så fort tiden går. Idag är det precis tre veckor sedan Viggo (om han nu får heta det för Moa som just nu kallar honom för alla namn i rubriken) kom utrusande till en stormig höstdag. Jag passar på att njuta av varje dag och tyvärr får bloggen ta ett steg tillbaka i min prioriteringslista.

Viggo då? Jo, förlossningshistorier är ju så individuella, men samtidigt väldigt spännande tycker jag, så avgör själv om du vill läsa vidare eller inte. Tisdagen den 16 oktober började jag känna av att något var på gång runt 22 på kvällen, lite småvärkar och en ganska otydlig slempropp som gick. Ringde till förlossningskordinatorn som sa att det var fullt i hela Göteborg och att jag nog skulle ställa in mig på att åka någon annanstans om det skulle dra igång under natten. Ojdå, hur skulle det gå... Jaja, jag gick och la mig och fortsatte ha väldigt svaga värkar som tilltog lite mer runt 02.00 då jag började klocka dem med ca 10 minuter emellan varje. Vaknade ordentlgt klockan 02.30 av att det sa "plupp" inne i magen och ut forsade vattnet som värmde hela sängen. Med detsamma drog värkarna igång med ca 3 minuter emellan och jag ringde

förlossningskoordinatorn igen. Hon hade då kollat igenom mina tidigare journaler och insåg att jag inte skulle hinna någon annanstans än till Östra eller Mölndal, så hon lyckades fixa fram ett rum på Mölndal och tyckte att jag skulle åka dit så fort som möjligt. Jag ringde min mamma som kom och passade barnen och vi åkte direkt när hon kom klockan 03.00. Under tiden i bilen så kände jag att krystvärkarna började i höjd med att vi kom till Mölndal, så väl framme vid förlossningen hade jag oerhört svårt att ta mig framåt. Hissen upp till 11 våningen kändes som en evighet och när vi ringde på ringklockan till förlossningen möttes vi av en jättetrevlig undersköterska som presenterade sig och småpratade, men jag rusade bara på rakt in på ett rum där de hann fråga vad jag hette och sedan insåg de att de fick tillkalla en extra personal för att hinna med. Jag kom inte ens upp i sängen själv och mina byxor drogs av samtidigt som de lyfte upp mig i sängen. Klockan var 03.25 när vi kom in på rummet och 03.34 den 17 oktober kom så en stor kille utfarandes. 4660 gram och 54 cm lång. Lite efterarbete och sedan åkte vi ner till BB, men där ar det fullbelagt så vi fick varsin fåtölj i ett undersökningsrum att sitta i. Vi käkade lite frukost och sedan blev det en säng ledig på ett rum där jag passade på att slumra en stund. Barnläkarundersökningen gick bra och sedan åkte Andreas hem för att hämta Moa och Pontus. Klockan 15.30 kom sedan hela familjen och hämtade hem oss, vilket kändes underbart, trots att det var ganska trångt i bilen, vilket min käre make har försökt använda som argument till att man enbart skall ha två barn. 

 

Nu tuffar livet på som vanligt, men med ett helt annat lugn än vad jag tidigare haft....mycket skönt! Under höstlovet passade vi på att åka upp till landet i 5 dagar och bara mysa. Under denhär veckan har Moa varit hemma från förskolan eftersom hon fått svinkoppor igen, så dagarna går fort, lämna och hämta Pontus och däremellan roa Moa och hålla Viggo nöjd. Igår bakade Moa kakor medans jag gjorde surdegsbröd, man får passa på när Viggo kör långsovningar, vilket hittills bara sker varannan dag. 

 

Nu går vi in i vecka 41 med lite bitterhet. Förstår inte hur ungen kan tycka det är särskilt skönt att ligga med huvudet så långt ner så länge. Som tur är har förvärkarna lugnat ner sig lite så jag har inte vrålont längre iallafall.

Helgen har förflutit i lugnets tecken, fredagsmyset ändrade upplägg från TV-soffan till köket och spelkväll tillsammans hela familjen. Lördagen grejade vi mest hemma, kollade över alla gamla sko-påsar som vi har på vinden, badade bubbelbadkar och tog en promenad till farmor och farfar för att fira farmor som fyllde år. Trevlig kväll och god mat.
Söndagen ägnade vi åt att göra äppelmos, leka och fika med familjen F. På eftermiddagen gav vi oss ut på skogspromenad som ledde ner till Jula, tänkte att detta strapatsfyllda äventyr skulle få bebisen att längta ut, men det verkar tyvärr inte fungera. På kvällen kom morfar och vi åkte till Furulund för att testköra hans radiostyrda helikopter, detta skedde med blandat resultat, men barnen ( och morfar) tyckte att det var spännande iallafall.

känns som 3 år..... i min värld skulle vår bebis titta ut innan den beräknade datumet, 7 oktober, men i hans/hennes värld så var det visst inte så. Nu är det tre dagar över tiden och egentligen inte alls så konstigt med tanke på att det på nio månader måste slå fel ibland, det är ju väldigt sällan ett barn tittar ut på precis det datum som man har som måttstock efter ultraljudet. När jag läser tillbaka här på min blogg så ser jag dock att jag tyckte det var minst lika jobbigt när väntade Moa och det har jag ju förträngt helt just nu. Varje gång är ej den andra lik! Moa var också fixerad tidigt och barnmorskan sa flera gånger att hon trodde att bebisen skulle komma snart, vilket är precis som nu. Fixerad och långt ner, mycket förvärkar som tyder på att den vill ut, men, men det är väl bara att hållas, finns inte så mycket mer att göra. Senast åt jag ananas, vilket inte gav någon effekt och att göra någonting mer fysiskt krävande skulle jag inte palla just nu pga. smärtan, så jag väääntar helt enkelt och låter ungen bestämma det här själv. Dock får den lugna sig lite med tillväxten kan jag känna eftersom jag ligger väldigt nära den översta kurvan och hoppas att den inte skall bli alltför stor.

I lördags var vi på Borås stadsbad och badade för glatta livet, superhärligt att passa på nu innan vi blir fem, så man verkligen kan unna de andra barnen varsin förälder och all den tid de vill ha. Stort tack till J som lånat ut sin gravidbaddräkt, hade jag haft min vanliga hade den troligtvis sprängts i sömmarna, men denhär var kanon.

Moa var även på sitt första barnkalas i söndags och det var en uppspelt liten dam som gjorde sig fin med halsband, armband, örhängen och hårspänne, fin klänning och finskor. Hon hade mängder att berätta när hon väl kom hem och hon var helnöjd. Nu börjar hennes planerande av sitt eget kalas, som ligger ett halvår bort i tiden :)

Idag var det skrapa-bilrute-dags, minusgrader redan....det kom lite väl snabbt, jag lever fortfarande i att det kan komma sommarvärme när som helst, men det kanske är dags att tänka om. Dock der det ut att bli en väldigt härlig höstdag idag, vilket vi inte varit förskonade med på ett par veckor, så kanske att man skulle gå en promenad och njuta lite av solen.

Nu börjar Moa tvivla på att det verkligen skall komma ut en bebis, samt på att det verkligen är oktober. Nu har det varit oktober i flera dagar och inte har hon sett skymten av någon rival. Imorgon då Bettan fyller år, då har vi ju lovat att den skall komma, men dessvärre verkar det vara ett löfte vi inte kan hålla. Jag har aldrig haft så mycket känningar med de andra två eller haft så ont mot slutet med förvärkar och sånt, samt att barnmorskan i tisdags sa att hon bara kunde känna kring bebisens tinningar, resten av huvudet var för långt ner i passagen, så det tyder ju också på att det borde sätta igång snart, men trots detta så verkar den lill* bara vilja liga kvar och gotta sig. Hoppas bara inte att den växer till sig alltför mycket.

Annars går livet sin gilla gång, förmiddagarna går åt till att sova och när barnen är hämtade så brukar Pontus vilja spela schack och Moa göra pärlplattor, så de har också lyckats komma in i min lunk på ett mysigt sätt. Idag ser för övrigt ut att bli en ganska fin höstdag, till skillnad från alla regniga dagar som varit hittills, vi hoppas på det iallafall.

Jag själv längtar som sagt efter att kunna se mina fötter och framförallt bli av med alla förvärkar jag har - det är riktigt tungt nu!

Som tur är är badrummet färdigt, förutom en spegel som vi vänta på och jag brukar unna mig ett långt bubbelbad när det gör som mest ont, tanken på att sedan inte få bada på flera veckor känns inte alls kul.

Lite bilder på vårt snygga badrum:

 

 

 

Idag var en konstig dag. Efter att jag lämnat barnen så åkte jag och handlade. I affären gick jag typ efter min lista, men såg helt plötsligt en burk med ansjovis som var nedsatt i pris och blev då oerhört sugen på Janssons frestelse, så burken åkte ner i kundvagnen och jag funderade inte mer på det, för till middag hade jag tänkt göra ceasarsallad.
När jag så hämtade Pontus och vi traskade iväg för att hämta Moa så säger han: "Mamma, kan vi inte äta sån där Jansson....vad heter det nu igen, ikväll?"
"Öh, du menar Janssons frestelse, sån man äter på jul?"
" Ja, kan vi inte göra det? Ska den stekas eller kokas eller in i ugnen?"

Det känns nästan lite kusligt och till saken hör att jag faktiskt har tänkt många gånger att jag skulle göra det när det inte är jul, men aldrig kommit till skott, så på allmän begäran blev det idag Janssons frestelse (för första gången i mitt 30-åriga liv) till middag.

Sedan stack Pontus och Andreas iväg och testade på innebandy för 6-åringar, så jag och Moa hade någon timme för oss själva då vi passade på att gå ut på gatan och cykla. Igår tog vi av stödhjulen på hennes cykel och idag cyklade hon själv utan dessa, så den envetna bruden vann över sin storebror med ett halvår. Tur för mig, som inte kan springa efter henne alls just nu, då jag har oerhört ont i ryggen och riktigt mycket förvärkar, så frågan är om trean kommer att följa i sina syskons fotspår, eller helt enkelt balla ur totalt?
Se filmen när Moa cyklar själv och avslutar det hela med "Jag är fantastisk". Moa cyklar utan stödhjul 13 september 2012

Som ni säkert vet har vi ju hamnat på världens bästa förskola med våra barn, fantastiska pedagoger som verkligen ser till barnens bästa och som tar tillvara på deras intressen på ett grymt sätt.

Idag var ett rörande ögonblick när jag och Moa kommer till förskolan och möts av att det på hennes plats står en "Byggare Bob" tandkräm. I somras tillbringade vi ganska mycket till på Gekås i Ullared, vilket har satt sina spår i vår dotter. Hon har full koll på vad man kan handla där och vet precis allting som vi faktiskt handlade också, däribland just denna tandkräm. Så när L (pedagog på förskolan) berättade att hon skulle åka till Ullared blev Moa grymt engagerad och berättade allting som hon tyckte att L skulle handla. Speciellt viktigt var det ju med tandkrämen, för den tycker Moa mycket om, Bamsetandkrämen är i hennes tycke lite uttjatad vid det här laget, så "Byggare Bob" är den nya given. Tänk att denna härliga människa passar på att köpa en tandkräm till min dotter när hon befinner sig på Gekås, det är beundransvärt och Moa blev så överraskad när hon såg den och förstod med en gång vem som ställt den i hennes fack. Idag lär det inte vara en tyst Moa som är på förskolan, utan nu är hon nog mer igångtrissad än någonsin vad gäller Ullareds alla produkter. Hon är given i nästa reklamkampanj!

Hoppsan, tog en tur till biblioteket igår och där hängde visst min son...ibland blir man förvånad!

Idag blev jag också lite förvånad då de ringer ifrån skolan och meddelar att Pontus blivit stungen av jordgetingar. När jag kom dit för att hämta så visar det sig att hela klassen utom tre stycken har råkat ut för samma öde, fast olika många stick. Getingarna hade dessutom följt med gruppen ifrån skogen och in i själva skolan, så även de stackarna som var inomhus fick sig några stick. Som tur är var det första gången för Pontus, så han drabbades bara av rodnad vid ögat och på ryggen, där sticken var. Skräcken är ju att det skall hända igen för det är tydligen då som en allergisk reaktion kan uppträda.
Moa och jag hade fullt upp med att baka hallongrottor när telefonen ringde, så lite tröst att det iallafall blev nybakade kakor när man missade bamba.