Imorgon är det så äntligen dags, Pontus skall börja i skolan! Det är stort och nervöst, men kommer ju snart att bli en vardag det också som allting annat. Tänk vad fort tiden har gått, för 6,5 år sedan tänkte man att denna dagen är så oerhört långt bort, men nu är den här. Bara detta att inte längre vara lediga tillsammans en dag i veckan känns väldigt konstigt, men som tur är har jag ju en och snart två som kommer att stilla mitt behov av att inte vara ensam.

Det finns ingen lycka som varar för evigt.....

I lördags, den 7 juli 2012 hade jag och Andreas varit gifta i 5 år, känns underbart, men samtidigt lite skrämmande vad fort tiden går. Barnens farmor och farfar tog med sig barnen upp till landet så vi skulle få en helg utan barn, någonting vi faktiskt passade på att utnyttja till max. Under fredagskvällen passade Andreas på att arbeta i badrummet och jag gjorde någonting jag inte gjort sedan jag var tonåring. Jag åkte till Allum och shoppade, ja, jag gick in i hur många affärer som helst och handlade, strosade och provade. Det var en annorlunda känsla och Andreas ringde tom och frågade vart jag tagit vägen för jag tog god tid på mig. Resultatet blev lite kläder till barnen (såklart), några shorts och en klänning till mig, smycken och nagellack (här kan jag tacka min kollega som alltid har så fina naglar), duk till trädgårdsbordet, lite tyg eftersom jag nu fått en symaskin och lite annat smått och gott. Glad i hågen åkte jag hem och skulle visa upp allting för maken. Dock blev det inte riktigt som jag tänkt då jag när jag skulle stänga bagageluckan på bilen lyckas med manövern att slå igen den rakt över munnen på mig själv. Resultatet av detta blev ett sår strax nedanför näsan och även inuti munnen vid tänderna. Det gjorde förbannat ont och blev svullet, men nu verkar det gå över sakta men säkert.



På lördagen passade vi på att äta en långfrukost ute i trädgården och sedan fortsatte Andreas arbeta i badrummet medan jag la ut lite grejer till försäljning på Tradera, samt städade. På eftermiddagen åkte vi in till Liseberg och såg på Häckners varité, samt åt väldigt gott på restaurang EAT. När vi kom hem satte vi oss i trädgården och mös med tända ljus och spelade 10.000. Ett perfekt sätt att fira sin 5-åriga bröllopsdag med världens bästa man på!



Söndagen gick vi upp tidigt, packade matsäck och begav oss mot Marstrand där vi hyrde varsin havskajak. En underbart dag med lagom sol och moln, inte så mycket vågor och en enorm frihetskänsla. Lyckan var total där vi gled fram bara vi två tillsammans. Dock kände jag mig som en elefant i ett kylskåp när jag skulle åla mig i kajaken, en mage som var i vägen hur jag än gjorde, så det var nog bra att vi passade på nu innan magen växt till sig riktigt ordentligt. Ligger redan lite över "normal" kurvan så vi får se vart det barkar hän.







När barnen kom hem berättade de om sin egenhelg med farmor och farfar och den verkar också ha varit lyckad, så sammantaget har hela familjen fått njuta fast på helt olika sätt.

Nu är man tant på riktigt...jag har nog aldrig blivit så firad som denna dag. Tårta av goa kollegorna, en mobiltelefon av min man, samt trisslotter som han gömt på alla rutinställen i morse, Moa var fascinerad av att det fanns en trisslott instucken i tandkrämskorken (tur att jag borstade tänderna i morse) och Pontus hittade en lott i bilen. Även i tallriken och I-paden fanns det lotter, så nu vet ni hur mina morgonrutiner ser ut, ska kanske inte erkänna att den första jag hittade var den i I-paden - Smurfarnas brysselkål måste ju skördas det första man gör på morgonen :)

Jag mår för övrigt mycket bättre nu, det var mitt järnvärde som spökade, men nu är det nästan för högt, så alla jordgubbar som jag vräkt i mig verkar ha gjort susen. Magen växer som den ska och det är en riktigt livlig krabat som håller igång hela kvällarna. Förhoppningsvis har den spelat sitt spel i magen och är lugn som en filbunke när den väl kommer ut. Jag orkade till och med ha en fantastik 30-års fest i lördags, med lika många gäster som antalet år jag fyller. Sista person lämnade runt 03.30 och jag o min man fick se solen gå upp samtidigt som morgontidningen kom medan vi diskade champagneglas. Vi kunde sitta ute hela kvällen och njuta av grillbuffé och mängder av knott och jag fick nöja mig med Billabong bubbel som faktiskt var riktigt gott. Kändes skönt att slippa baksmällan och bara engagera mig i tröttheten dagen efter, även om det hade varit gott att få fira med några glas rosé när man ändå fyller jämnt. Jag fick i stort sett allting som jag önskat mig och konstaterade att det faktiskt är ganska kul att fylla år med tanke på alla genomtänkta presenter. Dock ökar pressen lite nu när jag fått en symaskin.... Stort tack till alla som var där och firade mig, jag är överväldigad!

Lite typiskt, gick in på www.hejaabbe.com idag, en blogg jag gärna följer och ser följande länk till en tänkvärd text, som träffade mig direkt i hjärtat. Dels för att jag ju fyller 30 år idag och dels för att min son lever i grannvärlden till denna text. Även om jag njuter av att fylla år och just nu känner mig extremt tillfreds med att vara mitt i livet, så får texten mig att tänka framåt och på hur andra har det, usch....jag ryser i hela kroppen. Läs den bara!

Befinner mig nu i vecka 25 och normalt så mår man ganska bra då, illamåendet brukar lägga sig och orken kommer tillbaka. Tyvärr har det blivit helt tvärtom för min del, med både Pontus och Moa mådde jag superbra under nästan hela gravidteten, men nu tar det emot något oerhört. Hela förra veckan gick jag på sparlåga och kände mig yr, illamående och fasligt trött. På torsdagen var vi hos läkaren med Pontus, plus hade fyrpartssamtal på förskolan så då passade jag på att ta ut en föräldradag eftersom en arbetsdag hade blivit helt sönderhackad, så vi gjorde allt vi skulle under dagen och avslutade med pannkakor hos min mormor. Lite av en tradition när vi har varit på sjukhuset, om det passar, hon är en väldigt upptagen tant :) Samma dag avlivades hennes (min mammas från början) hund, så det passade nog bra med lite sällskap. Ofelia blev ca 16 år gammal och världens snällaste hund, men nu märktes det att hon inte var helt bra, så hon fick det bättre i himmelen som en ängel som Pontus så fint uttryckte sig. Vi var även lediga på fredagen, så egentligen var jag hemma och ledig i fyra dagar och tänkte att jag då skulle må lite bättre, men så var inte fallet. Supertrött på dagarna och illamåendet och yrseln fanns fortfarande kvar. Så igår, måndag var det samma visa. På jobbet fick jag sätta mig ner hela tiden för annars blev jag jätteyr och illamåendet blev värre.

Idag stod jag inte ut längre, utan bröt ihop och fick sjukskriva mig och gå hem. Jag la mig och sov i två timmar och känner mig trött nu igen när klockan inte ens är 20.00 på kvällen. Mycket skumt och inte alls likt mig. Jag började äta järntabletter i hopp om att det är järnvärdet som har sjunkit drastigt (var kanon för två veckor sedan) och hoppas verkligen att det är det som är felet och inte någonting annat. Har även fått en tid till MVC för att ta prover på torsdag. Det känns tufft eftersom jag aldrig mått såhär innan och jag verkligen sett fram emot att få ha en härlig graviditet igen, men jag måste ju lyssna på kroppen och hoppas att det bara är brist av något slag. Det känns samtidigt väldigt tråkigt att inte kunna vara på jobbet nu under de sista veckorna, men som det varit nu så gör jag ingen nytta där när jag hela tiden måste sätta mig ner och är totalt frånvarande. Håller tummarna för att det skall gå över och att jag skall kunna jobba lite till innan semestern.

Usch, vilket tråkigt och jobbigt inlägg, men någonstans skall väl känslorna ta vägen och detta forum är kanske det bästa just nu.

Min dotter är iallafall pigg och glad och idag har hon gjort midsommarkransar till mig, Andreas, Pontus, farmor och farfar. Farfars är den helt klart snyggaste och mest välarbetade och det var viktigt att det skulle vara så. Nu skall de bara mätas upp så att de passar allas huvuden, annars har vi en besviken dotter kan jag lova. Hon fortsatte pyssla när hon kom hem, så nu har vår vita heltäckningsmatta ändrat nyans till både gult, brönt och blått av färg som inte går att få bort. Känns som att renoveringen av den får vänta tills Moa inte är så fantasifull och duktig på att plocka fram saker själv. Vi övade sedan på att fråga en vuxen om hjälp om det är någonting som man inte är riktigt säker på att man fixar själv, blir spännande att se om förmaningstalet fungerade...

Denna fantastiska tradition som de har på barnens förskola. Så, i år, var det äntligen dags för oss och Pontus att få vara med, någonting man bävar inför eftersom det innebär slutet på en fantastisk förskoletid, men samtidigt ser man fram emot att få vara med under en middag, helt tillägnad barnen. Det bjöds på paraplydrinkar och mingel, därefter middag med tal till varje barn, ett fotografi och en rimmad dikt som speglade barnens personligheter på ett underbart sätt. Jag tror att alla föräldrar som var där lätt kunde förstå vilket barn det diktades om utan att först få veta vem det var riktat till, klockrena träffar. Sedan fick papporna tävla i vem som snabbast kunde äta ett godissnöre, Andreas kom på en hedersvärd delad andraplats. Efteråt var det barnens tur att testa. Det bjöds på jordgubbar, glass, maränger, strössel och chokladsås och sedan var det lekdags igen, med Familjen Olsson, en kul springlek där vuxna och barn triggade igång varandra. Avslutningsvis fick alla barn en varsin smultronplanta att vårda och självklart kramar av alla pedagoger. Det var rörande och lite skönt att veta att vi har åtminstone två gånger kvar, även om detta var ett avslut för Pontus.

Vet att jag någon gång under förra året förbannade rådjuret som stod så lugnt i min trädgård och mumsade på alla rosenknoppar och nu, nu har det hänt igen! I morse när vi precis skulle stressa iväg till förskolan, så stod det där igen, lugnt och sansat i trädgården och mumsade, jag var inte lika lugn och sansad och högg tag i blodmjölet och gick resolut ut på altanen. Flyttar det sig? Näedå, det bara kikade på mig och fortsatte att äta. Jag la då till med min brunstiga röst och röt åt det att sticka iväg samtidigt som jag fäktade med blodmjölspaketet mot djuret. Och då, lufsade det iväg lite fint. Fy!

Inte nog med rådjur. Häromdagen när jag skulle lämna barnen på förskolan så stod det en älg mitt inne bland gungorna på deras gård. En fjolorskalv såg det ut som, men hujedamej vad stora de är ändå. Lite nervig var jag, när jag skulle gå tillbaka till bilen, men fick sedan höra att den hoppat över staketet och gett sig iväg precis när personalen ringt till brandkåren för att se vad de skulle göra åt det hela. Så barnen kunde lugnt gå ut och gunga ifred en stund efteråt :)





Idag är det precis en månad kvar tills jag fyller 30 år, jag skall njuuuuta av detta att fortfarande få vara ung ett tag!

Idag var vi inne på Heden och kollade på Kennet Cup, en fotbolls cup, startad och arrangerad av Kennet Andersson där alla intäkter går till cancerfonden. Då jag lever tillsammans med en kändiselektriker så fick även jag chansen att skaka hand med arrangören, mycket trevlig. Det vimlade av kändisar och det är tur att Andreas var med eftersom jag tydligen inte kom ihåg namnet på en enda en, bara massa kända ansikten som vandrade runt. Cupen vanns av Kennet Team som i finalen mötte Handbollslaget med Magnus Wislander som lagkapten. Kennet Team bestod av i stort sett alla spelare som var med i VM-truppen -94, så det var fräckt att se dem spela live.

Barnen fick hoppa i hoppborg och studsa på studsmattor fastsatta i gummiband så de flög högt upp i luften. Så sammantaget var hela familjen nöjd och framförallt kändes det bra att vara med och stödja cancerfonden.




Efteråt gick vi och lämnade in min Tierrrajacka på reklamation, då den läckt in vatten i fickorna senast det regnade, håller tummarna för att jag får tillbaka den igen.

Idag hade vi examination i kursen Digital kompetens som jag gått under året, en fredag i månaden. Har lärt mig fantastiskt mycket och tror verkligen att jag kommer ha användning av allting i både jobbet och hemma. Examinationen var inte så tuff, utan gick ut på att man skulle visa någonting man lärt sig under kursens gång och sedan avslutade vi med en fin lunch på slottet i Partille. Stor skillnad mot luncherna på jobbet :)

På eftermiddagen åkte jag och barnen in och tog en sväng på Världskulturmuseet, lite spännande utställningar och något nytt för barnen att upptäcka. Kvällen avslutades med tacos på barnens begäran, medan maken min är ute och svirar med någon grossist.

Var även hos barnmorskan i morse och tog lite blodprover och snackade om hur jag mår. Mina värden var oförskämt bra, så jag fattar inte varför jag är så himla trött. Hennes idé var att jag aldrig pausar utan håller igång hela tiden, kan finnas något i det, men det hade varit så mycket lättare att kunna skylla på blodvärdet. I övrigt så är det en liten parvel som håller igång mycket på kvällarna när jag väl kommer ner i varv, lite mysigt att känna de små rörelserna igen.... Tyvärr kommer kramperna tillbaka under nätterna, vilket jag glömde ta upp idag, men det är hemskt när man vaknar av att man ligger och gråter för man har så ont i benet. Senast så kom krampen vid skenbenet på sidan av benet och inte i vaden där jag brukar ha kramp. Hur Andreas än masserade så gick det inte bort förrän jag haltat mig runt i huset en stund. Idag blev det ena tån som krampade när vi var på museet....jaja, några krämpor hör väl till!

Igår bjöd vi lite impulsartat in svärfar och svärmor, eftersom de inte längre kan grilla, då vi köpt deras hus och de en lägenhet så känns det bra att kunna bjuda dem ibland och sepciellt när det var så soligt varmt som det nu varit i ett par dagar. Det blev beer can chicken, en kyckling som man sätter på en ölburk med öl och kryddor och sedan grillar.


Spännande och gott! Vi tog även en cykeltur under dagen, till Humlebadet i Jonsered där vi svalkade oss och fikade på caféet Grindstugan.



Idag bar det av till Landvettersjön en sväng och sedan blev det grillad laxsida med årets första färskpotatis, finns nog ingenting som slår det....
Badrummet har även rivits en del i helgen, så nu återstår snart "bara" uppbyggnaden.

I torsdags till fredags var vi med jobbet på Marstrand, åt jättegott, hade skattjakt på fästningen och njöt i solen. Bättre är svårt att få det...

vet inte riktigt när jag skrev här senast, men jag har hela tiden haft som mål att bloggen inte skall ta för mycket tid ifrån min familj och mitt verkliga liv, vilket den ju tydligen inte har gjort eftersom jag haft full fokus på familjen under lång tid :)

Det ideella arbetet med Porthälla Scoutkår har även tagit mycket av min kraft, men snart är det sommar så då kan hjärnan ta lite ledigt därifrån också. Vi har äntligen lyckats skicka ut vykortsinbjudan till vårt 50-års jubileum som skall vara i september, vilket hängt som ett stort åskmoln över mitt och min makes huvuden och responsen på detta har varit guld värd att få. Många föredetta medlemmar som blev lyckliga över inbjudan och då känns det skönt att vi fått iväg den.

Under förstamajhelgen tog vi en fyradagars tripp till Danmark och Legoland, superhärlig minisemester som tillbringades i en liten kall campingstuga. Två härliga dagar på Legoland med två barn som var lyriska. Pontus tyckte att legobyggnaderna var fantastiska och där får han stort medhåll av sina föräldrar.


Typiskt, hade tänkt lägga in lite fler bilder, men det bara hänger sig när jag skall ladda upp dem, så det får vänta.

I söndags var vi en heldag på Liseberg tillsammans med farmor o farfar (som bjöd på all inclusive hela dagen) och kusinerna, också det kanonroligt. Moa undrade då varför inte blommorna på Liseberg var gjorda av lego, svårt att hålla reda på alla nöjesparker när man är tre år gammal.

Till hösten börjar Pontus i förskoleklass på Furulundsskolan, stora killen och i samband med det skall han bli storebror igen, så det blir mycket nytt på en gång. Ser fram emot hösten med blandad förtjusning då det kommer bli mycket hämtande och lämnande av barn på olika ställen och däremellan skall man ha en liten knodd att ta hand om. Nu har jag gått halvvägs genom graviditeten, den jobbigaste perioden är alltså över då jag bara mådde illa och sov mig igenom eftermiddagarna. Känns skönt.... Vi har även fått veta att detta barnet inte är spegelvänt i organen som Pontus är, det utesluter fortfarande inte att det skulle ha sjukdomen PCD, men risken blir lite mindre iallafall. Fascinerande det där med ultraljud, vad mycket man kan se.

Idag fick jag tyvärr bli hemma med en Moa som kräktes igår kväll, helt plötsligt hade hon ont i magen och sprang till toaletten och kräktes. Troligtvis var det något hon fått i sig som hennes mage inte tyckte om för idag har hon ätit jättemycket och är hur pigg som helst. Dock håller jag stenhårt på de 48 timmarna som man skall vara hemma, eftersom man aldrig kan vara riktigt säker. Tråkigt för jag fick vara hemma och vaba förr-förra veckan också då damen hade svinkoppor. Känns inte som vår bästa månad precis. Nu håller jag tummarna för att detta inte är något smittsamt så hela familjen blir dålig och att jag kan få jobba lite i nästa vecka.

Ojojoj, nu har vi hunnit avverka Pontus 6-års firande. Nästan en månad sedan, men tiden sätter stopp som vanligt.

Vi väckte honom iallafall med frukost på sängen, önskemål ifrån herrn och endast ett paket till födelsedagsbarnets stora förtret. Där i låg det en egen GPS, som han sedan fick använda sig av när han skulle hitta resten av sina paket som var gömda i skogen på olika ställen. En trevlig stund i skogen ledde sedan till en del "roligare" paket. På kvällen hade vi vuxenkalas med grillade kycklingspett, pasta - och couscoussallad, tzatziki och mangosås, samt Herrgårdstårta till efterrätt. Nu ramlade det in ännu fler paket, så 6-åringen var helnöjd.

Veckan efter var det dags för barnkalas med tacos och glasstårta som jag med lite blandtat resultat försökte göra som en båt. Killarna hade roligt och dagen avslutades med skattjakt via GPS.

I lördags var det dags för mitt lilla skötebarn, Badkarsrallyt i Säveån. Det var 11 året i rad som jag stod som rallygeneral och rallyt kördes för 27:e gången. En härlig dag där det mesta gick som det skulle, trots regn och lite problem med nedfallna träd och stockar i ån. Lyssna gärna på www.radio88.nu den 21 april klockan 16.00 eller 23 april klockan 18.00 för en lite intervju ifrån Badkarsrallyt.

Jag har även hunnit med en liten bilkrock i tisdags då blixthalkan slog till här i Partille. Bilarna bara gled omkring och tillslut så var det en bil som gled in i min bakifrån, vilket orsakade lite små skador på kofångaren, men jag är glad att vi båda klarade oss oskadda. Kom lite sent till jobbet, men det var ingenting emot mina kollegor som hade stora problem med att ta sig till jobbet pga att bussarna inte kunde ta sig fram.

Oj, nu har jag nog lyckats sammanfatta alla dessa veckor med oskriven blogg i allafall i stora drag. Nu återstår bara lite bilder och det vet ni ju hur lång tid det kan ta....tyvärr....

En vän använde sig av detta uttryck på facebook och tyvärr får även jag anamma det nu. Det gick precis två veckor sedan förra utbrottet av sjukdom för Moa, så i torsdags var det dags igen. Jag tyckte att hon var lite hängig redan på onsdagskvällen så jag valde att stanna hemma med henne och ha en lugn kväll medan Andreas gav sig iväg på Bäverscoutmöte. En bra idé såhär i efterhand för när hon vaknade dagen efter så hade hon 38,5 i feber och under dagen så steg det för att tillslut nå sin kulmen på 40,7 grader. Då är man het! Hostan kom som ett brev på posten och under fredagen var Andreas hemma eftersom jag var på kurs, så när jag kom hem var det en risig dotter som väntade. På lördagen åkte jag på någon skit, lite feber och ett trött allmäntillstånd vilket höll i sig hela helgen. Jag och Moa sov oss igenom hela dagarna - skönt, men tråkigt på det fina vårvädret som lockade utomhus. På söndagen orkade jag gå ut och sätta mig på trottoaren i 20 minuter innan jag gick in till sängen igen.

Igår var vi hemma och nu ser det ut som att det får bli så hela veckan. Min feber har lagt sig, men Moa hade fortfarande lite inatt och hostattackerna som kommer ca 3 gånger per natt håller i sig i 1-2 timmar, vilket gör att vi är hur trötta som helst på dagen. Sjuksköterskan jag pratade med idag sa att det finns 4000 virusinfektioner och man kan bara drabbas av dem en gång var, vilket innebär en nedräkning ifrån 4000 just nu. Den ena är inte den andra lik, men barn som är mycket sjuka när de är små blir sannolikt mindre sjuka i äldre ålder, för då har de avverkat så många virus. En klen tröst just nu :( Han menade även på att det just i år är ca 2-3 gånger så många virusinfektioner som rör sig runtomkring oss som ett normalt år, vilket gör att man åker på det om och om igen. Dessutom är det lite ovanliga sorter eftersom det är så många vuxna som också blir sjuka, spännande.

Håller alla tummar för att detta är på övergående och att hostan skall ge med sig så vi kan få sova ordentligt, Moa framförallt som ju lider enormt.