Denna fantastiska tradition som de har på barnens förskola. Så, i år, var det äntligen dags för oss och Pontus att få vara med, någonting man bävar inför eftersom det innebär slutet på en fantastisk förskoletid, men samtidigt ser man fram emot att få vara med under en middag, helt tillägnad barnen. Det bjöds på paraplydrinkar och mingel, därefter middag med tal till varje barn, ett fotografi och en rimmad dikt som speglade barnens personligheter på ett underbart sätt. Jag tror att alla föräldrar som var där lätt kunde förstå vilket barn det diktades om utan att först få veta vem det var riktat till, klockrena träffar. Sedan fick papporna tävla i vem som snabbast kunde äta ett godissnöre, Andreas kom på en hedersvärd delad andraplats. Efteråt var det barnens tur att testa. Det bjöds på jordgubbar, glass, maränger, strössel och chokladsås och sedan var det lekdags igen, med Familjen Olsson, en kul springlek där vuxna och barn triggade igång varandra. Avslutningsvis fick alla barn en varsin smultronplanta att vårda och självklart kramar av alla pedagoger. Det var rörande och lite skönt att veta att vi har åtminstone två gånger kvar, även om detta var ett avslut för Pontus.