Bonde söker fru

Jag säger bara: När ska detta program byta namn??? Hur tänkte skaparen i dagens samhälle. Det finns heterosexuella, bisexuella, transsexuella, homosexuella...you name it. Men bönder, de får bara ha fruar och dessutom 4 stycken att välja mellan....

Nja..."Bonde söker partner", det låter väl inte så skojigt, men det känns som att det stämmer mer överens med innehållet i programmet iallafall. Jag måste medge att jag är en aktiv tittare - mot min vilja, fast det är ju ändå jag själv som bestämmer och på något vis så hamnar jag där i den blåa sköna soffan ändå....hua! Jag gör parodier på bönderna i reklampauserna och tycker själv att jag är väldigt rolig, jag zappar samtidigt över till 5:an för att kolla in den arga snickaren (som inte är så himla arg egentligen) och funderar på om det inte är det jag se ska ändå, inte för att det är bättre egentligen, men man kan ju alltid få lite heminredningsinspiration iallafall. Vad får jag på 4:an?? Inga direkta kärlekstips och deffinitivt inga tips på hur man tar hand om grisar och kor, men fingret går ändå automatiskt till 4:an. Lika självklart som Pontus gillar siffran 7 på fjärrkontrollen, där finns nämligen Barnkanalen, vilken jag också ifrågasätter nu när jag ändå är igång. Hur kan man sända så fruktansvärt mycket barnprogram hela dagarna och samtidigt uppmana barn att inte sitta så mycket vid TV och dator genom tex. Idefics. Tacka vet jag när det var Bolibompa klockan 18.00 och that´s it! Det försöker vi köra på stenhårt, men det är svårt när grabben själv hittar både on/off knappen på TV´n och 7:an på fjärrisen :)

Öroninflammation, almanacka & gott recept

Nejdå, den vill inte alls ge med sig, på Pontus alltså. Igår bar det av till läkaren och han fick då nya droppar till öronen, men han har ont och det kliar, samt kommer blod ur öronen. Inget kul alls, men vi får väl bekänna färg nu eftersom han hittills varit väldigt förskonad på "vanliga" sjukdomar. I november har vi redan minst 4 besök på sjukhuset inplanerade. Detta plus allt annat så som bröllop, förberelser inför julbasar, hajker, gör att jag nu börjat göra en familjekalender där varje medlem i familjen har varsin spalt med det som händer just den personen. Annars hade vi nog aldrig haft koll på vart och när vi skulle vara på alla ställen. En vän funderade över denna i helgen och konstaterade att om min min önskan går i uppfyllelse om tre barn , så måste vi ändra så min hemmagjorda almanacka blir ett liggande A4 istället för stående som den är i nuläget - annars får vi inte plats med den eventuella femte familjemedlemmen. Ännu ett argument som Andreas snabbt nappade på och skrev ner i sin "svarta bok" :)

Hör just nu på radion att IFK ligger under med 2-0, ingenting som uppskattas...vi är ju såååå nära guldet, det ska väl inte behöva fela nu!!!!

Tips om ett supergott recept som jag kommit på själv efter lite hjälp från Liseberg faktiskt:

Saffransdoftande räkpasta
Fräs hackad lök i en kastrull.
Blanda i lite squash och paprika i ganska stora bitar.
Häll på saffran och hummerfond, samt grädde.
Låt koka en liten stund, peppra litegrann och ev. salta, strö på lite färsk timjan.
Lägg i räkor och kanske kräftstjärtar (fungerar utmärkt med tråkiga brukvarianten)

Servera till pasta och stö lite mumsig parmesan över.

Det blir supergott och är dessutom väldigt gott att värma på dagen efter i en matlåda (dofterna sprider sig så folk runtomkring tror att det är jul) och det går hur snabbt som helst att göra efter en slitig dag på jobbet!!

I Löv You - Näver!!!

Åh, detta fina gamla uttryck får visas genom bilder:

Goa Moa

Oj, oj, oj, vad tiden går fort! Häromdagen fyllde mitt senaste tillskott 8 månader och jag har knappt kommit ifrån förlossningsbordet än.... Visst, det är helt suveränt att arbeta litegrann och vara hemma med barnen lite, men jag trodde aldrig att jag skulle "missa" så mycket av utvecklingen. Nu förstår jag hur en del pappor känner som kanske inte är föräldralediga förrän barnen är runt året. Det händer ju hur mycket som helst i början av ens liv, tur att man inte forsätter att utvecklas i den takten under resten av livet:)



Dagen har tillbringats på öppna förskolan med sång och musik och Moa njöt verkligen av att få vara ensam med mig. Hon strålade och verkade tycka att musik var himla skoj. Därefter blev det sovning för hennes del och den hyperaktiva mamman började att måla om i dotterns rum. Snart bär det iväg och hämta brorsan på förskolan, som han äntligen blivit ivägsläppt till efter över en veckas problem med öroninflammation. Undrar om det smittar via grannar :)???
Igår fick Pontus det omtalade vaccinet eftersom han ju befinner sig i en riskgrupp. Det gjorde väl inte så ont med själva sprutan men sedan hade han väldans värk i benet och mådde inte helt okej. Taskigt att inte mamma och pappa stannade hemma, utan stack på föräldramöte på förskolan. Mycket givande och intressant, så jag är glad att vi gick båda två. Tur att farmor o farfar, som passade barnen, är högt älskade!

Syskonkärlek på hög nivå!!!


Orala stadiet

Jorå, Moa är nog tjejen som gett det orala stadiet ett ansikte. Allting hon hittar ska in i munnen och gärna ätas upp, där är det inget utforskande i enbart munhålan som gäller, utan hela matsmältningssystemet ska vara involverat minsann.

I fredags när vi var på IKEA så fick hon krypa runt på golvet och utforska butiken från ett grodperspektiv och när jag satte henne i vagnen så började hon hosta och kräkas ner hela vagnen. Ut kom samtidigt ett stort, gult björklöv som på något vis hamnat i hennes mun och vidare ner i magen, som inte tyckte det var helt okej, varpå kroppen då försvarade sig med denna härliga kräkning.

Igår var vi hemma på middag hos mina svärföräldrar (helt enormt gott....) och Moa satt på golvet. Helt plötsligt dyker henned farbror ner på golvet och plockar ut en knappnål ur munnen på Moa som hon då satt och smaskade på. Svärmor blev helt bestört över att hon hade tappat den på golvet och jag vågade inte ens tänka på hur kroppen hade agerat för att få ut den....
Nu upptäcker jag att hon sitter och knaprar på en tip-ex, med tillhörnade kartong. Det går verkligen inte att ha NÅGONTING framme just nu.

Första snön!

Jo, det är sant. Den faller så fint utanför vårt fönster, dock inte som puderfin snö, utan ganska stora flingor som fort faller ner och sedan fösvinner mot marken. Jag som knappt hunnit fatta att det är höst och nu kanske man snart kan kalla det vinter :)

Pontus: "Ojä, det snörjar. Det var jätte kul att åka pulka i det!". 

Funderar på om det kommer bli en kall härlig, snöig vinter i år, med tanke på att rönnen haft mycket bär, hoppas, hoppas! Och vi som ska fly landet till varmare breddgrader, snacka om att vilja ha allt samtidigt!

Kryp

Nu äntligen har den minsta i familjen börjat förstå vad det innebär att ta sig fram för egen maskin. Hon har en egen speiciell teknik där hon hoppar fram på rumpan, samtidigt som hon kryper med ena benet på något underligt sätt. Det ser härligt ut och grindarna har fått snabba på sin uppkomst eftersom hon inte alls är där man lämnade henne längre. Det är kul att ständigt se denna utveckling till att bli en egen självständig individ, samtidigt som jag inte vill att bebistiden ska ta slut riktigt än. Kollar redan på andras magar och avundas litegrann, någonting som min make inte uppskattar till 100%.

Pontus har öroninflammation på båda öronen verkar det som och har haft väldigt hög feber under nätterna. På dagen har han varit nästan helt feberfri och orkat leka, äta och busa. Igår lekte vi Pettson och Findus i hans rum. Sängen blev en husvagn och Moa fick vara höna. Väldigt kul att kunna gå in i en lek så som vi gjorde och det var nog tack vare att hela huset blev städat grundligt i helgen, så jag behövde inte tänka så mycket på alla andra sysslor som skulle göras. Det är väl så det ska vara när man är föräldraledig!!??

Feber

Nu har Pontus haft feber från och till sedan i lördags. Inatt var han varm som en kamin, vilket var sådär uppskattat från min sida. Dock har inte värmen i huset satts på än då det gick ändå att härda ut hela natten.
Lite tungt idag på jobbet bara med tanke på kaminvärmen och en Moa som inte ville sova riktigt hela natten, utan gärna hålla sin mamma vaken med att dra henne i håret tills hon hotade med att lägga sig på soffan. Funderar mycket på om en 7 månaders förstår det hotet :)

2 års jubileum

Jippi, idag  09-10-10 har jag haft denna blogg i 2 år! Tiden går fort när man har roligt och det har jag verkligen haft. Just nu känns det extra kul för nu har jag ju inte så mycket annat att skriva på, som jag hade när jag studerade. Därför blir detta mitt skrivarforum....måste ju ha den dagliga dosen av skrift varje dag :)

Dagen blir spännande med lite presentköp på morgonen, picknick med Pontus förskola, samt inflyttningsfest. Andreas drog det kortaste stråt och befinner sig nu på förskolan och städar, själv sitter jag med halsont och två barn varav en inte har sovit så mycket inatt. Han klagade på ont i huvudet och halsen, så vi får väl se hur han mår nu när han vaknar. Moa håller på att bryta sig in i en symaskins väska från 1800-talet, vilket inte verkar lyckas helt som tur är.

Tack till alla som följer min blogg, hoppas att ni fått njuta litegrann av mitt, inte så väldigt händelserika liv!!!

Tackkort

Fick ett underbart tackkort idag från våra vänner J o F som gifte sig i maj. Jag frågade Pontus "vilka är detta?" Han svarade "F....och J (med u istället för y på slutet). Dom gifte sig där mamma. Postbrevbäraren har nog sett det och tejpat fast det kortet där." Mycket klok ung man jag har :)

Höstpromenad

I morse, efter att jag lämnat Pontus, så begav jag och Moa oss med bilen upp till Delsjöarna och tog en liten rask promenad. Under tiden när jag gick där och filosoferade så tog jag lite fina höstfoton, men nu när jag ska lägga in dem på datorn här till min blogg, så upptäcker jag att min make har flyttat på datorn (ja, det visste jag förståss innan, för dte var på mitt initiativ) och inte kopplat in överföringskabeln till kamerna. Så några bilder blir det inte nu, men de kommer när jag hjälpt min man att få tummen ur. 



Sitter och njuter av en underbar kalops som tillagades häromdagen och jag vill citera en av min systers gamla pojkvänner: "det är underskattat!!" Hur enkelt som helst att göra och det blir ju dessutom så väldans GOTT! Moa och jag har haft en underbar dag och jag upptäckte att hon faktiskt fått en tand till. Hon har nu två framtänder i underkäken och nu denna, lite mysko tand som kom upp på vänster sida i överköken, men inte en an de två framtänderna, utan brevid. Ska det vara så? Jaja, hon följer inga mönster överhuvud taget den damen, så varför skulle tänderna sitta där de "ska"? Just nu är det rumphasning som gäller och gärna lägga sig på mage, försöka krypa, sedan vända rutn och sätta sig upp på något konstigt sätt och dra sig upp mot stående, ugnsluckan är populär draghjälp (undra hur länge en håller?). Nätterna är tjorviga som bara den...då ska det vaknas och skrikas och vi har nu valt att inte ge henne någon välling utan bara vysscha henne, men det slutar oftast med att hon hamnar i våra säng och får den härliga närheten. Pontus var (och är) exemplarisk, så nu får vi bekänna färg.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en psykolog som forskar kring hur det är att dela på föräldrapenningen, ska bli spännande. Det är ju hur härligt som helst, samtidigt som det är lite meckigt och krångligt ibland. Så vi får väl se vad jag egentligen tycker imorgon. En tur till min mormor ska också hinnas med, så jag får sytt ett draperi till tvättstugan. 

Blåst!

Jisses, vad det blåser ute idag...känns nästan som man lyfter från marken. Orkar inte ens tänka på hur mysigt det blir att cykla hem i stormen ikväll, bara uppförsbackar dessutom :(

Jaja, nu väntar några dagars ledighet iallafall, så det kanske är värt att köra slut på sig på hemvägen ändå. Brukar alltid kännas bättre efteråt...

I helgen har vi lyckats få hur många inbjudningar som helst till olika vänner. Svårt val, men det lutar nog åt att vi ser det hela från den praktiska sidan och tar en tripp till Sävedalen på inflyttningsfest. Innan dess är det arbetsdag på Pontus förskola, med familjemys vis Kåsjön efteråt.

Näe...jobbet kallar (och blåsten)!!!

Vegetariska hundar???

Jorå, man kan nästan tro det, men vår (läs mammas o pappas) vovve Chiva äter allt, och då menar jag allt. Ett tag slängde mamma in morötter till henne istället för mumisga märgben och hon tuggade som bara den. Idag när vi skulle börja vår 2-timmars promenad var vi tvungna att vänta in hunden som stod och tuggade på ett ÄPPLE!



En härlig promenad blev det med en sovande Moa i vagnen och en lycklig Pontus på förskolan.

Dagens sanning: "Mamma, Moa är liten och jag är storebror, så jag tar hand om Moa, men inte när jag är på förskolan, för då är hon för liten."



Akta er, för vi kan biiiiiitas!!!

Hagel

Oj, vädret har oanade möjligheter. Idag vaknade jag av världens hagelfall som kom, har man dessutom plåttak så kan du tänka dig hur det lät inne hos oss!



Pontus och Moa har ett gemensamt intresse, de älskar att gunga!
!
 

Snart 2 år

Åh, upptäckte att jag snart haft denna blogg i 2 år, jisses vad fort tiden går och vad roligt det var att läsa alla gamla inlägg.

Kyla

Lite chockartat igår, då termometern visade minus 2 grader när man vaknade. Jag hade nog glömt bort hur kallt det kan vara då, för öronen höll på att ramla av pga. frostskador när jag susade ner för backarna till jobbet. Idag var jag mer begåvad då jag tog på mig ett pannband under hjälmen. Min man tyckte att jag såg lite 80-tals inspirerad ut, men nu var det ju tyvärr ingen modevisning som var syftet med detta plagg, utan att få ha mina öron kvar. Fast å andra sidan, så hade det kanske inte gjort så mycket att förlora dem i ett par dagar, för ljud har jag fullt med runtomkring mig just nu, så det skulle inte skada om de fick vila en stund.

Tillbaka till vädret, så är det ändå väldigt skönt nu när solen är framme, samtidigt som frosten biter lite i kinden. Behöver dock kolla över barnens kläder lite, för nu känns det som att kylan kanske har tänk stanna ett tag.

Igår var det fullt med kvällmöten, så min älskade man väntade hemma med middagen när jag kom hemcyklande från jobbet. Kyckling med ris och currysås, vilket även fick bli dagens lunch. Jag kände mig bortskämd....

Imorgon ska jag lyckas med konststycket att få iväg nästan hela min familj till sjukhuset, redan klockan 8.00 på morgonen. Det kan bli problematiskt eftersom vi oftas brukar sova runt den tiden nrä vi är lediga, men men, dte är bara att ställa dne berömda klockan och fokusera! Vi ska till sjukgymansten med Pontus och det brukar vara väldigt kul, så han ska nog inte vara så svår att få med sig.
Ska även försöka träffa min afrikanska vän en stund imon...jag sms:ar dig snart!

Gröna kaniner

Igår hade vi en heldag på Liseberg, tillsammans med Pontus kusiner och farmor och farfar. Vi hade superroligt, åkte det mesta, gick på teater och spelade på hjul. Min svägerska hade enorm tur och vann på nästan allt hon spelade, lite avundsjuk var jag allt, men vi fick iallafall med oss en chipspåse hem. Kvällen avslutades med att Pontus fick en gratis åktur i radiobilarna tillsammans med en clown och en livslevande grön kanin. De hade hur roligt som helst när de krockade med varandra och tjoade. Fick en fin film på det, men tyvärr går den inte att ladda upp här. Pontus var överväldigad för han hade aldrig åkt bilarna själv innan, men det gick ju jättebra med kaninen som stöd, troligtvis någonting han aldrig kommer få uppleva igen :)
Annars var det flumeride som hägrade: "Mamma, jag vill åka den med vattenfallet...den var gurkul."

Stort tack till farmor o farfar som stod för den ekonomiska delen denna dag, mycket uppskattat av både stora o små!

Ledsendroppar

I fredags blev Pontus lite kränkt på förskolan. Det var en tjej som gav honom en rak höger pga. att Pontus bett henne flytta på sig, vilket han inte var riktigt beredd på och han blev väldigt ledsen och ville inte vara med på sångsamlingen som annars är hans favorit utan satte sig resolut med ryggen emot och tjurade.

När jag hämatade honom (han ville som vanligt inte följa med mig hem) så gick vi till en lekplats, där Moa och Pontus gungade som bara den och hade jätteroligt. Då började han berätta om detta "hemska" som hänt honom under dagen: "Mamma, en flicka slog mig, så jag blev gurledsen (tror att gur är samma som gôra eller gud, eller en blandning). Sedan ville jag inte vara med på sångsamlingen utan bara tittade ner såhär. Men då var jag inte ledsen längre för det kom inga ledsendroppar, utan då var jag bara arg. Och sedan blev jag glad igen när vi gick upp."

Jaja, jag är mest glad att han inte gav igen, utan enbart blev sur och ledsen, för det drabbar ju egentligen ingen annan, samtidigt som flickan nog förstod att det inte var särskilt bra gjort. Hon var troligtvis beredd på att hon skulle få igen med samma medel.

Igår var det Sävedalens marknad, så vi passade på att göra av med lite pengar. Sedan drog vi iväg hela familjen och kollade när pappan spelade innebandy, det var kul trots förlusten med 6-2.

"Mamma, du är gullig"

Åh, vad de värmer de orden....

Idag har varit hektisk, med förskola för Pontus del och jag o Moa har roat oss med våra "grannar". Hämtade Pontus, skyndade oss hem och direkt iväg till simskolan, bara han och jag. Han är bara så duktig på att vara i vattnet, dyker ner till botten och hämtar saker, simmar och hoppar och stannar gärna länge under vattnet. helt underbart att se. Vi passade på att mysbada efteråt en stund också, bara för att det är så roligt. Sedan åkte vi till scoutgården och var med på ett scoutmötet där vi eldade och lagade kycklingwok på murrikka, mycket gott och Pontus älskar att vara utomhus och laga mat, så det var mest för hans del. Moa nöjde sig som vanligt med lite grus och gräs :)

När jag nattade Pontus så sa jag till honom att det var väldigt roligt att bada tillsammans med honom idag, varpå han kontrade: "Det var väldigt roligt att vara på scoutgården med dig idag, mamma. Mamma, du är så gullig. Du kan väl sova med mig en liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten stund." Det sista brukar han säga varje kväll och det brukar bli ungefär lika många "liten" varje gång. Självklart stannar man kvar i sängen en "liten" stund när man hör detta!!!

Extra kul är dte att han uppskattade att vara på scoutgården, för annars brukar han mest få följa med på "tråkiga" vuxenmöten, men nu var det ju barn och massa kul att göra och titta på, så nu kanske scoutgården fått en liten annan innebörd även för honom. Han brukar iochförsig aldrig klaga annars heller, men nu hade han verkligen kul.

Kvällsäventyr

Ibland undrar man om man är riktigt klok. Igå kom jag på den briljanta idén att cykla (hela familjen) till Sävedalen och mormor och morfar. Detta lät som en bra idé klockan 14.30, men vi kom inte iväg förrän runt 17.00 då det börjat regna. Man har jag bestämt mig så har jag, så vi klädde på barnen och oss själva regnkläder och satte Moa på min cykelstol på pakethållaren och Pontus i cykelkärran och begav oss av. Moa sov nästan ingenting under gårdagen, så hon var lite smågnällig, men Pontus tyckte det var fantastiskt roligt.
Väl framme fick Andreas snällt göra lite eljobb och vi andra var inne och inspekterade det nya huset. Vi blev bjudna på trattkantarellsoppa och till efterrätt blev det saffranspannaka. Min mormor kom upp till efterrätten och tiden bara rusade iväg. Så när klockan var 20.00 kom vi på att det ju faktiskt var söndag och förskola och jobb dagen efter. Snabbt klädde vi på barnen och meckade ner dem på cyklarna, denna gången var ingen av barnen jätteroade av det hela, speciellt inte Moa som vi fått väcka eftersom hon somnat en stund i mormors säng. Hon höll dock humöret, men inte hjälmen (som hasade ner över pannan) uppe, så gott det gick hela vägen hem genom den svarta natten. Många uppförsbackar hem till oss gjorde att svetten lackade och när vi kom hem hade vi två sovande barn på cyklarna som vi varsamt bar in och de fortsatte sova gott i sina sängar.

Grannen kom ut och undrade vad vi gjorde för tokigt så sent. En liten cykelutflykt kan väl aldrig skada, men det är ju synd att svärföräldrarna bor så långt bort och att det är så backigt i Partille, menade Andreas på. 

Idag har jag ägnat köket en tanke, med både bebismatlagning, rimmad bog, äpplemoskokning och lek på golvet med Moa. Moa har ägnat sig åt att dra ner alla blommor hon ser, samt äta bladen från de samma. Undrar just hur hälsosamt det kan vara med en "svärmorstunga" ner i gapet? 

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0