Höstpromenad

I morse, efter att jag lämnat Pontus, så begav jag och Moa oss med bilen upp till Delsjöarna och tog en liten rask promenad. Under tiden när jag gick där och filosoferade så tog jag lite fina höstfoton, men nu när jag ska lägga in dem på datorn här till min blogg, så upptäcker jag att min make har flyttat på datorn (ja, det visste jag förståss innan, för dte var på mitt initiativ) och inte kopplat in överföringskabeln till kamerna. Så några bilder blir det inte nu, men de kommer när jag hjälpt min man att få tummen ur. 



Sitter och njuter av en underbar kalops som tillagades häromdagen och jag vill citera en av min systers gamla pojkvänner: "det är underskattat!!" Hur enkelt som helst att göra och det blir ju dessutom så väldans GOTT! Moa och jag har haft en underbar dag och jag upptäckte att hon faktiskt fått en tand till. Hon har nu två framtänder i underkäken och nu denna, lite mysko tand som kom upp på vänster sida i överköken, men inte en an de två framtänderna, utan brevid. Ska det vara så? Jaja, hon följer inga mönster överhuvud taget den damen, så varför skulle tänderna sitta där de "ska"? Just nu är det rumphasning som gäller och gärna lägga sig på mage, försöka krypa, sedan vända rutn och sätta sig upp på något konstigt sätt och dra sig upp mot stående, ugnsluckan är populär draghjälp (undra hur länge en håller?). Nätterna är tjorviga som bara den...då ska det vaknas och skrikas och vi har nu valt att inte ge henne någon välling utan bara vysscha henne, men det slutar oftast med att hon hamnar i våra säng och får den härliga närheten. Pontus var (och är) exemplarisk, så nu får vi bekänna färg.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en psykolog som forskar kring hur det är att dela på föräldrapenningen, ska bli spännande. Det är ju hur härligt som helst, samtidigt som det är lite meckigt och krångligt ibland. Så vi får väl se vad jag egentligen tycker imorgon. En tur till min mormor ska också hinnas med, så jag får sytt ett draperi till tvättstugan. 


Kommentarer
J

Träden är fantastiskt fina nu. Det är grym utsikt åt båda hållen på KSS...med alla skiftningar på träden. Jag ser hösten inifrån på avdelningen. På arbetsrummet finns inga fönster ut...känns som en grotta...där det jämt vinter ;) Jag passar på att njuta av solen lite på lunchen istället...det är skönt.

2009-10-08 @ 19:39:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0