Åh, älskar spontana grejer och i morse så kändes det som att vi behövde träffa någon utöver vår familj. Vi beslutade oss för att skicka förfrågan till 5 av våra vänner om en bit paj och spelkväll hemma hos oss. Svaret kom ganska snart att en av dem låg hemma i magsjuka, men de andra fyra villa gärna komma. Det blev supertrevligt och det är skönt när fler än vi är obokade såhär en lördagskväll. Hoppas på återseende snart!

Pulkaåkning i en något hårs och isig backe, vilket resulterade i att vi nu förbrukat två pulkor under de två senaste dagarna. Den idag, sprack som ett kryss över hela pulkan, så där var inte mycket kvar. Gårdagens pulka har "bara" två stora sprickor i kanterna, så där överöses man av snö bakifrån när amn åker. Men vilken härlig dag det har varit, som i fjällen nästan med solen och den härligt krispiga snön.

Moa har dock fått feber, men vi hoppas att det ger med sig tills imorgon :(

Nu väntar finalen i Robinson (inspelad för klockan är halv ett på natten).

Åh, har haft en mysig dag i Haga idag med mina barn. Villervalla hade 2 för 1, vilket gjorde mig helt salig och det blev lite småköp till Moa. Dels lite julklappsbyten som var för små i storleken, men även lite nytt...så härliga grejer! Vaknade dock av att en galning började ringa på hemtelefonen redan klockan 06:30, då jag o Moa sov som bäst. jag la mig redan 20.00 igår, så jag hade nog egentligen sovit färdigt, men vägrade ändå att ta telefonen så tidigt av princip skäl. När det ringde igen klockan 07.00 så började jag vakna till liv och sedan 07.15, så började jag anan att någonting inte stod rätt till och tänkte att nu måste jag nog ta det. Så när det ringde klockan 07.20 rusade jag upp utan att väcka Moa och tog telefonen. "Ja, det är Lina". "Åh, ursäkta, då har jag nog ringt fel". "Vem är det då?" *klick*

Då var jag inte på mitt bästa humör och Moa vaknade så det var bara att börja dagen som om ingenting hänt och köra vidare så....

En tur till läkaren med Moa hann vi också med, han var dock mer intresserad av Pontus spegelvändhet än av Moas förkylning, men konstaterade att vi ska köpa nässpray och köra med koksalt till henne så kanske hon slutar hosta sig igenom nätterna, vilket har resulterat i dålig sömn för oss alla. Koksalt, har ni det hemma? Jorå, mängder!!!! är det något vi har så är det koksalt, i olika former och min kompis M, är ganska fascinerad av vårt medicinskåp. Det är inget sånt där litet hemmaapotek, utan ett helt skåp, från golv till tak med mycket spännande grejer i. Apoteket i Partille fick en chokladask av oss i julkapp nu senast vi var där, eftersom vi blir så bra bemötta och för att de hjälper oss med att blanda färdigt Pontus medicin varje måndag så vi bara kan knalla i och hämta den. Det är underbart och det känns skönt att uppmärksamma att vi uppskattar det de gör för oss!

Några av våra närmsta vänner kom hem på middag idag (tacos), en liten improviserad övning. Kändes skönt med tanke på att två av dem bott på annan ort ganska länge, så nu kan vi göra de där små utflykterna och besöken utan alltför mycket planerande, vilket passar vår familj ypperligt. Egentligen hade jag tänkt göra soppa med skikmacka, för vi hade en 4,4 kg skinka i år och det är en hel del kvar, men sedan var avocadosarna så billiga så då blev jag bara tvungen att göra guacamole istället och vad är en guacamole utan tillbehör? Näe...så det blev en helomvänding i affären och allting var uppochner (Moa tappade bort sin napp, Pontus körde en bil) så jag glömde kvar alla varorna på bandet och var på väg ut genom dörren när kassörskan stoppade mig och meddelade att varorna låg kvar. Jag är helt enkelt för van vid shop-express på ICA, för där behöver man inte lägga upp eller packa ner några varor vid bandet. Tänk vilken shock om jag kommit hem utan varor :(

Åh, nu har vi firat jul i dagarna tre, precis som sig bör och mycket mysigt. Dock många sena kvällar för barnen, men de återhämtar sig nog snart :)

Julafton var det fullt ös, med två tomtar och massor med julklappar, alla var nöjda och Moa ägnade sig mest åt att rycka i andras paket och äta presentpapper (någon som trott nåt annat???).




Igår valde vi att packa ryggsäcken och ge oss ut på en mysig promenad i snön....som sedan övergick till mycket och väldigt kallt regn. Men vi var en bit på väg och Pontus var tapper och gick hela vägen, så det var inegn idé att låta regnet stoppa oss. Vi stannade vid en lekplats och lekte en stund och sedan åt vi vår matsäck inne i en pytteliten lekstuga, där jag o Andreas fick sitta hukade och äta. Men mysigt, det var det!


 
På kvällen bar det av hem till gammelmormor på lutfisk och Pontus kommenterade då innan vi åkte: Mamma, hos gammelmormor vill jag äta margarin! Vadå, margarin? Jo, sånna där små vita berg. Jaha, (Andreas kom på det) maränger menar du. Japp!
Synd att de var slut när vi kom dit, men han är en jäkel på att förklarar vad det är han menar, fast med andra ord....något han fått av mig kanske, som älskar att spela sällskapsspel som går ut på att förklara saker. Mat fanns det dock i mängder, som vanligt och lika vanligt är det att pappa får kolik efter maten, men i år verkade det även drabba mig, så här är reslutatet:


Idag har varit en fantastisk dag med hur mycket nysnö som helst, så det blev pulkaåkning och snölykta-bygge. Sedan åkte vi med kusinerna och farmor och farfar till Lisebergs teatern och såg på "Pippi firar jul", som var jättekul. Moa hade turen och fick vara med sin mormor och morfar under tiden, stort tack för att ni ville träffa henne även idag, efter tre dagar tillsammans...vänta bara, snart är det 14 dagar!!!
Vi åt middag hos farmor och farfar och sedan hade vi lite diabildsvisning. När vi kom hem så ville Pontus tända snölyktan, så nu lyser det fantastiskt fint i vår trädgård.



Dagen innan julafton var Pontus med mig på jobbet, för det var väldigt lite barn där. Det var jättekul och jag tog med några av barnen ut och åkte stjärtlapp. De andra barnen kallade mig för fröken och Pontus blev lite smått förvirrad, så efter ett tag hör jag hur han ropar på fröken (alltså jag) och en annan pojke börjar ropa mamma. Som tur är så svarar jag ju på båda, så resten av dagen blev det "frökenmamma", för att slippa förvirringen. Det var en superhärlig dag med det bästa av båda världarna, som ett kinderägg nästan!

Så, imon är äntligen den stora jäktardagen här...hela släkten ska försökas hinnas med, tur att vi bor i samma kommun allihop iallafall.

GOD JUL vill jag passa på att önska er alla! Härligt att den äntligen blir vit, och då menar jag ej ur alkoholhaltig synpunkt i år :)

Åh, i år har vi lyckats....okej då, den barrar en hel del, men förra årets gran var katastrofal och då köpte vi (läs ANDREAS) den t.o.m för 150 kronor. I år har vi huggt den själva i Dalsland och det gav resultat. Äntligen behövde vi inte leta efter en pytte-gran heller, för nu har vi ju ett vardagsrum på hela 30 kvm, så nu var det bara att gå på skönhet och det lyckades. Den är sååå fin och det luktar jul i hela huset. Dock vill vårt stora fikusträd inte vara tillsammans med granen, så det har fått flytta in i Moas nyrenoverade rum istället.

Igår var det även griljering av skinkan som gällde, en stor en på 4,4 kg direkt ifrån Andreas charkkontakt och den smakade ljuvligt. Så julmust, klädning av gran och skinkmacka, jorå, kvällen var räddad.

Vi har även vår fina tradition att Andreas bär in granen iklädd tomteluva (ja, inte bara förstås, fast det hade varit en kul tanke till nästa år :)), samtidigt som jag och Pontus står inne och tar emot den och sjunger julsånger. I början var det jag som sjöng, men nu har Pontus tagit över detta och jag håller egentligen bara i kameran. För allting ska filmas förstås, sedan tittar vi på filmen och ser vad som har förändrast från föregående år. Mycket trevligt och helt urballat egentligen. Supersynd att det inte går att lägga upp filmklipp här för det hade varit en höjdare :)


Men granen måste ju få synas här iallafall:



Moa- dammsugaren, skulle förstås smaka på kulorna också.

Tog en promenad med min lilla familj i lördags till en lekplats i närheten där vi gungade och hade trevligt. På hemvägen hade det mörknat och när man har det tänt inomhus och det är mörkt ute så ser man väldigt väl in genom fönstrena hos folk, vilket jag fick bli varse denna kväll. Vi gick förbi ett bostadsområde och jag kollade in genom fönstrena som jag alltid gör när jag går förbi ett fönster, lite av en dragningskraft som rycker tag i mig. I ett fönster ser jag en man som står i kavaj och dukar ett bord och har TV´n på snett framför sig. TV´n är vänd mot fönstret där jag tittar in och till min stora förvåning är det tre brudar som suger av en man på TV´n. Jag blev lite paff och gick fort förbi fönstret samtidigt som jag började gapa lite över detta inför Andreas, som inte trodde mig utan gick tillbaka och fram emot fönstret igen och ser samma sak, men är inte alls så överraskad av detta. Jag gormade lite till och tyckte det var skamligt hur man kan ha på en porrfilm när man står och dukar ett bord och framförallt med TV´n vänd emot gångbanan precis utanför. Lite respekt för sina medmänniskor tyckte jag. Andreas (som är den lugna parten i vårt förhållande) tyckte att det ju är upp till var och en och jag är ju inte tvingad att glo in i andras fönster. Jag drog parallellen om det hade gått förbi några barn eller så och Andreas menade att man får göra vad man vill i sitt eget hem. Dock kunde ju TV´n kanske stått lite mera osynligt.

Jag kan ändå förvånas över att man tycker det är njutningsfullt att se på dessa filmer samtidigt som man dukar ett bord. Jag trodde man kollade på sånt i annat syfte och Andreas hävdade att det inte finns någon man som han känner som tittat på en HEL porrfilm, för de är inte så underhållande egentligen.

Jorå, spännande saker händer runt omkring oss när vi minst anar det.

Nu ska jag bänka mig framför såpan som jag egentligen inte vill se...men ändå känner mig dragen till, och jag kan garantera att ingen ser in på vår TV iallafall :)

Hoppsan, jag som trodde att jag o Moa uttnyttjade systemet vid vår ambulanstur härom veckan. Tji, fick vi när det idag damp ner en räkning i brevlådan. Inte alls så vi blev ruinerade (150 kronor), men jag blev lite förvånad, för det hade jag ingen aning om, eftersom jag haft turen att aldrig tidigare behövr ringa en ambulans. Samtidigt som jag tycker det är väldigt bra att ta betalt för det, för tänk hur många som hade kunnat uttnyttja det annars.

Igår var vi på supermysigt lussefirande utomhus på Pontus förskola. Han tvekade in i det sista över vad han skulle vara utklädd till, pepparkaka eller tomte och det blev det sistnämnda. Världens sötaset tomtenisse sjöng och åt på sitt ljus under framträdandet. Nästa år blir det inget tärnljus för den killen, för det såg oerhört suspekt ut.







I söndags fick Lisberg sig fint besök av familjen Marmin. Pontus provade att åka skridskor för första gången i sitt liv, med blandat resultat. Han tyckte att det var väldigt roligt, men pappan fick ont i ryggen.

Jaha, då har Moa testat godis två gånger i sitt 9 månader gamla liv. En gång för någon vecka sedan, då Pontus bjöd henne på en stor vingummi. Jag undrade varför det var så trångt att få in skeden med mat i munnen på henne (hon satt i mitt knä och jag matade henne bakifrån), då jag upptäckte en stor godis, som hon frenetiskt smaskade på. Ut med den och in med mat, trodde jag ja. Näe...mat var ingen göjdare efter det kan jag lova.

Idag fick hon tag i en av Pontus chokladkalendrar och helt plötsligt ser jag hur hon står och smaskar på en chokladbit. Hon mumsade ett bra tag och sedan letade hon som en galning efter kalendern, som jag gömt undan.

Jorå, det bli nog en bra tjej av henne också så småningom. Hon är iallafall handlingskraftig!

Ja, jisses, idag har det skrattats åt en unge vars mun går i ett hela dagarna.

När Pontus fick för sig att han skulle slå in paket till sin kära moder så hörde Andreas hur Pontus river sönder papper och går och kollar vad det är för nåt på gång. Följande konversation utbryter,
Andreas:
- Men Pontus, det är ju spelreglerna till Ballongspelet som du river sönder!
Pontus:
- Men, vi förstår ju hur man gör ju!
Såklart, vad ska man med regler till om man redan vet hur spelet fungerar?

Vid frukosten i morse, så hörde jag inte vad Pontus sa för han hade fullt med skinksmörgås i munnen. Då försöker han få det till att det är mig det är fel på:
-Mamma, dina öron är gamla, för du hör inte vad jag säger.

Igår var vi vid polisstationen och skulle fixa pass till Moa. Vi hade lagt ifrån oss våra jackor på en bänk och när vi var färdiga så sa Andreas till Pontus han kunde gå och hämta sin jacka. Varpå Pontus säger högt och tydligt:
- Näe, pappa, jag vågar inte. De är så svarta och bruna.
Andreas tittade bort mot bänken och blev sedan högröd i ansiktet, då det sitter två människor med väldigt mörk hy, precis vid våra kläder. Efter lite researchande så slappnade han av igen, för de pratade engelska (beghöver iochförsig inte betyda att de inte förstod svenska, men jag tog inte upp den aspekten med min man).

Vi bad Pontus gå och tvätta sig efter middagen, men det gick inte för sig. Han kontrade med :
- Jag är bara en liten söt Pontuspojke, så det går inte.

När han skulle sova så tittade han plötsligt upp och sa:
- Mamma, när jag blir lika stor som ni (mamma o pappa) eller som V (kusin) så kan jag klara allting. Då kan jag spela bowling, med de stora tunga bollarna.

Jorå, mycket tankar och funderingar ryms i denna lilla kropp och det gör ju inte att hans mammas liv blir så mycket enklare, som måste se till att komma på svar på funderingarna. Det finns en del som man inte ens tänkt på själv...

Middagen blev underbar idag, spaghettin blev ordenligt runtskickad, då vi började leka Lady o Lufsen allihop. Moa förstod väl sådär, men Pontus gick lös på spaghetin och det blev många blöta pussar. En riktigt mysig familjemiddag efter mycket badande på simskolan.

Måste även berätta om ett härlig mail som damp ner i vår inbox häromdagen. En vän som på ett mycket fint sätt beskrev hur mycket hon tycker om oss, mig och Andreas, var och en för sig, samt som par och föräldrar. Det gick raka vägen till hjärtat och har gett mig ett annat perspektiv på livet. Om nu folk ser oss som ett härligt par, så måste vi ju försöka göra allt för att nå upp till detta. Varför gnabba för småsaker, det leder ändå ingen vart? Jag blev även förvånad över hur förvånad jag blev av mailet, det tyder på att man sällan verkligen ger uppskattning till sina vänner och säger hur mycket man tycker om dem, utan bara tar för givet att de redan vet det. Näe...fram för fler beundrarbrev!!

Polklkjjmkmm = Mamma, är söt. Skrivet av Pontus i ett worddokument, men blir ju alldeles rörd :)

I helgen var det bröllop och mycket riktigt höll sig regndropparna där de skulle för det var uppehåll under hela lördagen och istället kom det ordentligt med regn på söndagen, så vi passade på att tapetsera om i Moas rum, så nu är det helt klart och randigt, stort tack till farmor o farfar som är de bästa tapetserarna vi vet!

Annars händer inte så mycket just nu, jag passar på att bara njuta framför TV´n på kvällarna för det har varit en hektisk tid det sista. Försökte få mina båda barn att sitta still tillsammans för lite fotografering igår kväll, men det blev med blandade resultat och en frustrerad mamma.



Idag har vi tappat upp glöggen på flaskor, någonting som Pontus väntat ivrigt på i tre veckor nu. När det hela var över så var han som tur var inte lika ivrig att vilja smaka. Dock verkar det som att det kommit med för mycket bottensats, för den är oerhört grumlig, men vi får väl testa att låta det sjunka och sedan tappa om den.
Pontus väntar med spänning på jul i år, han tycker att alla andra har jul redan eftersom de pyntat med ljusslingor och sådant (våra grannar har i och för sig sina slingor uppe HELA året) och undrar förbryllat när vi i vår familj ska få jul? Det är knepigt det där, men för min del väntar jag gärna med julgrejerna till iallafall 1:a advent. IKEA har ju knappt slutat sälja sina sommarmöbler, när julstjärnorna åker fram, det är lite väl tidigt tycker jag. I år är det även lite spännande med adventskalendrar, så vi ska försöka hinna med att kolla den på TV´n, trots att jag tyckte att det var bättre förr (utan att ha sett den), teskedsgumman, Trolltider...åh, det var mysigt!

Åh, igår - första bajningen efter häftklammerincienten, så jippi - där var de, två stycken ihopsatta häftklamrar. Snacka snabb matsmältning och det hela gick väldigt smärtfritt. Vad har mamman lärt sig av detta? Jo, mycket, mycket om vad som inte bör finnas på golvet eller ca 1 meter ovanför golvet heller, för nu stråt den kära lilla utomjordingen upp helt själv utan stöd, så nu får man passa upp med vad och var man lägger grejer.

Skönt iallafall att slippa ha koll på bajsningen i 10-14 dagar som de sa på akuten. De sa ju även att kunde få komma tillbaka och röntga igen om vi inte såg att någon klammer kom ut, så det känns väldigt bra att vi såg dem igår. Andreas tyckte vi skulle spara dem, men det kändes lite väl osmakligt tycker jag, det räcker med bilen av Moas mage.

Nu fokuserar vi på bröllop i helgen istället: Alla regndroppar som vill ner på jorden ombedes stanna där de är och komma på söndag istället!!!!

Ojojoj, vilken dag!

Har suttit på kurs hela dagen i kommunhuset så nu är jag snart färdigutbildad språkpilot, vilket känns kul. Kom hem och fixade lite mat innan jag tog med mig Moa och träffade T för att kopiera upp lite festprogram inför helgens festligheter. Pontus hade bestämt sig för att göra äpplepaj, så han och Andreas satte igång med det och vi tog på oss reflexer och knallade iväg.

Vi började trycka programmen och Moa kröp omkring på golvet. Jag scannade av så det inte fanns massa saker att stoppa i munnen, men hon är snabb som en vessla och plötsligt hade hon hittat ett gäng häftklamrar (öppna-oanvända) som låg på golvet. Jag förstod att hon hade något i munenn när hon bröjade hosta och fräsa och skrika och jag plockade då ut 2 stycken som satt ihop ur munnen och höll henne med huvudet neråt samtidigt som jag bankade på ryggen och insåg att hon hade fått någontign i halsen som hon gjorde allt för att få ut. Hon fortsatt hosta och greja och tillslut så ringde jag 112. De meddelade att de skulle skicka en ambulans för jag själv hade ingen bil och även om hon lite senare lugnade ner sig så ville de titta på henne. När ambulansen kom så var hon hur lign som helst och jag ringde en gång till för att meddela detta, så de inte skulle komma i onödan, men de tyckte ändå att det var bäst att de kom. Man vill ju helst inte belasta samhället, men det kan ju vara allvarligt även om hon verkade ganska oberörd. Vi fick sätta oss i ambulansen och svara på frågor och hon tyckte det var helt okej, brorsan däremot blev nog lite avundsjuk för han skulle gärna vilja testa att åka ambulans någon gång. Allt gick fins och vi kom till akuten där vi fick hjälp snabbt och in på röntgen. Det visade sig att hon mycket riktigt hade fått i sig en häftklammer, och den hade som tur var kommit hela vägen ner till magsäcken vilket var bra för då kommer den troligtvis ut den naturliga vägen. Den var ju ganska vass, så många tankar hann snurra genom huvudet, men nu har mina händer slutat skaka iallafall. Dock fixar jag inte att se på HOUSE för där har människor de mest konstiga saker i kroppen.

Moa sover gott och i 14 dagar framöver så blir det bajskoll här hemma, det är öppet hus för den som är intresserad. Har en god vän, som för övrigt var med idag, som har för vana att tömma separettoaletter med en matsked, så P? Är du intresserad av att syna våra blöjor också kanske???

Jaja, och i helgen hade hon hög feber, så vem vet vad som ska hända med vår lilla utomjording, hon verkar vara från en helt annan planet just nu. Vill helst inte sova någonting, varken på dag-eller kvällstid och äter helst inte så mycket heller. Är mest nöjd när hon får stoppa saker i munnen eller leka på Pontus rum. Så det får nog bli mer av det andra alternativet i fortsättningen.

Vi tog influensavaccin i fredags, både jag och Andreas och det var ingen hit. För i lördags så mådde vi ganska dåligt båda två. Samtidigt som Moa då hade hög feber, så det var sådär roligt att gå ut och ha gemensam arbetsdag runt våra ägor, men skam den som ger sig. Det blev rent och snyggt och nu mår vi nog bra allihop igen.

Bådee måndagen och tisdagen har annars tillbringats på sjukhus, men då bokade besök för Pontus. Han var strålande duktig och Storbjörn har varit med och inspekterat allting.

Bolibompa sätter mycket griller i huvudet på små barn. Idag var det en kille som blev allergisk mot en tjej, men i själva verket var han kär i henne. Det enda Pontus uppfattade var att han var allergisk mot henne, varpå han fårgar mig: "Mamma, då är pappa allergrisk mot dig också?!" Näe...det stämmer inte, man kan inte vara allergisk mot människor. "Men, han kanske är det ibland bara?"

Jo, det kan nog stämma, när jag är på mitt värsta humör så önskar nog Andreas att han kunde ta till det, men tyvärr....det är ju bara kärlek.

Idag har Storbjörn haft en härlig dag tillsammans med de tre yngsta i familjen Marmin. Vi började med en tur till Backaplan eftersom mamman i familjen är lite rädd för svinet som härjar och tänkte att där är det så mycket utomhus som möjligt, men samtidigt affärer som ju var huvudsaken till utflykten. Vi började på systemet för att lämna tillbaka lite vin från helgens möhippa. Kassörskan frågade om Lina ville ha pengarna insatta på kontot eller kontant och Lina svarade på kontot och öppnade plånboken för att lämna fram sitt kort. Fanns det något kort där då, näe...inget kontokort och inget körkort för dessa hade hennes man fått med sig från i måndags. Lite snopen, så fick hon pengarna kontant och började då fundera på hur handlingen skulle gå utan kort. Men hon kom snart på att man kan ju göra som förr i tiden - använda sig av kontanterna (tur att det var mycket vin som lämnades tillbaka). KappAhl blev nästa stopp och där fick vi tag i lite tröjor till barnen och sedan fick Lindex sig ett besök, som inte genereade någonting. Därefter blev det burgar kungen och alla blev mätta och nöjda för en färd hemåt med Svingelskogen på högsta volym.

Hemma blev det hand-och fotavtrycksmålningar högt och lågt, vilket Moa uppskattade sådär kanske. Lite svårt att hålla still handen efter att den nästan med våld öppnats och borttagits från munnen. Detta resulterade i att hela familjen (ja, den del som var hemma idag iallafall) hoppade i badkaret och plaskade så det stod härliga till. Jag fick frågan, men avböjde vänligt detta erbjudande till förmån för de andra barnen som jag ska besöka.

Moa somnade en stund efter badet och Pontus och Lina tog medicin, spelade dator och mös tillsammans med mellanmål bestående av morotsstavar på Pontus initiativ - som alltid! Sedan gjorde de köttfärssås tillsammans med enbart ett missöde, då Pontus själv öppnade en champinjonburk och sedan skulle hälla av spadet, men det slutade med att allting i burken åkte ut i vasken (som inte var rengjord alls), men det finns resurser i detta hem vad gäller mat, så fram med en till burk och det hela var åtgärdat.

Bolibompa och mera medicin och sedan skulle Lina lägga Moa, medan Pontus for fram precis utanför hennes dörr och lät som bara den, Lina blev lite irriterad och bad honom sluta, det fungerade sådär och tillslut så bad hon honom att gå ner. Då var Moa klarvaken igen och precis när hon nästan somnat så ringer telefonen och Pontus rusar upp för att meddela detta (tack, men signalerna lät väldigt tydligt in i sovrummet, så informationen var överflödig) och på nervägen så ramlar Pontus i trappan och skriker som bara den. Lina lämnar Moa (som också börjar skrika), tar hand om Pontus och frågar om han är trött. Jo, det var därför han var störde lite och så och han ville gärna lägga sig. Lina in med Pontus och läste saga, Moa lät litegrann och sedan in till Moa och vysscha henna tills hon somnade. In till Pontus igen och lägga sig en lite stund så han kom till ro, med Moa började låta några gånger, men tillslut somnade Pontus och Moa av sig själv, så Lina gick ner och skriver av sig i mitt namn!!!

Pappan, är på möte om någon undrar (som vanligt på torsdagarna) och funderar någon över Linas val av antal barn så står hon fast. Jobbiga nattningar är en del av spänningen!!!

Nu har Storbjörn fått följa med Pontus hem ifrån förskolan och han ska få vara med på precis allting som händer i Pontus liv nu i en vecka framåt. Egentligen brukar det bara vara över helgen, men Pontus är ju där så sällan så det blir en veckas uppehåll denhär gången. Detta betyder att mitt bloggande istället blir "en nalles dagbok". Kanske ska slå samman det och föra in det även här, så får ni följa vårt oerhört intressanta liv genom en björns ögon :)

I helgen var det möhippa för T som gifter sig den 21 november. Vi är värdpar på bröllopet och börjar väl nu känna av att det är lite som ska fixas och trixas med, men vi har allting under kontroll. Möhippan var iallafall kul och det var skönt att få supa till litegrann utan att behöva tänka på någon annan än sig själv. Dock var det raka vägen till hoppis och skuttis på söndagmorgonen och hoppa runt med Moa hängandes på magen och Pontus runt fötterna, så någon baksmälla hanns det inte ens med, hur jag än försökte känna efter....

I måndags mös vi till det och åkte till skohuset i Lerum för att leka på brandbilen och köpa skor, sedan åkte vi till Aluddens kafé och fikade (någonting som vi väldigt sällan unnar oss, tyvärr) och sedan lekte vi på den otroligt roliga lekplatsen i mörkret. Det var väldigt kallt, men vi stod ut ganska länge tills det var dags att åka hem och laga middag. Eftermiddagen kändes inte så lång och tråkig och det var bra att passa på när jag slutade 15, för vi hann ju med massor. Värre var gårdagen då jag var kvar på jobbet till 19 för planering och när jag kom hem så sov Moa och Pontus var på väg till bingen, så då hann jag knappt se min små troll på hela dagen. Men nu är det mammadagar tills på tisdag, så då ska jag njuta. Behöver även leta klänning inför bröllopet, så vi får väl se vad som hinns med.

Åh, för första gången på länge har jag fått chansen att vakna helt av mig själv, nja, egentligen inte för det var väckarklockan som ringde, men helt utan att barnen väckte mig. Moa ligger kvar i sin säng och Pontus och Andreas har visst hamnat i Pontus säng, så jag hade en hel dubbelsäng för mig själv och har nu en hel morgon för mig själv. Det är de små sakerna som gör det :)
Passar på att göra en inhandlingslista åt min make, eftersom jag lovat att med mig fika till ett möte ikväll, kollar runt på FB och blogga då såklart.

Idag är det jobbardag för min del och ibland känns det så kluvet. Varför valde vi att jobba 50% var? Det är ju faktiskt väldigt mysigt att vara hemma själv, men det är det bästa för allas del ändå tror jag, trots att det ibland känns tungt att cykla iväg till jobbet. Särskilt nu när det är mörkt ute innan man kommit hem.

 

Lite svamp fanns det allt kvar i skogarna...

I helgen var vi i Dalsland och njöt i farmor o farfars stuga. Helt plötsligt, mittemellan morotstuggorna, säger sonen, efter ordentligt övervägande: "Pappa, du får väl inte äta morot, för du är allergisk?" Näe...det har du helt rätt i Pontus. "Du får bara äta sånt som har varit i ugnen ju". Jo, det stämmer. "Pappa, jag tycker synd om dig...!"
Vilken empati....

Senare på kvällen när vi låg ute i den mörka kvällen i en varm badtunna och tittade på stjärnorna, så pratade vi kring vad de olika stjärnorna hette. Jag är inte så väldigt intresserad av astrologi och sånt, men jorå, Karlavagnen den kan jag både namnet på och även placering, så jag lärde min son ALLT jag kan och han upprepade sedan för alla som kom ihoppande i tunnan, att där uppe är vagnen och björnen (okej då, jag kunde att lilla, eller om det är stora, Björn också finns där någonstans). Pontus hittade även en stjärna som lös väldigt starkt och den namngav han till "Farmorofarfarstjärnan". Vidare gav vi oss in på stjärntecken och vi gick igenom vad alla var födda i för tecken och vi såg samtidigt på hur månen förflyttade sig över himlen. Efter en stund utbrister Pontus: "Mamma, jag vill inte va ett djur och ingen ur!!!" Han är nämligen född i Vädurens tecken. Klart att man funderar när det handlar om så allvarliga saker.

Frågan kring månens vandring blev aldrig löst....hur lång tid tar det för månen (eller om det är jorden) att förflytta sig ett helt varv runt varandra? Borde vara en månad, men det gick så fort mellan talltopparna så vi blev lite paffa. Någon som vet mer om dessa funderingar, vänliga kontakta vederbörande?!
Vet att min morbror har stenkoll på sånt här, han kan t.o.m räkna ut exakt hur många dagar man är, i huvudet...

Tyvärr inga bilder från vårt härliga kvällsbad under den öppna himlen, men min beskrivning kanske säger mer än en bild den här gången....

Hjälp, jag tror att jag har lärt min son någonting som jag lär få ångra när han är 15 (tur att det är 12 år kvar och med samma minne som sin mor så är det borta för länge sedan). Vi har idag tillsammans satt glögg som blir ca 18% och mycket god, för en vuxen iallafall :)
Pontus strålade av lycka när han fick duscha spannen, som inte fick plats i diskhon, utan fick sjunka ner i vårt badkar tillsammans med Pontus, en flaska yes och en diskborste. Det var bara början för sedan var det "strössinen" (russinen) som hägrade och han var snabb att slänga i ett gäng, när jag utbrast att vi måste ju mäta dem först. Pontus började springa mot trappan och jag frågade vart han var på väg. "Mamma, jag ska bara hämta tumstocken" Då kunde hans kära mamma inte hålla sig (och det kan hon inte nu heller kan jag lova, det var så gulligt), jag bröt ihop över diskbänken och skrattade hysteriskt, tills han kom tillbaka och hans pappa förklarade att man inte behöver någon tumstock för att mäta russinen utan det räcker med en hushållsvåg. Då såg Pontus mig ligga över diskbänken och nästa fråga blev ganska självklar, dock utan ett bra svar för jag skrattade fortfarande.

Jaja, russinen mättes, potatisen skalade och skivades, alla kryddor ströddes omsorgsfullt ner och ALLT socker blandades i. Svagdrickan skvätte högt och lågt och vips så hade Pontus gjort glögg, nästan alldeles själv och utan tumstock. Undrar om det har med pojkar och flickor att göra det där med olika verktyg?? Eller kanske snarare en väldigt otydlig mamma :)